Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pestrotsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Hydraecia petasitis
Pestrotsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Framvingarna är alltid gråbruna och mörkbruna utan gulaktiga eller gulröda nyanser som hos den mer variabla arten potatisstamfly Hydraecia micacea som också alltid är genomsnittligt mindre. Pestrotsfly saknar på framvingen svarta konturer på rotfält, mellanfält, ring- och njurfläck. Bakvingen är ljust brungrå, ljusare mot basen och med endast svagt markerad tvärlinje och diskfläck. Vingspann 40-50 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för pestrotsfly Observationer i  Sverige för pestrotsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Denna den största arten i släktet Hydraecia är helt knuten till pestskråp Petasites hybridus som ursprungligen infördes till landet under medeltiden och ansågs ha läkande egenskaper. Växten planterades vid kloster och slott och har härifrån spridit sig något men är framförallt kvar där den planterats som prydnad. Pestrotsfly är, oaktat sin storlek, en art som sällan påträffas när den inte aktivt eftersökes. Den påträffades för första gången i Sverige i larvstadiet i Skåne, Bjärred 12 maj 1918. I Skåne är arten glest utbredd i alla delar av landskapet på lägre nivå över havet, nordligast vid Farhult och Ignaberga. Den är även funnen vid Röstånga på Söderåsen. Pestrotsflyet påträffas endast på platser med större bestånd av pestskråp och ett gynnsamt lokalklimat. Arten påträffades 1974 i Västergötland, Mölndal, Almedal, där den uppträdde rikligt i ett cirka 300 m2 pestskråpsbestånd fram till 1977 då största delen av beståndet täcktes av fyllnadsmassor för en planskild korsning till en motorväg. Ännu 1977 förekom arten i de mindre kvarvarande bestånden av pestskråp, vilka senare vårdades bort av parkförvaltningen. Senare års efterforskningar har visat att arten finns i Halland, Laholm och Skottorp (1987) samt i Gammalstorp på Listerlandet i Blekinge (2003). Tre exemplar i en ljusfälla i Halland, Åsa 2003, tyder på att den har en förekomst i trakten. Ett par migrerande exemplar har insamlats på Sternö i Blekinge 1988 och vid Sundre på Gotland 2006. En individ påträffades 2005 i Småland, Virserum, och en individ 2010 i Bohuslän, Lane-Ryr, nordost om Uddevalla. Om dessa två senare är närmigration från ännu oupptäckta förekomster eller långdistansmigration är ännu oklart. Arten har eftersökts utan resultat i större pestskråpsbestånd på ett flertal platser i Göteborgstrakten, Närke, Uppland och Södermanland. I Danmark påträffades pestrotsflyet först 1945 på grund av dess dolda levnadssätt. Sedan man väl lärde känna fjärilens sena dygnsaktivitet har den påträffats i stort antal på ett flertal lokaler i landets södra och östra delar. På Jylland är den utbredd i hela den östliga delen och i Mittjylland västligast vid Viborg. Vid Säby i Nordjylland påträffades den redan 1946. Att arten under vissa betingelser migrerar visar enstaka fynd vid Jyllands västkust samt från Anholt, där lämplig livsmiljö saknas. I Finland upptäcktes arten 1975 i den östligaste delen av Finska viken, men hade insamlats i ett exemplar redan 1938 på Åland. Efter 1980 är den etablerad i stabila populationer i de fem sydligaste provinserna. Arten anses vara nyinvandrad i Finland, då den nu förekommer i pestskråpsbestånd där den tidigare eftersökts. Världsutbredningen sträcker sig från Skottland, Perth (varifrån arten beskrevs) till södra England, norra och östra Frankrike, Italien, f. d. Jugoslavien, Rumänien och vidare österut genom Mellaneuropa, Ryssland, Kaukasus och Sibirien till Altaj och Kurilerna längst i öster. Förekomstområdena ligger glest och arten påträffades i Holland och Nordtyskland först efter 1950. Den anges i Tyskland vara lokal och mycket sällsynt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2b(iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Pestrotsfly förekommer lokalt i varmt belägna bestånd av pestskråp (Petasites hybridus) i Skåne och södra Halland. Arten har tidigare också haft en population i Göteborg där huvudbeståndet av värdväxten förstördes vid ett vägbygge, men fjärilen kan möjligen fortfarande finnas kvar i närliggande bestånd. Enstaka fynd på Gotland och vid Ulricehamn bedöms än så länge som tillfälliga migranter. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-5000). Habitaten är vanligen mycket små (i skärningar mot åar, dammar, skräpmark) vilket ger låg individtäthet per lokalområde. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (17-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (68-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Larven lever som liten i bladstjälken och senare i roten av pestskråp. Övervintringen sker i äggstadiet och larvutvecklingen äger rum under maj och juni. Larvernas levnadsbetingelser ändras kraftigt när de beståndsbildande pestskråpsbladen utvecklats och helt avskärmar solljuset. Sannolikt är de unga larverna mycket värmeälskande. Larverna är vanligen hårt parasiterade och populationstillväxten begränsas ytterligare av kannibalism. Förpuppningen sker i marken eller längst ned i bladstänglarna. Fjärilens flygperiod är relativt kort på varje enskild lokal, men sammantaget kan arten påträffas från första veckan i augusti till mitten av september. Säkrast påträffas den i mitten av augusti. Kläckningen är tydligt beroende av temperaturerna under larv- och pupputvecklingen, och möjligen även av nederbörd som underlättar kläckningen ur lerjord. Även om värdväxten föredrar fuktigare mark, ofta i skärningar med rörligt markvatten eller raviner mot vattendrag, kan marken under de paraplyliknande bladen bli förvånansvärt torr under somrar med endast relativt lätt regn. Pestrotsfly förblev länge ett mysterium eftersom skottarna, som först påträffade arten, hävdade att den var aktiv vid 21-tiden på kvällen även om de främst insamlade den som larv. I Norden är pestrotsfly aktivt efter midnatt, ofta först efter kl. 01:00. Under svärmningens inledning flyger hanarna endast under pestskråpsbladen och först senare ovanför bladen. Svärmningens början och slut förefaller variera med väderleken. Honorna är mindre aktiva och påträffas vanligen i vila på bladens undersidor eller på mindre skott under bladtaket. Möjligen sker äggläggningen tidigare på kvällen då en hona insamlats vid UV-ljus kl. 22:30. Fjärilen avlägsnar sig sällan från sin livsmiljö, men kan lockas till UV-ljus både under migration och på förekomstplatserna. Den är vanligen talrik där den förekommer.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Våtmark
Våtmark
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· pestskråp
· pestskråp
· vitskråp
· vitskråp
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Hydraecia, Art Hydraecia petasitis Doubleday, 1847 - pestrotsfly Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2b(iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Pestrotsfly förekommer lokalt i varmt belägna bestånd av pestskråp (Petasites hybridus) i Skåne och södra Halland. Arten har tidigare också haft en population i Göteborg där huvudbeståndet av värdväxten förstördes vid ett vägbygge, men fjärilen kan möjligen fortfarande finnas kvar i närliggande bestånd. Enstaka fynd på Gotland och vid Ulricehamn bedöms än så länge som tillfälliga migranter. Antalet reproduktiva individer skattas till 3000 (2000-5000). Habitaten är vanligen mycket små (i skärningar mot åar, dammar, skräpmark) vilket ger låg individtäthet per lokalområde. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (17-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (68-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2b(iii,iv,v)c(iv)).
Framvingarna är alltid gråbruna och mörkbruna utan gulaktiga eller gulröda nyanser som hos den mer variabla arten potatisstamfly Hydraecia micacea som också alltid är genomsnittligt mindre. Pestrotsfly saknar på framvingen svarta konturer på rotfält, mellanfält, ring- och njurfläck. Bakvingen är ljust brungrå, ljusare mot basen och med endast svagt markerad tvärlinje och diskfläck. Vingspann 40-50 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för pestrotsfly

