Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  päronbryum

Organismgrupp Mossor Bryum sauteri
Päronbryum Mossor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Artens skott växer enstaka eller i glesa, gröna tuvor. Skotten är högst 0,5 cm höga. Rhizoiderna är bruna till rödbruna (men tunnare rhizoider ofta orange) och fint men tätt papillösa. Bladen är platta, smalt ovala och jämnt avsmalnande i en relativt vass spets. Nerven är kraftig, grön till rödbrun och mer eller mindre utlöpande. Bladkanten är ofta något tandad upptill och smalt tillbakaböjd eller helt plan i nedre halvan. Kantlisten är mycket otydlig och består när den är som tydligast av något förlängda celler. Bladcellerna är rektangulära till avlånga, 14–16 µm breda och relativt tunnväggiga. Den nordiska populationen är samkönad (synoik) och har ofta rikligt med kapslar, till skillnad från vissa populationer i Storbritannien där arten är skildkönad och kapslar sällsynta. Kapseln är ljusbrun, något krökt, tydligt ihopdragen nedanför mynningen och sitter på ett rödbrunt skaft. Den inre tandkransen har välutvecklade cilier. Specialiserad vegetativ förökning förekommer med rikligt med rhizoidgroddkorn som sitter på långa rhizoider en bit från stammen. Groddkornen är bruna till rödbruna, oftast päronformiga, 40–60 µm breda och består av relativt få celler som inte är utskjutande.
Päronbryum hör till en artrik grupp med små, oftast sterila arter med rikligt med rhizoidgroddkorn som ofta är omöjliga att skilja åt i fält (se särskild bestämningsnyckel). Den kan förväxlas med hallonbryum Bryum klinggraeffii och pillerbryum B. violaceum som också har små rhizoidgroddkorn, men dessa arter är skildkönade och har nästan aldrig kapslar. Dessutom har pillerbryum B. violaceum violetta rhizoider och hallonbryum B. klinggraeffii har rhizoidgroddkorn med tydligt utskjutande celler.
Utbredning
Länsvis förekomst för päronbryum Observationer i  Sverige för päronbryum
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten har hittills bara hittats på en lokal i Sverige, men den är även känd från ett fåtal lokaler i Norge och verkar främst förekomma i bergstrakter eller i fjällnära miljöer. I övriga Norden är den bara funnen sällsynt på Island. Världsutbredningen omfattar Väst- och Centraleuropa, Kanarieöarna, Kaukasus, Nordamerika och Nya Zeeland.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
I Sverige endast funnen på en lokal i Jämtland. Där växer den på bar, relativt sandig, fuktig jord som är mer eller mindre neutral (varken sur eller basisk) i närheten av en bäck. Området är ett förhållandevis välhävdat kulturlandskap med vallodling som viktigaste brukningsmetod. Det råder stor brist på kunskap om denna arts ekologi och utbredning. Arten kan lätt förbises då man behöver studera groddkorn på rhizoiderna för att bestämma arten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Päronbryum växer på bar jord i exponerat läge. Substratet är oftast relativt sandig jord som är fuktig eller blöt åtminstone under vinter och vår, men som torkar upp under sommaren, t.ex. i diken och på stränder vid vattendrag. Den förekommer troligen oftast på mer eller mindre neutral jord. På lokalen i Jämtland växte den i ett vägdike tillsammans med åkerjordmossa Dicranella staphylina och gul grusmossa Ditrichum cylindricum på relativt bar jord i närheten av en bäck. Lokalen ligger i ett förhållandevis välhävdat kulturlandskap med vallodling som viktigaste brukningsmetod.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Vattendrag
Vattendrag
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Bryopsida (egentliga bladmossor), Ordning Bryales, Familj Bryaceae, Släkte Bryum (bryummossor), Art Bryum sauteri Bruch & Schimp. - päronbryum Synonymer Bryum sauteri B. S. G.

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Ej bedömd (NE)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation I Sverige endast funnen på en lokal i Jämtland. Där växer den på bar, relativt sandig, fuktig jord som är mer eller mindre neutral (varken sur eller basisk) i närheten av en bäck. Området är ett förhållandevis välhävdat kulturlandskap med vallodling som viktigaste brukningsmetod. Det råder stor brist på kunskap om denna arts ekologi och utbredning. Arten kan lätt förbises då man behöver studera groddkorn på rhizoiderna för att bestämma arten. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Artens skott växer enstaka eller i glesa, gröna tuvor. Skotten är högst 0,5 cm höga. Rhizoiderna är bruna till rödbruna (men tunnare rhizoider ofta orange) och fint men tätt papillösa. Bladen är platta, smalt ovala och jämnt avsmalnande i en relativt vass spets. Nerven är kraftig, grön till rödbrun och mer eller mindre utlöpande. Bladkanten är ofta något tandad upptill och smalt tillbakaböjd eller helt plan i nedre halvan. Kantlisten är mycket otydlig och består när den är som tydligast av något förlängda celler. Bladcellerna är rektangulära till avlånga, 14–16 µm breda och relativt tunnväggiga. Den nordiska populationen är samkönad (synoik) och har ofta rikligt med kapslar, till skillnad från vissa populationer i Storbritannien där arten är skildkönad och kapslar sällsynta. Kapseln är ljusbrun, något krökt, tydligt ihopdragen nedanför mynningen och sitter på ett rödbrunt skaft. Den inre tandkransen har välutvecklade cilier. Specialiserad vegetativ förökning förekommer med rikligt med rhizoidgroddkorn som sitter på långa rhizoider en bit från stammen. Groddkornen är bruna till rödbruna, oftast päronformiga, 40–60 µm breda och består av relativt få celler som inte är utskjutande.
Päronbryum hör till en artrik grupp med små, oftast sterila arter med rikligt med rhizoidgroddkorn som ofta är omöjliga att skilja åt i fält (se särskild bestämningsnyckel). Den kan förväxlas med hallonbryum Bryum klinggraeffii och pillerbryum B. violaceum som också har små rhizoidgroddkorn, men dessa arter är skildkönade och har nästan aldrig kapslar. Dessutom har pillerbryum B. violaceum violetta rhizoider och hallonbryum B. klinggraeffii har rhizoidgroddkorn med tydligt utskjutande celler.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för päronbryum

