Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nötkråka

Organismgrupp Fåglar Nucifraga caryocatactes
Nötkråka Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Nötkråkan är stor som en nötskrika men med betydligt kortare stjärt. Näbben är påfallande lång och kraftig. Dräkten är mörkbrun, tätt överströdd med vita fläckar. De mörka stjärtpennorna har vita spetsar och undergumpen är vit. Vingarna är breda och trubbiga.
Utbredning
Länsvis förekomst för nötkråka Observationer i  Sverige för nötkråka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nominatrasen (Nucifraga c. caryocatactes) häckar sparsamt och ojämnt spridd från mellersta Skåne och Blekinge genom Småland och det inre av Halland norrut till mellersta Värmland, mellersta Västmanland och norra Uppland, samt mycket lokalt i södra Dalarna. På Gotland är nötkråkan mycket sällsynt, men finns bl.a. på södra Fårö, medan den på Öland har varit tämligen vanlig såväl på norra delen av ön som i Mittlandsskogen. Inom detta utbredningsområde finns dock stora områden som helt saknar nötkråka, förmodligen till följd av att kombinationen mossrik, äldre granskog och närliggande hasselområden saknas. Den största kända lokala förekomsten, cirka 140 par, fanns på Billingen i Västergötland före kalhuggningar genomfördes. Den svenska populationen av underarten caryocatactes beräknas uppgå till drygt 10000 par. Underarten macrorhynchos (smalnäbbad nötkråka) har vid spridda tillfällen invaderat Sverige från Ryssland och enstaka häckningar har därvid konstaterats. Under senare delen av 1970-talet fick den mer stadigvarande fästen i enstaka städer i Norr- och Västerbotten. Livskraftiga och ökande bestånd har därefter etablerat sig i ett stort antal samhällen och städer längs hela Norrlandskusten, från Gävle i söder till Haparanda i norr. I Norrland livnär sig nötkråkorna främst på frön från sibiriska cembratallar. Norrlandsbeståndet är beräknat till cirka 600 par och är under ökning, bland annat har antalet fynd under häckningstid i södra Lappland och i Jämtland ökat kraftigt under 00-talet. I Finland finns nötkråkan i Ålandsarkipelagen och sydvästligaste kustavsnittet av fastlandet (ca 2000 par, ökande), medan det i Norge finns en sparsam förekomst i söder samt i Trondheimstrakten. På kontinenten förekommer den i Ryssland (macrorhynchus) och i vissa bergstrakter söderut till norra Grekland och schweiziska alperna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
A2abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Nötkråka häckar i mossrik granskog med närbelägna hasselbestånd (södra Sverige) eller sibirisk cembratall (norra Sverige). Nominatrasen förekommer i södra och mellersta Sverige, norrut till södra Värmland - Västmanland - norra Uppland. I samhällen och städer längs Norrlandskusten, norrut till Norrbotten, förekommer underarten macrorhynchos som invandrade från öster i slutet av 1970-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Populationen beräknas till 22000 (14400-28000) reproduktiva individer. Av dessa utgör Norrlandspopulationen cirka 1200. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (minskad förekomst av hassel och försämrade häckningsmiljöer i barrskog), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (15-50) % under de senaste 15 åren. Populationen har minskat med 39-83 % de senaste 30 åren och minskningen pågår fortfarande. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abc).
Ekologi
Nominatrasen fordrar för sin häckning ett revir i barr- eller blandskog, i Sverige ofta granskog. Reviret ska vara så beläget att god förekomst av hassel finns inom ett avstånd om 5–6 km. Provianteringsfärden kan dock i vissa fall utsträckas till 10 km. Reviren, som är livsvariga, har en storlek på 12-15 hektar, vanligen med mossklädd mark och helst med fuktiga partier. Boet läggs i en klen gran, gärna vid solig glänta och för bobyggnaden används ofta skägglav och trä från multnande stubbar. Nominatrasen är för sin existens helt beroende av att under hösten, inom räckhåll från reviret, insamla och i reviret upplägga så stora förråd av hasselnötter att de räcker till de gamla under vintern och som huvudföda till ungarna i boet. Granfrön plockas då kotten kränger, men utnyttjas inte för uppläggande av förråd. Insekter och snäckor utgör näring under vår- och sommartid och vintertid förtärs stundom någon näbbmus, smågnagare eller tätting. Tre till fyra ägg läggs i slutet av mars eller i början av april, antal beroende av tillgång till nötter föregående höst. Ungarna är flygfärdiga efter mitten av maj och stannar ytterligare 2–3 veckor i reviret. Familjen tillbringar sommardagarna i angränsande lövmarker men återvänder om kvällen för övernattning i reviret. Ungarna blir självständiga i slutet av augusti. När hasselnötterna mognar söker sig de unga nötkråkorna av nominatrasen till egna, nya revir, vanligen inom några tiotal kilometer. Om hasselns fruktsättning slagit fel, vilket inträffar då frost drabbat utslagna honblommor, omöjliggörs uppläggandet av tillräckliga vinterförråd med följd att yngre nötkråkor utvandrar från hemorten och i extrema fall lämnar landet. Såvitt man vet torde nästan inga exemplar överleva dessa utvandringar under verkligt svåra år. De gamla paren stannar dock hemma, tar vara på de nötter som finns, men kan följande vår ha svårt att klara häckningen. I Norrland livnär sig nötkråkorna (N. c. macrorhynchos) till stor del på frön från planterade sibiriska cembratallar. Födan tycks dock vara betydligt mer varierad än hos de sydliga nötkråkorna. De nordsvenska nötkråkorna lever "urbant" i juni-september.
Landskapstyper
Skog
Skog
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Ädellövskog
Ädellövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Triviallövskog
Triviallövskog
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp "Allätare" (omnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
· näbbmöss
· näbbmöss
· råttdjur
· råttdjur
· snäckor
· snäckor
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· skägglav
· skägglav
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gran
· gran
· hassel
· hassel
· sibirisk cembratall
· sibirisk cembratall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Corvidae (kråkfåglar), Släkte Nucifraga, Art Nucifraga caryocatactes (Linnaeus, 1758) - nötkråka Synonymer Corvus caryocatactes Linnaeus, 1758

