Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nätådrig parkmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Eustroma reticulata
Nätådrig parkmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den nätådriga parkmätaren har ett ovanligt teckningsmönster som helt upplöser den typiska strukturen hos mätaregruppens framvingar, som vanligen är uppdelad i tre tydligt åtskilda fält. Bakgrundsfärgen är brunsvart till blyertsgrå och över denna löper fina vita linjer i ett mönster som bildar romber och svagt krökta rektanglar. Oregelbundenheten förstärks ytterligare av att vissa vingribbor är vita. Framvingarnas yttre fält kan vara svagt brunfärgade. Bakvingarna är grå med två till tre otydliga vita och fint vågformiga linjer, samt hos hanen med en större orange fläck med diffus kontur. Den individuella variationen är liten och arten kan knappast förväxlas med någon annan mätare. Vingspann 22–27 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för nätådrig parkmätare Observationer i  Sverige för nätådrig parkmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nätådrig parkmätare är en av tre sällsynta mätarearter knutna till springkorn Impatiens noli-tangere. Den följer värdväxten till några av dess nordligaste utpostförekomster. Arten uppgavs första gången i Sverige från Halland av Osbeck, sannolikt under 1770-talet. Fram till 1940-talet var nätådrig parkmätare känd från Skåne, Skäralid, Blekinge, Halland, Småland, Västergötland, Bohuslän, Dalarna, Frostbrunnsdalen och Domnarvet samt från Ångermanland, Sollefteå och Härnösand, Härnön. Idag omfattar den kända utbredningen Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland, Värmland, Ångermanland. Fynden av enstaka individer på Öland, Kalkstad 1979 och Gotland, Rone 1948, visar att arten ibland migrerar. Värdväxten lär saknas på Öland och Gotland. Trots mer bristfälliga undersökningar av den nätådriga parkmätarens utbredning i västra Sverige framstår det som sannolikt att tyngdpunkten befinner sig i denna hälft av landet. Den högre årsnederbörden i västra Sverige garanterar värdväxtens överlevnad under torra somrar. Undantagen utgörs av livsmiljöer i branta raviner och bergrötter, där fuktigheten säkerställs av rörligt markvatten. I Mellansverige förekommer den nätådriga parkmätaren främst vid sjö- och åstränder där värdväxtens höga näringskrav, som oftare tillgodoses vid genomsilning av mulljord, uppvägs av en högre kalkhalt i avsatta sediment. Arten har ett tydligt utbredningscentrum i Närke, där både urkalkförekomster och kambrosilurkalk bidrar till en omfattande utbredning av springkorn. De först gjorda fynden i Värmland och Södermanland är för övrigt från områden som gränsar till Närke. Nätådrig parkmätare förefaller ha två huvudsakliga förekomstområden i Norge. Ett område runt Oslofjorden med förgreningar till Telemark och Oppland och ett i inre fjorddalar från Hordaland i söder till Sör-Tröndelag i norr. Arten var redan under 1800-talet känd från två förekomstområden, varav det nordligaste i Romsdalen. I Norge förekommer nätådrig parkmätare även i gles gråalskog, i en bred översvämningszon till uppgrundande älvar, nära utloppen i fjordar. Smältvatten från norska glaciärer är ofta rikt på kalkhaltiga lerpartiklar, vilket igenkänns på att sjövattnen nedströms älvarna får en turkosblå nyans. Det är inte otänkbart att den nordliga utbredningen i Sverige och Norge varit förbunden via jämtlandssiluren under den postglaciala värmetiden. I Finland är nätådrig parkmätare nordligast utbredd till cirka 64°N breddgraden. I söder förekommer den mellan Varsinais och Etelä-Savo. Arten är mycket glest utbredd, men ofta talrik på sina förekomstområden. I Danmark är nätådrig parkmätare utbredd från Sydjylland genom östra landsdelarna till Nordöstjylland och genom öriket till Nordöstsjälland. Den är mycket lokal och mer sällan talrik på förekomsterna. I Storbritannien förekommer arten endast mycket lokalt i sjödistriktet Cumberland i norra England och har nyligen blivit återfunnen i Wales. I Tyskland är den lokal och sparsam till mycket sällsynt, främst i bergsområden. Världsutbredningen sträcker sig från Nordvästeuropa, Baltikum och Alperna genom Ryssland och Sibirien till Korea och Japan.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nätådrig parkmätare förekommer här och var på rika, isolerade lundlokaler med springkorn (Impatiens noli-tangere) upp till Västernorrlands kustland. Många springkornslokaler håller på att förändras pga ändrade brukningsformer och igenplantering. Artens habitat invaderas och förstörs dessutom i rask takt av invasiva Impatiens-arter, i västra Sverige främst parviflora. Antalet reproduktiva individer skattas till 6500 (5000-7500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (400-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Av ett relativt stort urval av insamlade fjärilar från fyra olika landskap i landet, framgår att artens flygtid börjar ungefär samtidigt i alla områden, oavsett livsmiljöernas topografi och fyndorternas breddgrad. Faktiskt är de tidigast noterade fynden, från Dalarnas djupa och skuggfyllda raviner, en vecka tidigare än första fynden från Närke och Värmland. De första fjärilarna i Skåne är fem dagar senare än de i Närke och Värmland. För samtliga områden utsträcker sig flygperioden mellan sista veckan i juni och andra veckan i augusti. I Danmark anges flygperioden till mitten av juli och in i augusti. I England från början av juli till augusti. För Tyskland anges samma flygtid som för samtliga förekomstområden i Sverige. Sannolikt har den nätådriga parkmätaren i varje enskilt förekomstområde anpassat sig till vegetationsperiodens längd och blomningen hos värdväxten springkorn. Enligt uppgift från Tyskland lever larverna främst av omogna frökapslar av springkorn. Om frökapslarna hinner utvecklas för långt riskerar sannolikt små larver att drabbas av en ofrivillig flygtur när kapslarna springer itu. Kraften hos fullt utväxta men ännu omogna frökapslar är mycket stor. Larvutvecklingen är dock inte fullbordad innan växtens frösättning är klar i augusti och september. Tidig höstfrost är mycket ödesdiger då springkorn är en av de mest frostömma av våra växter. Efter en natts frost omvandlas växten till en slafsig trasa. Larverna är i Danmark mycket hårt parasiterade av en parasitstekelart. Arten övervintrar i puppstadiet i en lös spånad på markytan.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Barrskog
Barrskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· springkorn
· springkorn
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Eustroma, Art Eustroma reticulata (Denis & Schiffermüller, 1775) - nätådrig parkmätare Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nätådrig parkmätare förekommer här och var på rika, isolerade lundlokaler med springkorn (Impatiens noli-tangere) upp till Västernorrlands kustland. Många springkornslokaler håller på att förändras pga ändrade brukningsformer och igenplantering. Artens habitat invaderas och förstörs dessutom i rask takt av invasiva Impatiens-arter, i västra Sverige främst parviflora. Antalet reproduktiva individer skattas till 6500 (5000-7500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (400-600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(ii,iii,iv,v)c(iv)).
Den nätådriga parkmätaren har ett ovanligt teckningsmönster som helt upplöser den typiska strukturen hos mätaregruppens framvingar, som vanligen är uppdelad i tre tydligt åtskilda fält. Bakgrundsfärgen är brunsvart till blyertsgrå och över denna löper fina vita linjer i ett mönster som bildar romber och svagt krökta rektanglar. Oregelbundenheten förstärks ytterligare av att vissa vingribbor är vita. Framvingarnas yttre fält kan vara svagt brunfärgade. Bakvingarna är grå med två till tre otydliga vita och fint vågformiga linjer, samt hos hanen med en större orange fläck med diffus kontur. Den individuella variationen är liten och arten kan knappast förväxlas med någon annan mätare. Vingspann 22–27 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nätådrig parkmätare

