Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pilsnäcka

Organismgrupp Blötdjur, Marina snäckor Oenopota turricula
Pilsnäcka Blötdjur, Marina snäckor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Skalet hos Oenopota turricula är trappstegsformat, med en kombination av tydligt avsatta vindlingar och ganska skarpa tväråsar. Det är matt, halvgenomskinligt och ljusbrunt till färgen samt upp till 13 mm högt och 5 mm brett. Skalet har 6–7 vindlingar som är något uppsvällda, och spiran är tämligen hög med tydligt avsatta ”hyllor” på varje vindling. Sista vindlingen upptar omkring hälften till två tredjedelar, ibland tre fjärdedelar av den totala skalhöjden. Skalskulpturen består av 12–16 tämligen skarpa tväråsar på varje vindling och ett stort antal spiralband. På sista vindlingen är dessa spiralband ca 30 till antalet. Sömmarna är tydliga och vågiga. Embryonalskalet (som är det lilla skalet på ”toppen” av det stora) upptar 2 vindlingar, av vilka den första är slät och den andra har tre spiralkölar och ett flertal ryggar. Skalöppningen är avlångt oval och upptar omkring hälften av den totala skalhöjden. Ytterläppen är tunn och slät, sifonrännan tämligen kort och vidöppen. Själva djuret är grått eller brunt med vita fläckar. Djurets huvud är endast avsatt i form av ett veck, med munnen på undersidan. Ögonen sitter på tentaklerna, ca en tredjedel från spetsen. Foten är sköldformad med ett litet ovalt operculum (lock som täcker skalöppningen).
Utbredning
Länsvis förekomst för pilsnäcka Observationer i  Sverige för pilsnäcka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är förmodligen cirkumpolär i sin utbredning, och förekommer på sandiga bottnar på 20–200 meters djup från norra Storbritannien till Arktis. Den är även påträffad ner till Massachusetts i västra Atlanten och Washington i östra Stilla havet. Arten finns längs hela norska kusten, samt i Bohuslän till Öresund och Kielbukten. Under åren 1921-38 (Jägerskiöldsexpeditionen) återfanns arten på ett flertal platser, främst med blandat grövre substrat, i Skagerrak men framförallt Kattegatt ner till Laholmsbukten på djup mellan 11 och 110 meter. 1969 och 1973 påträffades arten i Landskronadjupet, mellersta Öresund, och mellan åren 1931-79 rapporterades den regelbundet från Knähakenområdet i norra Öresund. Sedan 1980-talet tycks dock arten ha minskat kraftigt inom hela sitt svenska utbredningsområde, och den bedöms nu vara sårbar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)
En snäcka med trappstegsformat skal, vilket kan bli ca 13 mm långt. Arten är förmodligen cirkumpolär i sin utbredning, och förekommer på sandiga bottnar på 20-200 meters djup från norra Storbritannien till Arktis. Närmast finns arten längs hela norska kusten. I svenska vatten känd från Bohuslän ned till Öresund. Under åren 1921-38 (Jägerskiöldsexpeditionen) återfanns arten på ett flertal platser, främst med blandat grövre substrat, framförallt i Kattegatt ner till Laholmsbukten på djup mellan 11 och 110 meter. 1969 och 1973 påträffades arten i Landskronadjupet, mellersta Öresund, och mellan åren 1931-79 rapporterades den regelbundet från Knähakenområdet i norra Öresund. Sedan 1980-talet tycks dock arten ha minskat kraftigt inom hela sitt svenska utbredningsområde, och den bedöms nu vara sårbar. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering, eller utsjöbanksinventeringarna. Inga fynd rapporterade inom Kosterhavsinventeringen. Bristen på sentida fynd gör det extremt svårt att säga något om artens status. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Arten lever liksom släktingen O. trevelliana av små havsborstmaskar. Äggen läggs i linsformade kapslar som fästs på skal och stenar. Larvutvecklingen är inte helt fastställd, men observationer av veligerlarver talar för att arten har ett pelagiskt larvstadium.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Levande djur
Levande djur
· havsborstmaskar
· havsborstmaskar
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Gastropoda (snäckor), Ordning Neogastropoda, Familj Mangeliidae, Släkte Oenopota, Art Oenopota turricula (Montagu, 1803) - pilsnäcka Synonymer Propebela turricula Montagu, 1803