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier A2abc
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Nötkråka häckar i mossrik granskog med närbelägna hasselbestånd (södra Sverige) eller sibirisk cembratall (norra Sverige). Nominatrasen förekommer i södra och mellersta Sverige, norrut till södra Värmland - Västmanland - norra Uppland. I samhällen och städer längs Norrlandskusten, norrut till Norrbotten, förekommer underarten macrorhynchos som invandrade från öster i slutet av 1970-talet. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Populationen beräknas till 22000 (14400-28000) reproduktiva individer. Av dessa utgör Norrlandspopulationen cirka 1200. Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat (minskad förekomst av hassel och försämrade häckningsmiljöer i barrskog), antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 25 (15-50) % under de senaste 15 åren. Populationen har minskat med 39-83 % de senaste 30 åren och minskningen pågår fortfarande. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex och minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Minskningstakten för den svenska populationen bedöms vara nära gränsvärdet för Sårbar (VU). (A2abc).
Konventioner Bernkonventionens bilaga II, Typisk art i 9010 Taiga (Boreal region (BOR))
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Nötkråkan är stor som en nötskrika men med betydligt kortare stjärt. Näbben är påfallande lång och kraftig. Dräkten är mörkbrun, tätt överströdd med vita fläckar. De mörka stjärtpennorna har vita spetsar och undergumpen är vit. Vingarna är breda och trubbiga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nötkråka

Länsvis förekomst och status för nötkråka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nötkråka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nominatrasen (Nucifraga c. caryocatactes) häckar sparsamt och ojämnt spridd från mellersta Skåne och Blekinge genom Småland och det inre av Halland norrut till mellersta Värmland, mellersta Västmanland och norra Uppland, samt mycket lokalt i södra Dalarna. På Gotland är nötkråkan mycket sällsynt, men finns bl.a. på södra Fårö, medan den på Öland har varit tämligen vanlig såväl på norra delen av ön som i Mittlandsskogen. Inom detta utbredningsområde finns dock stora områden som helt saknar nötkråka, förmodligen till följd av att kombinationen mossrik, äldre granskog och närliggande hasselområden saknas. Den största kända lokala förekomsten, cirka 140 par, fanns på Billingen i Västergötland före kalhuggningar genomfördes. Den svenska populationen av underarten caryocatactes beräknas uppgå till drygt 10000 par. Underarten macrorhynchos (smalnäbbad nötkråka) har vid spridda tillfällen invaderat Sverige från Ryssland och enstaka häckningar har därvid konstaterats. Under senare delen av 1970-talet fick den mer stadigvarande fästen i enstaka städer i Norr- och Västerbotten. Livskraftiga och ökande bestånd har därefter etablerat sig i ett stort antal samhällen och städer längs hela Norrlandskusten, från Gävle i söder till Haparanda i norr. I Norrland livnär sig nötkråkorna främst på frön från sibiriska cembratallar. Norrlandsbeståndet är beräknat till cirka 600 par och är under ökning, bland annat har antalet fynd under häckningstid i södra Lappland och i Jämtland ökat kraftigt under 00-talet. I Finland finns nötkråkan i Ålandsarkipelagen och sydvästligaste kustavsnittet av fastlandet (ca 2000 par, ökande), medan det i Norge finns en sparsam förekomst i söder samt i Trondheimstrakten. På kontinenten förekommer den i Ryssland (macrorhynchus) och i vissa bergstrakter söderut till norra Grekland och schweiziska alperna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Corvidae - kråkfåglar 
  • Släkte
    Nucifraga  
  • Art
    Nucifraga caryocatactes(Linnaeus, 1758) - nötkråka
    Synonymer
    Corvus caryocatactes Linnaeus, 1758