Länsvis förekomst och status för pestrotsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för pestrotsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Denna den största arten i släktet Hydraecia är helt knuten till pestskråp Petasites hybridus som ursprungligen infördes till landet under medeltiden och ansågs ha läkande egenskaper. Växten planterades vid kloster och slott och har härifrån spridit sig något men är framförallt kvar där den planterats som prydnad. Pestrotsfly är, oaktat sin storlek, en art som sällan påträffas när den inte aktivt eftersökes. Den påträffades för första gången i Sverige i larvstadiet i Skåne, Bjärred 12 maj 1918. I Skåne är arten glest utbredd i alla delar av landskapet på lägre nivå över havet, nordligast vid Farhult och Ignaberga. Den är även funnen vid Röstånga på Söderåsen. Pestrotsflyet påträffas endast på platser med större bestånd av pestskråp och ett gynnsamt lokalklimat. Arten påträffades 1974 i Västergötland, Mölndal, Almedal, där den uppträdde rikligt i ett cirka 300 m2 pestskråpsbestånd fram till 1977 då största delen av beståndet täcktes av fyllnadsmassor för en planskild korsning till en motorväg. Ännu 1977 förekom arten i de mindre kvarvarande bestånden av pestskråp, vilka senare vårdades bort av parkförvaltningen. Senare års efterforskningar har visat att arten finns i Halland, Laholm och Skottorp (1987) samt i Gammalstorp på Listerlandet i Blekinge (2003). Tre exemplar i en ljusfälla i Halland, Åsa 2003, tyder på att den har en förekomst i trakten. Ett par migrerande exemplar har insamlats på Sternö i Blekinge 1988 och vid Sundre på Gotland 2006. En individ påträffades 2005 i Småland, Virserum, och en individ 2010 i Bohuslän, Lane-Ryr, nordost om Uddevalla. Om dessa två senare är närmigration från ännu oupptäckta förekomster eller långdistansmigration är ännu oklart. Arten har eftersökts utan resultat i större pestskråpsbestånd på ett flertal platser i Göteborgstrakten, Närke, Uppland och Södermanland. I Danmark påträffades pestrotsflyet först 1945 på grund av dess dolda levnadssätt. Sedan man väl lärde känna fjärilens sena dygnsaktivitet har den påträffats i stort antal på ett flertal lokaler i landets södra och östra delar. På Jylland är den utbredd i hela den östliga delen och i Mittjylland västligast vid Viborg. Vid Säby i Nordjylland påträffades den redan 1946. Att arten under vissa betingelser migrerar visar enstaka fynd vid Jyllands västkust samt från Anholt, där lämplig livsmiljö saknas. I Finland upptäcktes arten 1975 i den östligaste delen av Finska viken, men hade insamlats i ett exemplar redan 1938 på Åland. Efter 1980 är den etablerad i stabila populationer i de fem sydligaste provinserna. Arten anses vara nyinvandrad i Finland, då den nu förekommer i pestskråpsbestånd där den tidigare eftersökts. Världsutbredningen sträcker sig från Skottland, Perth (varifrån arten beskrevs) till södra England, norra och östra Frankrike, Italien, f. d. Jugoslavien, Rumänien och vidare österut genom Mellaneuropa, Ryssland, Kaukasus och Sibirien till Altaj och Kurilerna längst i öster. Förekomstområdena ligger glest och arten påträffades i Holland och Nordtyskland först efter 1950. Den anges i Tyskland vara lokal och mycket sällsynt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Hydraecia  
  • Art
    Hydraecia petasitisDoubleday, 1847 - pestrotsfly

