Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rödbrunt gräsfly

Organismgrupp Fjärilar, Nattflyn Mythimna turca
Rödbrunt gräsfly Fjärilar, Nattflyn

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den robusta arten är helt tegelröd, såväl på de breda kraftiga framvingarna och bakvingarna, som på kropp och ben. Framvingarnas teckning inskränker sig till två mörkare rödbruna tvärlinjer och en liten långsmal svart diskfläck med vit kärna. Fjärilen har en kraftig svart hårtofs på undersidan mellan bakkroppen och mellankroppen. Vingspann 39-45 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för rödbrunt gräsfly Observationer i  Sverige för rödbrunt gräsfly
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rödtofsat gräsfly är sannolikt en av de fukt- och värmeälskande arter som i norra Europa funnit sig tillrätta i en livsmiljö på näringsrikare torvjord, som oftast skapats av människan. Populationstätheten förefaller ha växlat mycket starkt genom åren och den har i perioder med ökning uppträtt som immigrant. Under de senaste 40 åren har arten bara varit bofast i sydöstligaste Skåne. Redan Linné uppgav rödtofsat gräsfly från Sverige. År 1885 uppgavs arten vara funnen i Skåne, Östergötland och Västmanland. I de två senare landskapen har inga återfynd gjorts och fynden är sannolikt från en kortvarigare expansion under mitten av 1800-talet. Arten förefaller ha gjort en kraftig framstöt längs västkusten under 1940-50-talen, att döma av det för detta område relativt stora antalet fyndorter, samtliga belägna i den nederbördsrikare klimatzonen cirka 20 km från kusten i Halland, bl.a. Oskarström 1951, Slättåkra och öster om Varberg i Åkulla 1940. Nordligast på västkusten är arten funnen i Göteborg 1961. Från Skåne och västligaste Blekinge finns fram till 1969 ett tjugotal fyndorter angivna, men arten har uppenbarligen aldrig funnits etablerad på mer än ett fåtal platser. Flertalet av dessa fynd formerar sig runt Hallandsåsen, Söderåsen och norra Linderödsåsen, samt på flera platser i Göingebygden. Rödtofsat gräsfly påträffades här regelbundet på ett par platser ännu i slutet av 1960-talet, vid Torastorp i Linderöd och Knäbäckshusen i Rörum fram till 1976. Ett fynd vid Egeside sjö 1991 antyder att arten möjligen ännu finns kvar på Linderödsåsen, där den inte eftersökts under senare år. I södra Skåne har arten endast påträffats på två platser. Den ena av dessa platser är Sandhammaren, som från 1960-talet varit känd som artens främsta förekomstområde i landet. Den påträffas där årligen, och uppträder ofta talrikt inom ett begränsat område. Under en längre period efter 1960-talet finns endast ett enstaka fynd som kan tolkas som migration, från Öland, Degerhamn 1985. Först under 2000-talet har arten på nytt expanderat med fynd på många platser, speciellt på södra Öland. I Blekinge påträffades den på Hasslö 2002 och med ett större antal fynd på Utlängan 2004-2010. Där är den idag möjligen bofast. Mer osäkert är det om arten lyckades etablera sig på södra Öland. De flesta rapporter meddelar enstaka fjärilar med undantag av tre i Ottenby lund 2009 och två i Nedre Ålebäck 2010. Från 2011 saknas rapporter om fynd. På södra Gotland är ännu bara två individer påträffade 2003 och 2007. I Danmark är artens uppträdande likartat det i Sverige. Den var känd före 1880, men finns därefter endast dokumenterad med ett fåtal fynd fram till 1941, då en fast förekomst påträffades vid Broksö och Holmegårds mose i södra Själlands inland. Detta område var länge det enda i Danmark där rödtofsat gräsfly kunde påträffas årligen och under 2000-talet är det främst där arten påträffats i större antal. Från 1987 har man bedömt att den också varit bofast på södra Bornholm. Arten påträffades 2004-2006 på många platser på Bornholm och på några talrikare, vilket utgör en parallell till uppträdandet i sydöstra Sverige. Under den föregående tioårsperioden gjordes relativt få fynd på Bornholm. Arten var i övrigt endast känd genom enstaka men nästan årliga fynd från Lolland, Falster, Mön och Fyn, där den endast påträffats 1973. Det främsta migrationsåret under 2000-talet är 2007, medan den 2008-2009 bara meddelats från de områden där den är bofast. Under denna migration meddelades fem fynd från södra och västra Jylland, fem från Fyn, 12 från nya platser på Själland och nio från Bornholm. I Finland påträffades arten först 1957 innanför landets nuvarande gräns vid Hitis. Tidigare hade den tagits på ön Suursaari i centrala Finska viken 1939. Arten är till och med 1989 påträffad i cirka 60 exemplar i södra Finlands kust- och inlandsprovinser. I Lettland påträffades rödtofsat gräsfly rikligt på ett fåtal platser redan 1889-1912, med nordgräns i trakten av Valmiera. Till Estland expanderade arten med första enstaka fynd före 1924, och första påträffade rikliga förekomst 1937 och därefter allt oftare påträffad i enstaka exemplar över hela landet. Den rapporterades från fyra förekomstområden 1992. I Litauen är arten idag allmän och vitt utbredd. I Storbritannien var rödtofsat gräsfly under 1800-talet lokalt förekommande över hela landet, norrut till Clyde söder om Glasgow i Skottland. Arten förekommer idag framförallt i sydvästra England och Wales, där den lokalt kan vara talrik. Artens europeiska utbredning innefattar ett antal relativt nederbördsrika områden, såsom norra Spanien, norra Italien, f.d. Jugoslavien, Albanien och norra Turkiet. Världsutbredningen sträcker sig från Europa via Ural, Centralasien, Mongoliet och norra Kina, till Japan och Kurilerna.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT°)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Utbredningsområdet för rödtofsat gräsfly har varierat kraftigt under 1900-talet och när det var som störst uppträdde arten lokalt över hela Skåne samt i delar av Blekinge och Halland. Numera är arten endast känd från Sandhammarsområdet, men fjärilen har åtminstone under de senare 20-talet åren börjat visa migratoriska tendenser, vilket troligen är förklaringen till många av de ströfynd som gjorts utanför dess egentliga utbredningsområde. Artens habitat utgörs främst av varmare brynzoner med gräsväxt på sandjordar. Larven lever på olika gräsarter (Poaceae). Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (6-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 21000 (835-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (24-120) km². Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. (D1).
Ekologi
Artens larver är nattaktiva och uppges leva av ett flertal gräsarter, bl.a. fryle Luzula spp. Uppgifter om värdväxter saknas dock från de nordiska förekomsterna. Övervintringen sker i larvstadiet och förpuppningen sker i förnaskiktet. Vid Sandhammaren i Skåne är artens livsmiljö fuktiga ängar och glesa björkhagar längs Tyge å, med en delvis tät, högväxt undervegetation av älggräs och björnbär. Området var före torrläggning och uppodling en torvmosse. Genom att vatten från omgivande, näringsrikare marker efter utdikningen fått möjlighet att genomflyta området har torven kraftigt näringsberikats. Detta skiljer området från liknande mindre våtmarker med björkskog i dynsänkorna närmare havet. Arten förekommer även i anslutande ekkrattskog i sanddynssänkor med en frodigare växtlighet. Det betydande antal honor som vid enstaka gynnsamma tillfällen påträffats i den våtare f.d. hagmarken, tyder på att detta är artens viktigaste livsmiljö vid Sandhammaren. Kombinationen av sandjord med god dräneringsförmåga och fuktighetsbevarande torv, kan vara mer betydelsefull för artens överlevnad, än de ännu okända näringsväxterna. Artens främsta förekomstområden i Danmark är ett par torvmossar som tidigare utsatts för omfattande dikning och torvtäkt och nu till största delen är skogbevuxna. Flygperioden infaller från tredje veckan i juni till början av augusti. Fjärilarna är aktiva från mörkrets inbrott och kommer ofta i stort antal till jäst fruktsaft, men även till UV-ljus. Vissa år har rödtofsat gräsfly varit en av de mest frekventa nattflyarterna inom sitt starkt begränsade förekomstområde på Sandhammaren.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Noctuidae (nattflyn), Släkte Mythimna, Art Mythimna turca (Linnaeus, 1761) - rödbrunt gräsfly Synonymer rödtofsat gräsfly