Nominatrasen fordrar för sin häckning ett revir i barr- eller blandskog, i Sverige ofta granskog. Reviret ska vara så beläget att god förekomst av hassel finns inom ett avstånd om 5–6 km. Provianteringsfärden kan dock i vissa fall utsträckas till 10 km. Reviren, som är livsvariga, har en storlek på 12-15 hektar, vanligen med mossklädd mark och helst med fuktiga partier. Boet läggs i en klen gran, gärna vid solig glänta och för bobyggnaden används ofta skägglav och trä från multnande stubbar. Nominatrasen är för sin existens helt beroende av att under hösten, inom räckhåll från reviret, insamla och i reviret upplägga så stora förråd av hasselnötter att de räcker till de gamla under vintern och som huvudföda till ungarna i boet. Granfrön plockas då kotten kränger, men utnyttjas inte för uppläggande av förråd. Insekter och snäckor utgör näring under vår- och sommartid och vintertid förtärs stundom någon näbbmus, smågnagare eller tätting. Tre till fyra ägg läggs i slutet av mars eller i början av april, antal beroende av tillgång till nötter föregående höst. Ungarna är flygfärdiga efter mitten av maj och stannar ytterligare 2–3 veckor i reviret. Familjen tillbringar sommardagarna i angränsande lövmarker men återvänder om kvällen för övernattning i reviret. Ungarna blir självständiga i slutet av augusti. När hasselnötterna mognar söker sig de unga nötkråkorna av nominatrasen till egna, nya revir, vanligen inom några tiotal kilometer. Om hasselns fruktsättning slagit fel, vilket inträffar då frost drabbat utslagna honblommor, omöjliggörs uppläggandet av tillräckliga vinterförråd med följd att yngre nötkråkor utvandrar från hemorten och i extrema fall lämnar landet. Såvitt man vet torde nästan inga exemplar överleva dessa utvandringar under verkligt svåra år. De gamla paren stannar dock hemma, tar vara på de nötter som finns, men kan följande vår ha svårt att klara häckningen. I Norrland livnär sig nötkråkorna (N. c. macrorhynchos) till stor del på frön från planterade sibiriska cembratallar. Födan tycks dock vara betydligt mer varierad än hos de sydliga nötkråkorna. De nordsvenska nötkråkorna lever "urbant" i juni-september.