Länsvis förekomst och status för nätådrig parkmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nätådrig parkmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nätådrig parkmätare är en av tre sällsynta mätarearter knutna till springkorn Impatiens noli-tangere. Den följer värdväxten till några av dess nordligaste utpostförekomster. Arten uppgavs första gången i Sverige från Halland av Osbeck, sannolikt under 1770-talet. Fram till 1940-talet var nätådrig parkmätare känd från Skåne, Skäralid, Blekinge, Halland, Småland, Västergötland, Bohuslän, Dalarna, Frostbrunnsdalen och Domnarvet samt från Ångermanland, Sollefteå och Härnösand, Härnön. Idag omfattar den kända utbredningen Skåne, Västergötland, Östergötland, Närke, Södermanland, Uppland, Västmanland, Värmland, Ångermanland. Fynden av enstaka individer på Öland, Kalkstad 1979 och Gotland, Rone 1948, visar att arten ibland migrerar. Värdväxten lär saknas på Öland och Gotland. Trots mer bristfälliga undersökningar av den nätådriga parkmätarens utbredning i västra Sverige framstår det som sannolikt att tyngdpunkten befinner sig i denna hälft av landet. Den högre årsnederbörden i västra Sverige garanterar värdväxtens överlevnad under torra somrar. Undantagen utgörs av livsmiljöer i branta raviner och bergrötter, där fuktigheten säkerställs av rörligt markvatten. I Mellansverige förekommer den nätådriga parkmätaren främst vid sjö- och åstränder där värdväxtens höga näringskrav, som oftare tillgodoses vid genomsilning av mulljord, uppvägs av en högre kalkhalt i avsatta sediment. Arten har ett tydligt utbredningscentrum i Närke, där både urkalkförekomster och kambrosilurkalk bidrar till en omfattande utbredning av springkorn. De först gjorda fynden i Värmland och Södermanland är för övrigt från områden som gränsar till Närke. Nätådrig parkmätare förefaller ha två huvudsakliga förekomstområden i Norge. Ett område runt Oslofjorden med förgreningar till Telemark och Oppland och ett i inre fjorddalar från Hordaland i söder till Sör-Tröndelag i norr. Arten var redan under 1800-talet känd från två förekomstområden, varav det nordligaste i Romsdalen. I Norge förekommer nätådrig parkmätare även i gles gråalskog, i en bred översvämningszon till uppgrundande älvar, nära utloppen i fjordar. Smältvatten från norska glaciärer är ofta rikt på kalkhaltiga lerpartiklar, vilket igenkänns på att sjövattnen nedströms älvarna får en turkosblå nyans. Det är inte otänkbart att den nordliga utbredningen i Sverige och Norge varit förbunden via jämtlandssiluren under den postglaciala värmetiden. I Finland är nätådrig parkmätare nordligast utbredd till cirka 64°N breddgraden. I söder förekommer den mellan Varsinais och Etelä-Savo. Arten är mycket glest utbredd, men ofta talrik på sina förekomstområden. I Danmark är nätådrig parkmätare utbredd från Sydjylland genom östra landsdelarna till Nordöstjylland och genom öriket till Nordöstsjälland. Den är mycket lokal och mer sällan talrik på förekomsterna. I Storbritannien förekommer arten endast mycket lokalt i sjödistriktet Cumberland i norra England och har nyligen blivit återfunnen i Wales. I Tyskland är den lokal och sparsam till mycket sällsynt, främst i bergsområden. Världsutbredningen sträcker sig från Nordvästeuropa, Baltikum och Alperna genom Ryssland och Sibirien till Korea och Japan.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cidariini  
  • Släkte
    Eustroma  
  • Art
    Eustroma reticulata(Denis & Schiffermüller, 1775) - nätådrig parkmätare

