Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pigghaj

Organismgrupp Fiskar Squalus acanthias
Pigghaj Fiskar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Pigghaj är en vanlig hajart vid svenska västkusten och är den broskfisk som genom tiderna fångats mest av svenska yrkes- och sportfiskare. Arten har dock minskat kraftigt i antal i nordöstra Atlanten. Den är grå med vita prickar på sidorna och har en giftig tagg framtill på vardera ryggfenan.

Totallängd 200 cm, men storleken varierar mellan olika bestånd - i Europa 150 cm, men vanligen mindre. Kroppen är långsträckt, nosen spetsig och smal. Längs sidan av stjärtspolen löper en markerad sidoköl. De två ryggfenorna har varsin tagg framtill. Främre ryggfenans tagg är kortare än fenbasen och mycket kortare än fenan. Bakre ryggfenan är mindre än den främre, och dess tagg är nästan lika lång som fenan. Främre ryggfenan är placerad på eller bakom en tänkt vertikal linje från bröstfenans spets. Analfena saknas. Bukfenorna är placerade närmare bakre än främre ryggfenan. Stjärtfenan har relativt smala och korta lober. Den övre loben saknar inskärning i bakkanten, och vid dess bas finns en prekaudalgrop. Ryggen och sidorna är gråaktiga med strödda vita prickar, och undersidan är vit. De vita prickarna på kroppssidorna kan saknas. Fenorna är jämngrå, men hos unga individer är de mörkkantade. Tänderna i både över- och underkäken har en enkel spets riktad mot sidan. Antalet tandrader är i överkäken 28, i underkäken 22-24.
Pigghaj liknar flyktigt nordlig hundhaj Mustelus asterias, som också är vitprickig men saknar taggar i ryggfenorna. Galludohaj Squalus blainvillei (som bl.a. finns i Sydeuropa) saknar vita prickar, och dess ryggtaggar är längre än ryggfenorna. Kortnosad pigghaj Squalus megalops (som bl.a. finns i Sydeuropa) saknar också vita prickar men har svarta kanter på ryggfenorna och stjärtfenan.
Pigghajspopulationen i norra Stilla havet behandlas ibland som en egen art, Squalus suckleyi, och även de sydliga populationerna kan möjligen uppfattas som egna arter, men för närvarande finns inga jämförande studier som stödjer uppfattningen att pigghaj Squalus acanthias ska delas upp i fler arter.
Utbredning
Länsvis förekomst för pigghaj Observationer i  Sverige för pigghaj
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Pigghaj är allmän längs svenska västkusten ned till Öresund, och den har sällsynt påträffats även i södra Östersjön, upp till Gudingefjärden i nordöstra Uppland på svenska sidan. I Finland fångades två pigghajar i trål mellan norra Åland och Enskär (Isokari) 1961. Pigghaj är den broskfisk som genom tiderna fångats mest av svenska yrkes- och sportfiskare. Populationsuppskattningar (2006) visar dock att den minskat med 95-98 % sedan 1980-talet. Pigghaj har en stor, kustbunden utbredning som omfattar både norra och södra Atlanten och Stilla havet. I norra Atlanten finns den längs Islands och Grönlands södra kuster, längs Nordamerikas östkust från Labrador söderut till Florida och Kuba, längs Europas kuster från Vita havet till Medelhavet och Svarta havet och längs Nordafrikas kust från Marocko in i Medelhavet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Pigghaj har en vidsträckt utbredning som omfattar de tempererade delarna av Nordatlanten, Medelhavet, farvattnen runt södra Afrika, södra delen av Sydamerika, södra Australien och Nya Zeeland. Vad man känner till korsar inte arten tropikerna och det sker således inget utbyte mellan norra och södra halvklotet. Återfynd av märkta individer visar att arten kan förflytta sig åtminstone 1600 km. Arten är uppdelad i olika bestånd med överlappande utbredning men med olika vandringsbeteenden. Vissa bestånd bildar stora grupper som företar omfattande vandringar och dessa är mycket känsliga för riktat fiske. Speciellt fiske på grupper med stora honor (som är gravida i 18-22 månader) slår mycket hårt. Utöver de stora vandrande bestånden finns det regionala populationer, t.ex. har utfiskade