Kategori Nära hotad (NT°)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT°)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Utbredningsområdet för rödtofsat gräsfly har varierat kraftigt under 1900-talet och när det var som störst uppträdde arten lokalt över hela Skåne samt i delar av Blekinge och Halland. Numera är arten endast känd från Sandhammarsområdet, men fjärilen har åtminstone under de senare 20-talet åren börjat visa migratoriska tendenser, vilket troligen är förklaringen till många av de ströfynd som gjorts utanför dess egentliga utbredningsområde. Artens habitat utgörs främst av varmare brynzoner med gräsväxt på sandjordar. Larven lever på olika gräsarter (Poaceae). Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (200-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (6-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 21000 (835-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (24-120) km². Populationen är ökande. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. Eftersom det finns möjlighet att arten kan invandra från kringliggande länder bedöms utdöenderisken vara lägre än vad övriga tillgängliga data antyder. Därför har rödlistningskategorin justerats från VU till NT. (D1).
Den robusta arten är helt tegelröd, såväl på de breda kraftiga framvingarna och bakvingarna, som på kropp och ben. Framvingarnas teckning inskränker sig till två mörkare rödbruna tvärlinjer och en liten långsmal svart diskfläck med vit kärna. Fjärilen har en kraftig svart hårtofs på undersidan mellan bakkroppen och mellankroppen. Vingspann 39-45 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rödbrunt gräsfly

