Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rättikssjögurka

Organismgrupp Tagghudingar, Sjögurkor Pseudothyone raphanus
Rättikssjögurka Tagghudingar, Sjögurkor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En dåligt känd sjögurka som har svanslikt utdragen bakände och lever nedgrävd i sedimentet.
Längd upp till 6 cm. Kroppen är uppsvälld på mitten och i någon mån framtill. Baktill är den utdragen till en lång, smal ”svans” som kan utgöra nästan hälften av kroppslängden, men som också kan dras ihop och vara betydligt kortare. Färgen varierar från gräddfärgad till gulbrun. Kroppsväggen kan vara relativt styv av tätt sittande men mycket små ossikler. Det finns tio tentakler arrangerade i en krans. De talrika, smala slangfötterna kan antingen vara utspridda eller ordnade i dubbelrader. På översidan sitter slangfötterna glest, och de är helt försvunna i den bakre änden av ”svansen”.
Utbredning
Länsvis förekomst för rättikssjögurka Observationer i  Sverige för rättikssjögurka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I svenska vatten har enstaka fynd av rättikssjögurka gjorts vid norra Bohusläns kust och i Kattegatt. I övrigt finns arten längs Norges kust norrut till Lofoten, runt Shetlandsöarna, Färöarna, södra Island och Brittiska öarna samt längre söderut från västra Bretagne till Marocko samt i Medelhavet österut till Adriatiska havet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
P. raphanus är en gulbrunt gräddfärgad sjögurka som är karakteristiskt uppsvälld på mitten, och avsmalnande i både fram- och bakände. Maximilängden är 6 cm, men vanligen understiger längden 4 cm. Arten lever nedgrävd i sand- och mjukbottnar men tycks även trivas på bottnar med ett visst inslag av grus. Övrig ekologi är i stort sett helt okänd. Arten är utbredd längs Europas kuster från Trondheimsfjorden och Färöarna till nordvästra Marocko och Medelhavet på ca 10 till 40 meters djup. Från svenska vatten föreligger endast några enstaka fynd från Bohuslän. Annars är arten närmast påträffad vid Norges sydvästra spets. Under Svenska artprojektets marina inventering påträffades arten i 2 ex på en lokal i Kattegatt. Kan möjligen vara förbisedd pga sitt grävande levnadssätt. Med tanke på att arten endast påträffats några enstaka gånger i svenska vatten är det svårt att avgöra dess status. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Rättikssjögurka lever på 30 meters djup och nedåt (undantagsvis så grunt som 10 m och så djupt som 1050 m). Den lever nedgrävd i sandiga eller mjuka bottnar, ibland med inslag av grus. Bara svansens yttersta del sticker upp ur sedimentet.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Holothuroidea (sjögurkor), Ordning Dendrochirotida, Familj Sclerodactylidae (grynsjögurkor), Släkte Pseudothyone, Art Pseudothyone raphanus (Düben & Koren, 1846) - rättikssjögurka Synonymer rättiksjögurka, Thyone raphanus Düben & Koren, 1846

