Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  piprensarormstjärna

Organismgrupp Tagghudingar, Ormstjärnor Asteronyx loveni
Piprensarormstjärna Tagghudingar, Ormstjärnor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En stor, femarmad art med naken hud på skivan. Den sitter ofta fast på den långa sjöpennan större piprensare.
Skivans diameter upp till 4 cm. En stor, blekt rödbrun eller hudfärgad art med tjock och naken hud på skiva och armar. De ogrenade armarna kan bli mycket långa, uppemot 40 cm. Två av armarna är tydligt längre och tjockare än de övriga, och det är troligt att vissa armar har en tydlig fasthållningsfunktion, medan andra mer ägnar sig åt att fånga in föda. Än så länge har ingen observerat detta, så det är oklart vilka armar som används till fasthållning resp. födoinsamling. Armarna är släta med rader av korta taggar som löper längs nederkanten. Taggarna (upp till nio per segment) är korta och böjda som mycket små hakar. Armarna kan också böjas vertikalt, vilket gör det möjligt för dem att slingra sig omkring den piprensare som ormstjärnan klättrat upp på (se Levnadssätt). På skivans översida löper två radiära åsar från basen av varje arm mot skivans mitt. Åsarna bildas av radialsköldarna, som buktar upp under skivans hud.
Utbredning
Länsvis förekomst för piprensarormstjärna Observationer i  Sverige för piprensarormstjärna
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Piprensarormstjärna förekommer längs Bohusläns kust, i Skagerrak och norra Nordsjön norrut till Finnmark i Norge, kring norra och västra Storbritannien och söderut till Portugal. Den finns också utmed Amerikas östkust söderut till Västindien, i Stilla havet från Berings hav till Australien, i Indiska oceanen samt utanför Sydafrika. Sedan länge är arten mycket sällsynt i svenska vatten, eftersom de organismer som den brukar sitta på i stort sett är borttrålade. Sven Ekman berättar i Djurens Liv (1955) hur den som följde en trålare ut i Skagerrak kanske kunde få se något hundratal piprensare följa med trålen upp till ytan, ”var och en besatt med sin Asteronyx”.
Under de senaste decennierna har bestånden med större piprensare gått tillbaka dramatiskt till följd av bottentrålning, och även piprensarormstjärnan har således minskat. Numera tycks arten vara mer eller mindre försvunnen från kustnära områden, men livskraftiga bestånd finns kvar längre ut i Skagerrak. Arten var tidigare känd från Gullmarsfjorden, men där är den numera borta. L.A. Jägerskiöld fann piprensarormstjärna vid åtta lokaler i Skagerrak under sina marina inventeringar 1921-1938. Under olika inventeringar utförda 2006-2013 i det djupa och starkt kuperade Brattenområdet utanför Smögen och Sotenäs fann man relativt orörda bestånd av större piprensare, som även hyser en god stam av piprensarormstjärna. Totalt har ett 50-tal fynd av piprensarormstjärna gjorts i området.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Asteronyx loveni är en storvuxen och mycket karakteristisk ormstjärna som man finner uppklamrad på något från botten uppstickande djur eller föremål, oftast en större piprensare, Funiculina quadrangularis, men mer sällan en hornkorall eller dylikt. De fem armarna är olika långa; oftast är två eller tre av armarna avsevärt längre och kraftigare än de andra. Dessa används för förankring medan de kortare armarna används för fångst av föda. Arten lever på mjukbottnar och har en global utbredning på 100 till 1800 m djup i stora delar av Atlanten, Stilla havet och även Indiska Oceanen. Den finns dock inte i Norra Ishavet. Reproduktionsbiologin är bristfälligt känd, men de förhållandevis stora äggen indikerar direktutveckling utan pelagiskt larvstadium. Arten var förr relativt vanlig på bottnar med större piprensare Funiculina quadrangularis i Skagerrak på 60-200 m djup. Under de senaste decennierna har Funiculina-bottnarna gått tillbaka dramatiskt, främst till följd av bottentrålning, och A. loveni har således minskat. Numera tycks arten vara mer eller mindre försvunnen från kustnära områden, men återfinns i små otrålade refugier längre ut, där det också finns Funiculina. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten på några sådana lokaler på djupa mjukbottnar i Skagerrak (7 obs). Artens möjligheter till spridning och återkolonisation är sannolikt begränsade i och med att larverna tycks sakna pelagiskt stadium. De nya bestånd av större piprensare som växer till i Gullmarsfjorden ligger på grundare djup än tidigare bestånd ute i trålrännorna, och är därför kanske utom räckhåll för nykolonisering av A. loveni. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (384-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (24-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Piprensarormstjärna lever vanligen på 100-1 800 meters djup på olika typer av bottnar. Den sitter ofta på koralldjuret större piprensare Funiculina quadrangularis, eller på andra uppstickande föremål, t.ex. hornkoraller (ordningen Gorgonacea). Ormstjärnan sträcker ut armarna i vattnet för att fånga frisimmande smådjur och näringspartiklar i ett kladdigt slem som finns på armarna. Fångstarmarna förs regelbundet till munnen. Man har även observerat att magen hos några individer varit fylld av polyper från Funiculina. Små och unga individer är detritusätare, dvs. de äter sedimenterat bottenmaterial och tillgodogör sig det organiska material som finns i detta. Arten har stora gulerika ägg, vilket indikerar att utvecklingen är direkt, dvs. att det inte finns något frisimmande larvstadium. Den parasitiska hoppkräftan Chordeumium obesum kan påträffas i gonaderna hos denna ormstjärna.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Levande djur
Levande djur
· hornkoraller
· hornkoraller
· större piprensare
· större piprensare
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Ophiuroidea (ormstjärnor), Ordning Euryalida, Familj Asteronychidae (ribbormstjärnor), Släkte Asteronyx, Art Asteronyx loveni J.Müller & Troschel, 1842 - piprensarormstjärna Synonymer Asteronyx lymani Studer, 1884, Asteronyx dispar Lütken & Mortensen, 1899, Ophiuraster patersoni Litvinova, 1998