bestånd utanför Irland inte återkommit trots upphört fiske. Pigghaj är den mest allmänna hajen i svenska vatten. Arten uppträder regelbundet längs Västkusten ned till Öresund. Mera tillfälligt påträffas den i Östersjön, och som nordligast har fynd gjorts i södra delen av Bottenhavet. Pigghaj har fiskats i mycket stor skala och fram till 2010 då nollkvot infördes inom EU bedrevs ett omfattande kommersiellt fiske efter arten. Enligt ICES kan populationen i östra Atlanten ha gått ned med 98% sedan det riktade fisket inleddes, och under de senaste tre generationerna bedöms minskningen uppgå till >90%. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (5000-15000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 93,5 (90-97) % under de senaste 80 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A2bd). Global rödlistningskategori: VU A2bd+3bd+4bd (CR A2bd+3bd+4bd, Northeast Atlantic subpopulation) (2001).
Ekologi
Pigghaj är en marin art som lever i kalla till varmtempererade kusthav över kontinentalsockeln och kring öar, från grunt vatten ned till 600 meters djup, men i viss utsträckning också vid branter ned till drygt 1 440 m, ofta nära bottnen. Den uppehåller sig huvudsakligen i vatten med en temperatur mellan 7 °C och 15 °C. I områden med gott om föda kan den bilda stora stim, som normalt består av individer av samma storlek och kön. Medan en del populationer är bofasta gör andra vandringar mellan norr och söder eller mellan djupt och grunt vatten. Märkning har visat på individuella förflyttningar på upp till 6 500 km i Stilla havet och 1 600 km i Atlanten.
Pigghaj är en opportunistisk rovfisk som framför allt livnär sig av strålfeniga fiskar - inte minst sill, nors och torskfiskar - men också av större ryggradslösa djur som bläckfiskar, krabbor, räkor och till och med maneter. Pigghajar äter praktiskt taget alla fiskar som är mindre än de själva, och de utnyttjar särskilt större förekomster av stimlevande fiskar. Unga pigghajar kan angripa sillar som är större än de själva, och vuxna individer kan ta större fiskar som de klipper i bitar med det vassa tandgarnityret. Pigghaj utgör i sin tur föda för några större hajarter och marina däggdjur.
Ryggfentaggarna är giftiga, och genom att slänga med stjärten kan pigghajen såra en angripare med den bakre taggen. Giftet är svagt och ger inga men för människor, förutom att det kan orsaka en allergisk reaktion som kräver sjukhusvård.
Hanarna blir könsmogna när de är 52-100 centimeter långa, honorna vid en längd av 66-100 cm. Parningen sker som regel under vintern. Pigghaj är vivipar. Dräktighetsperioden varierar normalt från 18 till 24 månader men är så kort som 12 månader i Svarta havet. En kull består av 1-32 ungar, som föds på grunt vatten och är 28-33 cm långa vid födseln. Pigghajens embryon livnär sig enbart av gulesäcken.
Pigghaj är långlivad, men åldersbestämning är osäker (dock säkrare än för andra broskfiskar, eftersom man kan räkna årliga tillväxtzoner i taggen). Arten kan med säkerhet bli 25-30, kanske uppemot 100 år gammal, och könsmognaden infaller i genomsnitt vid 14 års ålder för hanar och 23 år för honor. Hos två märkta hanar som återfångades efter 30 år hade den genomsnittliga tillväxten bara varit 2,7-3,4 centimeter årligen.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Vattenmassa
Vattenmassa
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Djurätare (karnivor)
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· Hydroidolina
· Hydroidolina
· bläckfiskar
· bläckfiskar
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
· kammaneter
· kammaneter
· kräftdjur
· kräftdjur
· snäckor
· snäckor
· strålfeniga fiskar
· strålfeniga fiskar
· tagghudingar
· tagghudingar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Chondrichthyes (broskfiskar), Ordning Squaliformes (pigghajartade hajar), Familj Squalidae (pigghajar), Släkte Squalus, Art Squalus acanthias Linnaeus, 1758 - pigghaj Synonymer Almindelig pighaj, pigghå, Dornhai, Spurdog

