Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  plattad lövvedborre

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Xyleborus monographus
Plattad lövvedborre Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En cylindriskt byggd, ljust brun skalbagge. Täckvingarna är baktill försedda med omväxlande stora och små, trubbiga kitintänder som sitter i en fyrkant. Det är stor skillnad mellan könen. Hanen är 2,0–2,5 mm lång och har en mycket karakteristisk halssköld vars främre del är utdragen och bildar en snett framåtriktad tand. Honan är större, 3,0–3,5 mm, och har en framåt jämnt rundad halssköld.
Utbredning
Länsvis förekomst för plattad lövvedborre Observationer i  Sverige för plattad lövvedborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Uppland. Artens undanskymda levnadssätt inne i ved gör det svårt att bedöma om arten är på tillbakagång eller ej. Nyligen har inventeringar av eklevande insekter visat att arten finns på flera platser i Stockholms omedelbara närhet. Närmast i Danmark och i Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Central- och Sydeuropa österut till Krim och Kaukasus.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Larvutvecklingen sker i grova, nyligen döda liggande eller stående stammar av framför allt ek, men arten har även påträffats i ekstubbar (inklusive rotbenen) två år efter stormskador. Modergångarna anläggs i färskt virke med tjock bark. Larven lever av vedlevande svampar som ympas in av honan i samband med äggläggningen. I rena ekskogar eller lövängar, hagmarker och parker med ek. Utanför Sverige är arten också funnen i bl.a. bok, alm och ask. Känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Uppland (Stockholmstrakten). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (100-400). Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (400-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i grova, nyligen döda liggande eller stående stammar av framför allt ek, men arten har även påträffats i ekstubbar (inklusive rotbenen) två år efter stormskador. I rena ekskogar eller lövängar, hagmarker och parker med ek. Utanför Sverige är arten också funnen i bl.a. bok, alm och ask. Färskt virke som nyligen börjat brytas ned och som har tjock bark (ofta koloniserad av Dryocoetes villosus) och därmed hög fukthalt är ett optimalt yngelsubstrat. Modergångarna löper 1–3 cm rakt in i veden för att därefter grena upp sig i två i motsatt riktning löpande, flera centimeter långa armar som följer sedan en årsring. I samband med äggläggningen inokulerar honan gångarna med svamp som sedan utgör föda för larverna. De färdiga skalbaggarna lämnar gångsystemen genom ingångshålet. Svärmningen torde äga rum i juni månad och den nya generationen kläcks i augusti. Hanen är kortlivad och dör kort efter parningen.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Ädellövskog
Ädellövskog
Lövskog
Lövskog
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· ekar
· ekar
Dött träd
Dött träd
· ekar
· ekar
Svampar och lavar
Svampar och lavar
· blånadssvampar
· blånadssvampar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Xyleborus, Art Xyleborus monographus (Fabricius, 1792) - plattad lövvedborre Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i grova, nyligen döda liggande eller stående stammar av framför allt ek, men arten har även påträffats i ekstubbar (inklusive rotbenen) två år efter stormskador. Modergångarna anläggs i färskt virke med tjock bark. Larven lever av vedlevande svampar som ympas in av honan i samband med äggläggningen. I rena ekskogar eller lövängar, hagmarker och parker med ek. Utanför Sverige är arten också funnen i bl.a. bok, alm och ask. Känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Uppland (Stockholmstrakten). Antalet lokalområden i landet skattas till 200 (100-400). Förekomstarean (AOO) skattas till 800 (400-1600) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger i närheten av gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En cylindriskt byggd, ljust brun skalbagge. Täckvingarna är baktill försedda med omväxlande stora och små, trubbiga kitintänder som sitter i en fyrkant. Det är stor skillnad mellan könen. Hanen är 2,0–2,5 mm lång och har en mycket karakteristisk halssköld vars främre del är utdragen och bildar en snett framåtriktad tand. Honan är större, 3,0–3,5 mm, och har en framåt jämnt rundad halssköld.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för plattad lövvedborre

Länsvis förekomst och status för plattad lövvedborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för plattad lövvedborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, Blekinge, Småland, Öland och Uppland. Artens undanskymda levnadssätt inne i ved gör det svårt att bedöma om arten är på tillbakagång eller ej. Nyligen har inventeringar av eklevande insekter visat att arten finns på flera platser i Stockholms omedelbara närhet. Närmast i Danmark och i Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Central- och Sydeuropa österut till Krim och Kaukasus.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Xyleborini  
  • Släkte
    Xyleborus  
  • Art
    Xyleborus monographus(Fabricius, 1792) - plattad lövvedborre

Larvutvecklingen sker i grova, nyligen döda liggande eller stående stammar av framför allt ek, men arten har även påträffats i ekstubbar (inklusive rotbenen) två år efter stormskador. I rena ekskogar eller lövängar, hagmarker och parker med ek. Utanför Sverige är arten också funnen i bl.a. bok, alm och ask. Färskt virke som nyligen börjat brytas ned och som har tjock bark (ofta koloniserad av Dryocoetes villosus) och därmed hög fukthalt är ett optimalt yngelsubstrat. Modergångarna löper 1–3 cm rakt in i veden för att därefter grena upp sig i två i motsatt riktning löpande, flera centimeter långa armar som följer sedan en årsring. I samband med äggläggningen inokulerar honan gångarna med svamp som sedan utgör föda för larverna. De färdiga skalbaggarna lämnar gångsystemen genom ingångshålet. Svärmningen torde äga rum i juni månad och den nya generationen kläcks i augusti. Hanen är kortlivad och dör kort efter parningen.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Ädellövskog, Lövskog

Biotoper där arten kan förekomma: Trädbärande gräsmark, Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· ekar - Quercus (Viktig)
Svampar och lavar (Viktig)
· blånadssvampar - Ophiostomatales (Viktig)
Arealen av för arten lämpliga miljöer med god tillgång på utvecklingssubstrat krymper och fragmenteras, delvis genom slutavverkning, men framför allt på grund av övernitisk parkvård där gamla döende och döda träd slentrianmässigt tas bort. Även vissa naturreservat ”vårdas” felaktigt på detta sätt. Ett på senare år tilltagande hot är dessutom flisning/helträdsutnyttjande i samband med gallringar och avverkningar.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Avstå om möjligt från slutavverkning av äldre ekdominerade lövskogsområden. Lämna grovt ekvirke kvar som yngelmaterial vid avverkningar. Låt i största möjliga utsträckning gamla döda och döende träd stå kvar även i parker och trädgårdar. I de relativt få fall där dessa verkligen utgör en säkerhetsrisk bör man fundera över alternativet att i stället för fällning ta bort större delen av trädet men lämna kvar en högstubbe. Grov ved kan läggas i s.k. veddepå, med syfte att förse arten med yngelsubstrat.

Jonsell, M. & Isaksson, D. 2007. Inventering av vedskalbaggar på tre gammelekslokaler i Stockholm. Inventeringsrapport 8 febr. 2007.

Lundberg, S. 1972. Bidrag till kännedom om svenska skalbaggar 13. Ent. Tidskr. 93: 42–56.

Palm, T. 1953. Anteckningar om svenska skalbaggar VII. Ent. Tidskr. 74: 8–23.

Palm, T. 1953. Anteckningar om svenska skalbaggar VIII. Ent. Tidskr. 74: 171–186.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Xyleborini  
  • Släkte
    Xyleborus  
  • Art
    Xyleborus monographus, (Fabricius, 1792) - plattad lövvedborre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.