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Asteronyx loveni är en storvuxen och mycket karakteristisk ormstjärna som man finner uppklamrad på något från botten uppstickande djur eller föremål, oftast en större piprensare, Funiculina quadrangularis, men mer sällan en hornkorall eller dylikt. De fem armarna är olika långa; oftast är två eller tre av armarna avsevärt längre och kraftigare än de andra. Dessa används för förankring medan de kortare armarna används för fångst av föda. Arten lever på mjukbottnar och har en global utbredning på 100 till 1800 m djup i stora delar av Atlanten, Stilla havet och även Indiska Oceanen. Den finns dock inte i Norra Ishavet. Reproduktionsbiologin är bristfälligt känd, men de förhållandevis stora äggen indikerar direktutveckling utan pelagiskt larvstadium. Arten var förr relativt vanlig på bottnar med större piprensare Funiculina quadrangularis i Skagerrak på 60-200 m djup. Under de senaste decennierna har Funiculina-bottnarna gått tillbaka dramatiskt, främst till följd av bottentrålning, och A. loveni har således minskat. Numera tycks arten vara mer eller mindre försvunnen från kustnära områden, men återfinns i små otrålade refugier längre ut, där det också finns Funiculina. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten på några sådana lokaler på djupa mjukbottnar i Skagerrak (7 obs). Artens möjligheter till spridning och återkolonisation är sannolikt begränsade i och med att larverna tycks sakna pelagiskt stadium. De nya bestånd av större piprensare som växer till i Gullmarsfjorden ligger på grundare djup än tidigare bestånd ute i trålrännorna, och är därför kanske utom räckhåll för nykolonisering av A. loveni. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (384-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (24-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
En stor, femarmad art med naken hud på skivan. Den sitter ofta fast på den långa sjöpennan större piprensare.
Skivans diameter upp till 4 cm. En stor, blekt rödbrun eller hudfärgad art med tjock och naken hud på skiva och armar. De ogrenade armarna kan bli mycket långa, uppemot 40 cm. Två av armarna är tydligt längre och tjockare än de övriga, och det är troligt att vissa armar har en tydlig fasthållningsfunktion, medan andra mer ägnar sig åt att fånga in föda. Än så länge har ingen observerat detta, så det är oklart vilka armar som används till fasthållning resp. födoinsamling. Armarna är släta med rader av korta taggar som löper längs nederkanten. Taggarna (upp till nio per segment) är korta och böjda som mycket små hakar. Armarna kan också böjas vertikalt, vilket gör det möjligt för dem att slingra sig omkring den piprensare som ormstjärnan klättrat upp på (se Levnadssätt). På skivans översida löper två radiära åsar från basen av varje arm mot skivans mitt. Åsarna bildas av radialsköldarna, som buktar upp under skivans hud.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för piprensarormstjärna

Länsvis förekomst och status för piprensarormstjärna baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för piprensarormstjärna

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Piprensarormstjärna förekommer längs Bohusläns kust, i Skagerrak och norra Nordsjön norrut till Finnmark i Norge, kring norra och västra Storbritannien och söderut till Portugal. Den finns också utmed Amerikas östkust söderut till Västindien, i Stilla havet från Berings hav till Australien, i Indiska oceanen samt utanför Sydafrika. Sedan länge är arten mycket sällsynt i svenska vatten, eftersom de organismer som den brukar sitta på i stort sett är borttrålade. Sven Ekman berättar i Djurens Liv (1955) hur den som följde en trålare ut i Skagerrak kanske kunde få se något hundratal piprensare följa med trålen upp till ytan, ”var och en besatt med sin Asteronyx”.
Under de senaste decennierna har bestånden med större piprensare gått tillbaka dramatiskt till följd av bottentrålning, och även piprensarormstjärnan har således minskat. Numera tycks arten vara mer eller mindre försvunnen från kustnära områden, men livskraftiga bestånd finns kvar längre ut i Skagerrak. Arten var tidigare känd från Gullmarsfjorden, men där är den numera borta. L.A. Jägerskiöld fann piprensarormstjärna vid åtta lokaler i Skagerrak under sina marina inventeringar 1921-1938. Under olika inventeringar utförda 2006-2013 i det djupa och starkt kuperade Brattenområdet utanför Smögen och Sotenäs fann man relativt orörda bestånd av större piprensare, som även hyser en god stam av piprensarormstjärna. Totalt har ett 50-tal fynd av piprensarormstjärna gjorts i området.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Euryalida  
  • Familj
    Asteronychidae - ribbormstjärnor 
  • Släkte
    Asteronyx  
  • Art
    Asteronyx loveniJ.Müller & Troschel, 1842 - piprensarormstjärna
    Synonymer
    Asteronyx lymani Studer, 1884
    Asteronyx dispar Lütken & Mortensen, 1899
    Ophiuraster patersoni Litvinova, 1998

