Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nickkismossa

Organismgrupp Mossor Mielichhoferia elongata
Nickkismossa Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skotten kan bli upp till 2 cm höga. De växer i extremt kompakta tuvor som – t.ex. i olika delar av en klippspricka – ofta varierar i färg från mörkgröna till vackert blågröna, men nedtill är skotten gula till blekbruna. Rhizoiderna är mörkt rödbruna och släta eller glest och svagt papillösa. Bladen är plana, smalt ovala, kort tillspetsade och har en smal nerv. Bladkanten är plan, tandad och saknar kantlist eller har en otydlig kantlist av något smalare celler. Bladcellerna i övre delen av bladet är kort rombiska, tunnväggiga och relativt breda (16–20 µm). Arten är skildkönad och har ibland kapslar. Kapseln är oval till smalt päronformig med en tydlig hals och ett krökt skaft. Peristomet är reducerat.
Nickkismossa är mycket karakteristisk med sina mycket kompakta, blågröna tuvor och kan bara förväxlas med kopparkismossa Mielichhoferia mielichhoferiana. Den senare har mer triangulära blad, bredare nerv, övre bladceller som är smalare och mer tjockväggiga samt tätt papillösa rhizoider. Nickkismossan växer vanligen mer exponerat än kopparkismossan M. mielichhoferi där de två förekommer tillsammans.
Utbredning
Länsvis förekomst för nickkismossa Observationer i  Sverige för nickkismossa
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är sällsynt och växer nästan uteslutande i fjällen, där den lokalt kan förekomma rikligt. Den förekommer från fjällbjörkskogen upp till mellanalpin zon, men finns även på enstaka lokaler i låglandet. Den är sällsynt även i Norge och Finland samt finns på Svalbard. Arten förekommer sällsynt men spridd i Europa och även i Nordamerika.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Arten är uppenbart sällsynt, och förekommer endast på svavelkis främst i våra fjällområden. Dess substrat är högst specifikt och finns endast inom begränsade områden av Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (150-2200). Antalet lokalområden i landet skattas till 9. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 140 (36-360) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Nickkismossa växer i lättvittrade klippskrevor med mycket höga halter av koppar och andra tungmetaller. Ofta hittar man den på små förekomster av lysande gul eller ärggrön, oxiderad kopparsulfid där den helt fyller ut små sprickor och skrevor. Klipporna där den växer är ofta solexponerade och torkar ut under sommaren, men är troligen fuktiga av sippervatten under resten av året. Substratet har lågt pH p.g.a. svavlet, vilket gör att nickkismossa bara följs åt av andra mycket tåliga arter, t.ex. kopparkismossa Mielichhoferia mielichhoferiana, päronsvepemossa Gymnocolea inflata, brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum, opalmossa Pohlia cruda och långhalsnicka P. longicolla.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Berg/hårdbotten
Berg/hårdbotten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Bryales, Familj Mielichhoferiaceae, Släkte Mielichhoferia (kismossor), Art Mielichhoferia elongata (Hoppe & Hornsch. ex Hook.) Hornsch. in Nees et al. - nickkismossa Synonymer Mielichhoferia elongata (Hoppe & Hornsch.) Nees & Hornsch., Mielichhoferia elongata (Hook.) Loeske

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Arten är uppenbart sällsynt, och förekommer endast på svavelkis främst i våra fjällområden. Dess substrat är högst specifikt och finns endast inom begränsade områden av Sverige. Antalet reproduktiva individer skattas till 600 (150-2200). Antalet lokalområden i landet skattas till 9. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 140 (36-360) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Skotten kan bli upp till 2 cm höga. De växer i extremt kompakta tuvor som – t.ex. i olika delar av en klippspricka – ofta varierar i färg från mörkgröna till vackert blågröna, men nedtill är skotten gula till blekbruna. Rhizoiderna är mörkt rödbruna och släta eller glest och svagt papillösa. Bladen är plana, smalt ovala, kort tillspetsade och har en smal nerv. Bladkanten är plan, tandad och saknar kantlist eller har en otydlig kantlist av något smalare celler. Bladcellerna i övre delen av bladet är kort rombiska, tunnväggiga och relativt breda (16–20 µm). Arten är skildkönad och har ibland kapslar. Kapseln är oval till smalt päronformig med en tydlig hals och ett krökt skaft. Peristomet är reducerat.
Nickkismossa är mycket karakteristisk med sina mycket kompakta, blågröna tuvor och kan bara förväxlas med kopparkismossa Mielichhoferia mielichhoferiana. Den senare har mer triangulära blad, bredare nerv, övre bladceller som är smalare och mer tjockväggiga samt tätt papillösa rhizoider. Nickkismossan växer vanligen mer exponerat än kopparkismossan M. mielichhoferi där de två förekommer tillsammans.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nickkismossa

Länsvis förekomst och status för nickkismossa baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nickkismossa

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är sällsynt och växer nästan uteslutande i fjällen, där den lokalt kan förekomma rikligt. Den förekommer från fjällbjörkskogen upp till mellanalpin zon, men finns även på enstaka lokaler i låglandet. Den är sällsynt även i Norge och Finland samt finns på Svalbard. Arten förekommer sällsynt men spridd i Europa och även i Nordamerika.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Mielichhoferiaceae  
  • Släkte
    Mielichhoferia - kismossor 
  • Art
    Mielichhoferia elongata(Hoppe & Hornsch. ex Hook.) Hornsch. in Nees et al. - nickkismossa
    Synonymer
    Mielichhoferia elongata (Hoppe & Hornsch.) Nees & Hornsch.
    Mielichhoferia elongata (Hook.) Loeske