Länsvis förekomst och status för rödbrunt gräsfly baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rödbrunt gräsfly

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rödtofsat gräsfly är sannolikt en av de fukt- och värmeälskande arter som i norra Europa funnit sig tillrätta i en livsmiljö på näringsrikare torvjord, som oftast skapats av människan. Populationstätheten förefaller ha växlat mycket starkt genom åren och den har i perioder med ökning uppträtt som immigrant. Under de senaste 40 åren har arten bara varit bofast i sydöstligaste Skåne. Redan Linné uppgav rödtofsat gräsfly från Sverige. År 1885 uppgavs arten vara funnen i Skåne, Östergötland och Västmanland. I de två senare landskapen har inga återfynd gjorts och fynden är sannolikt från en kortvarigare expansion under mitten av 1800-talet. Arten förefaller ha gjort en kraftig framstöt längs västkusten under 1940-50-talen, att döma av det för detta område relativt stora antalet fyndorter, samtliga belägna i den nederbördsrikare klimatzonen cirka 20 km från kusten i Halland, bl.a. Oskarström 1951, Slättåkra och öster om Varberg i Åkulla 1940. Nordligast på västkusten är arten funnen i Göteborg 1961. Från Skåne och västligaste Blekinge finns fram till 1969 ett tjugotal fyndorter angivna, men arten har uppenbarligen aldrig funnits etablerad på mer än ett fåtal platser. Flertalet av dessa fynd formerar sig runt Hallandsåsen, Söderåsen och norra Linderödsåsen, samt på flera platser i Göingebygden. Rödtofsat gräsfly påträffades här regelbundet på ett par platser ännu i slutet av 1960-talet, vid Torastorp i Linderöd och Knäbäckshusen i Rörum fram till 1976. Ett fynd vid Egeside sjö 1991 antyder att arten möjligen ännu finns kvar på Linderödsåsen, där den inte eftersökts under senare år. I södra Skåne har arten endast påträffats på två platser. Den ena av dessa platser är Sandhammaren, som från 1960-talet varit känd som artens främsta förekomstområde i landet. Den påträffas där årligen, och uppträder ofta talrikt inom ett begränsat område. Under en längre period efter 1960-talet finns endast ett enstaka fynd som kan tolkas som migration, från Öland, Degerhamn 1985. Först under 2000-talet har arten på nytt expanderat med fynd på många platser, speciellt på södra Öland. I Blekinge påträffades den på Hasslö 2002 och med ett större antal fynd på Utlängan 2004-2010. Där är den idag möjligen bofast. Mer osäkert är det om arten lyckades etablera sig på södra Öland. De flesta rapporter meddelar enstaka fjärilar med undantag av tre i Ottenby lund 2009 och två i Nedre Ålebäck 2010. Från 2011 saknas rapporter om fynd. På södra Gotland är ännu bara två individer påträffade 2003 och 2007. I Danmark är artens uppträdande likartat det i Sverige. Den var känd före 1880, men finns därefter endast dokumenterad med ett fåtal fynd fram till 1941, då en fast förekomst påträffades vid Broksö och Holmegårds mose i södra Själlands inland. Detta område var länge det enda i Danmark där rödtofsat gräsfly kunde påträffas årligen och under 2000-talet är det främst där arten påträffats i större antal. Från 1987 har man bedömt att den också varit bofast på södra Bornholm. Arten påträffades 2004-2006 på många platser på Bornholm och på några talrikare, vilket utgör en parallell till uppträdandet i sydöstra Sverige. Under den föregående tioårsperioden gjordes relativt få fynd på Bornholm. Arten var i övrigt endast känd genom enstaka men nästan årliga fynd från Lolland, Falster, Mön och Fyn, där den endast påträffats 1973. Det främsta migrationsåret under 2000-talet är 2007, medan den 2008-2009 bara meddelats från de områden där den är bofast. Under denna migration meddelades fem fynd från södra och västra Jylland, fem från Fyn, 12 från nya platser på Själland och nio från Bornholm. I Finland påträffades arten först 1957 innanför landets nuvarande gräns vid Hitis. Tidigare hade den tagits på ön Suursaari i centrala Finska viken 1939. Arten är till och med 1989 påträffad i cirka 60 exemplar i södra Finlands kust- och inlandsprovinser. I Lettland påträffades rödtofsat gräsfly rikligt på ett fåtal platser redan 1889-1912, med nordgräns i trakten av Valmiera. Till Estland expanderade arten med första enstaka fynd före 1924, och första påträffade rikliga förekomst 1937 och därefter allt oftare påträffad i enstaka exemplar över hela landet. Den rapporterades från fyra förekomstområden 1992. I Litauen är arten idag allmän och vitt utbredd. I Storbritannien var rödtofsat gräsfly under 1800-talet lokalt förekommande över hela landet, norrut till Clyde söder om Glasgow i Skottland. Arten förekommer idag framförallt i sydvästra England och Wales, där den lokalt kan vara talrik. Artens europeiska utbredning innefattar ett antal relativt nederbördsrika områden, såsom norra Spanien, norra Italien, f.d. Jugoslavien, Albanien och norra Turkiet. Världsutbredningen sträcker sig från Europa via Ural, Centralasien, Mongoliet och norra Kina, till Japan och Kurilerna.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Leucaniini  
  • Släkte
    Mythimna  
  • Art
    Mythimna turca(Linnaeus, 1761) - rödbrunt gräsfly
    Synonymer
    rödtofsat gräsfly