Av ett relativt stort urval av insamlade fjärilar från fyra olika landskap i landet, framgår att artens flygtid börjar ungefär samtidigt i alla områden, oavsett livsmiljöernas topografi och fyndorternas breddgrad. Faktiskt är de tidigast noterade fynden, från Dalarnas djupa och skuggfyllda raviner, en vecka tidigare än första fynden från Närke och Värmland. De första fjärilarna i Skåne är fem dagar senare än de i Närke och Värmland. För samtliga områden utsträcker sig flygperioden mellan sista veckan i juni och andra veckan i augusti. I Danmark anges flygperioden till mitten av juli och in i augusti. I England från början av juli till augusti. För Tyskland anges samma flygtid som för samtliga förekomstområden i Sverige. Sannolikt har den nätådriga parkmätaren i varje enskilt förekomstområde anpassat sig till vegetationsperiodens längd och blomningen hos värdväxten springkorn. Enligt uppgift från Tyskland lever larverna främst av omogna frökapslar av springkorn. Om frökapslarna hinner utvecklas för långt riskerar sannolikt små larver att drabbas av en ofrivillig flygtur när kapslarna springer itu. Kraften hos fullt utväxta men ännu omogna frökapslar är mycket stor. Larvutvecklingen är dock inte fullbordad innan växtens frösättning är klar i augusti och september. Tidig höstfrost är mycket ödesdiger då springkorn är en av de mest frostömma av våra växter. Efter en natts frost omvandlas växten till en slafsig trasa. Larverna är i Danmark mycket hårt parasiterade av en parasitstekelart. Arten övervintrar i puppstadiet i en lös spånad på markytan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Triviallövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Ädellövskog, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· springkorn - Impatiens noli-tangere (Viktig)
Den uttorkningskänsliga och veka värdväxten hotas främst av dräneringsåtgärder, kalavverkning och intensiv betesdrift. Alla dikningsföretag är fördärvliga. Vattenregleringar kan spoliera frösättningen hos den ettåriga värdväxten, på sjö- och älvstränder. Vidare hotas springkorn på flera områden att trängas ut av den nyinförda blekbalsamin I. parviflora. Även jättebalsamin I. glandulifera har i vissa strandskogar vid Hjälmaren idag en så stark spridning att den kan utgöra en svår konkurrent till springkorn, men den växer främst på något torrare markunderlag. Springkorn kan möjligen klassas som en opportunist bland växterna och trängs undan av fleråriga växter om inte fältskiktet störs av naturliga variationer i hydrologin. Den gynnas sannolikt starkt av de flytrörelser i jordtäcket, som uppstår genom frysningsfenomen vintertid och som skadar unga träd och fleråriga kärlväxters rotsystem.

