Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nordlig småstävmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Gnorimoschema nordlandicolellum
Nordlig småstävmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 13–16 mm. Framvingarna är i grundfärgen blekt gulaktiga med oregelbundna mörkbruna fläckar i olika nyanser. Utbredningen av de ljusa fälten kan variera mellan olika exemplar. De ljusare fjällen är oftast mörkspetsade. För blotta ögat synes arten vara brunaktig med en och annan mörk snedfläck före vingmitten, två fläckar på tvärribban, två långsträckta i vingvecket och två mörka fläckar mellan vingroten och den övre snedpunkten. Kring vingspetsen finns en båge av omväxlande mörka och ljusa fläckar. Arten kan förväxlas med många andra småstävmalar och skiljs säkrast från dessa genom genitalundersökning. Arten är avbildad av Kaila & Kerppola (1995).
Utbredning
Länsvis förekomst för nordlig småstävmal Observationer i  Sverige för nordlig småstävmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har en mycket disjunkt världsutbredning. Den är hittills funnen i Sverige, Norge, Finland, Estland, Novgoroddistriktet, Centralasien samt i USA. I Finland har den noterats från i stort sett alla distrikt i den södra tredjedelen. Från Norge föreligger bara två fynd, från Nord-Opland och inre Sör-Norland, varifrån typexemplaret stammar. I Sverige finns nordlig småstävmal rapporterad från Uppland, Dalarna (Vansbro, 28.VII.1979 leg. Bengt Åke Bengtsson), Medelpad (Torpshammar, 17.VI.1998, leg. Ingvar Svensson; ca 15 hanar och honor), År 2000 kunde konstateras att den aktuella vägslänten var bortschaktad vid vägarbete. Ångermanland (Härnösand, 1920, leg. Orstadius) och Västerbotten (Sävar, Bullmark 31.VII.1951, leg. Ingvar Svensson). De svenska förekomsterna är spridda och bara undantagsvis har arten hittats i större antal. Den är visserligen svårbestämd i fält, men skulle säkerligen ha representerats i större mängd i samlingarna om den verkligen varit vanlig i naturen. Uppenbarligen är den också ytterst lokal. Arten är säkerligen bofast i landet men dess verkliga utbredning och abundans är svår att uppskatta.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Arten är tidigare uppgiven från Uppland men belägg saknas. Vidare finns några äldre fynd från Dalarna, Ångermanland och Västerbotten. 1998 upptäcktes arten i en vägslänt i Torpshammar i Medelpad, enda fyndplatsen på senare tid. År 2000 grävdes dock slänten bort och inga nyare fynd är gjorda. Arten bör dock finnas kvar på lämpliga lokaler i norra Sverige, men riktade insatser krävs för att utröna artens status. Värdväxt för nordlig småstävmal är troligen främst gråbinka (Erigeron acer). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 8 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Ekologi
Förstadierna är dåligt kända men som värdväxt tjänar med största sannolikhet gråbinka Erigeron acre, på vilken man i Finland hittat små minerande larver i basbladen varifrån vävrör löpte ner i sanden. I Sverige har artens håvats från gråbinka. Arten förekommer på sandig eller annan väldränerad mark. Flygtiden är juli till början av augusti. Den kommer till ljus men kan håvas i skymningen över gråbinka.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gråbinka
· gråbinka
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Gnorimoschema, Art Gnorimoschema nordlandicolellum (Strand, 1902) - nordlig småstävmal Synonymer Gnorimoschema nordlandicolella (Strand, 1902)

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Arten är tidigare uppgiven från Uppland men belägg saknas. Vidare finns några äldre fynd från Dalarna, Ångermanland och Västerbotten. 1998 upptäcktes arten i en vägslänt i Torpshammar i Medelpad, enda fyndplatsen på senare tid. År 2000 grävdes dock slänten bort och inga nyare fynd är gjorda. Arten bör dock finnas kvar på lämpliga lokaler i norra Sverige, men riktade insatser krävs för att utröna artens status. Värdväxt för nordlig småstävmal är troligen främst gråbinka (Erigeron acer). Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 8 (4-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)).
Vingbredd 13–16 mm. Framvingarna är i grundfärgen blekt gulaktiga med oregelbundna mörkbruna fläckar i olika nyanser. Utbredningen av de ljusa fälten kan variera mellan olika exemplar. De ljusare fjällen är oftast mörkspetsade. För blotta ögat synes arten vara brunaktig med en och annan mörk snedfläck före vingmitten, två fläckar på tvärribban, två långsträckta i vingvecket och två mörka fläckar mellan vingroten och den övre snedpunkten. Kring vingspetsen finns en båge av omväxlande mörka och ljusa fläckar. Arten kan förväxlas med många andra småstävmalar och skiljs säkrast från dessa genom genitalundersökning. Arten är avbildad av Kaila & Kerppola (1995).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nordlig småstävmal