Artens larver är nattaktiva och uppges leva av ett flertal gräsarter, bl.a. fryle Luzula spp. Uppgifter om värdväxter saknas dock från de nordiska förekomsterna. Övervintringen sker i larvstadiet och förpuppningen sker i förnaskiktet. Vid Sandhammaren i Skåne är artens livsmiljö fuktiga ängar och glesa björkhagar längs Tyge å, med en delvis tät, högväxt undervegetation av älggräs och björnbär. Området var före torrläggning och uppodling en torvmosse. Genom att vatten från omgivande, näringsrikare marker efter utdikningen fått möjlighet att genomflyta området har torven kraftigt näringsberikats. Detta skiljer området från liknande mindre våtmarker med björkskog i dynsänkorna närmare havet. Arten förekommer även i anslutande ekkrattskog i sanddynssänkor med en frodigare växtlighet. Det betydande antal honor som vid enstaka gynnsamma tillfällen påträffats i den våtare f.d. hagmarken, tyder på att detta är artens viktigaste livsmiljö vid Sandhammaren. Kombinationen av sandjord med god dräneringsförmåga och fuktighetsbevarande torv, kan vara mer betydelsefull för artens överlevnad, än de ännu okända näringsväxterna. Artens främsta förekomstområden i Danmark är ett par torvmossar som tidigare utsatts för omfattande dikning och torvtäkt och nu till största delen är skogbevuxna. Flygperioden infaller från tredje veckan i juni till början av augusti. Fjärilarna är aktiva från mörkrets inbrott och kommer ofta i stort antal till jäst fruktsaft, men även till UV-ljus. Vissa år har rödtofsat gräsfly varit en av de mest frekventa nattflyarterna inom sitt starkt begränsade förekomstområde på Sandhammaren.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Då förekomstområdet vid Sandhammaren befinner sig i ett skede av igenväxning är det tänkbart att skogens tilltagande slutenhet på sikt missgynnar arten. En totalavverkning eller röjning av hagmarken för att skapa värdefullare betesmark skulle sannolikt ha en mycket negativ inverkan. Alltför intensivt bete kan också vara negativt. Därför är det olämpligt att endast följa regelverket för generell miljöersättning utan särskild hänsyn till om detta leder till negativa förändringar för arten.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Viss negativ effekt)
Artens ekologi bör närmare studeras där den ännu förekommer talrikt. Då det kända förekomstområdet vid Sandhammaren är arealmässigt starkt begränsat, och förutom rödtofsat gräsfly även hyser flera andra rödlistade arter, förtjänar det en detaljerad åtgärdsplan för de beteshävdade områdena med tilläggsersättning för en artanpassad extensiv hävd.