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier A2bd
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Pigghaj har en vidsträckt utbredning som omfattar de tempererade delarna av Nordatlanten, Medelhavet, farvattnen runt södra Afrika, södra delen av Sydamerika, södra Australien och Nya Zeeland. Vad man känner till korsar inte arten tropikerna och det sker således inget utbyte mellan norra och södra halvklotet. Återfynd av märkta individer visar att arten kan förflytta sig åtminstone 1600 km. Arten är uppdelad i olika bestånd med överlappande utbredning men med olika vandringsbeteenden. Vissa bestånd bildar stora grupper som företar omfattande vandringar och dessa är mycket känsliga för riktat fiske. Speciellt fiske på grupper med stora honor (som är gravida i 18-22 månader) slår mycket hårt. Utöver de stora vandrande bestånden finns det regionala populationer, t.ex. har utfiskade bestånd utanför Irland inte återkommit trots upphört fiske. Pigghaj är den mest allmänna hajen i svenska vatten. Arten uppträder regelbundet längs Västkusten ned till Öresund. Mera tillfälligt påträffas den i Östersjön, och som nordligast har fynd gjorts i södra delen av Bottenhavet. Pigghaj har fiskats i mycket stor skala och fram till 2010 då nollkvot infördes inom EU bedrevs ett omfattande kommersiellt fiske efter arten. Enligt ICES kan populationen i östra Atlanten ha gått ned med 98% sedan det riktade fisket inleddes, och under de senaste tre generationerna bedöms minskningen uppgå till >90%. Antalet reproduktiva individer överstiger gränsvärdet för rödlistning. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (5000-15000) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser antalet reproduktiva individer. Minskningstakten har uppgått till 93,5 (90-97) % under de senaste 80 åren. Bedömningen baseras på ett för arten lämpligt abundansindex och faktisk eller potentiell exploatering av arten. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A2bd). Global rödlistningskategori: VU A2bd+3bd+4bd (CR A2bd+3bd+4bd, Northeast Atlantic subpopulation) (2001).
Konventioner Bonnkonventionens bilaga II
Global rödlistning VU A2bd+3bd+4bd (CR A2bd+3bd+4bd, Northeast Atlantic subpopulation) (2006)
Pigghaj är en vanlig hajart vid svenska västkusten och är den broskfisk som genom tiderna fångats mest av svenska yrkes- och sportfiskare. Arten har dock minskat kraftigt i antal i nordöstra Atlanten. Den är grå med vita prickar på sidorna och har en giftig tagg framtill på vardera ryggfenan.

Totallängd 200 cm, men storleken varierar mellan olika bestånd - i Europa 150 cm, men vanligen mindre. Kroppen är långsträckt, nosen spetsig och smal. Längs sidan av stjärtspolen löper en markerad sidoköl. De två ryggfenorna har varsin tagg framtill. Främre ryggfenans tagg är kortare än fenbasen och mycket kortare än fenan. Bakre ryggfenan är mindre än den främre, och dess tagg är nästan lika lång som fenan. Främre ryggfenan är placerad på eller bakom en tänkt vertikal linje från bröstfenans spets. Analfena saknas. Bukfenorna är placerade närmare bakre än främre ryggfenan. Stjärtfenan har relativt smala och korta lober. Den övre loben saknar inskärning i bakkanten, och vid dess bas finns en prekaudalgrop. Ryggen och sidorna är gråaktiga med strödda vita prickar, och undersidan är vit. De vita prickarna på kroppssidorna kan saknas. Fenorna är jämngrå, men hos unga individer är de mörkkantade. Tänderna i både över- och underkäken har en enkel spets riktad mot sidan. Antalet tandrader är i överkäken 28, i underkäken 22-24.
Pigghaj liknar flyktigt nordlig hundhaj Mustelus asterias, som också är vitprickig men saknar taggar i ryggfenorna. Galludohaj Squalus blainvillei (som bl.a. finns i Sydeuropa) saknar vita prickar, och dess ryggtaggar är längre än ryggfenorna. Kortnosad pigghaj Squalus megalops (som bl.a. finns i Sydeuropa) saknar också vita prickar men har svarta kanter på ryggfenorna och stjärtfenan.
Pigghajspopulationen i norra Stilla havet behandlas ibland som en egen art, Squalus suckleyi, och även de sydliga populationerna kan möjligen uppfattas som egna arter, men för närvarande finns inga jämförande studier som stödjer uppfattningen att pigghaj Squalus acanthias ska delas upp i fler arter.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för pigghaj

