Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  nordlig tångräka

Organismgrupp Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur Eualus gaimardii
Nordlig tångräka Kräftdjur, Marina tiofotade kräftdjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ovanlig art vid svenska västkusten, finns både i algbältet och djupare ner. Påträffas vanligen längs norra delen av västkusten. Uppdelas ibland i tre underarter/former: E. g. gaimardii, E. g. gibba och E. g. blecheri, varav endast E. g. gaimardii påträffas i svenska vatten. Skiljer sig från de tre övriga Eualus-arterna i svenska vatten genom att panntaggen är längre än antennskaftet.

Totallängd: max upp till 100 mm, vanligen 50-70 mm. Panntaggen är svagt uppåtböjd, har varierande djup och är dubbelt så lång som antennskaftet. Den har 5-7 tänder på översidan, 3-5 tänder på undersidan samt en enkel, ej kluven spets. Ryggskölden har en antenntagg, och på stora exemplar finns en liten munkantstagg. Antennskaftsfliken (styloceriten) är vasst spetsig och når till två tredjedelar av antennskaftet, ibland något längre. Antennplattan har rak eller nästan rak ytterkant, och kanttaggen når i linje med toppen av antennplattan eller är något kortare. Käkarna har både bit- och tuggutskott och en tvåsegmenterad palp. Tredje paret käkfötter, som i utsträckt läge når nästan eller lika långt som antennplattan, har både en kort yttergren och en epipod. Epipoder finns också på de två första benparen, och en reducerad hårgäle finns på tredje benparet.

De båda första paren gångben är försedda med klosax, första paret är kortare och kraftigare än andra paret. Carpus på andra benparet är uppdelad i sju segment, där det tredje segmentet är något längre än övriga. Övriga tre benpar är normala gångben. Fjärde bakkroppssegmentet (och femte) har en vass tagg på bakkanten av sidoplåtarna. Stjärtplattan har 3-5 par sidotaggar.

Färgteckning. Nordlig tångräka är variabel, men ofta med röd- eller brunaktiga teckningar, ofta bleka, ibland svagt genomskinliga.
Utbredning
Länsvis förekomst för nordlig tångräka Observationer i  Sverige för nordlig tångräka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Nordlig tångräka förekommer längs svenska västkusten ner till norra Kattegatt. Arten har cirkumpolär utbredning. I Atlanten når utbredningen sin sydgräns i de nordliga delarna av Brittiska öarna. Arten finns också vid Färöarna, Svalbard och Island.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
E. gaimardii har cirkumpolär utbredning. I våra vatten är arten ovanligt förekommande längs svenska västkusten, ned till norra Kattegatt. Den är dock vanligare i norra Bohuslän, där den regelbundet påträffas i Kosterområdet. Arten lever vanligen på djup under 20 meter, och har i norska vatten påträffats ned till ca 300 meter. Små räkor uppehåller sig bland olika brunalger i algbältet, medan de äldre vandrar djupare ned och påträffas på mjukbotten, men även sand- eller grusbotten. Arten tycks ha minskat kraftigt under senare år, sannolikt till följd av den omfattande eutrofieringen och dess effekter på algvegetationen. Den globala uppvärmningen kan också påverka arten negativt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Nordlig tångräka har fångats längs svenska västkusten, från ca 20 meters djup och djupare. Den har påträffats ned till ca 300 m i Norge. Den uppehåller sig bland olika brunalger som ung och vandrar djupare ned som äldre då den påträffas på mjukbotten men även finns på sand/grusbotten.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· brunalger
· brunalger
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Malacostraca (storkräftor), Ordning Decapoda (tiofotade kräftdjur), Familj Thoridae, Släkte Eualus, Art Eualus gaimardii (H. Milne-Edwards, 1837) - nordlig tångräka Synonymer Eualus obses Thallwitz,1892, Hippolyte gaimardii H. Milne-Edwards, 1837

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation E. gaimardii har cirkumpolär utbredning. I våra vatten är arten ovanligt förekommande längs svenska västkusten, ned till norra Kattegatt. Den är dock vanligare i norra Bohuslän, där den regelbundet påträffas i Kosterområdet. Arten lever vanligen på djup under 20 meter, och har i norska vatten påträffats ned till ca 300 meter. Små räkor uppehåller sig bland olika brunalger i algbältet, medan de äldre vandrar djupare ned och påträffas på mjukbotten, men även sand- eller grusbotten. Arten tycks ha minskat kraftigt under senare år, sannolikt till följd av den omfattande eutrofieringen och dess effekter på algvegetationen. Den globala uppvärmningen kan också påverka arten negativt. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En ovanlig art vid svenska västkusten, finns både i algbältet och djupare ner. Påträffas vanligen längs norra delen av västkusten. Uppdelas ibland i tre underarter/former: E. g. gaimardii, E. g. gibba och E. g. blecheri, varav endast E. g. gaimardii påträffas i svenska vatten. Skiljer sig från de tre övriga Eualus-arterna i svenska vatten genom att panntaggen är längre än antennskaftet.

