Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  myskmåra

Organismgrupp Kärlväxter Galium triflorum
Myskmåra Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Myskmåran är en flerårig ört med många nedliggande veka stjälkar som vardera kan bli ca 50 cm. Stjälkarna är krokborstiga. Bladen är brett lansettlika och sitter sex i krans. Blomställningen utgår från bladvecken och innehåller nästan alltid tre gulgröna blommor i flock. Den blommar i juli-augusti och förökar sig med frukter med veka krokborst som lätt sprids med djur. När bladen krossas doftar de som myskmadra Galium odoratum eller sötgräs Cinna latifolia. Myskmåran är till skillnad mot myskmadra inte vintergrön.
Utbredning
Länsvis förekomst för myskmåra Observationer i  Sverige för myskmåra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Myskmåran förekommer sällsynt i Nordsverige söderut till Uppland, Västmanland, Östergötland och Värmland. En gammal uppgift finns även från Dalsland (osäker) och en från norra Småland där den dock troligen är utgången. I Norrland omfattar utbredningen alla landskap utom Härjedalen. Den förekommer både längs kusten och i inlandet men saknas i fjällen. Stora luckor i utbredningen förekommer, t ex i Lappland. Den finns även i Norge och Finland. Världsutbredningen är cirkumpolär och koncentrerad till de boreala regionen. Den euroasiatiska utbredningen domineras helt av förekomsterna i Norden och närliggande delar av Ryssland. I övriga Europa finns bara punktvisa förekomster i Alperna. En isolerad förekomst finns i södra Turkiet. I Nordamerika har arten en sammanhängande utbredning tvärs över kontinenten.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Myskmåra förekommer från Östergötland till Lule lappmark. Växer både i granskog och lövskog, med en stark förkärlek till blockig skogsmark vid berg och raviner. Arten har svårt sprida sig till nya lokaler och missgynnas av alltför omfattande skogliga ingrepp. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (150-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 900 (700-1400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv,v)).
Ekologi
Myskmåran förekommer både i granskog, blandskog och lövskog med en stark förkärlek till blockig skogsmark vid berg och raviner. Arten finns ofta i mycket trivialt artsällskap men har ändå en stark dragning till något rikare lokaler med avvikande flora t.ex. sydbergslokaler med förekomster av ädla lövträd eller lundvegetation med goda markförhållanden. Typiska växtplatser är bergrötter och blockmarker nedanför branter där expositionen inte tycks spela så stor roll, klyftor i berg samt branta skogsklädda ravinsluttningar vid älvar. Myskmåran kräver väldränerade jordar, helst med rörligt markvatten. Arten är något kalkgynnad men visar ingen tydlig koncentration till kalktrakter. Den är inte speciellt ljusälskande. Arten har stor tolerans mot skogliga åtgärder såvida dessa inte påverkar buskskiktet alltför mycket.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Gentianales (gentianaordningen), Familj Rubiaceae (måreväxter), Släkte Galium (måror), Art Galium triflorum Michx. - myskmåra Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Myskmåra förekommer från Östergötland till Lule lappmark. Växer både i granskog och lövskog, med en stark förkärlek till blockig skogsmark vid berg och raviner. Arten har svårt sprida sig till nya lokaler och missgynnas av alltför omfattande skogliga ingrepp. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-25000). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (150-300). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 900 (700-1400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,iv,v)).
Konventioner Typisk art i 9050 Näringsrik granskog (Boreal region (BOR)), Skogsstyrelsens signalart
Myskmåran är en flerårig ört med många nedliggande veka stjälkar som vardera kan bli ca 50 cm. Stjälkarna är krokborstiga. Bladen är brett lansettlika och sitter sex i krans. Blomställningen utgår från bladvecken och innehåller nästan alltid tre gulgröna blommor i flock. Den blommar i juli-augusti och förökar sig med frukter med veka krokborst som lätt sprids med djur. När bladen krossas doftar de som myskmadra Galium odoratum eller sötgräs Cinna latifolia. Myskmåran är till skillnad mot myskmadra inte vintergrön.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för myskmåra

