Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ortolansparv

Organismgrupp Fåglar Emberiza hortulana
Ortolansparv Fåglar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Ortolansparv är i form och storlek jämförbar med gulsparv. Hanen är emellertid lätt att skilja från den senare då buken är orangebrun medan huvud, nacke och bröst är olivgrå. Vidare kännetecknas ortolansparven av en gul strupe, en tydlig ljus ögonring och en orangefärgad näbb. Honans dräkt liknar hanens men har en mer anspråkslös färgmättnad i fjäderdräkten. Hon är dessutom fint mörkfläckad på bröst och hjässa. Sången är en enkel strof med ringande ton och byte av upprepat motiv drygt halvvägs: "sia-sia-sia-dry-dry". Regionala sångdialekter förekommer.
Utbredning
Länsvis förekomst för ortolansparv Observationer i  Sverige för ortolansparv
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Vi vet av uppgifter från 1800-talet och senare att ortolansparven haft en vidsträckt utbredning i Sverige. Arten häckade under en lång tid i alla landskap, dock endast undantagsvis på Öland och Gotland. Efter en långsiktig och fortgående kraftig tillbakagång (2003 fanns endast 20 % av antalet som noterades 1975) har den försvunnit från t.ex. Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Bohuslän, Västergötland och Dalsland. Kraftiga minskningar har noterats de senaste decennierna i Mälardalen, t.ex. är minskningen i Uppland av storleksordningen 90-95 % under perioden 1980-2010. De tätaste populationerna finns för närvarande längs Norrlandskusten. En helt nyligen genomförd beräkning av landets totala bestånd anger cirka 6300 par (4300-8300), med de flesta i Västerbotten (ca 2000 par), Norrbotten (ca 1200 par), Ångermanland (ca 1200 par), Hälsingland (ca 350 par) och Medelpad (ca 300 par). Ortolansparven finns som häckfågel i västra Palearktis, från Norge och Spanien i väster till Mongoliet och Afghanistan i öster. Saknas i England och Danmark. Numera finns stora utbredningsluckor i Väst- och Centraleuropa där framtidsprognosen är dyster - ortolansparven minskar i minst 19 europeiska länder. Ökningar har endast noterats i Medelhavsområdet, t.ex. i buskmarker i Spanien där det regelbundet uppstår bränder.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2abcd+3cd+4bcd; C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
Ortolansparv förekommer från Mälardalen och norrut till Norrbotten med de största tätheterna i Norrlands kusttrakter. Den häckar i öppen terräng, vanligen i ett mosaikartat jordbrukslandskap med tillgång till solexponerade, vegetationsfattiga grus, sand- eller jordytor, t.ex. trädor, körvägar, järnvägsvallar, grusbrinkar, hävdade hagmarker, energiskogar, hällmarker och öppna diken. Förekomst av åkerholmar, spridda solitära träd, alléer eller stora stenblock är också av betydelse. Häckar även på markberedda hyggen i Norrland och för närvarande är populationen på hyggen större än i jordbruksmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 7600 (5200-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Populationen minskar med mer än 10% inom 10 år. Minskningen avser utbredningsområde (utbredningsområdet har minskat med upp till 30 % de senaste 10 åren), förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 35 (8-68) % under de senaste 10 åren. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 35 %. Under en tidsperiod om 10 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 35 %. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (jordbrukslandskapets omvandling med övergång till intensivt odlade och täckdikade, stora fält med minskad förekomst av åkerholmar och andra småbiotoper) och faktisk eller potentiell exploatering av arten (omfattande jakt i Medelhavsregionen, speciellt i Frankrike). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2abcd+3cd+4bcd; C1).
Ekologi