Ander, K. 1941. Fänologiska och djurgeografiska anteckningar om syd- och västsvenska fjärilsfynd. Opusc. ent. 6(2-4): 37-44.

Ander, K. 1944. Svensk fjärilsforskning 200 år. Opusc. ent. 9(3-4): 57-78.

Brattström, A. & Lindeborg, M. 2011. Fjärilsfynden i sydost 2010. Lucanus 16(1): 1-13.

Dierl, W. 1963. Ein Beitrag zur Lepidopterenfauna der Landschaft Halland. Ent. Tidskr. 84(3-4): 221-223.

Douwes, P., Kaaber, S., Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1969. De fennoskandiska och danska nattflynas utbredning. C.W.K. Gleerups förlag, Lund.

Ehnbom, K. 1936. Lepidopterologiskt nytt från Lunds Universitets Entomologiska museum. Opusc. ent. 1: 33-35.

Elmquist, H., Liljeberg, G., Top-Jensen, M. & Fibiger, M. 2011. Sveriges Fjärilar. En fälthandbok över Sveriges samtliga dag- och nattfjärilar. Östermarie.

Franzén, M. 2004. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2003. Ent. Tidskr. 125: 27-42.

Franzén, M. & Johannesson, M. 2005. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2004. Ent. Tidskr. 126: 55-70.

Hoffmeyer, S. 1962. De danske ugler. Universitetsforlaget, Århus.

Ivinskis, P. 1993. Check-list of Lithuanian Lepidoptera. Ekologijos Institutas, Vilnius.

Kaisila, J. 1962. Immigration und Expansion der Lepidopteren in Finnland in den Jahren 1869-1960. Acta Ent. Fennica 18.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1-3): 1-137.

Lindeborg, M. 2008. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2007. Ent. Tidskr. 129: 43-52.

Lindeborg, M. 2009. Fjärilsfynden i sydost 2008. Lucanus 14(1): 1-9.

Lindeborg, M. 2010. Fjärilsfynden i sydost 2009. Lucanus 15(1): 1-11.

Lundgren, B. 1991. Sandhammarens storfjärilar. Fazett 4(2-3): 17-33.

Madsen, A., Bech, K., Szyska, P., Christensen, E., Fibiger, M., Helsing, F., Jensen, L.,Knudsen, K., & Möller, H.E. 2000-2009. Fund af Storsommerfugle i Danmark 2000-2009. Tillägg till Lepidoptera.

Meyrick, E. 1895. British Lepidoptera. MacMillan and co., London.

Norgaard, I. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961-1986. Lepidopterologisk forening.

Norgaard, I. 1998. Fund af storsommerfugle i Danmark 1987-1996. Lepidopterologisk forening.

Nordström, F. & Wahlgren, E. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Palm, N.B. 1945. Lepidopterologiska anteckningar. Opusc. ent. 10(1-2): 58-60.

Palmqvist, G. 1986. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1985. Ent. Tidskr. 107: 65-69.

Palmqvist, G. 2003. Intressanta fynd av storfjärilar (Macrolepidoptera) i Sverige 2002. Ent. Tidskr. 124: 47-58.

Pedmanson, R., Tammaru, T. & Viidalepp, J. 1993. Huvitavaid suurliblikaleide Eestist 1992. Lep. Informatsioon 8: 38-49.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1991. Nordens ugler (Lepidoptera: Noctuidae). Apollo books, Stenstrup.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Noctuoidea  
  • Familj
    Noctuidae - nattflyn 
  • Underfamilj
    Noctuinae  
  • Tribus
    Leucaniini  
  • Släkte
    Mythimna  
  • Art
    Mythimna turca, (Linnaeus, 1761) - rödbrunt gräsfly
    Synonymer
    rödtofsat gräsfly
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1995. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.