Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  myrglansspindel

Organismgrupp Spindeldjur, Spindlar Hypsosinga heri
Myrglansspindel Spindeldjur, Spindlar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska liten hjulspindel, hanar 2–2,5 mm, honor 3,5–4,5 mm. Den mörkbruna glänsande bakkroppen har ett gul-orange ganska brett längsband i mitten och ett på vardera sidan. Framkroppen är orange med mörkare markeringar. Även benen är orangea. Bra bild hos Sauer & Wunderlich. Bra figurer på kopulationsorganen hos Almquist 2005 och Roberts.
Utbredning
Länsvis förekomst för myrglansspindel Observationer i  Sverige för myrglansspindel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är känd från dåvarande Sjöstorps skogsmyr på norra Öland där en hona och en hane insamlades 1970. På den lokalen är den försvunnen. Några honor av arten påträffades 1996 i Stigmyr på nordvästra Gotland. Denna sällsynta art är funnen på enstaka lokaler i Europa, Nordafrika, Israel, Västsibirien och Centralasien. Den är rödlistad och möjligen utdöd i Storbritannien, där den inte är funnen sen början av 1900-talet. Rödlistad som starkt hotad i Tyskland. Arten har minskat i sitt utbredningsområde.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Arten har en sydlig utbredning Arten är känd från två lokaler (Sjöstorps skogsmyr, Öland) och (Stigmyr, Gotland). På Sjöstorps skogsmyr är den försvunnen (lokalen är utdikad). Arten kräver en vindskyddad och solig miljö med stillastående vatten och en omgivning av höga gräs eller halvgräs som vass, ag eller säv. Arten har minskat på många håll i Europa och bedöms fortgående minska även i Sverige. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (1-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (4-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)).
Ekologi
Arten kräver en vindskyddad och solig miljö med stillastående vatten, och en omgivning av höga gräs eller halvgräs som bladvass, ag eller säv. Det mer eller mindre horisontella nätet finns mellan strån och nära vattenytan. Den är funnen på liknande sätt i Centraleuropa. Honor och hanar påträffas under för- och högsommaren.
Landskapstyper
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· ag
· ag
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Arachnida (spindeldjur), Ordning Araneae (spindlar), Familj Araneidae (hjulspindlar), Släkte Hypsosinga, Art Hypsosinga heri (Hahn, 1831) - myrglansspindel Synonymer Singa heri (Hahn, 1831)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Arten har en sydlig utbredning Arten är känd från två lokaler (Sjöstorps skogsmyr, Öland) och (Stigmyr, Gotland). På Sjöstorps skogsmyr är den försvunnen (lokalen är utdikad). Arten kräver en vindskyddad och solig miljö med stillastående vatten och en omgivning av höga gräs eller halvgräs som vass, ag eller säv. Arten har minskat på många håll i Europa och bedöms fortgående minska även i Sverige. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (1-20). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (4-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (4-100) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii,v)+2ab(iii,v)).
En ganska liten hjulspindel, hanar 2–2,5 mm, honor 3,5–4,5 mm. Den mörkbruna glänsande bakkroppen har ett gul-orange ganska brett längsband i mitten och ett på vardera sidan. Framkroppen är orange med mörkare markeringar. Även benen är orangea. Bra bild hos Sauer & Wunderlich. Bra figurer på kopulationsorganen hos Almquist 2005 och Roberts.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för myrglansspindel

Länsvis förekomst och status för myrglansspindel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för myrglansspindel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är känd från dåvarande Sjöstorps skogsmyr på norra Öland där en hona och en hane insamlades 1970. På den lokalen är den försvunnen. Några honor av arten påträffades 1996 i Stigmyr på nordvästra Gotland. Denna sällsynta art är funnen på enstaka lokaler i Europa, Nordafrika, Israel, Västsibirien och Centralasien. Den är rödlistad och möjligen utdöd i Storbritannien, där den inte är funnen sen början av 1900-talet. Rödlistad som starkt hotad i Tyskland. Arten har minskat i sitt utbredningsområde.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Chelicerata - palpkäkar 
  • Klass
    Arachnida - spindeldjur 
  • Ordning
    Araneae - spindlar 
  • Underordning
    Araneomorphae - gripkäksspindlar 
  • Familj
    Araneidae - hjulspindlar 
  • Släkte
    Hypsosinga  
  • Art
    Hypsosinga heri(Hahn, 1831) - myrglansspindel
    Synonymer
    Singa heri (Hahn, 1831)

Arten kräver en vindskyddad och solig miljö med stillastående vatten, och en omgivning av höga gräs eller halvgräs som bladvass, ag eller säv. Det mer eller mindre horisontella nätet finns mellan strån och nära vattenytan. Den är funnen på liknande sätt i Centraleuropa. Honor och hanar påträffas under för- och högsommaren.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Vattendrag, Småvatten

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· ag - Cladium mariscus (Har betydelse)
Artens strikta biotopval gör den mycket sårbar för förändringar av miljön. Utdikningar, som hänt med ölandslokalen, är det allvarligaste hotet. Stigmyr ligger inom naturreservatet och Natura 2000 området Hall-Hangvar. Agbestånden i myren tätnar raskt och slår snart ut andra halvgräs vilket troligtvis är ett resultat av upphörd hävd. Hur detta påverkar arten är ej känt.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Lämpliga kärr och sankmarker där arten kan finnas bör skyddas.

Almquist, S. 2005. Swedish Araneae, part. 1. Insect Systematics & Evolution Suppl. 62: 1-284.

Almquist, S. 1994. Four species of spiders (Araneae) new to Sweden. Ent. Tidskrift. 115: 113–117.

Heimer, S & Nentwig, M. 1991. Spinnen Mitteleuropas. Paul Parey, Hamburg & Berlin. Maurer, R. & Hänggi, A. 1990. Katalog der Schweizerischen Spinnen. Catalogue des araignées de Suisse. Documenta Faunistica Helvetiae 12.

Merrett, P. 1991. Hypsosinga heri. I: Bratton, J. H. (ed.). British Red Data Books: 3. Invertebrates other than Insects: 188–189. Joint Nature Conservation Committee. Peterborough. Roberts, M. J. 1995. Spiders of Britain & Northern Europe. Collins Field guide. HarperCollins.

Sauer, F. & Wunderlich, J. 1997. Die schönsten Spinnen Europas nach farbfotos bekannt. 5:e upplagan. Fauna-Verlag, Karlsfeld.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven Almquist 1996. Rev. Lars J. Jonsson 2001, Jonas Sandström 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Chelicerata - palpkäkar 
  • Klass
    Arachnida - spindeldjur 
  • Ordning
    Araneae - spindlar 
  • Underordning
    Araneomorphae - gripkäksspindlar 
  • Familj
    Araneidae - hjulspindlar 
  • Släkte
    Hypsosinga  
  • Art
    Hypsosinga heri, (Hahn, 1831) - myrglansspindel
    Synonymer
    Singa heri (Hahn, 1831)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven Almquist 1996. Rev. Lars J. Jonsson 2001, Jonas Sandström 2007. © ArtDatabanken, SLU 2007.