Ungefär en tredjedel av året återfinns ortolansparvarna i häckningsområdet. Återstående tid befinner sig arten på flyttning eller i övervintringsområdena. Svenska ortolansparvar flyttar mot sydväst under senare delen av augusti och övervintrar såvitt vi känner till i Västafrika söder om Sahara. Till Sverige återkommer de under maj, hanarna cirka en vecka före honorna. Häckar i öppen terräng, vanligen i ett mosaikartat jordbrukslandskap med tillgång på solexponerade, vegetationsfattiga grus, sand- eller jordytor, t.ex. trädor, körvägar, järnvägsvallar, grusbrinkar, hävdade hagmarker, energiskogar, hällmarker och öppna diken. Förekomst av åkerholmar, spridda solitära träd, små dungar, alléer, luftledningar eller stora stenblock verkar attrahera de sjungande hanarna. Förekommer även på markberedda kalhyggen, framför allt i Norrland, och en sentida undersökning visar att 50-85 procent av den svenska stammen numera återfinns i denna miljö. Även brandfält och grustag verkar attrahera arten. Studier av habitatval i Uppland visade att ortolansparvar föredrog mindre intensivt brukade åkrar (trädor och energiskogar) och hagmarker (både hävdade och ohävdade). Många revir låg i ett mosaiklandskap med kantzoner och åkerholmar. Det var stor skillnad i habitatsammansättning i olika revir, men förekomst av födosökshabitat med lite eller ingen markvegetation, sångplatser (träd, stenar, ledningar) och områden med högre vegetation (lämpliga boplatser) var gemensamt för de flesta revir. Det är vanligt att ortolansparven förekommer i små grupper i landskapet och ofta med ganska stora koncentrationer på vissa platser. Boet läggs på marken, ofta i relativt hög vegetation, och innehåller som regel 4–6 ägg. Mediandatum för ringmärkningsstora ungar, som efter några dagar ska lämna boet, är i södra Sverige den 13 juni och i norra Sverige den 24 juni.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Triviallövskog
Triviallövskog
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Ädellövskog
Ädellövskog
Buskmark
Buskmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· insekter
· insekter
Mark/sediment
Mark/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Aves (fåglar), Ordning Passeriformes (tättingar), Familj Emberizidae (fältsparvar), Släkte Emberiza, Art Emberiza hortulana Linnaeus, 1758 - ortolansparv Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2abcd+3cd+4bcd; C1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Ortolansparv förekommer från Mälardalen och norrut till Norrbotten med de största tätheterna i Norrlands kusttrakter. Den häckar i öppen terräng, vanligen i ett mosaikartat jordbrukslandskap med tillgång till solexponerade, vegetationsfattiga grus, sand- eller jordytor, t.ex. trädor, körvägar, järnvägsvallar, grusbrinkar, hävdade hagmarker, energiskogar, hällmarker och öppna diken. Förekomst av åkerholmar, spridda solitära träd, alléer eller stora stenblock är också av betydelse. Häckar även på markberedda hyggen i Norrland och för närvarande är populationen på hyggen större än i jordbruksmark. Antalet reproduktiva individer skattas till 7600 (5200-10000). Utbredningsområdets storlek (EOO) och förekomstarean (AOO) överskrider gränsvärdena för rödlistning. Populationen minskar med mer än 10% inom 10 år. Minskningen avser utbredningsområde (utbredningsområdet har minskat med upp till 30 % de senaste 10 åren), förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 35 (8-68) % under de senaste 10 åren. Under de kommande 10 åren förväntas minskningstakten uppgå till 35 %. Under en tidsperiod om 10 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 35 %. Bedömningen baseras på direkt observation, ett för arten lämpligt abundansindex, minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet (jordbrukslandskapets omvandling med övergång till intensivt odlade och täckdikade, stora fält med minskad förekomst av åkerholmar och andra småbiotoper) och faktisk eller potentiell exploatering av arten (omfattande jakt i Medelhavsregionen, speciellt i Frankrike). Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2abcd+3cd+4bcd; C1).
Konventioner Fågeldirektivet, Bernkonventionens bilaga III
Fridlysning Fridlyst enl. 4 § Artskyddsförordningen. Räknas även som vilt, vilket betyder att den är fredad men kan vara jaktbar enligt jaktförordningen eller jaktlagen.
Åtgärdsprogram Under produktion
Ortolansparv är i form och storlek jämförbar med gulsparv. Hanen är emellertid lätt att skilja från den senare då buken är orangebrun medan huvud, nacke och bröst är olivgrå. Vidare kännetecknas ortolansparven av en gul strupe, en tydlig ljus ögonring och en orangefärgad näbb. Honans dräkt liknar hanens men har en mer anspråkslös färgmättnad i fjäderdräkten. Hon är dessutom fint mörkfläckad på bröst och hjässa. Sången är en enkel strof med ringande ton och byte av upprepat motiv drygt halvvägs: "sia-sia-sia-dry-dry". Regionala sångdialekter förekommer.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ortolansparv