Piprensarormstjärna lever vanligen på 100-1 800 meters djup på olika typer av bottnar. Den sitter ofta på koralldjuret större piprensare Funiculina quadrangularis, eller på andra uppstickande föremål, t.ex. hornkoraller (ordningen Gorgonacea). Ormstjärnan sträcker ut armarna i vattnet för att fånga frisimmande smådjur och näringspartiklar i ett kladdigt slem som finns på armarna. Fångstarmarna förs regelbundet till munnen. Man har även observerat att magen hos några individer varit fylld av polyper från Funiculina. Små och unga individer är detritusätare, dvs. de äter sedimenterat bottenmaterial och tillgodogör sig det organiska material som finns i detta. Arten har stora gulerika ägg, vilket indikerar att utvecklingen är direkt, dvs. att det inte finns något frisimmande larvstadium. Den parasitiska hoppkräftan Chordeumium obesum kan påträffas i gonaderna hos denna ormstjärna.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· hornkoraller - Alcyonacea (Viktig)
· större piprensare - Funiculina quadrangularis (Viktig)
Arten påverkas mycket negativt av bottentrålfisket, som framför allt medfört att stor piprensare gått kraftigt tillbaka.

Påverkan
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Minskning av relaterad art (Stor negativ effekt)
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
De nya bestånd av större piprensare som växer till i Gullmarsfjorden ligger på grundare djup än tidigare bestånd ute i trålrännorna, och är därför kanske utom räckhåll för nykolonisering av piprensarormstjärna. För att arten ska kunna komma tillbaka krävs skyddade områden på djupa mjukbottnar där det s.k. Funiculina-samhället kan återetableras. Avbrott i trålrännan som löper utomskärs längs med bohuskusten kan verka likt viltkorridorer på land. Dessutom krävs möjligen spridningskorridorer från norska populationer, då artens spridningsförmåga troligen är begränsad. Bättre underlag för skattning av status, populationsstorlek och tillväxtkapacitet behövs. Arbete pågår för att göra Brattenområdet till ett skyddat område med förbud för bottentrålning.
Namngivning: Asteronyx loveni J. Müller & Troschel, 1842. System der Asteriden. 1. Asteriae. 2. Ophiuridae: 119, plansch X. Synonymer: Asteronyx lymani Studer, 1884; Asteronyx dispar Lütken & Mortensen, 1899; Ophiuraster patersoni Litvinova, 1998 (första stadiet efter larvstadiet).
Etymologi: loveni = efter Sven Ludvig Lovén (1809-1895), svensk zoolog, specialist på marina ryggradslösa djur.
Uttal: [Asterónyks lovéni]

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Jägerskiöld, L.A. 1971. A survey of the marine benthonic macro-fauna along the Swedish west coast 1921-1938. Eds. Hubendick, B., Hyle, G. & Swärd, S. Acta Regiae Societatis Scientiarum et Litterarum Gothoborgensis, Zoologica 6.

Karlsson, A., Berggren, M., Lundin, K. & Sundin, R. 2014. Svenska artprojektets marina inventering - slutrapport. ArtDatabanken rapporterar 16. Artdatabanken, SLU. Uppsala

Mortensen, T. 1924. Pighude (Echinodermer). Danmarks fauna 24. 274 pp.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Picton, B.E. 1993. A field guide to the shallow-water echinoderms of the British Isles. Immel Publishing London. 96 pp.

Marine species identification portal. http://species-identification.org.

World register of marine species. 2015. www.marinespecies.org.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Asterozoa - asterozoer 
  • Klass
    Ophiuroidea - ormstjärnor 
  • Ordning
    Euryalida  
  • Familj
    Asteronychidae - ribbormstjärnor 
  • Släkte
    Asteronyx  
  • Art
    Asteronyx loveni, J.Müller & Troschel, 1842 - piprensarormstjärna
    Synonymer
    Asteronyx lymani Studer, 1884
    Asteronyx dispar Lütken & Mortensen, 1899
    Ophiuraster patersoni Litvinova, 1998
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Kennet Lundin 2004. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015 (naturvårdsinformation).