Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  parvelmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum laceratum
Parvelmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Parvelmaskros hör till gruppen nordmaskrosor Taraxacum sect. Borea. Arten är småvuxen, saknar pollen och har gulaktiga stift. Korgarna är ganska små och blekt gula (Øllgaard 2010, Rydberg 2013). De yttre holkfjällen är mycket smala, ofta bara 1,5-2 mm breda (Lindberg 1910). Bladen har smala röda skaft, och är grunt flikiga med vasst spetsiga, i spetsen ofta klolikt nedböjda sidoflikar. Ändfliken är jämförelsevis stor och nedtill grovt tandad (Øllgaard 2010, Rydberg 2013). Otypiska former kan förväxlas med andra nordmaskrosor eller med vissa ogräsmaskrosor.
Utbredning
Länsvis förekomst för parvelmaskros Observationer i  Sverige för parvelmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är funnen i alla svenska landskap utom Halland, Gotland, Härjedalen och Lappland. I nutiden är den funnen i Sättna vid Rösåsberget i Medelpad 1990 (Lidberg & Lindström 2010) samt på elva lokaler i Norrbotten under perioden 1996-2003 (Øllgaard 2010). Längre söderut har arten inte påträffats de senaste 50 åren och har sannolikt förvunnit från flertalet provinser. Exempelvis finns ett 30-tal gamla fyndplatser från Öland, men senast den sågs där var 1957. Totalt är cirka 200 lokaler kända från landet. Arten kan vara förbisedd, särskilt norrut i landet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)
Parvelmaskros, i sektionen nordmaskrosor, är tidigare funnen i 21 landskap och är rikt företrädd i de offentliga herbarierna, i nutid bara funnen i Medelpad (1990) och Norrbotten (7 lokaler). Kanske något vanligare norrut, men verkar vara försvunnen i södra halvan av landet. Arten har inte bedömts innan rödlista 2015. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (10-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (7-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 70 (24-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Parvelmaskros uppträder på olika ståndorter och verkar inte vara beroende av naturliga betesmarker. Flertalet av de aktuella lokalerna är starkt kulturpåverkade som ruderatmarker, rabatter, grusmarker och gräsmattor.
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum laceratum Brenner - parvelmaskros Synonymer Taraxacum parvuliceps H. Lindberg

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Parvelmaskros, i sektionen nordmaskrosor, är tidigare funnen i 21 landskap och är rikt företrädd i de offentliga herbarierna, i nutid bara funnen i Medelpad (1990) och Norrbotten (7 lokaler). Kanske något vanligare norrut, men verkar vara försvunnen i södra halvan av landet. Arten har inte bedömts innan rödlista 2015. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (10-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (7-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 70 (24-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser förekomstarea, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Parvelmaskros hör till gruppen nordmaskrosor Taraxacum sect. Borea. Arten är småvuxen, saknar pollen och har gulaktiga stift. Korgarna är ganska små och blekt gula (Øllgaard 2010, Rydberg 2013). De yttre holkfjällen är mycket smala, ofta bara 1,5-2 mm breda (Lindberg 1910). Bladen har smala röda skaft, och är grunt flikiga med vasst spetsiga, i spetsen ofta klolikt nedböjda sidoflikar. Ändfliken är jämförelsevis stor och nedtill grovt tandad (Øllgaard 2010, Rydberg 2013). Otypiska former kan förväxlas med andra nordmaskrosor eller med vissa ogräsmaskrosor.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för parvelmaskros

Länsvis förekomst och status för parvelmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för parvelmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är funnen i alla svenska landskap utom Halland, Gotland, Härjedalen och Lappland. I nutiden är den funnen i Sättna vid Rösåsberget i Medelpad 1990 (Lidberg & Lindström 2010) samt på elva lokaler i Norrbotten under perioden 1996-2003 (Øllgaard 2010). Längre söderut har arten inte påträffats de senaste 50 åren och har sannolikt förvunnit från flertalet provinser. Exempelvis finns ett 30-tal gamla fyndplatser från Öland, men senast den sågs där var 1957. Totalt är cirka 200 lokaler kända från landet. Arten kan vara förbisedd, särskilt norrut i landet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Borea - nordmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum laceratumBrenner - parvelmaskros
    Synonymer
    Taraxacum parvuliceps H. Lindberg

Parvelmaskros uppträder på olika ståndorter och verkar inte vara beroende av naturliga betesmarker. Flertalet av de aktuella lokalerna är starkt kulturpåverkade som ruderatmarker, rabatter, grusmarker och gräsmattor.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Trots att arten inte växer i biotoper på tillbakagång utan tvärtom i triviala, kulturpåverkade miljöer, är det uppenbart att den minskar starkt. Möjligen är den ett exempel på en art som är på väg att slås ut på grund av en bristande anpassning till en miljö i förändring. Minskningen tycks vara större i södra Sverige, vilket verkar gälla många andra arter i gruppen nordmaskrosor.
Några specifika åtgärder kan inte föreslås då de miljöer som arten lever i knappast är i farozonen. Försök att så frön eller flytta plantor från de nordliga populationerna till områden söderut kan ge svar på frågan om arten kan reproducera sig i södra Sverige.
Parvelmaskros är svår för icke-specialister att känna igen, varför arten kan vara förbisedd. Växten är dessutom möjlig att artbestämma endast under blomningstiden i början av juni, söderut redan i mitten av maj. Arten beskrevs 1910 under namnet Taraxacum parvuliceps (Lindberg 1910), vilket numera används som synonym.

Lidberg, R. & Lindström, H. 2010. Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala.

Lindberg, H. 1910. Finska Taraxacum-former. Meddelanden af Societas pro Fauna et Flora Fennica 36: 5-6.

Rydberg, H. 2013. Nordsvenska Taraxaca funna i Jämtland-Härjedalen. Kompendium (67 sid).

Øllgaard, H. i Stenberg, L. (red.). 2010. Norrbottens flora III. SBF-förlaget, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2014. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Borea - nordmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum laceratum, Brenner - parvelmaskros
    Synonymer
    Taraxacum parvuliceps H. Lindberg
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2014. © ArtDatabanken, SLU 2015.