Länsvis förekomst och status för myskmåra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för myskmåra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Myskmåran förekommer sällsynt i Nordsverige söderut till Uppland, Västmanland, Östergötland och Värmland. En gammal uppgift finns även från Dalsland (osäker) och en från norra Småland där den dock troligen är utgången. I Norrland omfattar utbredningen alla landskap utom Härjedalen. Den förekommer både längs kusten och i inlandet men saknas i fjällen. Stora luckor i utbredningen förekommer, t ex i Lappland. Den finns även i Norge och Finland. Världsutbredningen är cirkumpolär och koncentrerad till de boreala regionen. Den euroasiatiska utbredningen domineras helt av förekomsterna i Norden och närliggande delar av Ryssland. I övriga Europa finns bara punktvisa förekomster i Alperna. En isolerad förekomst finns i södra Turkiet. I Nordamerika har arten en sammanhängande utbredning tvärs över kontinenten.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Gentianales - gentianaordningen 
  • Familj
    Rubiaceae - måreväxter 
  • Släkte
    Galium - måror 
  • Art
    Galium triflorumMichx. - myskmåra

Myskmåran förekommer både i granskog, blandskog och lövskog med en stark förkärlek till blockig skogsmark vid berg och raviner. Arten finns ofta i mycket trivialt artsällskap men har ändå en stark dragning till något rikare lokaler med avvikande flora t.ex. sydbergslokaler med förekomster av ädla lövträd eller lundvegetation med goda markförhållanden. Typiska växtplatser är bergrötter och blockmarker nedanför branter där expositionen inte tycks spela så stor roll, klyftor i berg samt branta skogsklädda ravinsluttningar vid älvar. Myskmåran kräver väldränerade jordar, helst med rörligt markvatten. Arten är något kalkgynnad men visar ingen tydlig koncentration till kalktrakter. Den är inte speciellt ljusälskande. Arten har stor tolerans mot skogliga åtgärder såvida dessa inte påverkar buskskiktet alltför mycket.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Triviallövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Myskmåran minskar idag på grund av att skogar som tidigare sparades nu avverkas och få lokaler har ett verkningsfullt skydd. Den sprids inte så lätt till nya lokaler och missgynnas av alltför omfattande skogliga ingrepp.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Viss negativ effekt)
Växtplatser för myskmåra kräver särskild hänsyn. Kalavverkning, markberedning och gödsling bör undvikas på eller invid växtplatsen. Arten tål dock i regel en försiktig avverkning eller gallring och kan i många fall gynnas av åtgärden ifall detta görs som ren skötselåtgärd för arten. Ofta är förekomsterna små varför bristande hänsyn kan få allvarliga konsekvenser. Förutsättning för artens existens är att snåren lämnas intakta och att skyddande träd lämnas (särskilt viktigt på torra lokaler). Betydligt fler förekomster av myskmåra måste undantas från skogbruk om arten långsiktigt ska säkras. Myskmåran bör övervakas av floraväktarna.
Utländska namn – NO: Myskemaure, DK: Treblomstret Snerre, FI: Tuoksumatara, GB: Coniferous Bedstraw.

Antonsson, K. 1997. Hotade kärlväxter i Östergötland 1997.. Information från länsstyrelsen i Östergötlands län 1997:4.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Delin, A. m fl 1995. Art- och biotopbevarande i skogen. Skogsvårdsstyrelsen i Gävleborgs län.

Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.

Wistrand, G. 1962. Studier i Pite lappmarks kärlväxtflora med särskild hänsyn till skogslandet och de isolerade fjällen. Acta Phytogeogr. Suec. 45.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jim Lundqvist 1984. Rev. Peter Ståhl 1997, Rev. Mora Aronsson 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Gentianales - gentianaordningen 
  • Familj
    Rubiaceae - måreväxter 
  • Släkte
    Galium - måror 
  • Art
    Galium triflorum, Michx. - myskmåra
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jim Lundqvist 1984. Rev. Peter Ståhl 1997, Rev. Mora Aronsson 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2007.