Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  alvarjordfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Euxoa adumbrata
Alvarjordfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Norskt jordfly har glanslöst brunsvarta till sotsvarta framvingar, ibland med antydan till chokladbruna fält. Kanterna av de relativt stora njur- och ringfläckarna är ljust gulvita och oftast den enda tydligt framträdande teckningen. Om tvärlinjer i rotfält och mellanfältets yttre är synliga är dessa vanligen gulaktigt rostfärgade. Bakvingarna är brungrå, ljusare vitaktiga mot basen med vitaktiga vingfransar. I jämförelse med de övriga svenska jordflyarterna framstår den svenska populationen av norskt jordfly som mer långsmalvingad och vanligen mer monotont tecknad med mjukare kontraster än hos de närstående arterna.. Arten är till förväxling lik flera arter i det svårbestämda släktet Euxoa, men hanen kan med lätthet skiljas från alla andra arter i Sverige genom en detalj i de yttre genitalierna, som endast kräver avpensling av bakkroppsspetsen. Klaffhakens undre gren slutar hos övriga arter Euxoa med en skarp spets, men är hos norskt jordfly skivlikt utplattad eller något skedformig. Denna detalj hos en avgränsad grupp jordflyn har föranlett en uppdelning i undersläktet Chorizagrotis. Arterna i detta undersläkte har också mer tillplattad bakkropp. Genom genitalpreparat kan även honan med säkerhet skiljas från övriga arter, men skillnaderna är här mindre påtagliga. Vingspann 33–41 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för alvarjordfly Observationer i  Sverige för alvarjordfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten upptäcktes i Sverige av Hans Lohmander på tre platser på mellersta Öland 1941 (Skogsby, Algutsrums landborg och Karums alvar). Som inventerare av mollusker, gråsuggor och andra kryp som trivs i stenmurar använde han sig av en sökmetod som försummats av fjärilsspecialisterna. Idag är norskt jordfly främst känd från Stora alvaret, från Ottenby i söder till Möckelmossen och Vickleby alvar i norr. Vissa år är den talrik, senast 2001, men vanligen avsevärt mer sparsam. Fynd förefaller helt saknas från norra hälften av Öland. I övrigt är arten i vårt land endast påträffad på Gotland, först enstaka under början av 1970-talet på Sudret, senare vid några tillfällen på Hejnum hällar under 1980-talet och senast 1992. Under 2000-talet är den påträffad vid flera tillfällen på Tofta skjutfält och på Fårö, Ajke, Ekeviken 2006. Arten har mycket längre varit känd från våra grannländer. Norskt jordfly beskrevs som arten Euxoa norvegica efter ett fynd av en hane från Oppland, Dovre, Fokstua 1860, en hästskjutsstation där forskarna Wocke och Staudinger stannade till. Den är senare endast påträffad i mindre än tio exemplar i Oppland, Lom, Böverdalen 1885 (hane/hona), Sel, Laurgaard 1873 (hona) och Dovre Kirkestuen 1911 (honor). (De två senare fyndorterna är något mer tveksamma då bakkroppar och genitalpreparat försvunnit: se vidare under rubriken Övrigt). De norska exemplaren är till förväxling lika sandfältsjordfly Euxoa cursoria som i Oppland har en inlandspopulation, vilket uppmärksammades först under 1950-talet. I Finland förekommer norskt jordfly sällsynt som inhemsk, främst på Salpausselkä åsar från norr om Helsingfors till Parrikkala och Mikkeli i Finska Karelen (11 fynd mellan 1974–1993), men den verkar också uppträda som migrant. Under 1976 påträffades 17 exemplar spridda över södra delen av landet, cirka en månad senare än flygperioden för den inhemska populationen. Äldre fyndangivelser från västra Finland, främst Hangöudd, är sannolikt till större delen felbestämda honor av en sällsynt mörkbrun färgvarietet av sandfältsjordfly (som är talrikare i inlands-populationer). Två migrerande exemplar av norskt jordfly har påträffats i Danmark, på Nordöstsjällands kust 1999 och Bornholm 2000. Världsutbredningen sträcker sig från Norden, samt Fjärrkarelen och Karelska näset i Ryssland genom västra Sibirien till Mongoliet och östra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Norskt jordfly förekommer lokalt på torra alvarmarker på Öland och Gotland, på Öland främst i anslutning till Stora alvaret och på Gotland mer lokalt på mindre alvarmarker på mellersta delen av ön. Larven lever på diverse örter. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (4104-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 240 (60-320) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (bete som minskar nektarresursen) och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
Ekologi
Norskt jordfly förekommer i Sverige på öppen alvarhed och på stränder med klappersten av silurkalksten. I Finland förekommer den på sandmarker, under senare år främst i grusgropar och vid flygfält. I Norge är den funnen i nederbördsfattiga områden i fjällvärlden strax ovanför och vid trädgränsen. Artens förstadier är helt okända. Troligtvis lever larven som övriga jordflyarters larver underjordiskt av rötter på olika gräsarter. Flygperioden infaller både i Sverige och i Finland från första veckan i juli till andra veckan i augusti. Den nattaktiva fjärilen besöker blommor av bl.a. mjölkört Epilobium angustifolium (i Finland) och oxtunga Anchusa officinalis (på Öland). Den kan lockas till såväl jäst fruktsaft som UV-ljus. Den mest tillämpade metoden att söka arten är att vända de flata toppstenarna på kalkstensmurar på Stora alvaret. Arten använder sig i högre grad av denna viloplats under dagen än flertalet andra nattflyarter som förekommer på alvarmark. Det är intressant att notera att den var osedvanligt talrik på Öland 2001, då sommaren 2000 var särdeles nederbördsrik. Uppenbar-ligen gynnades arten kortvarigt av att den sedvanliga sensommartorkan på alvaret uteblev ett år. Under vissa år sker en begränsad lokal migration på Öland då den även kan påträffas i jordbruksområden utanför Stora alvaret.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
· maskrosor
· maskrosor
· oxtunga
· oxtunga
· trampörter
· trampörter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Euxoa, Art Euxoa adumbrata Eversmann, 1842 - alvarjordfly Synonymer norskt jordfly

