Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  polargullpudra

Organismgrupp Kärlväxter Chrysosplenium tetrandrum
Polargullpudra Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Polargullpudra är en decimeterhög, nästan kal flerårig ört med tunna njurformade blad och vek stängel. Blombärande skott bär ett eller två långskaftade blad och en tätare samling kortskaftade stödblad under den kvastlika blomsamlingen. Blommorna är oansenliga. De saknar kronblad men omges av kortskaftade gröna högblad. Blomman är fyrtalig med fyra foderblad, två stift och fyra ståndare vilket skiljer den från gullpudra C. alternifolium som har åtta ståndare och dessutom gula högblad. Stödbladen under blomsamlingen har kilformad bas vilket också skiljer den från gullpudra vars stödblad har tvär bas. Efter blomningen bildas en enrummig kapsel som öppnar sig till en skålformad bägare där de röda eller brunröda fröna ligger helt öppet. Vid sidan av blomskotten bildas krypande ovanjordiska utlöpare.
Utbredning
Länsvis förekomst för polargullpudra Observationer i  Sverige för polargullpudra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är som namnet antyder utpräglat nordlig, närmast arktisk, med alla svenska förekomster i Norrbottens län. I Norrbottens flora redovisas 16 lokaler (Stenberg 2010), i Lule lappmark finns en lokal och i Torne lappmark åtminstone tio kända lokaler. De flesta förekomster är små med något tiotal eller ett hundratal plantor. Vid Hiirioja i Övertorneå har dock 600 plantor/skott räknats i floraväkteriet (Artportalen 2015). Även om växten är avsevärt förbisedd är antalet kända förekomster förhållandevis få. I övriga Norden förekommer arten även i nordligaste Norge och Finland där den har betydligt fler kända förekomster (Hultén 1971) och inte är rödlistad.

Världsutbredningen är cirkumpolär kring Arktis och omfattar landområden i anslutning till Norra ishavet, Berings och Barents hav (Hultén & Fries 1986). Ett stort antal förekomster finns på Svalbard (Sandbakk m.fl. 2015), Novaja Zemlja och några på Bjørnøya och Grönland. På den amerikanska kontinenten finns även disjunkta förekomster i subalpina och alpina miljöer i Klippiga bergen (Idaho, Montana och Colorado; FNA 2015).
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Polargullpudra växer sällsynt i källpåverkade miljöer, både öppet och i skog, i nordligaste Sverige. Den förekommer i landskapen Norrbotten, Lule (1 lokal) och Torne lappmarker. Arten verkar ofta vara fåtalig på sina växtplatser. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 38000 (37300-45000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-800) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Ekologi
Polargullpudran föredrar fuktiga skyddade miljöer på finkorniga jordar men är indifferent till kalk. Den växer hos oss oftast i källor eller längs källbäckar i barrskogs- eller björkskogsregionen men arten kan växa även ovan trädgränsen. Många lokaler är belägna i eller i anslutning till större älvdalar och nedskurna kursudalar. Arten kan även hittas i strandnära videbestånd. Ofta växer den i täta mossmattor med glest fältskikt.

I Arktis är polargullpudran inte knuten till källor och växer öppet i våta eller fuktiga mossmattor i fuktängsvegetation, längs sipperstråk, på leriga flodbankar, stränder och i kärr.

Växten förökar sig lokalt med utlöpare men troligen även med frön. Insamlade frön från Svalbard hade en grobarhet på 25 % efter vinterförvaring (Alsos m.fl. 2013). Möjligen kan arten även bilda fröbank eftersom den ibland hittas i rotvältor. Växten är anpassad till pollinering och fröspridning med regn. Vid regn skvätter fröna iväg ett stycke och kan transporteras vidare med ytvatten. Spridning kan troligen även ske med fåglar eller andra djur.
Landskapstyper
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Myrbiotoper
Myrbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Saxifragales (stenbräckeordningen), Familj Saxifragaceae (stenbräckeväxter), Släkte Chrysosplenium (gullpudror), Art Chrysosplenium tetrandrum (N. Lund ex Malmgren) Th. Fr. - polargullpudra Synonymer Chrysosplenium alternifolium ssp. tetrandrum (N. Lund) Blytt & O. C. Dahl

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2a
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Polargullpudra växer sällsynt i källpåverkade miljöer, både öppet och i skog, i nordligaste Sverige. Den förekommer i landskapen Norrbotten, Lule (1 lokal) och Torne lappmarker. Arten verkar ofta vara fåtalig på sina växtplatser. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (5000-20000). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (20-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 38000 (37300-45000) km² och förekomstarean (AOO) till 160 (80-800) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2a).
Konventioner Typisk art i 7160 Källor och källkärr (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR)), Typisk art i 7310 Aapamyrar (Alpin region (ALP) och Boreal region (BOR))
Polargullpudra är en decimeterhög, nästan kal flerårig ört med tunna njurformade blad och vek stängel. Blombärande skott bär ett eller två långskaftade blad och en tätare samling kortskaftade stödblad under den kvastlika blomsamlingen. Blommorna är oansenliga. De saknar kronblad men omges av kortskaftade gröna högblad. Blomman är fyrtalig med fyra foderblad, två stift och fyra ståndare vilket skiljer den från gullpudra C. alternifolium som har åtta ståndare och dessutom gula högblad. Stödbladen under blomsamlingen har kilformad bas vilket också skiljer den från gullpudra vars stödblad har tvär bas. Efter blomningen bildas en enrummig kapsel som öppnar sig till en skålformad bägare där de röda eller brunröda fröna ligger helt öppet. Vid sidan av blomskotten bildas krypande ovanjordiska utlöpare.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för polargullpudra

