Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rödhornig månblomfluga

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Eumerus ruficornis
Rödhornig månblomfluga Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
De klart rödgula antennerna, som speciellt hos honan är relativt stora, bör tillsammans med en karakteristisk gul rand på hanens bakkroppsspets redan i fält avslöja denna art.

Längd 6-8 mm. Antennerna är stora och klart rödgula, och ögonen ljushåriga. Hanens ögon stöter ihop längs en mycket kort sträcka, motsvarande endast cirka en fjärdedel av ögontriangelns höjd. Honans panna har smala puderstrimmor längs ögonen. Ögontriangelns bakre punktögon ligger strax framför ögonens bakkant; avståndet är hos hanen nästan lika långt som avståndet mellan de bakre punktögonen, hos honan något kortare. Ögontriangelns sidor är hos hanen 1,5 gånger så långa som basen, medan honans ögontriangel är liksidig. Ryggskölden är mörk med två svaga, gråpudrade längsstrimmor. På tergit 2 och 3 finns halvmånformiga, parvisa puderfläckar. Honan har sådana också på tergit 4, medan hanen i stället har en tydlig gul rand längs bakkanten på tergit 4 och en markant utskärning mitt på bakkanten av sternit 4. Benen är övervägande mörka. Dock är lårspetsarna och skenbensbaserna gula, och även fötterna är (framför allt på undersidan) delvis gula. Baklåren är måttligt uppsvällda.
De andra Eumerus-arternas hanar saknar den gulaktiga bakkanten på tergit 4, och de andra honorna med mörk bakkropp har mörkare antenner, gula fläckar på tergit 2 eller en extremt långt framskjuten ögontriangel.
Utbredning
Länsvis förekomst för rödhornig månblomfluga Observationer i  Sverige för rödhornig månblomfluga
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten observerades på 1920- och 1930-talet, då fem fynd gjordes i Skåne och tre i Småland. Från 1800-talet finns minst ett trettiotal fynd från Skåne, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Bohuslän. Arten angavs redan då vara ovanlig eller sällsynt, utom på Gotland där den ännu förekom allmänt. Sedan har nyfynd gjorts i Småland, Vetlanda (2010). Arten ser ut att ha minskat stadigt redan under 1800-talet. Orsaken är sannolikt igenväxning och minskat strand- och skogsbete samt uppodling av tidigare lokaler. Från Danmark finns endast fynd av tre hanar och en hona under 1800-talet (från Sörö), och arten anses numera vara förvunnen även där. I Åbo i Finland påträffades en hona i mitten av 1800-talet. I övriga Europa förekommer arten i de flesta av länderna söderut till Svarta havet och Medelhavet, utom i England, på Irland och längs Atlantkusten ner till Portugal. I stora delar av utbredningsområdet anses den dock vara akut hotad eller försvunnen. Världsutbredningen omfattar även Algeriet, och möjligen även andra delar av Nordafrika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Från 1800-talet finns minst ett trettiotal belägg från Skåne, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Bohuslän. Den angavs förekomma sällsynt utom på Gotland. Från 1920- och 1930-talet finns fem belägg från Skåne, Småland och Östergötland. Därefter är inga fynd kända förrän 2010-2012 då arten återfunnits i östra Götaland. Den lever troligen på strandängar mm och igenväxning och minskat bete liksom torrläggning och uppodling av tidigare lokaler torde ha minskat habitatet. Arten anses även vara utdöd i Danmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (400-25000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
Ekologi
Rödhornig månblomfluga uppges behöva fuktiga men väldränerade och ogödslade strandängar med inslag av buskage och enstaka träd belägna vid sjöar/hav och flodbankar. Från Sverige finns en observation från andra halvan av juni, där flugan satt på blad av ormbär Paris quadrifolia. Längre söderut i Europa anges flygtiden vara från maj till början av augusti. Arten flyger där bland gräs och buskar, och sätter sig på större växter som örnbräken Pteridium aquilinum - gärna i delvis solbelysta gläntor. Blombesök har noterats på smörblommor Ranunculus spp. Larven är obeskriven.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Havsstrand
Havsstrand
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Syrphidae (blomflugor), Släkte Eumerus (månblomflugor), Art Eumerus ruficornis Meigen, 1822 - rödhornig månblomfluga Synonymer rödhornslökblomfluga