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Norskt jordfly förekommer lokalt på torra alvarmarker på Öland och Gotland, på Öland främst i anslutning till Stora alvaret och på Gotland mer lokalt på mindre alvarmarker på mellersta delen av ön. Larven lever på diverse örter. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-4000). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 9000 (4104-10000) km² och förekomstarean (AOO) till 240 (60-320) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat (bete som minskar nektarresursen) och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,v)c(iv)).
Norskt jordfly har glanslöst brunsvarta till sotsvarta framvingar, ibland med antydan till chokladbruna fält. Kanterna av de relativt stora njur- och ringfläckarna är ljust gulvita och oftast den enda tydligt framträdande teckningen. Om tvärlinjer i rotfält och mellanfältets yttre är synliga är dessa vanligen gulaktigt rostfärgade. Bakvingarna är brungrå, ljusare vitaktiga mot basen med vitaktiga vingfransar. I jämförelse med de övriga svenska jordflyarterna framstår den svenska populationen av norskt jordfly som mer långsmalvingad och vanligen mer monotont tecknad med mjukare kontraster än hos de närstående arterna.. Arten är till förväxling lik flera arter i det svårbestämda släktet Euxoa, men hanen kan med lätthet skiljas från alla andra arter i Sverige genom en detalj i de yttre genitalierna, som endast kräver avpensling av bakkroppsspetsen. Klaffhakens undre gren slutar hos övriga arter Euxoa med en skarp spets, men är hos norskt jordfly skivlikt utplattad eller något skedformig. Denna detalj hos en avgränsad grupp jordflyn har föranlett en uppdelning i undersläktet Chorizagrotis. Arterna i detta undersläkte har också mer tillplattad bakkropp. Genom genitalpreparat kan även honan med säkerhet skiljas från övriga arter, men skillnaderna är här mindre påtagliga. Vingspann 33–41 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för alvarjordfly

Länsvis förekomst och status för alvarjordfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för alvarjordfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten upptäcktes i Sverige av Hans Lohmander på tre platser på mellersta Öland 1941 (Skogsby, Algutsrums landborg och Karums alvar). Som inventerare av mollusker, gråsuggor och andra kryp som trivs i stenmurar använde han sig av en sökmetod som försummats av fjärilsspecialisterna. Idag är norskt jordfly främst känd från Stora alvaret, från Ottenby i söder till Möckelmossen och Vickleby alvar i norr. Vissa år är den talrik, senast 2001, men vanligen avsevärt mer sparsam. Fynd förefaller helt saknas från norra hälften av Öland. I övrigt är arten i vårt land endast påträffad på Gotland, först enstaka under början av 1970-talet på Sudret, senare vid några tillfällen på Hejnum hällar under 1980-talet och senast 1992. Under 2000-talet är den påträffad vid flera tillfällen på Tofta skjutfält och på Fårö, Ajke, Ekeviken 2006. Arten har mycket längre varit känd från våra grannländer. Norskt jordfly beskrevs som arten Euxoa norvegica efter ett fynd av en hane från Oppland, Dovre, Fokstua 1860, en hästskjutsstation där forskarna Wocke och Staudinger stannade till. Den är senare endast påträffad i mindre än tio exemplar i Oppland, Lom, Böverdalen 1885 (hane/hona), Sel, Laurgaard 1873 (hona) och Dovre Kirkestuen 1911 (honor). (De två senare fyndorterna är något mer tveksamma då bakkroppar och genitalpreparat försvunnit: se vidare under rubriken Övrigt). De norska exemplaren är till förväxling lika sandfältsjordfly Euxoa cursoria som i Oppland har en inlandspopulation, vilket uppmärksammades först under 1950-talet. I Finland förekommer norskt jordfly sällsynt som inhemsk, främst på Salpausselkä åsar från norr om Helsingfors till Parrikkala och Mikkeli i Finska Karelen (11 fynd mellan 1974–1993), men den verkar också uppträda som migrant. Under 1976 påträffades 17 exemplar spridda över södra delen av landet, cirka en månad senare än flygperioden för den inhemska populationen. Äldre fyndangivelser från västra Finland, främst Hangöudd, är sannolikt till större delen felbestämda honor av en sällsynt mörkbrun färgvarietet av sandfältsjordfly (som är talrikare i inlands-populationer). Två migrerande exemplar av norskt jordfly har påträffats i Danmark, på Nordöstsjällands kust 1999 och Bornholm 2000. Världsutbredningen sträcker sig från Norden, samt Fjärrkarelen och Karelska näset i Ryssland genom västra Sibirien till Mongoliet och östra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Agrotina  
  • Släkte
    Euxoa  
  • Art
    Euxoa adumbrataEversmann, 1842 - alvarjordfly
    Synonymer
    norskt jordfly

