Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  olivfjällskivling

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Lepiota forquignonii
Olivfjällskivling Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Olivfjällskivling bildar fruktkroppar som inte är större än 2-3 cm. Hatten är fint småfjällig och till skillnad från andra små fjällskivlingar har den en tydligt olivgrön till olivbrun färgton i mitten. De andra grönaktiga arterna är större och uppvisar helt andra mikroskopiska karaktärer. Lamellerna är vitaktiga och foten vit till brunflammig. Sporerna är 7–8 x 3,5–4 µm. Fotbasen har vita mycelsträngar. Svampen är mycket giftig genom sitt innehåll av amanitiner.
Utbredning
Länsvis förekomst för olivfjällskivling Observationer i  Sverige för olivfjällskivling
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är bara känd från Öland i Sverige där den under 1990-talet påträffats på 20 lokaler i Mittlandsområdet. Den förekommer även i Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Österrike, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Italien, Sardinien och Spanien. Ett möjligt fynd finns från Danmark. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Nedbrytare i förna i luckiga hässlen på kalkrik mark. Påträffas även under enbuskar och andra brynmiljöer i hässlen. Arten är i Sverige endast känd från Öland och i övriga Nordeuropa extremt sällsynt. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och fortgående att minska, framför allt p.g.a. igenväxning av buskrika fodermarker med mosaikstruktur. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 344 km² och förekomstarean (AOO) till 400 (56-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Ekologi
Svampen lever som förnanedbrytare på marken i torra hässlen, i mosaikmarker och i blandlövskog med ek, alm, ask, björk, gran, tall och en. Den föredrar en luftig, mullrik jord med högt pH, gärna i nötbetade marker samt på torrängar.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Agaricaceae, Släkte Lepiota (fjällskivlingar), Art Lepiota forquignonii Quél. - olivfjällskivling Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Nedbrytare i förna i luckiga hässlen på kalkrik mark. Påträffas även under enbuskar och andra brynmiljöer i hässlen. Arten är i Sverige endast känd från Öland och i övriga Nordeuropa extremt sällsynt. Total population i landet liten och bedöms ha minskat och fortgående att minska, framför allt p.g.a. igenväxning av buskrika fodermarker med mosaikstruktur. Omfattningen är dock svår att bedöma. Antalet reproduktiva individer skattas till 5000 (1000-10000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (5). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 344 km² och förekomstarean (AOO) till 400 (56-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (C2a(i)).
Olivfjällskivling bildar fruktkroppar som inte är större än 2-3 cm. Hatten är fint småfjällig och till skillnad från andra små fjällskivlingar har den en tydligt olivgrön till olivbrun färgton i mitten. De andra grönaktiga arterna är större och uppvisar helt andra mikroskopiska karaktärer. Lamellerna är vitaktiga och foten vit till brunflammig. Sporerna är 7–8 x 3,5–4 µm. Fotbasen har vita mycelsträngar. Svampen är mycket giftig genom sitt innehåll av amanitiner.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för olivfjällskivling

Länsvis förekomst och status för olivfjällskivling baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för olivfjällskivling

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är bara känd från Öland i Sverige där den under 1990-talet påträffats på 20 lokaler i Mittlandsområdet. Den förekommer även i Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Österrike, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Italien, Sardinien och Spanien. Ett möjligt fynd finns från Danmark. Svampen är en signalart som indikerar miljöer med höga naturvärden.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Lepiota - fjällskivlingar 
  • Art
    Lepiota forquignoniiQuél. - olivfjällskivling

Svampen lever som förnanedbrytare på marken i torra hässlen, i mosaikmarker och i blandlövskog med ek, alm, ask, björk, gran, tall och en. Den föredrar en luftig, mullrik jord med högt pH, gärna i nötbetade marker samt på torrängar.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Lövskog, Ädellövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Organogena jordar/sediment (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
En upphörd betesdrift, med åtföljande igenväxning från öppna och halvöppna miljöer till helt slutna kommer att missgynna arten. Även skogliga åtgärder som slutavverkning och markberedning innebär konkreta hot mot artens fortlevnad. Arten är beroende av att den miljö den är knuten till förekommer i rimlig omfattning i landskapet.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
En långsiktig tillgång till värdträd säkras genom att växtplatserna undantas från trakthyggesbruk. De extensivt betade mosaikmiljöerna hålls i fortsatt hävd, kompletterat med naturvårdsinriktade skogliga åtgärder i syfte att upprätthålla en viss luckighet. På sikt bör fler områden i anslutning till kända lokaler skötas på liknande sätt, för att nyetablering ska kunna bli möjlig.

Courtecuisse, R. 1994. Guide des Champignons de France et dEurope. Paris. Sid. 244. BILD

Knutsson, T. & Lange, Ch. 1995. Några spännande svampfynd från Ölands ädellövskogar, främst Mittlandsskogen 1994. Jordstjärnan. 16(3): 14.

TECKNING Moser, M. 1983. Die Röhrlinge und Blätterpilze. Kleine Kryptogamenflora. Band II b/2 sid. 243.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin & Tommy Knutsson 2001.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Agaricaceae  
  • Släkte
    Lepiota - fjällskivlingar 
  • Art
    Lepiota forquignonii, Quél. - olivfjällskivling
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin & Tommy Knutsson 2001.