Totallängd: max upp till 100 mm, vanligen 50-70 mm. Panntaggen är svagt uppåtböjd, har varierande djup och är dubbelt så lång som antennskaftet. Den har 5-7 tänder på översidan, 3-5 tänder på undersidan samt en enkel, ej kluven spets. Ryggskölden har en antenntagg, och på stora exemplar finns en liten munkantstagg. Antennskaftsfliken (styloceriten) är vasst spetsig och når till två tredjedelar av antennskaftet, ibland något längre. Antennplattan har rak eller nästan rak ytterkant, och kanttaggen når i linje med toppen av antennplattan eller är något kortare. Käkarna har både bit- och tuggutskott och en tvåsegmenterad palp. Tredje paret käkfötter, som i utsträckt läge når nästan eller lika långt som antennplattan, har både en kort yttergren och en epipod. Epipoder finns också på de två första benparen, och en reducerad hårgäle finns på tredje benparet.

De båda första paren gångben är försedda med klosax, första paret är kortare och kraftigare än andra paret. Carpus på andra benparet är uppdelad i sju segment, där det tredje segmentet är något längre än övriga. Övriga tre benpar är normala gångben. Fjärde bakkroppssegmentet (och femte) har en vass tagg på bakkanten av sidoplåtarna. Stjärtplattan har 3-5 par sidotaggar.

Färgteckning. Nordlig tångräka är variabel, men ofta med röd- eller brunaktiga teckningar, ofta bleka, ibland svagt genomskinliga.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för nordlig tångräka

Länsvis förekomst och status för nordlig tångräka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för nordlig tångräka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Nordlig tångräka förekommer längs svenska västkusten ner till norra Kattegatt. Arten har cirkumpolär utbredning. I Atlanten når utbredningen sin sydgräns i de nordliga delarna av Brittiska öarna. Arten finns också vid Färöarna, Svalbard och Island.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Caridea - egentliga räkor 
  • Överfamilj
    Alpheoidea  
  • Familj
    Thoridae  
  • Släkte
    Eualus  
  • Art
    Eualus gaimardii(H. Milne-Edwards, 1837) - nordlig tångräka
    Synonymer
    Eualus obses Thallwitz,1892
    Hippolyte gaimardii H. Milne-Edwards, 1837

Nordlig tångräka har fångats längs svenska västkusten, från ca 20 meters djup och djupare. Den har påträffats ned till ca 300 m i Norge. Den uppehåller sig bland olika brunalger som ung och vandrar djupare ned som äldre då den påträffas på mjukbotten men även finns på sand/grusbotten.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· brunalger - Phaeophyceae (Har betydelse)
Eutrofieringen är ett reellt hot då uppväxtmiljön för arten blir överväxt av snabbväxande fintrådiga alger som räkan inte kan uppehålla sig i. Detta medför att de måste söka andra miljöer där de inte är så skyddade mot predatorer (främst fisk). Räkfisket i grundare områden (<200m) kan givetvis också påverka arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Namngivning: Eualus gaimardii (Milne Edwards, 1841). Originalbeskrivning: Hippolyte gaimardii. Histoire Naturelle des Crustacés, eomprenant l’anatomie, la physiologie et la classification de ces animaux. Librarie encyclopédique de Roret, Paris, vol. 2 sid. 378. 1837. Synonymer: Hippolyte gibba Krøyer, 1841; Hippolyte lentiginosa Rathke, 1843; Hippolyte recurvirostris Rathke 1843; Hippolyte retzii Rathke, 1843; Hippolyte gracilis Lilljeborg, 1850; Hippolyte pandaliformis Bell, 1851; Hippolyte belcheri Bell, 1855; Hetairus gaimardii Bate 1888; Eualus obses Thallwitz, 1892; Spirontocaris gaimardii Rathbun, 1899; Spirotocaris belcheri Rathbun, 1899; Spirontocaris gamardii var. belcheri Rathbun, 1904; Eualus gaimardi belcheri Birula, 1910; Spirontocaris recurvirostris Molander, 1914; Spirontocaris gaimardii f. gibba Dons, 1915; Spirontocaris gaimardii f. typica. Dons, 1915; Eualus gaimardii f. gibba Alpatov, 1923.
Etymologi: gaimardii = efter den franske naturalisten J.P. Gaimard (1796-1858), som deltog i många expeditioner i både arktiska som tropiska vatten.

Enckell, P. H. 1980. Kräftdjur. Fältfauna. Signum i Lund. 685 s

Smaldon, G. Holthuis, L.B. Fransen, C.H.J.M. 1993. Coastal Shrimps and Prawns. Synopses of the British Fauna 15

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Matz Berggren © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Crustacea - kräftdjur 
  • Klass
    Malacostraca - storkräftor 
  • Underklass
    Eumalacostraca  
  • Överordning
    Eucarida  
  • Ordning
    Decapoda - tiofotade kräftdjur 
  • Underordning
    Pleocyemata  
  • Infraordning
    Caridea - egentliga räkor 
  • Överfamilj
    Alpheoidea  
  • Familj
    Thoridae  
  • Släkte
    Eualus  
  • Art
    Eualus gaimardii, (H. Milne-Edwards, 1837) - nordlig tångräka
    Synonymer
    Eualus obses Thallwitz,1892
    Hippolyte gaimardii H. Milne-Edwards, 1837
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Matz Berggren 2016 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Matz Berggren © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).