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Från 1800-talet finns minst ett trettiotal belägg från Skåne, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Bohuslän. Den angavs förekomma sällsynt utom på Gotland. Från 1920- och 1930-talet finns fem belägg från Skåne, Småland och Östergötland. Därefter är inga fynd kända förrän 2010-2012 då arten återfunnits i östra Götaland. Den lever troligen på strandängar mm och igenväxning och minskat bete liksom torrläggning och uppodling av tidigare lokaler torde ha minskat habitatet. Arten anses även vara utdöd i Danmark. Antalet lokalområden i landet skattas till 5 (2-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 3000 (400-25000) km² och förekomstarean (AOO) till 20 (8-40) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)c(iv)+2ab(iii)c(iv)).
De klart rödgula antennerna, som speciellt hos honan är relativt stora, bör tillsammans med en karakteristisk gul rand på hanens bakkroppsspets redan i fält avslöja denna art.

Längd 6-8 mm. Antennerna är stora och klart rödgula, och ögonen ljushåriga. Hanens ögon stöter ihop längs en mycket kort sträcka, motsvarande endast cirka en fjärdedel av ögontriangelns höjd. Honans panna har smala puderstrimmor längs ögonen. Ögontriangelns bakre punktögon ligger strax framför ögonens bakkant; avståndet är hos hanen nästan lika långt som avståndet mellan de bakre punktögonen, hos honan något kortare. Ögontriangelns sidor är hos hanen 1,5 gånger så långa som basen, medan honans ögontriangel är liksidig. Ryggskölden är mörk med två svaga, gråpudrade längsstrimmor. På tergit 2 och 3 finns halvmånformiga, parvisa puderfläckar. Honan har sådana också på tergit 4, medan hanen i stället har en tydlig gul rand längs bakkanten på tergit 4 och en markant utskärning mitt på bakkanten av sternit 4. Benen är övervägande mörka. Dock är lårspetsarna och skenbensbaserna gula, och även fötterna är (framför allt på undersidan) delvis gula. Baklåren är måttligt uppsvällda.
De andra Eumerus-arternas hanar saknar den gulaktiga bakkanten på tergit 4, och de andra honorna med mörk bakkropp har mörkare antenner, gula fläckar på tergit 2 eller en extremt långt framskjuten ögontriangel.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rödhornig månblomfluga

Länsvis förekomst och status för rödhornig månblomfluga baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rödhornig månblomfluga

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten observerades på 1920- och 1930-talet, då fem fynd gjordes i Skåne och tre i Småland. Från 1800-talet finns minst ett trettiotal fynd från Skåne, Öland, Gotland, Östergötland, Västergötland och Bohuslän. Arten angavs redan då vara ovanlig eller sällsynt, utom på Gotland där den ännu förekom allmänt. Sedan har nyfynd gjorts i Småland, Vetlanda (2010). Arten ser ut att ha minskat stadigt redan under 1800-talet. Orsaken är sannolikt igenväxning och minskat strand- och skogsbete samt uppodling av tidigare lokaler. Från Danmark finns endast fynd av tre hanar och en hona under 1800-talet (från Sörö), och arten anses numera vara förvunnen även där. I Åbo i Finland påträffades en hona i mitten av 1800-talet. I övriga Europa förekommer arten i de flesta av länderna söderut till Svarta havet och Medelhavet, utom i England, på Irland och längs Atlantkusten ner till Portugal. I stora delar av utbredningsområdet anses den dock vara akut hotad eller försvunnen. Världsutbredningen omfattar även Algeriet, och möjligen även andra delar av Nordafrika.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Merodontini  
  • Släkte
    Eumerus - månblomflugor 
  • Art
    Eumerus ruficornisMeigen, 1822 - rödhornig månblomfluga
    Synonymer
    rödhornslökblomfluga

