Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  större pärondvärgmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Stigmella pyri
Större pärondvärgmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska grovfjällig, mörkt guldbrun dvärgmal med blåglänsande fjäll på framvingen och rostorange huvud. Hanen har svarta doftfjäll på bakvingen. Larven gör en mina i blad på päron.

Vingspann 4–5,5 mm. Huvudet är rostgult–rostorange, kragen gråaktig–gråbrun och ögonlocken vita–gulvita. Antennen är kort, knappt hälften så lång som framvingen, i synnerhet hos honan. Bakkroppen är svart med lyster i blått och guldbrunt. Framvingen är glänsande mörkt guldbrun, oftast rikligt beströdd med stålblå eller purpurfärgade fjäll. Framvingens framkant är mörkt gråbrun närmast kroppen och i vingens yttre del. Vingens mitt ser ofta ut att, på grund av reflektion vid visst ljusinfall, ha ett ljusare parti som liknar ett snett tvärband. Fransarna saknar delningslinje och är purpurskimrande gråbruna med något ljusare spetsar. Bakvingen är mörkt gråbrun hos hanen, ljusare hos honan, med gråaktiga fransar. Längs bakvingens fram- och bakkant har hanen svartbruna doftfjäll, vilkas längd motsvarar högst en fjärdedel av fransarnas längd. 

Larven är blågrön med ljusbrunt huvud. Kokongen är mörkt rödbrun.

Genitalier: Hos hanen är uncus och gnathos ganska breda. Genitalklaffens spets är lång, smal och avskild. Aedeagus är påsformig med en tät samling små cornuti. Hos honan är corpus bursae avlång med ett koniskt, tvärveckat bihang. Ductus spermathecae är bandformig, längre än corpus bursae och med ca 6 vindlingar.
Utbredning
Länsvis förekomst för större pärondvärgmal Observationer i  Sverige för större pärondvärgmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige har större pärondvärgmal endast hittats i Vinslöv, Skåne (den hittades första gången 1964 men har troligen försvunnit därifrån) och i Glömminge på Öland (där den hittades 1986). På den sistnämnda platsen lever fjärilens larver på vildpäron Pyrus pyraster. Större pärondvärgmal har nyligen upptäckts i Danmark (första fyndet i Vejlö Skov på Lolland 1998), men den saknas i övriga nordiska länder. Arten är i övrigt bara känd från Centraleuropa.

Sannolikt finns större pärondvärgmal på ytterligare platser i Sverige, men ännu har detta inte fastställts trots riktade eftersök. Utöver Danmark saknas arten i övriga Norden men har noterats i Litauen. Den finns i de flesta länder i Mellaneuropa, från Storbritannien till Ukraina och söderut till Italien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Tidigare känd från två äldre trädgårdar en i Skåne och en på Öland, men nu försvunnen i Skåne. Trots riktade sök efter arten i Mittlandsskogen på Öland har inga nya populationer påträffats. Den enda kända förekomsten vid en vildvuxen ödegård på Öland sågades ner ca 2012. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (0-19000) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (0-40) km². -2010. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Större pärondvärgmal finns i hagmarker och trädgårdar. Den har troligtvis två generationer per år i Norden, eftersom man kan se fullbildade fjärilar både i juni och i augusti, men den andra generationen är förmodligen individfattigare. Artens ­livscykel är dock oklar. Det är bl.a. ­osäkert om man har hittat tidiga minor och i Danmark anses arten bara ha en generation per år. ­Ägget läggs på blad av päron Pyrus communis eller andra Pyrus-arter, oftast på undersidan. Larven gör en mina i bladet i september–oktober (och möjligen också i juli). ­Minan är iögonfallande, relativt kort och upptar en liten yta. I början har den svarta exkrementer i hela gången, senare flyter exkrementerna ofta ihop genom överkorsande gångar, vilket gör att det kan bildas en falsk fläckmina. Minan liknar den hos skimmerdvärgmal S. oxyacanthella och det är bara genom att kläcka djur från minor som man säkert kan avgöra att det verkligen rör sig om pärondvärgmal.

Den numera enda kända lokalen består av friväxande snår av slån, balsampoppel och vildpäron. Arten tycks i Sverige vara nogräknad med vilken typ av päron den väljer. Vad som passar för fjärilen är inte helt klarlagt, men kanske behöver den blad som inte belyses alltför intensivt av solen då de flesta minor man hittar finns i skuggiga partier av päronsnåren. 
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· päron
· päron
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Nepticulidae (dvärgmalar), Släkte Stigmella, Art Stigmella pyri (Glitz, 1865) - större pärondvärgmal Synonymer Nepticula pyri Glitz, 1865, pärondvärgmal

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Tidigare känd från två äldre trädgårdar en i Skåne och en på Öland, men nu försvunnen i Skåne. Trots riktade sök efter arten i Mittlandsskogen på Öland har inga nya populationer påträffats. Den enda kända förekomsten vid en vildvuxen ödegård på Öland sågades ner ca 2012. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (0-19000) km² och förekomstarean (AOO) till 8 (0-40) km². -2010. Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
En ganska grovfjällig, mörkt guldbrun dvärgmal med blåglänsande fjäll på framvingen och rostorange huvud. Hanen har svarta doftfjäll på bakvingen. Larven gör en mina i blad på päron.