Länsvis förekomst och status för pigghaj baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för pigghaj

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Pigghaj är allmän längs svenska västkusten ned till Öresund, och den har sällsynt påträffats även i södra Östersjön, upp till Gudingefjärden i nordöstra Uppland på svenska sidan. I Finland fångades två pigghajar i trål mellan norra Åland och Enskär (Isokari) 1961. Pigghaj är den broskfisk som genom tiderna fångats mest av svenska yrkes- och sportfiskare. Populationsuppskattningar (2006) visar dock att den minskat med 95-98 % sedan 1980-talet. Pigghaj har en stor, kustbunden utbredning som omfattar både norra och södra Atlanten och Stilla havet. I norra Atlanten finns den längs Islands och Grönlands södra kuster, längs Nordamerikas östkust från Labrador söderut till Florida och Kuba, längs Europas kuster från Vita havet till Medelhavet och Svarta havet och längs Nordafrikas kust från Marocko in i Medelhavet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Selachii - hajar 
  • Överordning
    Squalomorphi  
  • Ordning
    Squaliformes - pigghajartade hajar 
  • Familj
    Squalidae - pigghajar 
  • Släkte
    Squalus  
  • Art
    Squalus acanthiasLinnaeus, 1758 - pigghaj
    Synonymer
    Almindelig pighaj
    pigghå
    Dornhai
    Spurdog

Pigghaj är en marin art som lever i kalla till varmtempererade kusthav över kontinentalsockeln och kring öar, från grunt vatten ned till 600 meters djup, men i viss utsträckning också vid branter ned till drygt 1 440 m, ofta nära bottnen. Den uppehåller sig huvudsakligen i vatten med en temperatur mellan 7 °C och 15 °C. I områden med gott om föda kan den bilda stora stim, som normalt består av individer av samma storlek och kön. Medan en del populationer är bofasta gör andra vandringar mellan norr och söder eller mellan djupt och grunt vatten. Märkning har visat på individuella förflyttningar på upp till 6 500 km i Stilla havet och 1 600 km i Atlanten.
Pigghaj är en opportunistisk rovfisk som framför allt livnär sig av strålfeniga fiskar - inte minst sill, nors och torskfiskar - men också av större ryggradslösa djur som bläckfiskar, krabbor, räkor och till och med maneter. Pigghajar äter praktiskt taget alla fiskar som är mindre än de själva, och de utnyttjar särskilt större förekomster av stimlevande fiskar. Unga pigghajar kan angripa sillar som är större än de själva, och vuxna individer kan ta större fiskar som de klipper i bitar med det vassa tandgarnityret. Pigghaj utgör i sin tur föda för några större hajarter och marina däggdjur.
Ryggfentaggarna är giftiga, och genom att slänga med stjärten kan pigghajen såra en angripare med den bakre taggen. Giftet är svagt och ger inga men för människor, förutom att det kan orsaka en allergisk reaktion som kräver sjukhusvård.
Hanarna blir könsmogna när de är 52-100 centimeter långa, honorna vid en längd av 66-100 cm. Parningen sker som regel under vintern. Pigghaj är vivipar. Dräktighetsperioden varierar normalt från 18 till 24 månader men är så kort som 12 månader i Svarta havet. En kull består av 1-32 ungar, som föds på grunt vatten och är 28-33 cm långa vid födseln. Pigghajens embryon livnär sig enbart av gulesäcken.
Pigghaj är långlivad, men åldersbestämning är osäker (dock säkrare än för andra broskfiskar, eftersom man kan räkna årliga tillväxtzoner i taggen). Arten kan med säkerhet bli 25-30, kanske uppemot 100 år gammal, och könsmognaden infaller i genomsnitt vid 14 års ålder för hanar och 23 år för honor. Hos två märkta hanar som återfångades efter 30 år hade den genomsnittliga tillväxten bara varit 2,7-3,4 centimeter årligen.

Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav, Vattenmassa

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· Hydroidolina (Har betydelse)
· bläckfiskar - Cephalopoda (Har betydelse)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Har betydelse)
· kammaneter - Ctenophora (Har betydelse)
· kräftdjur - Crustacea (Viktig)
· snäckor - Gastropoda (Har betydelse)
· strålfeniga fiskar - Actinopterygii (Viktig)
· tagghudingar - Echinodermata (Viktig)
Pigghajen är den broskfisk som fångas mest av svenska yrkes- och sportfiskare. Den fångas antingen i hajgarn (riktad fångst), i trål (som bifångst) eller på spö. Köttet exporteras främst till Danmark och Tyskland, men saluförs även i svenska butiker. Det råder även ett hårt fisketryck på pigghajen bland annat utanför England, Irland och USA. I USA har medel-vikten på landade honor minskat från 4 kg 1987 till 2 kg år 2000.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
Trots att populationsuppskattningar visar att pigghajen i nordöstra Atlanten kan ha minskat med 95–98 % på tjugo år så fortgår fisket på arten. EU reglerar fångsten av pigghaj i sina vatten genom en total tillåten fångst, TAC. I svenska vatten finns dock ingen kvot på pigghaj. Det är viktigt att fångsten av arten regleras eftersom flera fiskare på senare år säsongsvis har börjat rikta sitt fiske efter den. Övrigt: Utländska namn – NO: Pigghå, DK: Pighai, FI: Piikkihai, GB: Spiny Dogfish, Piked Dogfish.
Namngivning: Squalus acanthias Linnaeus, 1758. Systema Naturae, 10:e upplagan, 1: 233.
Etymologi: acanthias = tagghaj; akanthias (gr.) = (trol.) pigghajens namn i antikens Grekland; akantha (gr.) = tagg; suffixet -ias (gr.). Syftar på ryggtaggarna.
Uttal: [Skválus akántias]

Namn på andra språk Engelska: Spurdog.

Curry-Lindahl, K. 1985. Våra fiskar. Norstedt & Söner, Stockholm.

Heessen, H. m.fl. 2003. DELASS - Development of Elasmobranch Assessments – Final Report. Final Report EU-Study Contract DG XIV 99/055 Stenberg, C. 1999. ”Life history of the piked dogfish (Squalus acanthias L.) in swedish waters”. Examensarbete Göteborgs universitet no. 95 Stenberg, C. 2002. En studie av situationen för hajar, rockor och havsmusfiskar ur ett svenskt perspektiv. Intern rapport, Fiskeriverket.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Whitehead, P.J.P., Bauchot, M.-L., Hureau, J.-C., Nielsen, J. & Tortonese, E. (red.) 1989. Fishes of the North-eastern Atlantic and the Mediterranean. Volume 1. Unesco.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Craniata - kraniedjur 
  • Infrastam
    Vertebrata - ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Gnathostomata - käkförsedda ryggradsdjur 
  • Ranglös
    Chondrichthyomorphi  
  • Klass
    Chondrichthyes - broskfiskar 
  • Underklass
    Elasmobranchii - hajartade fiskar 
  • Infraklass
    Euselachii  
  • Avdelning
    Neoselachii - hajar och rockor 
  • Underavdelning
    Selachii - hajar 
  • Överordning
    Squalomorphi  
  • Ordning
    Squaliformes - pigghajartade hajar 
  • Familj
    Squalidae - pigghajar 
  • Släkte
    Squalus  
  • Art
    Squalus acanthias, Linnaeus, 1758 - pigghaj
    Synonymer
    Almindelig pighaj
    pigghå
    Dornhai
    Spurdog
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Sven O. Kullander & Bo Delling 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning). Charlott Stenberg 2005 (naturvårdsinformation).