Rödhornig månblomfluga uppges behöva fuktiga men väldränerade och ogödslade strandängar med inslag av buskage och enstaka träd belägna vid sjöar/hav och flodbankar. Från Sverige finns en observation från andra halvan av juni, där flugan satt på blad av ormbär Paris quadrifolia. Längre söderut i Europa anges flygtiden vara från maj till början av augusti. Arten flyger där bland gräs och buskar, och sätter sig på större växter som örnbräken Pteridium aquilinum - gärna i delvis solbelysta gläntor. Blombesök har noterats på smörblommor Ranunculus spp. Larven är obeskriven.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Sötvattensstrand, Havsstrand, Trädbärande gräsmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Arten ser ut att ha minskat stadigt redan i förra århundradet. Orsaken torde ha varit igenväxning och minskat strandbete liksom torrläggning och uppodling av tidigare lokaler. Kontakten med populationer i sydligare länder torde vara bruten.

Påverkan
  • Dikning/torrläggning (Stor negativ effekt)
Återställning och lagom betning av tidigare uppodlade strandängar kan ge arten ny chans. För mer konkreta åtgärder behövs bättre kunskap om artens biologi och eventuellt kvarvarande utbredning.
Namngivning: Eumerus ruficornis Meigen, 1822. Systematische Beschreibung 3: 206.

Etymologi: ruficornis = rödhornad; rufus (lat.) = rävröd, eldröd; cornu (lat.) = horn, syftar på antennernas färg.

Uttal: [Évmerus rufikórnis]

Bankowska, R. 1963. Munchówki – Diptera. 34 Syrphidae. Klucze do Oznaczania Owadów Polski, 28: 65–69. Warszawa.

Bartsch, H. 1995. Check List for Swedish Hoverflies. Järfälla.

Bartsch, H. 2001. Swedish Province Catalogue for Hoverflies (Diptera, Syrphidae). Entomologisk tidskrift 122: 189-

Bartsch, H., Binkiewicz, E., Klintbjer, A., Rådén, A & Nasibov, E. 2009. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Tvåvingar: Blomflugor: Eristalinae & Microdontinae. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Goot, V.S. van der 1981. De zweefvliegen van Nordwest-Europa en Europees Rusland, in het bijzonder van de Benelux. Bibl. K. Ned. Natuurhist. Ver, Amsterdam. 32.

Röder, G. 1990. Biologie der Schwebfliegen Deutschlands. Erna Bauer Verlag, Keltern Weiler.

Speight, M.C.D. 2000. Species accounts of European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental and Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S. (eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae, vol.20. Syrph the Net publications, Dublin.

Speight, M.C.D. & Castella, E. 2000. Range and Status data for European Syrphidae (Diptera): species of the Atlantic, Continental & Northern Regions. In: Speight, M.C.D., Castella, E., Obrdlik, P. and Ball, S.(eds.) Syrph the Net, the database of European Syrphidae , vol. 21, Syrph the Net publications, Dublin.

Stackelberg, A.A. 1988.49. Family Syrphidae. In Bei-Benko, G. Ya. Keys to the Insects of the European Part of the USSR, vol. V. Diptera and Siphonaptera, Part II:11–147 Amarind Publishing Co. New Delhi.

Torp, E. 1994. Danmarks Svirrefluer (Diptera: Syrphidae). Danmarks Dyreliv 6.

Wahlgren, E. 1909. Diptera. 2. Andra underordningen. Flugor. Cyclorapha. Entomologisk tidskrift 30:1-86.

Zetterstedt, J. W. 1843, 1849, 1852, 1855, 1859. Diptera Scandinaviae. II; VIII; XI; XII; XIII.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Syrphoidea  
  • Familj
    Syrphidae - blomflugor 
  • Underfamilj
    Eristalinae  
  • Tribus
    Merodontini  
  • Släkte
    Eumerus - månblomflugor 
  • Art
    Eumerus ruficornis, Meigen, 1822 - rödhornig månblomfluga
    Synonymer
    rödhornslökblomfluga
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Bartsch 2009 (kännetecken, ekologi, utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Hans Bartsch 2001. © ArtDatabanken, SLU 2006 (naturvårdsinformation).