Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  pyttemaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum microlobum
Pyttemaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Pyttemaskros hör till sandmaskrosorna Taraxacum sect. Erythrosperma. Arten känns igen på de smala bladen med sina fåtaliga, triangulära, korta och vasst tillspetsade sidoflikar. De yttre holkfjällen är mer eller mindre nedåtriktade och har en smal till otydlig hinnkant. Bladskaften är nedtill röda. Märkena är mörkt gröna, som torra nästan svarta, och saknar pollen. Frukterna är dystert gråbruna, en färgnyans som är ovanlig hos våra sandmaskrosor (Marklund 1938, Rydberg 2002). Arten kan på grund av bladform och de mörka märkena förväxlas med sotmaskros T. isophyllum. Den senare har dock en mindre korg och en holk med små, tunna ytterholkfjäll.
Utbredning
Länsvis förekomst för pyttemaskros Observationer i  Sverige för pyttemaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten är i Sverige funnen i nästan samtliga landskap upp till Hälsingland (ej funnen i Skåne och Halland). Ett sentida fynd finns också från Norrbotten, dit den kommit med fyllnadsmaterial (Øllgaard 2010). I övrigt förekommer arten endast i Norge, Finland och Estland (Doll 1973) och är således att betrakta som en nordeuropeisk endem. Idag verkar arten ha försvunnit från de flesta lokaler och har stabila förekomster endast i Sörmland (Rydberg & Wanntorp 2001, Rydberg 2011a, b) och Bohuslän (Blomgren m.fl. 2011), i vilka den totalt finns på ca 15 platser. I Uppland är den bara funnen på en lokal efter 1991. I våra grannländer är den tidigare angiven på många håll, t.ex. 25 lokaler i Ålands skärgård fram till 1930 (Pettersson 1933), men det är troligt att arten minskat även här. Inga moderna fynd finns heller i den norska artportalen (Artskart 2014), men det kan bero på arten inte eftersökts.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)
Pyttemaskros är en sandmaskros som tidigare är funnen i 13 landskap över hela Sverige, nu har den stabila populationer enbart i Södermanland och Bohuslän. Det är en rätt kräsen art på artrika, torra betesmarker, som tycks försvunnen i sydligaste Sverige. Lågvuxen och särskilt känslig för igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (3000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 70 (36-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Ekologi
Pyttemaskros uppträder i Sverige på torrängar, i Sörmland främst på klippiga torrängar nära havet och på sandfält (Rydberg & Wanntorp 2001, Rydberg 2011a, b), i inlandet även sparsamt i naturbetesmarker (Rydberg & Wanntorp 2001). I Bohuslän anges den växa på havsstrandängar och på hällmark (Blomgren m.fl. 2011). I Norrbotten växer den på sandig utfyllnadsmark och är inkommen som adventiv (Øllgaard 2010). I Norge och Finland är den främst funnen på havsnära hedar och betesmarker (Pettersson 1933).
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum microlobum Markl. - pyttemaskros Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Livskraftig (LC)

Dokumentation Pyttemaskros är en sandmaskros som tidigare är funnen i 13 landskap över hela Sverige, nu har den stabila populationer enbart i Södermanland och Bohuslän. Det är en rätt kräsen art på artrika, torra betesmarker, som tycks försvunnen i sydligaste Sverige. Lågvuxen och särskilt känslig för igenväxning. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (3000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 70 (36-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Pyttemaskros hör till sandmaskrosorna Taraxacum sect. Erythrosperma. Arten känns igen på de smala bladen med sina fåtaliga, triangulära, korta och vasst tillspetsade sidoflikar. De yttre holkfjällen är mer eller mindre nedåtriktade och har en smal till otydlig hinnkant. Bladskaften är nedtill röda. Märkena är mörkt gröna, som torra nästan svarta, och saknar pollen. Frukterna är dystert gråbruna, en färgnyans som är ovanlig hos våra sandmaskrosor (Marklund 1938, Rydberg 2002). Arten kan på grund av bladform och de mörka märkena förväxlas med sotmaskros T. isophyllum. Den senare har dock en mindre korg och en holk med små, tunna ytterholkfjäll.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för pyttemaskros