Länsvis förekomst och status för polargullpudra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för polargullpudra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är som namnet antyder utpräglat nordlig, närmast arktisk, med alla svenska förekomster i Norrbottens län. I Norrbottens flora redovisas 16 lokaler (Stenberg 2010), i Lule lappmark finns en lokal och i Torne lappmark åtminstone tio kända lokaler. De flesta förekomster är små med något tiotal eller ett hundratal plantor. Vid Hiirioja i Övertorneå har dock 600 plantor/skott räknats i floraväkteriet (Artportalen 2015). Även om växten är avsevärt förbisedd är antalet kända förekomster förhållandevis få. I övriga Norden förekommer arten även i nordligaste Norge och Finland där den har betydligt fler kända förekomster (Hultén 1971) och inte är rödlistad.

Världsutbredningen är cirkumpolär kring Arktis och omfattar landområden i anslutning till Norra ishavet, Berings och Barents hav (Hultén & Fries 1986). Ett stort antal förekomster finns på Svalbard (Sandbakk m.fl. 2015), Novaja Zemlja och några på Bjørnøya och Grönland. På den amerikanska kontinenten finns även disjunkta förekomster i subalpina och alpina miljöer i Klippiga bergen (Idaho, Montana och Colorado; FNA 2015).
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Saxifragales - stenbräckeordningen 
  • Familj
    Saxifragaceae - stenbräckeväxter 
  • Släkte
    Chrysosplenium - gullpudror 
  • Art
    Chrysosplenium tetrandrum(N. Lund ex Malmgren) Th. Fr. - polargullpudra
    Synonymer
    Chrysosplenium alternifolium ssp. tetrandrum (N. Lund) Blytt & O. C. Dahl

Polargullpudran föredrar fuktiga skyddade miljöer på finkorniga jordar men är indifferent till kalk. Den växer hos oss oftast i källor eller längs källbäckar i barrskogs- eller björkskogsregionen men arten kan växa även ovan trädgränsen. Många lokaler är belägna i eller i anslutning till större älvdalar och nedskurna kursudalar. Arten kan även hittas i strandnära videbestånd. Ofta växer den i täta mossmattor med glest fältskikt.

I Arktis är polargullpudran inte knuten till källor och växer öppet i våta eller fuktiga mossmattor i fuktängsvegetation, längs sipperstråk, på leriga flodbankar, stränder och i kärr.

Växten förökar sig lokalt med utlöpare men troligen även med frön. Insamlade frön från Svalbard hade en grobarhet på 25 % efter vinterförvaring (Alsos m.fl. 2013). Möjligen kan arten även bilda fröbank eftersom den ibland hittas i rotvältor. Växten är anpassad till pollinering och fröspridning med regn. Vid regn skvätter fröna iväg ett stycke och kan transporteras vidare med ytvatten. Spridning kan troligen även ske med fåglar eller andra djur.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Myrbiotoper, Sötvattensstrand

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
Det är svårt att se några reella hot mot polargullpudrans lokaler. Många är belägna i områden som inte brukas och är naturligt skyddade. Dikning och vattenreglering kan dock generellt tänkas skada lokalerna. Det är oklart om några kända lokaler försvunnit.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Åtminstone ett urval av lokalerna bör övervakas.
Polargullpudra har 2n = 24 kromosomer medan gullpudra har 48 och kustgullpudra C. oppositifolium har 42 (Anderberg & Anderberg 2013).

Alsos, I.G., Müller, E. & Eidesen, P.B. 2013. Germinating seeds or bulbils in 87 of 113 tested Arctic species indicate potential for ex situ seed bank storage. Polar Biology 36: 819-830.

Anderberg, A. & Anderberg, A.-L. 2013. Gullpudror. I: Den virtuella floran. [http://linnaeus.nrm.se/flora/di/astra/helic/heliare.htlm/].

Artportalen. 2015. Rapportsystem för växter, djur och svampar. ArtDatabanken, SLU. [http://www.artportalen.se] [uttag 2015-11-22].

Artskart. 2015. Artskart 1.6. Artsdatabanken og GBIF-Norge [http://www.gbif.no/]. http://artskart.artsdatabanken.no [uttag 2015-11-22].

Finlands Artdatacenters öppna testservice. [http://laji.fi/] [uttag 2015-11-22].

FNA 2015. Flora of North America. [http://www.efloras.org/] [uttag 2015-11-22].

Hultén, E. 1971. Atlas över växternas utbredning i Norden. Fanerogamer och ormbunksväxter. 2:a uppl. Generalstabens litografiska anstalts förlag, Stockholm.

Hultén, E. & Fries, M. 1986. Atlas of North European vascular plants north of the Tropic of Cancer. Koeltz Scientific Books. Königstein.

Sandbakk, B.E., Alsos, I.G., Arnesen, G. & Elven, R. 2015. The flora of Svalbard. [http://svalbardflora.no] [uttag 2015-11-22].

Stenberg, L. 2010. Norrbottens flora II. SBF-förlaget, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Saxifragales - stenbräckeordningen 
  • Familj
    Saxifragaceae - stenbräckeväxter 
  • Släkte
    Chrysosplenium - gullpudror 
  • Art
    Chrysosplenium tetrandrum, (N. Lund ex Malmgren) Th. Fr. - polargullpudra
    Synonymer
    Chrysosplenium alternifolium ssp. tetrandrum (N. Lund) Blytt & O. C. Dahl
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Peter Ståhl 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015