Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  plommonsjöpung

Organismgrupp Manteldjur Ascidia prunum
Plommonsjöpung Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ganska stor sjöpung som är grå, gröngrå eller gulgrå, och som med åldern blir något veckad och rynkig. Den påminner om valksjöpung men har fler muntentakler och lever som regel på större djup.

Längd upp till 6 cm, oftast 3-5 cm. Manteln är tunn, böjlig och gråaktig - ofta med blekgrön eller gulaktig ton - och halvt genomskinlig eller ogenomskinlig. Hos unga individer är manteln ganska slät, men med ökande ålder blir den tjockare samt något veckad och rynkig. Manteln kan också vara småknottrig och bevuxen med andra sjöpungar, foraminiferer (skalamöbor), mossdjur eller hydrozoer. En del djur och partiklar kan dessutom sitta inkapslade i manteln. Sifonerna är korta och vårtlika. Munsifonen (som vanligtvis har åtta lober) sitter upptill, medan atrialsifonen (som ofta har sex lober) sitter längre ned på kroppen. Avståndet mellan dem är omkring 1/3 av kroppslängden. Djuret fäster mot underlaget med en stor del av kroppen, ofta vänstersidan.
Till det yttre kan denna art vara mycket lik rynksjöpung Ascidia obliqua och valksjöpung A. callosa, och det kan vara nödvändigt att studera de inre karaktärerna för att bli helt säker på vilken art det rör sig om. Ascidia obliqua har ofta betydligt tunnare och sladdrigare mantel.
Inre anatomi: Gälkorgen har 40-50 muntentakler. Antalet längsgående blodkärl i dess vänstra del är 30-60, medan den högra delen kan ha 40-70 blodkärl. Totalt har den alltså vanligtvis mer än 100 (upp till 130) längsgående blodkärl. Antalet gälspringor per ”maska” (den ruta som bildas mellan två längs- respektive tvärgående blodkärl) är 3-8. Både primär- och sekundärpapiller finns på de längsgående blodkärlen. Rygglisten har tvärribbor på båda sidorna samt oregelbundna, flikiga utskott. Tarmen tar upp en stor del av kroppens vänstra del, och tarmslingan löper högt upp i kroppen. Ovariet ligger i anslutning till tarmen (till vänster) och sitter mellan tarmen och mantelväggen. Testiklarna breder ut sig i kroppen runt tarmen och magen.
Förväxlingsarten Ascidia obliqua har inga sekundärpapiller mellan primärpapillerna på de inre längsgående blodkärlen. Den än mer snarlika A. callosa har normalt färre än 30 muntentakler (40-50 hos plommonsjöpung).
Utbredning
Länsvis förekomst för plommonsjöpung Observationer i  Sverige för plommonsjöpung
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Plommonsjöpung är en nordatlantisk art som finns på båda sidor av Atlanten. I Sverige finns den i Bohuslän (Kosterrännan). Den förekommer också utanför Oslofjorden samt i Skagerrak och Nordsjön, längs Norges kust norrut till Svalbard, Vita havet och Novaja Zemlja. Dessutom finns den vid både östra och västra Grönland samt längs Nordamerikas östkust söderut till Cape Cod.
I svenska vatten är arten endast känd från Kosterområdet, där den är sällsynt förekommande på djupa hårdbottnar. Under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009 återfanns arten på två lokaler i Skagerrak, i övrigt finns inga kända sentida fynd. Eftersom arten lever på djupa hårdbottnar, vilket är ett sällsynt habitat i svenska vatten, är dess utbredning sannolikt mycket begränsad.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
En solitär sjöpung som till formen erinrar om ett plommon. Lik de andra arterna inom släktet, men har en fastare mantel än A. obliqua. Arten är djuplevande och har en nordlig utbredning. Rapporterad från yttre Skagerrak och norrut längs Norges kust mot Spetsbergen och vidare till österut till Vita Havet och Novaja Zemlja. I våra vatten endast känd från Kosterområdet, där den är sällsynt förekommande på djupa hårdbottnar. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten på två lokaler i Skagerrak, i övrigt inga kända recenta fynd. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (32-300) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
Ekologi
Plommonsjöpung lever på klipp-, sten- och skalbottnar eller på dybottnar med skal och andra hårda föremål, ofta på 90-200 (ibland ned till 1 200) meters djup. Man har hittat ägg, men aldrig larver, inne i atriet.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Filtrerare
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Phlebobranchiata, Familj Ascidiidae (mjukmantlade sjöpungar), Släkte Ascidia, Art Ascidia prunum O.F.Müller, 1776 - plommonsjöpung Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D2
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)

Dokumentation En solitär sjöpung som till formen erinrar om ett plommon. Lik de andra arterna inom släktet, men har en fastare mantel än A. obliqua. Arten är djuplevande och har en nordlig utbredning. Rapporterad från yttre Skagerrak och norrut längs Norges kust mot Spetsbergen och vidare till österut till Vita Havet och Novaja Zemlja. I våra vatten endast känd från Kosterområdet, där den är sällsynt förekommande på djupa hårdbottnar. Under Svenska artprojektets marina inventering återfanns arten på två lokaler i Skagerrak, i övrigt inga kända recenta fynd. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-4). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 100 (32-300) km². De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Utbredningen är så kraftigt begränsad att gränsvärdet för Sårbar (VU) uppfylls enligt D-kriteriet. (D2).
En ganska stor sjöpung som är grå, gröngrå eller gulgrå, och som med åldern blir något veckad och rynkig. Den påminner om valksjöpung men har fler muntentakler och lever som regel på större djup.