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation En snäcka med trappstegsformat skal, vilket kan bli ca 13 mm långt. Arten är förmodligen cirkumpolär i sin utbredning, och förekommer på sandiga bottnar på 20-200 meters djup från norra Storbritannien till Arktis. Närmast finns arten längs hela norska kusten. I svenska vatten känd från Bohuslän ned till Öresund. Under åren 1921-38 (Jägerskiöldsexpeditionen) återfanns arten på ett flertal platser, främst med blandat grövre substrat, framförallt i Kattegatt ner till Laholmsbukten på djup mellan 11 och 110 meter. 1969 och 1973 påträffades arten i Landskronadjupet, mellersta Öresund, och mellan åren 1931-79 rapporterades den regelbundet från Knähakenområdet i norra Öresund. Sedan 1980-talet tycks dock arten ha minskat kraftigt inom hela sitt svenska utbredningsområde, och den bedöms nu vara sårbar. Inga fynd gjordes under Svenska artprojektets marina inventering, eller utsjöbanksinventeringarna. Inga fynd rapporterade inom Kosterhavsinventeringen. Bristen på sentida fynd gör det extremt svårt att säga något om artens status. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Skalet hos Oenopota turricula är trappstegsformat, med en kombination av tydligt avsatta vindlingar och ganska skarpa tväråsar. Det är matt, halvgenomskinligt och ljusbrunt till färgen samt upp till 13 mm högt och 5 mm brett. Skalet har 6–7 vindlingar som är något uppsvällda, och spiran är tämligen hög med tydligt avsatta ”hyllor” på varje vindling. Sista vindlingen upptar omkring hälften till två tredjedelar, ibland tre fjärdedelar av den totala skalhöjden. Skalskulpturen består av 12–16 tämligen skarpa tväråsar på varje vindling och ett stort antal spiralband. På sista vindlingen är dessa spiralband ca 30 till antalet. Sömmarna är tydliga och vågiga. Embryonalskalet (som är det lilla skalet på ”toppen” av det stora) upptar 2 vindlingar, av vilka den första är slät och den andra har tre spiralkölar och ett flertal ryggar. Skalöppningen är avlångt oval och upptar omkring hälften av den totala skalhöjden. Ytterläppen är tunn och slät, sifonrännan tämligen kort och vidöppen. Själva djuret är grått eller brunt med vita fläckar. Djurets huvud är endast avsatt i form av ett veck, med munnen på undersidan. Ögonen sitter på tentaklerna, ca en tredjedel från spetsen. Foten är sköldformad med ett litet ovalt operculum (lock som täcker skalöppningen).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för pilsnäcka

Länsvis förekomst och status för pilsnäcka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för pilsnäcka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är förmodligen cirkumpolär i sin utbredning, och förekommer på sandiga bottnar på 20–200 meters djup från norra Storbritannien till Arktis. Den är även påträffad ner till Massachusetts i västra Atlanten och Washington i östra Stilla havet. Arten finns längs hela norska kusten, samt i Bohuslän till Öresund och Kielbukten. Under åren 1921-38 (Jägerskiöldsexpeditionen) återfanns arten på ett flertal platser, främst med blandat grövre substrat, i Skagerrak men framförallt Kattegatt ner till Laholmsbukten på djup mellan 11 och 110 meter. 1969 och 1973 påträffades arten i Landskronadjupet, mellersta Öresund, och mellan åren 1931-79 rapporterades den regelbundet från Knähakenområdet i norra Öresund. Sedan 1980-talet tycks dock arten ha minskat kraftigt inom hela sitt svenska utbredningsområde, och den bedöms nu vara sårbar.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Conoidea  
  • Familj
    Mangeliidae  
  • Släkte
    Oenopota  
  • Art
    Oenopota turricula(Montagu, 1803) - pilsnäcka
    Synonymer
    Propebela turricula Montagu, 1803