Länsvis förekomst och status för pyttemaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för pyttemaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten är i Sverige funnen i nästan samtliga landskap upp till Hälsingland (ej funnen i Skåne och Halland). Ett sentida fynd finns också från Norrbotten, dit den kommit med fyllnadsmaterial (Øllgaard 2010). I övrigt förekommer arten endast i Norge, Finland och Estland (Doll 1973) och är således att betrakta som en nordeuropeisk endem. Idag verkar arten ha försvunnit från de flesta lokaler och har stabila förekomster endast i Sörmland (Rydberg & Wanntorp 2001, Rydberg 2011a, b) och Bohuslän (Blomgren m.fl. 2011), i vilka den totalt finns på ca 15 platser. I Uppland är den bara funnen på en lokal efter 1991. I våra grannländer är den tidigare angiven på många håll, t.ex. 25 lokaler i Ålands skärgård fram till 1930 (Pettersson 1933), men det är troligt att arten minskat även här. Inga moderna fynd finns heller i den norska artportalen (Artskart 2014), men det kan bero på arten inte eftersökts.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum microlobumMarkl. - pyttemaskros

Pyttemaskros uppträder i Sverige på torrängar, i Sörmland främst på klippiga torrängar nära havet och på sandfält (Rydberg & Wanntorp 2001, Rydberg 2011a, b), i inlandet även sparsamt i naturbetesmarker (Rydberg & Wanntorp 2001). I Bohuslän anges den växa på havsstrandängar och på hällmark (Blomgren m.fl. 2011). I Norrbotten växer den på sandig utfyllnadsmark och är inkommen som adventiv (Øllgaard 2010). I Norge och Finland är den främst funnen på havsnära hedar och betesmarker (Pettersson 1933).

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mineraljord/sediment (Har betydelse)
Mark/sediment (Viktig)
Att arten har försvunnit från stora delar av landet beror säkert på att växtmiljöerna förändrats negativt genom igenväxning till följd av upphörd hävd och/eller eutrofiering. Vid för svagt betestryck skapas inte heller de viktiga sandblottor som är nödvändiga för artens föryngring.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
De rikaste lokalerna finns idag troligen i Sörmland, bland annat på ön Hävringe utanför Oxelösund (Rydberg 2011b) samt på Trindborgen i Södertälje kommun (Rydberg 2011b). Det senare området bör avsättas som naturreservat med skötsel genom bete. Ett urval lokaler i Sörmland och Bohuslän bör övervakas.
Pyttemaskros är svår för icke-specialister att känna igen, varför arten kan vara förbisedd. Växten är dessutom möjlig att artbestämma endast under blomningstiden i maj.

Artskart. 2014. Artskart 1.4. Artsdatabanken, Trondheim. http://artskart.artsdatabanken.no/Default.aspx [uttag 2014-12-01].

Blomgren, E., Falk, E. & Herloff, B. (red.). 2011. Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora, Uddevalla.

Doll, R. 1973. Revision der sect. Erythrosperma Dahlst. emend. Lindb.f. der Gattung Taraxacum Zinn. Feddes Repertorium Bd 84, h. 1-2, s. 1-180. Berlin.

Marklund, G. 1938. Die Taraxacum-Flora Estlands. Acta Botanica Fennica 23: 1-150.

Pettersson, B. 1933. Beiträge zur Kenntnis der Taraxacum-Flora des südwestfinnländischen Schärenarchipels. Memoranda Societatis pro Fauna et Flora Fennica 8: 303-316.

Rydberg, H. 2002. Sandmaskrosor i östra Svealand. Daphne 13: 2-14.

Rydberg, H. 2011a. Trindborgen, Södertälje kommun. Botanisk inventering och förslag till skötsel. Rapport, Miljökontoret, Södertälje kommun.

Rydberg, H. 2011b. Oxelösunds skärgård. Botanisk inventering. Rapport, Miljö- och Samhällsbyggnadskontoret, Oxelösunds kommun.

Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Øllgaard, H. 2010. I: Stenberg, L. (red.), Norrbottens flora III. SBF-förlaget, Uppsala.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2014. © ArtDatabanken, SLU 2015.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Erythrosperma - sandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum microlobum, Markl. - pyttemaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2014. © ArtDatabanken, SLU 2015.