Länsvis förekomst och status för ortolansparv baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ortolansparv

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Vi vet av uppgifter från 1800-talet och senare att ortolansparven haft en vidsträckt utbredning i Sverige. Arten häckade under en lång tid i alla landskap, dock endast undantagsvis på Öland och Gotland. Efter en långsiktig och fortgående kraftig tillbakagång (2003 fanns endast 20 % av antalet som noterades 1975) har den försvunnit från t.ex. Skåne, Blekinge, Halland, Småland, Bohuslän, Västergötland och Dalsland. Kraftiga minskningar har noterats de senaste decennierna i Mälardalen, t.ex. är minskningen i Uppland av storleksordningen 90-95 % under perioden 1980-2010. De tätaste populationerna finns för närvarande längs Norrlandskusten. En helt nyligen genomförd beräkning av landets totala bestånd anger cirka 6300 par (4300-8300), med de flesta i Västerbotten (ca 2000 par), Norrbotten (ca 1200 par), Ångermanland (ca 1200 par), Hälsingland (ca 350 par) och Medelpad (ca 300 par). Ortolansparven finns som häckfågel i västra Palearktis, från Norge och Spanien i väster till Mongoliet och Afghanistan i öster. Saknas i England och Danmark. Numera finns stora utbredningsluckor i Väst- och Centraleuropa där framtidsprognosen är dyster - ortolansparven minskar i minst 19 europeiska länder. Ökningar har endast noterats i Medelhavsområdet, t.ex. i buskmarker i Spanien där det regelbundet uppstår bränder.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza hortulanaLinnaeus, 1758 - ortolansparv

Ungefär en tredjedel av året återfinns ortolansparvarna i häckningsområdet. Återstående tid befinner sig arten på flyttning eller i övervintringsområdena. Svenska ortolansparvar flyttar mot sydväst under senare delen av augusti och övervintrar såvitt vi känner till i Västafrika söder om Sahara. Till Sverige återkommer de under maj, hanarna cirka en vecka före honorna. Häckar i öppen terräng, vanligen i ett mosaikartat jordbrukslandskap med tillgång på solexponerade, vegetationsfattiga grus, sand- eller jordytor, t.ex. trädor, körvägar, järnvägsvallar, grusbrinkar, hävdade hagmarker, energiskogar, hällmarker och öppna diken. Förekomst av åkerholmar, spridda solitära träd, små dungar, alléer, luftledningar eller stora stenblock verkar attrahera de sjungande hanarna. Förekommer även på markberedda kalhyggen, framför allt i Norrland, och en sentida undersökning visar att 50-85 procent av den svenska stammen numera återfinns i denna miljö. Även brandfält och grustag verkar attrahera arten. Studier av habitatval i Uppland visade att ortolansparvar föredrog mindre intensivt brukade åkrar (trädor och energiskogar) och hagmarker (både hävdade och ohävdade). Många revir låg i ett mosaiklandskap med kantzoner och åkerholmar. Det var stor skillnad i habitatsammansättning i olika revir, men förekomst av födosökshabitat med lite eller ingen markvegetation, sångplatser (träd, stenar, ledningar) och områden med högre vegetation (lämpliga boplatser) var gemensamt för de flesta revir. Det är vanligt att ortolansparven förekommer i små grupper i landskapet och ofta med ganska stora koncentrationer på vissa platser. Boet läggs på marken, ofta i relativt hög vegetation, och innehåller som regel 4–6 ägg. Mediandatum för ringmärkningsstora ungar, som efter några dagar ska lämna boet, är i södra Sverige den 13 juni och i norra Sverige den 24 juni.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Triviallövskog, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Öppna gräsmarker