Larven lever som liten i bladstjälken och senare i roten av pestskråp. Övervintringen sker i äggstadiet och larvutvecklingen äger rum under maj och juni. Larvernas levnadsbetingelser ändras kraftigt när de beståndsbildande pestskråpsbladen utvecklats och helt avskärmar solljuset. Sannolikt är de unga larverna mycket värmeälskande. Larverna är vanligen hårt parasiterade och populationstillväxten begränsas ytterligare av kannibalism. Förpuppningen sker i marken eller längst ned i bladstänglarna. Fjärilens flygperiod är relativt kort på varje enskild lokal, men sammantaget kan arten påträffas från första veckan i augusti till mitten av september. Säkrast påträffas den i mitten av augusti. Kläckningen är tydligt beroende av temperaturerna under larv- och pupputvecklingen, och möjligen även av nederbörd som underlättar kläckningen ur lerjord. Även om värdväxten föredrar fuktigare mark, ofta i skärningar med rörligt markvatten eller raviner mot vattendrag, kan marken under de paraplyliknande bladen bli förvånansvärt torr under somrar med endast relativt lätt regn. Pestrotsfly förblev länge ett mysterium eftersom skottarna, som först påträffade arten, hävdade att den var aktiv vid 21-tiden på kvällen även om de främst insamlade den som larv. I Norden är pestrotsfly aktivt efter midnatt, ofta först efter kl. 01:00. Under svärmningens inledning flyger hanarna endast under pestskråpsbladen och först senare ovanför bladen. Svärmningens början och slut förefaller variera med väderleken. Honorna är mindre aktiva och påträffas vanligen i vila på bladens undersidor eller på mindre skott under bladtaket. Möjligen sker äggläggningen tidigare på kvällen då en hona insamlats vid UV-ljus kl. 22:30. Fjärilen avlägsnar sig sällan från sin livsmiljö, men kan lockas till UV-ljus både under migration och på förekomstplatserna. Den är vanligen talrik där den förekommer.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· pestskråp - Petasites hybridus (Viktig)
· vitskråp - Petasites albus (Har betydelse)
Arten hotas av all förändring i markanvändningen på de ytmässigt mycket begränsade förekomstlokalerna, dock möjligen i mindre grad av bete. De värmemässigt gynnsammare pestskråpsbestånd där fjärilen förekommer är ofta belägna i kantzonen mot jordbruksmark, längs väg- och järnvägsbankar eller på områden som uppfattas som skräpmark. Den hotas här bl.a. av ny teknik med slåtteraggregat som når 3-4 meter från körbar plats. Värdväxten har sannolikt i viss mån spridit sig till kanten av olika slags skärningar som rotdelar i trädgårdsavfall. Här riskerar den genom miljöns allmänna skräpighet ofta att bli övertäckt av schaktmassor. Spridningen genom frön förefaller vara dålig, åtminstone norr om Skåne. Det är svårt att säga om pestskråp ökat eller minskat sin utbredning under de senare decennierna. Den har dock blivit helt omodern som prydnadsväxt. Den sammantagna arealen av svenska lokaler för pestrotsfly är förmodligen i storleksordningen 1 km2.