Påverkan
  • Närvaro av annan art (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Vattenreglering (Stor negativ effekt)
Springkorn var tidigare upptagen på Sveriges rödlista som Nära hotad. Hotkategorin gäller sannolikt ännu på regional nivå i många län. Den är på många håll skyddad i naturreservat med lundartad vegetation i raviner. De främsta förekomsterna på moränlera vid sjöstränder har ett sämre skydd. Undvik skyddsdikning och plantering av gran efter avverkning i ädellövdominerade skogsområden med springkorn. Alkärr och albevuxna strandzoner bör aldrig kalavverkas eller beröras av dikningsföretag.

Andersson, G. & Birger, S. 1912. Den norrländska florans geografiska fördelning och invandringshistoria med särskild hänsyn till dess sydskandinaviska arter. Almqvist & Wiksell, Uppsala.

Berglind, S.-Å. 1990. Inventering av fjärilsfaunan på Gultberget, Torsby kommun. Rapport 1990: 2, Länsstyrelsen i Värmlands län.

Burrau, N. 1942. Faunistiska notiser om Lepidoptera II. Opusc. ent. 7(3–4): 118–120.

Ekström, M. 1950. Lepidopterologiska notiser från Gotland. Opusc. ent. 15(2): 139–142.

Elmquist, H., Hellberg, H., Imby, L., & Palmqvist, G. 1977. Förteckning över Sveriges storfjärilar. Entomologiska föreningen i Stockholm.

Franzén, M. 1997. Storfjärilar i lövskogar i norra Östergötland. Information från Länsstyrelsen i Östergötlands län 1997: 5.

Frendin, H. 1943. Lepidopterogeografiska iakttagelser i Tunabygden. Ent. Tidskr. 64: 129–159.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Haanshus, K. 1933. Fortegnelse over Norges Lepidoptera. Norsk Ent. Tidskr. bd. III:3.

Ingelög, T. 1984. Floravård i skogsbruket. Skogsstyrelsen, Jönköping.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lagerberg, T. 1957. Vilda växter i Norden. Bokförlaget Natur och kultur, Stockholm.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.

Lejon, S. & Arvidsson, T. 1969. Inkomna rapporter av mätare. Nerikes ent. sällskaps årsskrift 1: 33–37.

Lejon, S. 1971. Utdrag ur mätarelistan. Nerikes ent. sällskaps årsskrift 3: 35–37.

Malmgren, U. 1982. Västmanlands flora. Botaniska föreningen, Lund.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nylin, S. 1996. Dagfjärilarnas anpassningar till årstiderna - en historia om plasticitet. Ent. Tidskr. 117: 1–10.

Palmqvist, G. 1981. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1980. Ent. Tidskr. 102: 99–104.

Rydén, H. & Carlgren, G. 1953. Fjärilsfaunistiska notiser (Macrolepidoptera). Opusc. ent. 18(1): 49–52.

Ryrholm, N. 1994. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolep.) i Sverige 1993. Ent. Tidskr. 115(1–2): 37–44.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Wahlgren, E. 1912. Ångermanländska fjärilar. Ent. Tidskr. 33(1–2): 73–106.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Cidariini  
  • Släkte
    Eustroma  
  • Art
    Eustroma reticulata, (Denis & Schiffermüller, 1775) - nätådrig parkmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1999, 2005, 2007 & 2012.