Vingspann 4–5,5 mm. Huvudet är rostgult–rostorange, kragen gråaktig–gråbrun och ögonlocken vita–gulvita. Antennen är kort, knappt hälften så lång som framvingen, i synnerhet hos honan. Bakkroppen är svart med lyster i blått och guldbrunt. Framvingen är glänsande mörkt guldbrun, oftast rikligt beströdd med stålblå eller purpurfärgade fjäll. Framvingens framkant är mörkt gråbrun närmast kroppen och i vingens yttre del. Vingens mitt ser ofta ut att, på grund av reflektion vid visst ljusinfall, ha ett ljusare parti som liknar ett snett tvärband. Fransarna saknar delningslinje och är purpurskimrande gråbruna med något ljusare spetsar. Bakvingen är mörkt gråbrun hos hanen, ljusare hos honan, med gråaktiga fransar. Längs bakvingens fram- och bakkant har hanen svartbruna doftfjäll, vilkas längd motsvarar högst en fjärdedel av fransarnas längd. 

Larven är blågrön med ljusbrunt huvud. Kokongen är mörkt rödbrun.

Genitalier: Hos hanen är uncus och gnathos ganska breda. Genitalklaffens spets är lång, smal och avskild. Aedeagus är påsformig med en tät samling små cornuti. Hos honan är corpus bursae avlång med ett koniskt, tvärveckat bihang. Ductus spermathecae är bandformig, längre än corpus bursae och med ca 6 vindlingar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för större pärondvärgmal

Länsvis förekomst och status för större pärondvärgmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för större pärondvärgmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige har större pärondvärgmal endast hittats i Vinslöv, Skåne (den hittades första gången 1964 men har troligen försvunnit därifrån) och i Glömminge på Öland (där den hittades 1986). På den sistnämnda platsen lever fjärilens larver på vildpäron Pyrus pyraster. Större pärondvärgmal har nyligen upptäckts i Danmark (första fyndet i Vejlö Skov på Lolland 1998), men den saknas i övriga nordiska länder. Arten är i övrigt bara känd från Centraleuropa.

Sannolikt finns större pärondvärgmal på ytterligare platser i Sverige, men ännu har detta inte fastställts trots riktade eftersök. Utöver Danmark saknas arten i övriga Norden men har noterats i Litauen. Den finns i de flesta länder i Mellaneuropa, från Storbritannien till Ukraina och söderut till Italien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella pyri(Glitz, 1865) - större pärondvärgmal
    Synonymer
    Nepticula pyri Glitz, 1865
    pärondvärgmal

Större pärondvärgmal finns i hagmarker och trädgårdar. Den har troligtvis två generationer per år i Norden, eftersom man kan se fullbildade fjärilar både i juni och i augusti, men den andra generationen är förmodligen individfattigare. Artens ­livscykel är dock oklar. Det är bl.a. ­osäkert om man har hittat tidiga minor och i Danmark anses arten bara ha en generation per år. ­Ägget läggs på blad av päron Pyrus communis eller andra Pyrus-arter, oftast på undersidan. Larven gör en mina i bladet i september–oktober (och möjligen också i juli). ­Minan är iögonfallande, relativt kort och upptar en liten yta. I början har den svarta exkrementer i hela gången, senare flyter exkrementerna ofta ihop genom överkorsande gångar, vilket gör att det kan bildas en falsk fläckmina. Minan liknar den hos skimmerdvärgmal S. oxyacanthella och det är bara genom att kläcka djur från minor som man säkert kan avgöra att det verkligen rör sig om pärondvärgmal.

Den numera enda kända lokalen består av friväxande snår av slån, balsampoppel och vildpäron. Arten tycks i Sverige vara nogräknad med vilken typ av päron den väljer. Vad som passar för fjärilen är inte helt klarlagt, men kanske behöver den blad som inte belyses alltför intensivt av solen då de flesta minor man hittar finns i skuggiga partier av päronsnåren. 

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· päron - Pyrus communis (Viktig)
Den enda kända lokalen i Sverige för pärondvärgmal är i riskzonen att röjas, då den ligger precis intill en åker där man vanligen odlar vallväxter. Om markägaren väljer att inrätta en lagringsplats för rullbalar eller andra objekt på just den platsen där fjärilen finns, är den svenska förekomsten av dvärgmalen borta.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Den kända förekomstlokalen bör på något sätt skyddas genom ett frivilligt avtal med markägaren, vilket inte borde vara så problematiskt då det bara rör sig om ca 100 m2 och marken inte har något större värde. Länsstyrelsen bör informeras om förekomsten och ta de kontakter som är nödvändiga för att rädda kvar arten. Om andra fynd görs bör man agera på samma sätt och underrätta markägaren för att föreslå en viss skötsel av lokalen. Exempelvis måste besprutning undvikas.
Namngivning: Stigmella pyri (Glitz, 1865). Originalbeskrivning: Nepticula pyri. Jber. Naturh. Ges. Hannover 14: 42. Svensk synonym: pärondvärgmal.

Etymologi: pyri = päronets; pyrus (lat.) = päron, efter värdväxten Pyrus communis.

Uttal: [Stigmélla pýri]

Bengtsson, B. Å. 2008. Stigmella pyri, pärondvärgmal s. 191. - I: Nationalnyckeln till Sverige flora och fauna. Fjärilar: Käkfjärilar-säckspinnare. Lepidoptera: Micropterigidae-Psychidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Fauna Europaea (mars 2012). (Utbredningskarta - Europa)

Lastuvka, A. & Lastuvka, Z. 1997. Nepticulidae Mitteleuropas (Lepdioptera). Ein illustriertes Begleiter. Konvoj. Brno. 229 s.

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2012 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Ekologi och Utbredning).

 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Nepticuloidea  
  • Familj
    Nepticulidae - dvärgmalar 
  • Underfamilj
    Nepticulinae  
  • Tribus
    Nepticulini  
  • Släkte
    Stigmella  
  • Art
    Stigmella pyri, (Glitz, 1865) - större pärondvärgmal
    Synonymer
    Nepticula pyri Glitz, 1865
    pärondvärgmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Bengt Å. Bengtsson 2012 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Ekologi och Utbredning).