Påverkan
  • Exploatering/konstruktion (Stor negativ effekt)
Det är lämpligt att kombinera ett eventuellt skydd av artens livsmiljö med åtgärder som gynnar även andra rödlistade och Hänsynskrävande arter såsom pestskråpfjädermott Buszkoiana (Platyptilia) capnodactylus. Det är även möjligt med ett mer generellt bevarande av pestskråpsbestånd runt fiskfria småvatten, såsom branddammar, vilka bör sparas till skydd för större vattensalamander (Habitatdirektivet) och andra groddjur. Trädbeskuggade pestskråpsbestånd kan göras attraktivare för pestrotsfly genom en utglesning av trädbestånden.

Benander, P. 1919. Fjärilsfynd. Ent. Tidskr. 40: 186-188.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Forster, W. & Wohlfahrt, Th.A. 1980. Die Schmetterlinge Mitteleuropas, Eulen (Noctuidae). Franckhsches Verlagshandlung, Stuttgart.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Friedrich, E. 1983. Breeding Butterflies and Moths. Harley books, Colchester.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Lagerberg, T. 1957. Vilda växter i Norden. Bokförlaget Natur och kultur, Stockholm.

Lindeborg, M. 2007. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2006. Ent. Tidskr. 128: 19-32.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-86. Lepidopterologisk forening.

Palmqvist, G. 1975. Intressantare fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1974. Ent. Tidskr. 96: 58-59.

Palmqvist, G. 1988. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1987. Ent. Tidskr. 109: 59-64.

Palmqvist, G. 1989. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1988. Ent. Tidskr. 110: 96-102.

Palmqvist, G. 2011. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2010. Ent. Tidskr. 132: 11-23.

Rydén, H. & Carlgren, G. 1953. Fjärilsfaunistiska notiser (Macrolep.). Opusc. ent. 18(1): 49-52.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler. Danmarks dyreliv Bind 5. Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Apameini  
  • Släkte
    Hydraecia  
  • Art
    Hydraecia petasitis, Doubleday, 1847 - pestrotsfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.