Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  purrhavre

Organismgrupp Kärlväxter Avena strigosa
Purrhavre Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Purrhavre är ett ettårigt gräs med vippa och blir upp till 1 m högt. Vippan är 10–20 cm, vanligen ensidigt hopdragen och smal. Bladen är 5–10 mm breda, platta, i kanten ofta långhåriga. Den skiljs från vanlig havre och flyghavre genom att ytteragnarna har cirka 5 mm långa, mörka borst vilket de andra arterna saknar.
Utbredning
Länsvis förekomst för purrhavre Observationer i  Sverige för purrhavre
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Purrhavre förekom som åkerogräs främst i sydvästra Sverige norrut till Väster- och Östergötland samt Dalarna. Tillfälliga adventivfynd finns norrut till Jämtland. Äldsta dokumenterade fynden är från slutet av 1700-talet. Under 1800-talet var den troligen spridd som ogräs och lokalt rätt vanlig. I slutet på 1800-talet och början på 1900-talet gick den kraftigt tillbaka för att försvinna under mellankrigstiden. Senaste fynden som åkerogräs är från Bohuslän 1930 och Dalarna 1939. Som adventiv har den sedan 1939 hittats i Göteborg 1941, 1955 och 1956 samt i Malmö 1968. I Danmark är den känd som odlad från 1700-talet fram till 1920-talet och var fortfarande under början på detta sekel ett i vissa områden vanligt åkerogräs. Under senare delen av 1900-talet har den blivit allt ovanligare som åkerogräs och under 1990-talet har den ej gått att återfinna. I Finland och Norge har den endast förekommit tillfälligt. De mest närliggande förekomsterna finns i Litauen, där ett par åkerlokaler är kända. Purrhavrens naturliga utbredning är europeisk, norr om Pyrenéerna och Alperna, österut till Polen och Vitryssland, västerut till Irland. De nordiska förekomsterna var de nordligaste för arten. Den är införd till Nordamerika, Sydafrika och Nya Zeeland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Gammalt åkerogräs, har ej noterats som växande i åkrar efter 1939. Några senare adventiva fynd finns. Försvann främst på grund av bättre frörensning. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1939.
Ekologi
Purrhavre förekom på lätt sandig jord som ogräs främst i vårsådd havre. Den skördades tillsammans med grödan och fröna följde med säden genom tröskningen och såddes därmed ut tillsammans med grödan nästa år. Den är även funnen som adventiv vid kvarnar, hamnar etc. Arten har också odlats som fodersäd i mindre utsträckning.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Liliopsida (enhjärtbladiga blomväxter), Ordning Poales (gräsordningen), Familj Poaceae (gräs), Släkte Avena (havren), Art Avena strigosa Schreb. - purrhavre Synonymer

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Gammalt åkerogräs, har ej noterats som växande i åkrar efter 1939. Några senare adventiva fynd finns. Försvann främst på grund av bättre frörensning. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1939.
Purrhavre är ett ettårigt gräs med vippa och blir upp till 1 m högt. Vippan är 10–20 cm, vanligen ensidigt hopdragen och smal. Bladen är 5–10 mm breda, platta, i kanten ofta långhåriga. Den skiljs från vanlig havre och flyghavre genom att ytteragnarna har cirka 5 mm långa, mörka borst vilket de andra arterna saknar.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för purrhavre

Länsvis förekomst och status för purrhavre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för purrhavre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Purrhavre förekom som åkerogräs främst i sydvästra Sverige norrut till Väster- och Östergötland samt Dalarna. Tillfälliga adventivfynd finns norrut till Jämtland. Äldsta dokumenterade fynden är från slutet av 1700-talet. Under 1800-talet var den troligen spridd som ogräs och lokalt rätt vanlig. I slutet på 1800-talet och början på 1900-talet gick den kraftigt tillbaka för att försvinna under mellankrigstiden. Senaste fynden som åkerogräs är från Bohuslän 1930 och Dalarna 1939. Som adventiv har den sedan 1939 hittats i Göteborg 1941, 1955 och 1956 samt i Malmö 1968. I Danmark är den känd som odlad från 1700-talet fram till 1920-talet och var fortfarande under början på detta sekel ett i vissa områden vanligt åkerogräs. Under senare delen av 1900-talet har den blivit allt ovanligare som åkerogräs och under 1990-talet har den ej gått att återfinna. I Finland och Norge har den endast förekommit tillfälligt. De mest närliggande förekomsterna finns i Litauen, där ett par åkerlokaler är kända. Purrhavrens naturliga utbredning är europeisk, norr om Pyrenéerna och Alperna, österut till Polen och Vitryssland, västerut till Irland. De nordiska förekomsterna var de nordligaste för arten. Den är införd till Nordamerika, Sydafrika och Nya Zeeland.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Avena - havren 
  • Art
    Avena strigosaSchreb. - purrhavre

Purrhavre förekom på lätt sandig jord som ogräs främst i vårsådd havre. Den skördades tillsammans med grödan och fröna följde med säden genom tröskningen och såddes därmed ut tillsammans med grödan nästa år. Den är även funnen som adventiv vid kvarnar, hamnar etc. Arten har också odlats som fodersäd i mindre utsträckning.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Främsta orsaken till att purrhavren försvann var den förbättrade frörensningen under slutet av 1800-talet samt att arten slutade odlas så att påspädningen av fröbanken minskade.
Eftersom det inte finns något inhemskt material av purrhavre att bevara är det främst ett kulturhistoriskt värde att kunna visa upp arten i en havreåker. Det kan ske i allmogeåkrar, botaniska trädgårdar etc.
Arten och dess genetiska variation är värdefull som genresurs vid förädling av havre. Utländska namn – NO: Busthavre, DK: Pur-Havre, FI: Ukon kaura, GB: Britle Oat.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Korsmo, E. 1926. Ogräs. Ogräsarternas liv och kampen mot dem i nutidens jordbruk. Svenska jordbrukets bok. Stockholm.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1982. Projekt Linné rapporterar 121–132. Svensk Bot. Tidskr. 76: 135–145.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Pedersen, A. 1974. Gramineernes udbredelse i Danmark. Spontane og naturaliserede arter. Bot. Tidsskr. 68: 177–343.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Liliopsida - enhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Poales - gräsordningen 
  • Familj
    Poaceae - gräs 
  • Släkte
    Avena - havren 
  • Art
    Avena strigosa, Schreb. - purrhavre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 1995. Rev Margareta Edqvist 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.