Arten lever liksom släktingen O. trevelliana av små havsborstmaskar. Äggen läggs i linsformade kapslar som fästs på skal och stenar. Larvutvecklingen är inte helt fastställd, men observationer av veligerlarver talar för att arten har ett pelagiskt larvstadium.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Levande djur (Viktig)
· havsborstmaskar - Polychaeta (Viktig)
Vatten (Viktig)
De bottnar med grova sediment som arten verkar föredra är i dagsläget utsatta för sedimentation till följd av trålning och övergödning. Det är således troligt att O. turricula missgynnas av den tilltagande igenslamningen. Klimatförändringar (uppvärmning) kan också vara ett hot mot artens förekomst i svenska vatten. Vidare har miljögifter, särskilt organiska tennföreningar, visat sig vara ett mycket allvarligt hot mot flera arter av snäckor eftersom de påverkar reproduktionen.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Miljögifter (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
Det är viktigt att miljömålsarbetet med att minska tillförseln av näringsämnen och miljögifter till havet fortsätter och intensifieras. Det är dock svårt att föreslå mer specifika åtgärder eftersom kunskapen om artens utbredning och status i dagsläget är otillräcklig.

Fretter, V. & A. Graham. 1985. The Prosobranch Molluscs of Britain and Denmark. Part 8 – Neogastropoda. J. Moll. Stud. Supplement 15.

Graham, A. 1988. Molluscs: Prosobranch and Pyramellid Gastropods. Synopses of the British Fauna (New Series) No. 2. The Linnean Society of London.

Göransson, P & M. Karlsson. 1998. Knähaken – Öresunds stolthet. Ett hundraårigt perspektiv över biologisk mångfald i ett kustnära havsområde. Malmöhus läns landsting – Miljövårdsfonden. Miljönämnden i Helsingborg.

Göransson, P. & L. Carlson. Staffans Bank och Landskronadjupet. Undersökningar i Öresunds djupaste delar.

Miljövårdfonden Region Skåne - Miljönämnden i Landskrona.

Hubendick, B & A, Warén. 1974. Småsnäckor från svenska västkusten - 6. släktena Emarginula, Lacuna, Natica, Philbertia, Lora m.fl. Särtryck ur Göteborgs Naturhistoriska Museum Årstryck 1974.

Jensen, K. R & J. Knudsen. 1995. Annotated checklist of recent marine molluscs of Danish waters. Zoological Museum, København.

Jägerskiöld, L. A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Acta Regiae Societatis Scintiarum. et Litterarum Gothoburgensis. Zoologica 6, Kungliga Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället, Göteborg.

Hansson, H. G. (Comp.), NEAT (North East Atlantic Taxa): Scandinavian marine Mollusca Check-List. Internet Ed., Aug. 1998. (http://www.tmbl.gu.se).

Thorson, G. 1946. Reproduction and larval development of danish marine bottom invertebrates, with special reference to the planktonic larvae in the sound (Øresund). Medd. Komm. Danm. Fisk. Havund. Ser. Plankton. Bind IV. København.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Göransson. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Mollusca - blötdjur 
  • Klass
    Gastropoda - snäckor 
  • Underklass
    Caenogastropoda  
  • Ordning
    Neogastropoda  
  • Överfamilj
    Conoidea  
  • Familj
    Mangeliidae  
  • Släkte
    Oenopota  
  • Art
    Oenopota turricula, (Montagu, 1803) - pilsnäcka
    Synonymer
    Propebela turricula Montagu, 1803
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Göransson. © ArtDatabanken, SLU 2005.