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation P. raphanus är en gulbrunt gräddfärgad sjögurka som är karakteristiskt uppsvälld på mitten, och avsmalnande i både fram- och bakände. Maximilängden är 6 cm, men vanligen understiger längden 4 cm. Arten lever nedgrävd i sand- och mjukbottnar men tycks även trivas på bottnar med ett visst inslag av grus. Övrig ekologi är i stort sett helt okänd. Arten är utbredd längs Europas kuster från Trondheimsfjorden och Färöarna till nordvästra Marocko och Medelhavet på ca 10 till 40 meters djup. Från svenska vatten föreligger endast några enstaka fynd från Bohuslän. Annars är arten närmast påträffad vid Norges sydvästra spets. Under Svenska artprojektets marina inventering påträffades arten i 2 ex på en lokal i Kattegatt. Kan möjligen vara förbisedd pga sitt grävande levnadssätt. Med tanke på att arten endast påträffats några enstaka gånger i svenska vatten är det svårt att avgöra dess status. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En dåligt känd sjögurka som har svanslikt utdragen bakände och lever nedgrävd i sedimentet.
Längd upp till 6 cm. Kroppen är uppsvälld på mitten och i någon mån framtill. Baktill är den utdragen till en lång, smal ”svans” som kan utgöra nästan hälften av kroppslängden, men som också kan dras ihop och vara betydligt kortare. Färgen varierar från gräddfärgad till gulbrun. Kroppsväggen kan vara relativt styv av tätt sittande men mycket små ossikler. Det finns tio tentakler arrangerade i en krans. De talrika, smala slangfötterna kan antingen vara utspridda eller ordnade i dubbelrader. På översidan sitter slangfötterna glest, och de är helt försvunna i den bakre änden av ”svansen”.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rättikssjögurka

Länsvis förekomst och status för rättikssjögurka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rättikssjögurka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I svenska vatten har enstaka fynd av rättikssjögurka gjorts vid norra Bohusläns kust och i Kattegatt. I övrigt finns arten längs Norges kust norrut till Lofoten, runt Shetlandsöarna, Färöarna, södra Island och Brittiska öarna samt längre söderut från västra Bretagne till Marocko samt i Medelhavet österut till Adriatiska havet.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Dendrochirotida  
  • Familj
    Sclerodactylidae - grynsjögurkor 
  • Släkte
    Pseudothyone  
  • Art
    Pseudothyone raphanus(Düben & Koren, 1846) - rättikssjögurka
    Synonymer
    rättiksjögurka
    Thyone raphanus Düben & Koren, 1846

Rättikssjögurka lever på 30 meters djup och nedåt (undantagsvis så grunt som 10 m och så djupt som 1050 m). Den lever nedgrävd i sandiga eller mjuka bottnar, ibland med inslag av grus. Bara svansens yttersta del sticker upp ur sedimentet.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Med tanke på att arten endast påträffats någon enstaka gång i svenska vatten är det svårt att avgöra artens status.
Eftersom det inte är känt om något hot mot arten föreligger, är det heller inte möjligt att föreslå relevanta åtgärder. En ökad kunskap om artens ekologi och utbredning är önskvärd.
Namngivning: Pseudothyone raphanus (Düben & Koren, 1846). Originalbeskrivning: Thyone raphanus. Kongl. Vetenskapsakademiens Handlingar 1844 (1846): 311-312.
Etymologi: raphanus (lat.) = rättika (dvs. ”rättiksliknande”); Raphanus (lat.) = det vetenskapliga namnet på växtsläktet rättikor, jfr raphanis (gr.) = rädisa, rättika; rhaphys (gr.) = rova.
Uttal: [Psevdotyóne ráfanus]

Madsen, F. J & Hasen B. 1994. Echinodermata Holothurioidea. Marine Invertebrates of Scandinavia, 9.

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tagghudingar-svalgsträngsdjur. Echinodermata-Hemichordata. 2013. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Scandinavian University Press. Mortensen, T. 1927. Handbook of the Echinoderms of the British Isles. Clarendon Press, Oxford.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Echinodermata - tagghudingar 
  • Överklass
    Echinozoa  
  • Klass
    Holothuroidea - sjögurkor 
  • Ordning
    Dendrochirotida  
  • Familj
    Sclerodactylidae - grynsjögurkor 
  • Släkte
    Pseudothyone  
  • Art
    Pseudothyone raphanus, (Düben & Koren, 1846) - rättikssjögurka
    Synonymer
    rättiksjögurka
    Thyone raphanus Düben & Koren, 1846
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Malin Strand, Hans G. Hansson & Tomas Cedhagen 2013 (kännetecken, ekologi, utbredning). Hans G. Hansson 2005 (naturvårdsinformation).