Längd upp till 6 cm, oftast 3-5 cm. Manteln är tunn, böjlig och gråaktig - ofta med blekgrön eller gulaktig ton - och halvt genomskinlig eller ogenomskinlig. Hos unga individer är manteln ganska slät, men med ökande ålder blir den tjockare samt något veckad och rynkig. Manteln kan också vara småknottrig och bevuxen med andra sjöpungar, foraminiferer (skalamöbor), mossdjur eller hydrozoer. En del djur och partiklar kan dessutom sitta inkapslade i manteln. Sifonerna är korta och vårtlika. Munsifonen (som vanligtvis har åtta lober) sitter upptill, medan atrialsifonen (som ofta har sex lober) sitter längre ned på kroppen. Avståndet mellan dem är omkring 1/3 av kroppslängden. Djuret fäster mot underlaget med en stor del av kroppen, ofta vänstersidan.
Till det yttre kan denna art vara mycket lik rynksjöpung Ascidia obliqua och valksjöpung A. callosa, och det kan vara nödvändigt att studera de inre karaktärerna för att bli helt säker på vilken art det rör sig om. Ascidia obliqua har ofta betydligt tunnare och sladdrigare mantel.
Inre anatomi: Gälkorgen har 40-50 muntentakler. Antalet längsgående blodkärl i dess vänstra del är 30-60, medan den högra delen kan ha 40-70 blodkärl. Totalt har den alltså vanligtvis mer än 100 (upp till 130) längsgående blodkärl. Antalet gälspringor per ”maska” (den ruta som bildas mellan två längs- respektive tvärgående blodkärl) är 3-8. Både primär- och sekundärpapiller finns på de längsgående blodkärlen. Rygglisten har tvärribbor på båda sidorna samt oregelbundna, flikiga utskott. Tarmen tar upp en stor del av kroppens vänstra del, och tarmslingan löper högt upp i kroppen. Ovariet ligger i anslutning till tarmen (till vänster) och sitter mellan tarmen och mantelväggen. Testiklarna breder ut sig i kroppen runt tarmen och magen.
Förväxlingsarten Ascidia obliqua har inga sekundärpapiller mellan primärpapillerna på de inre längsgående blodkärlen. Den än mer snarlika A. callosa har normalt färre än 30 muntentakler (40-50 hos plommonsjöpung).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för plommonsjöpung

Länsvis förekomst och status för plommonsjöpung baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för plommonsjöpung

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Plommonsjöpung är en nordatlantisk art som finns på båda sidor av Atlanten. I Sverige finns den i Bohuslän (Kosterrännan). Den förekommer också utanför Oslofjorden samt i Skagerrak och Nordsjön, längs Norges kust norrut till Svalbard, Vita havet och Novaja Zemlja. Dessutom finns den vid både östra och västra Grönland samt längs Nordamerikas östkust söderut till Cape Cod.
I svenska vatten är arten endast känd från Kosterområdet, där den är sällsynt förekommande på djupa hårdbottnar. Under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2009 återfanns arten på två lokaler i Skagerrak, i övrigt finns inga kända sentida fynd. Eftersom arten lever på djupa hårdbottnar, vilket är ett sällsynt habitat i svenska vatten, är dess utbredning sannolikt mycket begränsad.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Phlebobranchiata  
  • Familj
    Ascidiidae - mjukmantlade sjöpungar 
  • Släkte
    Ascidia  
  • Art
    Ascidia prunumO.F.Müller, 1776 - plommonsjöpung

Plommonsjöpung lever på klipp-, sten- och skalbottnar eller på dybottnar med skal och andra hårda föremål, ofta på 90-200 (ibland ned till 1 200) meters djup. Man har hittat ägg, men aldrig larver, inne i atriet.

Ekologisk grupp: Filtrerare

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Efterlämningar av djur (Har betydelse)
Djupa hårdbottnar är ett sällsynt habitat i svenska vatten, och de påverkas generellt negativt av den omfattande sedimentationen till följd
av övergödning och bottentrålning. Huruvida just plommonsjöpung är särskilt utsatt är dock oklart.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Fiske (Viss negativ effekt)
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
Eftersom det inte är känt huruvida någon specifik hotbild mot arten föreligger är det svårt att hotbilden inte är klarlagd är det svårt att föreslå några åtgärder
Namngivning: Ascidia prunum Müller, 1776. Zoologiae Danicae Prodromus: 225.
Etymologi: prunum (lat.) = plommon.
(Den art som Müller beskrev från Oslofjorden 1776 under detta namn var rimligen inte den vi nu benämner så, utan sannolikt A. obliqua Alder, 1863. Genom Kupffers publicering 1775 i Ber. Komm. D. Meere v. 2, p.211, har dock Müllers namn knutits så hårt till denna art att den nomenklatoriska stabiliteten sedan dess vidmakthållits för båda de inblandade arterna.)
Uttal: [Assídia prúnum]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Phlebobranchiata  
  • Familj
    Ascidiidae - mjukmantlade sjöpungar 
  • Släkte
    Ascidia  
  • Art
    Ascidia prunum, O.F.Müller, 1776 - plommonsjöpung
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).