Norskt jordfly förekommer i Sverige på öppen alvarhed och på stränder med klappersten av silurkalksten. I Finland förekommer den på sandmarker, under senare år främst i grusgropar och vid flygfält. I Norge är den funnen i nederbördsfattiga områden i fjällvärlden strax ovanför och vid trädgränsen. Artens förstadier är helt okända. Troligtvis lever larven som övriga jordflyarters larver underjordiskt av rötter på olika gräsarter. Flygperioden infaller både i Sverige och i Finland från första veckan i juli till andra veckan i augusti. Den nattaktiva fjärilen besöker blommor av bl.a. mjölkört Epilobium angustifolium (i Finland) och oxtunga Anchusa officinalis (på Öland). Den kan lockas till såväl jäst fruktsaft som UV-ljus. Den mest tillämpade metoden att söka arten är att vända de flata toppstenarna på kalkstensmurar på Stora alvaret. Arten använder sig i högre grad av denna viloplats under dagen än flertalet andra nattflyarter som förekommer på alvarmark. Det är intressant att notera att den var osedvanligt talrik på Öland 2001, då sommaren 2000 var särdeles nederbördsrik. Uppenbar-ligen gynnades arten kortvarigt av att den sedvanliga sensommartorkan på alvaret uteblev ett år. Under vissa år sker en begränsad lokal migration på Öland då den även kan påträffas i jordbruksområden utanför Stora alvaret.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna strandbiotoper, Blottad mark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
· maskrosor - Taraxacum (Har betydelse)
· oxtunga - Anchusa officinalis (Har betydelse)
· trampörter - Polygonum (Har betydelse)
Kunskapsbrist om artens värdväxter och mer exakta habitatkrav gör det svårt att precisera eventuella hot. Dock måste artens mycket begränsade utbredning i landet och möjligheten att den missgynnas av mer intensivt bete tas upp, följande försiktighetsprincipen. Det är anmärkningsvärt att arten inte upptäcktes på Öland förrän under 1940-talet, vilket möjligen tyder på att den tidigare missgynnades av en intensivare markanvändning. Artens sällsynthet i övriga förekomstområden visar tydligt att den har höga krav på livsmiljön och möjligen är konkurrenssvag i miljöer som förändras till förmån för mer allmänna, närbesläktade arter. Hela Stora alvaret ingår idag i nätverket Natura 2000 och omfattas av ett Life-fondprojekt med återupptagen beteshävd och omfattande buskröjningar av hela arealen. Regelverket för generell miljöersättning vid beteshävd kräver hårt betestryck och en obruten hävd. Detta kan vara ett hot mot flera av de unika fjärilsarterna på Stora alvaret då bl.a. nektarresurserna minskar starkt vid bete, speciellt av får.

Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Viss negativ effekt)
Artens biologi och ekologi bör undersökas. Artens frekvens inom beteshävdade områden bör följas upp genom regelbundna inventeringar som också bör kartlägga förändringen i frekvens hos andra rödlistade fjärilsarter. Några delar av Stora alvaret bör ständigt befinna sig i en blomrikare successionsfas efter avbruten beteshävd. För att göra detta möjligt är det viktigt att länsstyrelsen tillämpar de nya möjligheter som bjuds för tilläggs-ersättning och ett betesbefriat år inom kontraktsperioden fem år. Riv inte ned gamla stenmurar på Stora alvaret.
Tidigare uppfattades Euxoa adumbrata som en underart av E. lidia och presenterades med detta namn i förra rödlistan (Gärdenfors 2000). Michael Fibiger har dock visat att lidia är artskild från adumbrata. E. lidia har en starkt begränsad utbredning i Nordvästeuropa från Holland till Nordtyskland och Danmark, där den vackra fjärilen (tecknad i svart och vitt med brunviolett lyster), är en av de mest hotade arterna. Leif Aarvik har nyligen kontrollbestämt tillgängligt norskt material av adumbrata. Schöyens hane från Böverdal får anses mycket övertygande. Vidare finns genitalpreparat av en hona från Böverdal samt en hona från okänd plats (senare etiketterad Löiten) dock troligen norsk, gjorda av Paul Grotenfelt, som godkänts som adumbrata av Michael Fibiger. Övriga norska exemplar har sannolikt genitalpreparerats av Magne Opheim, men dessa preparat har förkommit. Opheim hänför fynden av honor från Böverdal och Kirkestuen till Euxoa cursoria (Douwes et al. 1969). Typexemplarets tydliga skillnad i hangenitaliets klaffhake jämfört med övriga arter i släktet Euxoa uppmärksammades redan av Aurivillius (1888). Typexemplaret avbildas i Svenska Fjärilar (Nordström m.fl. 1935–41). Det har nu troligen förkommit. Det ser ut som ett mysterium att adumbrata inte insamlats i Oppland efter att cursoria upptäckts här. Magne Opheim underlät att överbringa informationen om sina undersökningar, vilket föranlett ett omfattande detektivarbete. Michael Fibiger, Jaakko Kullberg och Leif Aarvik har i väsentlig grad bidragit med information för framtagande av faktabladet. Clas Källander har bidragit med väsentlig information vid andra revisionen av faktabladet.

Aurivillius, Ch. 1888. Nordens Fjärilar. Hiertas AB bokförlag, Stockholm.

Bech, K., Lyngsöe, J. & Nielsen, P.S. 2006. Fund af storsommerfugle nye for den danske fauna. Lepidoptera, bind IX, nr. 2: 37–81.

Bretschneider, R. 1954. Eine erfolgreiche Zucht von Euxoa Hbn. (=Agrotis O.) lidia Cr. Ent. Z. Frankfurt am Main. 64: 24.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Fibiger, M. 1990. Noctuidae Europaea vol. 1. Noctuinae I. Entomological Press, Sorø.

Fibiger, M. 1990. Noctuidae Europaea vol. 3. Noctuinae III. Entomological Press, Sorø.

Haanshus, K. 1933. Fortegnelse over Norges Lepidoptera. Norsk Ent. Tidskr. 3(3): 164–216.

Kozhantschikov, I. 1929. Zur kenntnis der Agrotiden (Lepidoptera: Noctuidae), I. Übersicht der gattung Euxoa Hb. Ann. du Mus. Zool. de lAcad. des Sciences de lURSS, Leningrad.

Lafontaine, J.D. 1987. The Moths of America and North Mexico. The Wedge Entomological research foundation 27: 2, Washington.

Lindeborg, M. 1996. Fjärilsåret i sydost 1995. Lucanus 1(1): 10–28.

Lindeborg, M. 1996. Inventeringen av fjärilsfaunan i Ottenbylund på Öland 1993–1995. Lucanus 1(2): 40–49.

Lindeborg, M. 2002. Fjärilsfynden i sydost 2001. Lucanus 7(1): 1–12.

Lühr, C.F. 1960. Fortegnelse over Macrolepidoptera fanget i Lom herred (Opland). Norsk Ent. Tidskr. 11(3–4): 112–116.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935–41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Nordström, F. 1946. Euxoa norvegica Stgr, dess ställning till närstående arter samt dess uppträdande i Fennoskandia. Ent. Tidskr. 67: 184–194.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Svendsen, P. & Fibiger, M. 1992. The distribution of European Macrolepidoptera, vol.1, Noctuidae. Faunistical press, Copenhagen.

Svensson, I., Gustavsson, B., Imby, L., Elmquist, H., Hellberg, H. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Naturhistoriska riksmuseet & Entomologiska föreningen i Stockholm.

Vilhelmsen, F. 2000. Ny dansk noctuide Euxoa adumbrata Ev. Lepidoptera bind VII, nr 9: 293–295.

Wocke, M. F. & Staudinger, O. 1861. Reise nach Finnmark. Ent. Zeit. 22: 325–404.

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.-O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Zoologisk museum, Oslo.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005 & 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Noctuini  
  • Undertribus
    Agrotina  
  • Släkte
    Euxoa  
  • Art
    Euxoa adumbrata, Eversmann, 1842 - alvarjordfly
    Synonymer
    norskt jordfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 2002. Rev. Claes U. Eliasson 2005 & 2007. ©ArtDatabanken, SLU 2008.