Biotoper där arten kan förekomma: Ädellövskog, Buskmark, Exploaterad miljö, Blottad mark

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· insekter - Hexapoda (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
En omfattande jakt på ortolansparv har under lång tid bedrivits under höstflyttningen i södra Europa. Efterhand har lagar tillkommit som reglerat eller förbjudit mycket av denna småfågeljakt, men en omfattande jakt bedrivs av tradition fortfarande i Frankrike (uppskattat till 50000 fåglar per år på 1990-talet), framför allt i Les Landes i sydvästra delen av landet. Det är flera faktorer som har varit klart negativa för arten under den långa nedgångsperioden efter andra världskriget. Dit hör jordbrukslandskapets omvandling med övergång till intensivt odlade, stora fält med minskad förekomst av åkerholmar och andra småbiotoper. Trädor och andra vegetationsfattiga och markblottade ytor var vanligare förr, vårsådd har till stor del ersatts av hög och tät höstsådd, många betesmarker har vuxit igen pga. upphört bete och många åkerholmar är idag för igenvuxna (täta buskage) för att attrahera ortolansparvar. Möjligen kan det ökade kvävenedfallet vara en bidragande orsak till att många ortolansparvlokaler blivit försämrade pga igenväxning. Ökad användning av ogräs- och insektsmedel, asfalteringen av grusvägar, igenväxning eller trädplantering i gamla grustäkter kan också ha bidragit till artens populationsminskning. Eftersom arten finns i små koloniliknande ansamlingar så kan fragmentering av lämpliga biotoper ha bidragit till artens minskning. Områden med plats för flera revir (t ex mosaiklandskap med mycket åkerholmar) har blivit ovanliga och enstaka isolerade, men annars lämpliga revir, kan förbli obesatta.

Påverkan
  • Händelser utanför Sverige (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor positiv effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
I jordbrukslandskapet tycks förekomst av trädor vara en viktig förutsättning för att ortolansparvar skall etablera sig, likaså är ruderatmarker av olika slag, t.ex. järnvägsvallar, solexponerade grusgropar och på sina håll även energiskogar prefererade habitat. Anläggning av trädor (och andra habitat), med en skötsel som resulterar i en kort och gles markvegetation, i mosaiklandskap med åkerholmar, kantzoner och betesmarker har en stor potential att attrahera ortolansparvar. Det är dock viktigt att trädorna inte bearbetas under häckningsperioden (juni), eftersom bona kan ligga i fältets kantzoner. Röjning/bränning av starkt igenvuxna åkerholmar och andra småbiotoper, samt andra typer av markstörningar (utanför häckningssäsongen) tycks vara positivt för arten, eftersom områden med kort eller ingen vegetation, framkallad av återkommande störningar är attraktiva ortolansparvshabitat. För att bättre förstå förekomsten av ortolansparv kan det vara av intresse att bättre utreda om det finns något specifikt i miljön som gör att t.ex. vissa kalhyggen drar till sig ortolansparvar. Enligt en norsk studie förefaller mörka markytor (gräsbränder, impedimentmark etc.) attrahera arten, men detta är inte verifierat i vetenskapliga undersökningar. Det är emellertid inte säkert att det är tillgången på häckningsmiljöer som begränsar ortolansparvspopulationen. Det kan också vara så att ortolansparvarna efter flyttnings- och övervintringsperioden är så få att alla lämpliga habitat inte blir besatta. Ortolansparvarnas överlevnad under vintermånaderna och olika Europeiska populationers övervintringsområden är dåligt kända. Sverige bör verka internationellt för att stoppa jakten på ortolansparv i bl.a. Frankrike.