Nickkismossa växer i lättvittrade klippskrevor med mycket höga halter av koppar och andra tungmetaller. Ofta hittar man den på små förekomster av lysande gul eller ärggrön, oxiderad kopparsulfid där den helt fyller ut små sprickor och skrevor. Klipporna där den växer är ofta solexponerade och torkar ut under sommaren, men är troligen fuktiga av sippervatten under resten av året. Substratet har lågt pH p.g.a. svavlet, vilket gör att nickkismossa bara följs åt av andra mycket tåliga arter, t.ex. kopparkismossa Mielichhoferia mielichhoferiana, päronsvepemossa Gymnocolea inflata, brun frostmossa Gymnomitrion concinnatum, opalmossa Pohlia cruda och långhalsnicka P. longicolla.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Berg/hårdbotten (Viktig)
Arten är uppenbart sällsynt, vilket i sig är ett hot. Ett viktigt potentiellt hot är att den ofta växer på sulfidmalmhaltigt substrat och alltså torde försvinna om dess lokaler utsätts för malmbrytning.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
  • Mänsklig störning av art (Viss negativ effekt)
Nickkismossans lokaler bör meddelas berörda myndigheter så att de kan ges ett ändamålsenligt skydd från exploatering.
Genetiska studier inbegripande material från Skandinavien och Nordamerika har genomförts med molekylära metoder (Shaw & Schneider 1995). Dessa visar att arten har mycket lite variation inom populationerna, som ofta består av enstaka kloner, men att populationerna sinsemellan uppvisar stark differentiering. Variationscentrum tycks finnas i Klippiga bergen i USA (Colorado) och den skandinaviska gruppen av populationer tycks bilda en egen, mindre variabel undergrupp, nära besläktad med vissa populationer från Colorado. Hybridisering med kopparkismossa M. mielichhoferia har påvisats i flera skandinaviska populationer (Shaw 1994). Enligt Wilkins (1977) beror kopparmossornas substratval på att de tolererar lågt pH och hög sulfatjonkoncentration, samt på att växtplatsernas mikroklimat är speciellt. Utländska namn - NO: Kopparkismose, GB: Elongate Copper-moss.

Etymologi: elongatus (lat.) = utdragen, förlängd.
Uttal: [Milichoféria elongáta]

KEY FACTS Elongate Copper-moss. Shoots to 2 cm high, forming exceedingly dense tufts, the colour of which may range from dark green to a beautiful bluish green along a single rock crevice. The lower part is, however, yellow to pale brown. Leaves plane, narrowly ovate, abruptly tapering. Costa thin. Leaf margin plane, toothed. Marginal cells not or indistinctly differentiated (narrower). Laminal cells above broadly rhomboidal, thin-walled, 16-20 µm wide. Rhizoids dark reddish-brown, smooth or sparsely and indistinctly papillose. Dioicous, capsules occasional. Capsule ovoid to narrowly pyriform, hypophysis well-defined. Seta cygneous. Peristome rudimentary. - Grows in crevices of soft rocks with a very high content of copper and other heavy-metals. Typically found completely filling minor cracks and crevices of small, isolated occurrences of bright yellow or verdigris green copper sulphide. The low pH of the substrate, caused by its high sulphur content, strongly limits the number of co-occurring species.

Brassard, G. R. & Weber, D. P. 1978. The mosses of Labrador. Can. J. Bot. 56: 441-466.

Frisvoll, A. A. 1982. Fifteen bryophytes new to Spetsbergen, including notes on some rare or interesting species. Lindbergia 7: 91-102.

Frisvoll, A. A. & Blom, H. 1993. Trua moser i Norge med Spetsbergen; raud liste. NINA Utredning 42, 1-55.

Hedderson, T., Brassard, G. R. & Belland, R. J. 1982. New or additional moss records from Newfoundland VIII. Bryologist 85: 442-443.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Mårtensson, O. 1956. Bryophytes of the Torneträsk area, northern Swedish Lappland. II. Musci. Kungl. Svenska Vetenskapsakademiens Avhandlingar i Naturskyddsärenden 14: 1-321.

Persson, H. 1956. Studies in "copper mosses". J. Hattori Bot. Lab. 17: 1-18.

Shaw, A. J. 1994. Systematics of Mielichhoferia (Bryaceae: Musci). III. Hybridization between M. elongata and M. mielichhoferiana. American Journal of Botany 81: 782-790.

Shaw, A. J. & Schneider, R. E. 1995. Genetic biogeography of the rare "copper moss", Mielichhoferia elongata (Bryaceae). American Journal of Botany 82: 8-17.

Weibull, H. 2008. Mielichhoferia elongata nickkismossa s. 392-393. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Wilkins, P. 1977. Observations on ecology of Mielichhoferia elongata and other "copper mosses" in the British Isles. Bryologist 80: 175-181.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Henrik Weibull 2008. Uppdaterad 2010 av Tomas Hallingbäck. Uppdaterad 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Mielichhoferiaceae  
  • Släkte
    Mielichhoferia - kismossor 
  • Art
    Mielichhoferia elongata, (Hoppe & Hornsch. ex Hook.) Hornsch. in Nees et al. - nickkismossa
    Synonymer
    Mielichhoferia elongata (Hoppe & Hornsch.) Nees & Hornsch.
    Mielichhoferia elongata (Hook.) Loeske
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Lars Hedenäs 1994. Rev. Henrik Weibull 2008. Uppdaterad 2010 av Tomas Hallingbäck. Uppdaterad 2016.