Länsvis förekomst och status för päronbryum baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för päronbryum

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten har hittills bara hittats på en lokal i Sverige, men den är även känd från ett fåtal lokaler i Norge och verkar främst förekomma i bergstrakter eller i fjällnära miljöer. I övriga Norden är den bara funnen sällsynt på Island. Världsutbredningen omfattar Väst- och Centraleuropa, Kanarieöarna, Kaukasus, Nordamerika och Nya Zeeland.
Arten är rödlistad i flera andra europeiska länder (Hodgetts 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Bryaceae  
  • Släkte
    Bryum - bryummossor 
  • Art
    Bryum sauteriBruch & Schimp. - päronbryum
    Synonymer
    Bryum sauteri B. S. G.

Päronbryum växer på bar jord i exponerat läge. Substratet är oftast relativt sandig jord som är fuktig eller blöt åtminstone under vinter och vår, men som torkar upp under sommaren, t.ex. i diken och på stränder vid vattendrag. Den förekommer troligen oftast på mer eller mindre neutral jord. På lokalen i Jämtland växte den i ett vägdike tillsammans med åkerjordmossa Dicranella staphylina och gul grusmossa Ditrichum cylindricum på relativt bar jord i närheten av en bäck. Lokalen ligger i ett förhållandevis välhävdat kulturlandskap med vallodling som viktigaste brukningsmetod.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppna strandbiotoper

Biotoper där arten kan förekomma: Vattendrag

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Eftersom artens växtmiljö inte tycks vara särskilt unik är det största hotet troligtvis att arten på grund av sin extrema sällsynthet lätt kan försvinna av rena slumpskäl eller markexploatering.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Viss negativ effekt)
Den idag enda kända lokalen bör undersökas och åtgärder föreslås som kan säkerställa en långsiktigt uthållig populationsstorlek. Aktuell växtplats bör dessutom meddelas berörda myndigheter så att den kan skyddas från exploatering.
Etymologi: sauteri = efter Anton Eleutherius Sauter (1800-1881), österrikisk botanist och läkare.
Uttal: [Brýum sauteri]

KEY FACTS Sauter’s Thread-moss. Shoots 0.5 cm or less, single or forming loose, green tufts. Rhizoids brown to reddish-brown (thin rhizoids often orange-coloured), finely but densely papillose. Leaves plane, narrowly ovate, evenly tapering to a relatively sharp-pointed apex. Costa stout, green to reddish-brown, excurrent. Nordic populations synoicous, capsules often abundant. Capsule light brown, slightly curved, distinctly contracted below mouth. Seta reddish-brown. Endostome cilia well-developed. Vegetative propagation by abundant gemmae placed on long rhizoids at some distance from the stem. Tubers usually pyriform, 40-60 µm wide, brown to reddish-brown, formed by relatively few, non-protuberant cells. - Grows on bare, relatively sandy soil in exposed situations. The substrate typically remains moist at least throughout winter and spring, but dries out during summer. Found along ditches and streams, probably with a preference for more or less neutral soil.

Hodgetts, N. G. (red.) 2015. Checklist and country status of European bryophytes - towards a new Red List for Europe. Irish Wildlife Manuals 84. National Parks and Wildlife Service, Department of Arts, Heritage and the Gaeltacht, Ireland.

Nyholm, E. 1993. Illustrated Flora of Nordic Mosses. Fasc. 3. Nordisk Bryol. Förening, Köpenhamn och Lund.

Weibull H. 2002. Två nysvenska Bryum! -- Myrinia 12: 96--99.

Weibull, H. 2008. Bryum sauteri päronbryum s. 376-377. I: Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Bladmossor. Kompaktmossor - kapmossor : Bryophyta : Anoectangium - Orthodontium. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2008. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Bryophyta - bladmossor 
  • Understam
    Bryophytina  
  • Klass
    Bryopsida - egentliga bladmossor 
  • Underklass
    Bryidae  
  • Överordning
    Bryanae  
  • Ordning
    Bryales  
  • Familj
    Bryaceae  
  • Släkte
    Bryum - bryummossor 
  • Art
    Bryum sauteri, Bruch & Schimp. - päronbryum
    Synonymer
    Bryum sauteri B. S. G.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Henrik Weibull 2008. Redigerat av Tomas Hallingbäck 2010.