Åtgärdsprogram Under produktion
Utländska namn – NO: Hortulan, DK: Hortulan, FI: Peltosirkku, GB: Ortolan Bunting. Ortolansparv är förtecknad i bilaga 1 i EU:s fågeldirektiv (rådets direktiv 79/409/EEG) och ingår i Natura 2000. Den är även förtecknad i Bernkonventionen bilaga III (skyddade djurarter). Ortolansparven är fredad enligt jaktförordningen (1987:905).

Bader, P., Bondestad, L., Byström, T. & Hambäck, P. 1998. Ögonblicksbilder av Holmöarnas landfågelfauna. En jämförelse av 1973 och 1996 års inventeringar. Fåglar i Västerbotten 23: 73-134.

Berg, Å. 2002. Breeding birds in short-rotation coppices on farmland in central Sweden - the importance of Salix height and adjacent habitats. Agriculture, Ecosystems and Environment 90: 265-276.

Berg, Å. 2006. Ortolansparven i Uppland - utbredning, habitatval och populationsförändringar. Fåglar i Uppland 33(1-2): 42-45.

Berg, Å. 2008. Habitat selection, reproductive succes and survival of ortolan buntings Emberiza hortulana on farmland in central Sweden. Ibis 150: 565-573.

Berglund, L., Kolmodin, U., Sjöblom, B. & Wallström, L. 1993. Dalarnas fåglar. 2:a uppl. Fåglar i Dalarna, suppl. Nr 1. Avesta.

Brotons, L., Herrando, S. and Pons, P. 2008. Wildfires and the expansion of threatened farmland birds: the Ortolan Bunting Emberiza hortulana in Mediterranean landscapes. Journal of Applied Ecology 45:1059-1066.

Claessens, O. 1992. La situation du Bruant ortolan Emberiza hortulana en France et en Europe. Alauda 60:65-76.

Dale, S. 2000. The importance of farmland for Ortolan Buntings nesting on raised peat bogs. Ornis Fenn. 77: 17-25.

Dale, S. & Olsen, B.F.G. 2002. Use of farmland by Ortolan Buntings (Emberiza hortulana) nesting on a burned forestarea. J. Ornithol. 143: 133-144.

Dale, S. 2009. Hurtulanen er kritisk truet! Vår Fuglefauna 32(3): 108-115.

Durango, S. 1963. Ortolansparven Emberiza hortulana LINNÈ. I: Curry-Lindahl, K. (red.). Våra fåglar i Norden. Bd IV. Stockholm.

Enquist, M. & Pettersson, J. 1986. Flyttningens tidsmässiga förlopp hos 104 fågelarter vid Ottenby - en analys baserad på 39 års fångstdata. Rapport från Ottenby fågelstation nr 8. Ottenby fågelstation, Degerhamn.

Eriksson, K. 1993. Dramatisk minskning av ortolansparv. Fåglar i Uppland 20: 83-84.

Hedvall, O. & Hägglund, J.-O. 1989. Förteckning över Medelpads fåglar. Utgiven av Medelpads Ornitologiska Förening. Sundsvall.

Hjort, C., Lindholm, C.-G. & Pettersson. 1981. Ringmärkningssiffror vid Ottenby fågelstation 1946-1980. Ottenby fågelstation, Degerhamn. Mascher, J. W. & Stolt, B.-O. 1968. Fågellivet i Nordingrå. Fauna och Flora 63: 27-35.

Menz. M. and Arlettaz, R. The precipituous decline of the ortolan bunting: time to build on scientific evidence to inform conservation management. Manuscript.

Nævre, A. 2002. Hortulanens skjebnetime. Har viktige habitatkrav blitt oversett, og har løsningen på hortulangåten vært så nær att vi ikke har sett den? Vår Fuglefauna 25: 62-81.

Olsson, C. & Wiklund, J. 1999. Västerbottens Fåglar. Utgiven av Västerbottens Ornitologiska Förening. Umeå.

Otterlind, G. & Lennerstedt, I. 1964. Den svenska fågelfaunan och biocidskadorna. Vår Fågelvärld 23: 363-415.