Ekologisk grupp: "Allätare" (omnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog, Lövskog, Trädbärande gräsmark, Ädellövskog, Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Triviallövskog, Buskmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Har betydelse)
· näbbmöss - Soricidae (Har betydelse)
· råttdjur - Muridae (Har betydelse)
· snäckor - Gastropoda (Har betydelse)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
· skägglav - Usnea dasypoga (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gran - Picea abies (Har betydelse)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
· sibirisk cembratall - Pinus cembra subsp. sibirica (Har betydelse)
Naturliga fiender, duvhök och under häckningstid mård, torde inte påverka artens förekomst i någon nämnvärd omfattning. Biotopernas kvalitet däremot är av avgörande betydelse. Såväl häckningsrevir i barrskog som furageringsbiotop med bärande hassel förstörs på många håll genom vanliga skogliga åtgärder, d.v.s. genom kalavverkning och plantering av gran. Nötkråkan väljer ett revir som erbjuder lämplig skog att gömma nötterna i som de transporterat ut från hasselbeståndet. Förvaringsplatserna finns i skogens mörkaste partier, under undertryckta granar, eller i täta granbestånd. Där förvaras nötterna nedgrävda i moss- och barrtäcket. Om de undertryckta granarna tas bort vid exempelvis en underröjning, eller när en tät uppväxande granskog röjs efter gängse röjnings- eller gallringsmallar, hittar inte nötkråkan sina nötgömmor. För det mesta lägger den inte några fler nötgömmor i det berörda området, då de krav som nötkråkan ställer på de platser där de gömmer sina nötter ej längre uppfylls. Den skötsel av granskogar som sker idag med röjning, gallring, underröjning och kalavverkning, missgynnar nötkråkan kraftigt. De täta partier av träd som förr fanns rikligt av i skogarna är på väg att försvinna i den alltmer intensivt skötta skogen. Detta medför att nötkråkan i framtiden kan få svårt att finna lämpliga revir i närheten av hasselbestånd. Större bärande bestånd av hassel ingår ofta i områden som blir naturreservat med särskild skötsel eller som med hänsyn till friluftsliv och landskapsbild blir föremål för landskapsvård. Tyvärr har sådan reservatsskötsel eller landskapsvård ofta utförts på ett med hänsyn till faunan olämpligt sätt, i extrema fall med total bortröjning av hassel (och buskskikt i övrigt) för friställande av ekar. Många hasselbuskar växer i anslutning till rösen och stenmurar vid åkrar och på betesmark. Genom den svenska utformningen av ”miljöstödsreglerna” har mycket av denna hassel röjts ned. Detta är särskilt negativt för nötkråkan, eftersom det är de äldre fristående hasselbuskarna som ger den största nötskörden. Den mera spridda förekomsten av hassel i blandskog försvinner ofta, om inte förr, så när det som sly på hyggen röjs bort för att hindra konkurrens med de planterade granarna. Även om detta inte sker, kommer täta granplanteringar att skugga bort hasseln när granarna växt upp. Den i södra Sverige mycket kraftiga tillbakagången av skägglav, Usnea och liknande, som utgör ett mycket viktigt bobyggnadsmaterial, kan vara negativ för nötkråkan.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
För att säkerställa existensen för nötkråkor av nominatrasen bör de förekomster av hassel, som nu visat sig tillräckliga för nötkråkan, bevaras. Hasselbuskar bör inte huggas ned i hagmarker eller intill åkrar där nötkråkor födosöker, eftersom dessa fristående buskar ger betydligt mer nötter än hasselbuskar som står i skog. Likaså är bevarande av nuvarande karaktär hos sådan granskog, som nu genom angränsande hasselförekomst visat sig kunna hysa en nötkråkestam, nödvändig. Röjning, gallring, underröjning, kalavverkning och dikning bör i områden som hyser större antal häckande nötkråkor, planeras så att lämpliga revir för nötkråkorna ständigt finns tillgängliga. Plockhuggning kan vara en lämplig brukningsform i nötkråkerevir.
Utländska namn – NO: Nøttekråke, DK: Nøddekrige, FI: Pähkinähakki, GB: Nutcracker. Nötkråkan omfattas av Bernkonventionens bilaga II (strikt skyddade djurarter) och är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Andersson, L. 1989. Nötkråkeinventering augusti 1989. Fåglar i Västerbotten 14: 82–85.

Elmberg, J. & Mo, A. 1983. Nötkråkans uppträdande i Västerbotten. Fåglar i Västerbotten 8: 13–25.

Elmberg, J. & Mo, A. 1984. Smalnäbbad nötkråka – Nucifraga caryocatactes macrorhynchos – nyetablerad häckfågel i Västerbotten. Vår Fågelvärld 43: 193–197.

Gustavsson, T. 1995. Nötkråkan – en invandrare från öster. Fåglar i Norrbotten 14: 16–19.

Olsson, V. 1987. Nötkråkan i Sörmland. Fåglar i Sörmland 20: 62–65.

Svensson, S., Svensson, M. & Tjernberg, M. 1999. Svensk fågelatlas. Vår Fågelvärld, supplement 31, Stockholm.

Swanberg, P.O. 1944. Om nötkråkesträcket 1943. Fauna och Flora 38: 214–216.

Swanberg, P.O. 1951. Food storage, territory and song in the thickbilled nutcracker. In: Proc. Xth Int. Ornith. Congr. Uppsala 1950.

Swanberg, P.O. 1956. Territory in the thickbilled nutcracker. Ibis 98: 412–419.

Swanberg, P.O. 1963. Nötkråkan. I: Curry-Lindahl, K. m.fl. (red.) Våra fåglar i Norden. Band 4, pp. 592–597.

Swanberg, P.O. 1975. Nötkråkans vana att upplägga vinterförråd. Grus 2: 10–18.

Swanberg, P.O. 1981. Kullstorleken hos nötkråka Nucifraga caryocatactes i Skandinavien, relaterad till föregående års hasselnöttillgång. Vår Fågelvärld 40: 399–408.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per-Olof Swanberg 1987. Rev. Johan Elmberg 1994, Mats Forslund, Sven G. Nilsson & Johan Elmberg 2002, Martin Tjernberg & Johan Elmberg 2005., Martin Tjernberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes  
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Corvidae - kråkfåglar 
  • Släkte
    Nucifraga  
  • Art
    Nucifraga caryocatactes, (Linnaeus, 1758) - nötkråka
    Synonymer
    Corvus caryocatactes Linnaeus, 1758
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Per-Olof Swanberg 1987. Rev. Johan Elmberg 1994, Mats Forslund, Sven G. Nilsson & Johan Elmberg 2002, Martin Tjernberg & Johan Elmberg 2005., Martin Tjernberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2010.