Länsvis förekomst och status för nordlig småstävmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nordlig småstävmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har en mycket disjunkt världsutbredning. Den är hittills funnen i Sverige, Norge, Finland, Estland, Novgoroddistriktet, Centralasien samt i USA. I Finland har den noterats från i stort sett alla distrikt i den södra tredjedelen. Från Norge föreligger bara två fynd, från Nord-Opland och inre Sör-Norland, varifrån typexemplaret stammar. I Sverige finns nordlig småstävmal rapporterad från Uppland, Dalarna (Vansbro, 28.VII.1979 leg. Bengt Åke Bengtsson), Medelpad (Torpshammar, 17.VI.1998, leg. Ingvar Svensson; ca 15 hanar och honor), År 2000 kunde konstateras att den aktuella vägslänten var bortschaktad vid vägarbete. Ångermanland (Härnösand, 1920, leg. Orstadius) och Västerbotten (Sävar, Bullmark 31.VII.1951, leg. Ingvar Svensson). De svenska förekomsterna är spridda och bara undantagsvis har arten hittats i större antal. Den är visserligen svårbestämd i fält, men skulle säkerligen ha representerats i större mängd i samlingarna om den verkligen varit vanlig i naturen. Uppenbarligen är den också ytterst lokal. Arten är säkerligen bofast i landet men dess verkliga utbredning och abundans är svår att uppskatta.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Gnorimoschema  
  • Art
    Gnorimoschema nordlandicolellum(Strand, 1902) - nordlig småstävmal
    Synonymer
    Gnorimoschema nordlandicolella (Strand, 1902)

Förstadierna är dåligt kända men som värdväxt tjänar med största sannolikhet gråbinka Erigeron acre, på vilken man i Finland hittat små minerande larver i basbladen varifrån vävrör löpte ner i sanden. I Sverige har artens håvats från gråbinka. Arten förekommer på sandig eller annan väldränerad mark. Flygtiden är juli till början av augusti. Den kommer till ljus men kan håvas i skymningen över gråbinka.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gråbinka - Erigeron acris (Viktig)
Förstörelse av bestånd med värdväxten genom schaktning eller besprutning utgör det största hotet. Vidare är igenväxning förr eller senare oftast oundviklig då gråbinka etablerar sig på störd mark (vägslänter, grustag, o.d.).

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Alla fynd av arten bör rapporteras. Marker i norra Svealand och i Norrland med god förekomst av gråbinka bör i möjligaste mån sparas. I synnerhet måste man undvika att slentrianmässigt återställa grustäkter som invaderats av pionjärväxter. Däremot bör man försöka förlänga de tidiga successionsstadierna i igenväxningen, som ofta har höga naturvärden. Det finns dessutom ytterligare några småfjärilsarter, som lever på gråbinka, exempelvis gråbinkesäckmal Coleophora squamosella, tvillingsmåstävmal Scrobipalpa diffluella, gråbinkevecklare Cochylis heydeniana och brunbinkefjädermott Oidaematophorus rogenhoferi.

Hackman, W., 1946. Neue Phthorimaea-Arten (Lepid. Gelechiidae) aus Ostfennoskandien. Notulae Entomologicae XXVI (1-2): 59-64.

Kaila, L. & Kerppola, S., 1995. Mikroperhostiedonannot 1993-94. Baptria 20 (29): 91-106.

Kaitila, J.-P., 1996. Suomen jäytäjäkoiden (Gelechiidae) elintavat [The biology of the species of Gelechiidae occurring in Finland). Baptria 21(2): 81-105.

Svensson, I., 1999. Anmärkningsvärda fynd av Microlepidoptera i Sverige 1998. Ent. Tidskr. 120 (1-2): 23-35.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Gelechiinae  
  • Släkte
    Gnorimoschema  
  • Art
    Gnorimoschema nordlandicolellum, (Strand, 1902) - nordlig småstävmal
    Synonymer
    Gnorimoschema nordlandicolella (Strand, 1902)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2005.