Ottvall, R., Green, M., Lindström, Å., Svensson, S., Esseen, P-A. & Marklund, L. 2008. Ortolansparvens Emberiza hortulana förekomst och habitatval i Sverige. (Distribution and habitat choice of the Ortolan Bunting Emberica hortulana in Sweden). Ornis Svecica 18: 2-16.

Runesson, B. 1996. Ortolansparven - en nyckfull och lurig rackare. Fåglar i Kvismaren 11(2): 9-17.

Schmidt, P. 2010. Kan ortolansparven klara sig kvar i Uppland? Fåglar i Uppland 37(3): 24-32.

SOF. 2002. Sveriges fåglar. 3:a uppl. Sveriges Ornitologiska Förening. Stockholm.

Sondell, J., Brookes, C. & Persson, M. 2011. Ortolan Bunting Emberiza hortulana at Kvismaren, central Sweden - breeding studies and suggested management. Ornis Svecica 21: 167-178.

Stolt, B.-O. 1974. Gulsparvens Emberiza citrinella och ortolansparvens Emberiza hortulana förekomst vid Uppsala under 1960-talet. Vår Fågelvärld 33: 210-217.

Stolt, B.-O. 1977. On the migration of the Ortolan Bunting, Emberiza hortulana L. Zoon 5: 51-61.

Stolt, B.-O. 1987. I vilken riktning flyttar ortolansparvar Emberiza hortulana från Norden genom Europa? Vår Fågelvärld 46: 48-53.

Stolt, B.-O. 1993. Notes on Reproduction in a Declining Population of the Ortolan Bunting Emberiza hortulana. J. Orn. 134: 59-68.

Stolt, B.-O. 1994. Current changes in abundance, distribution and habitat of the Ortolan Bunting Emberiza hortulana in Sweden. I: Steiner, H.M. (red.). I. Ortolan-Symp. Wien 1992, sid. 41-53.

Stolt, B.-O. 1996. Ortolansparven jagas i Frankrike. Fauna och Flora 91: 30-33.

Stolt, B.-O. 1997. The Ortolan Bunting Emberiza hortulana L. in Sweden - migration and abundance. I: B. von Bülow, B. (red.). II. Ortolan-Symp. Haltern 1997, sid. 101-111.

Swanberg, P.-O. 1976. Ortolansparven Emberiza hortulana i Valle, Västergötland, 1940, 1961 och 1975. Vår Fågelvärld 35: 235-236.

Tjernberg, M. 1996. Upplands fågelfauna. I: Fredriksson, R. & Tjernberg, M. (red.). Upplands fåglar - fåglar, människor och landskap genom 300 år. Fåglar i Uppland, supplement 2. Uppsala.

Tucker, G. M. & Heath, M, F. 1994. Birds in Europe: their conservation status. BirdLife Conservation Series no 3. BirdLife International, Cambridge, U.K.

Vepsälainen, V., Pakkala, T., Piha, M. and Tianen, J. 2007. Population crash of the ortolan bunting Emberiza hortulana in agricultural landscapes of southern Finland. Annales Zoologici Fennici 42:91-107.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt-Olov Stolt 2000. Rev. Åke Berg 2005, 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Teleostomi  
  • Ranglös
    Osteichthyes - benfiskar 
  • Ranglös
    Sarcopterygii - sarcopterygier 
  • Ranglös
    Tetrapoda - fyrfotadjur 
  • Ranglös
    Amniota - amnioter 
  • Ranglös
    Diapsida - diapsider 
  • Ranglös
    Archosauria - arkosaurier 
  • Ranglös
    Dinosauria - dinosaurier 
  • Klass
    Aves - fåglar 
  • Ordning
    Passeriformes - tättingar 
  • Familj
    Emberizidae - fältsparvar 
  • Släkte
    Emberiza  
  • Art
    Emberiza hortulana, Linnaeus, 1758 - ortolansparv
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt-Olov Stolt 2000. Rev. Åke Berg 2005, 2010 © ArtDatabanken, SLU 2010.