Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rökpipsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Sporsäcksvampar Urnula craterium
Rökpipsvamp Storsvampar, Sporsäcksvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rökpipsvamp xxx är en skålsvamp vars fruktkroppar normalt kommer under mars–maj, men under milda vintrar kan de uppträda redan i januari. Den bildar fruktkroppar på våren, främst efter snörika vintrar eller regnrika perioder. Marken bör helst vara mättad på vatten. Optimala förutsättningar för arten tycks vara sena, nederbördsrika vårar med låga temperaturer. De har ett 2–4 cm långt skaft och är gråsvarta. De är först slutna men spricker sedan upp stjärnformigt i toppen och blir slutligen pokalformade och 3–4 cm breda. Utsidan är filtluden. Svampen kan leva mycket länge på lämpliga lokaler. Som ett exempel kan nämnas att den funnits i över 50 år i naturreservatet Henaredalen nära Malmköping. Arten kan möjligen förvaxlas med vinterskål, Urnula hiemalis, som också uppträder under tidig våren. Vinterskålen har dock som regel oskaftade fruktkroppar och påträffas som regel på betesmark, sällsyntare i lövskog.
Utbredning
Länsvis förekomst för rökpipsvamp Observationer i  Sverige för rökpipsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Rökpipsvampens förekomst i Sverige är koncentrerad till de centrala delarna av Uppland och angränsande delar av Västmanland. Dessutom finns spridda lokaler längs kusten från norra Småland till Medelpad, samt en lokal i Dalarna och en i Dalsland. Rökpipsvampen är känd från drygt 40 lokaler i Sverige (32 aktuella med observationer efter 1990, 2015).Den är noga eftersökt, bl a genom åtgärdsprogrammet för rökpipsvamp, uppenbart ytterst sällsynt art och knuten till speciella miljöer. Det totala antalet lokaler (kända och hittills inte upptäckta) bedöms vara färre än 100. Den är sällsynt men kan förekomma ganska rikligt på en del växtplatser. Över 300 fruktkroppar rapporteras från artens rikligaste kända lokal i Sverige. Arten har en östlig utbredning i Europa och överallt relativt sällsynt i Europa. Svampen är känd från södra Finland, Estland, Lettland Litauen, och Polen (rödlistad i samtliga länder) men saknas i Danmark och Norge. I övriga Europa finns den sällsynt i de östra delarna. Arten är rödlistad i 14 europeiska länder, inklusive Sverige. Den uppges vara relativt vanlig i Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Nedbrytare på lågor av hassel i ädellöv- eller barrblandskog med hassel, ofta i anslutning till bäckraviner och andra svagt sluttande partier. Knuten till närings- och kalkrik mark med rörligt markvatten. En noga eftersökt, uppenbart ytterst sällsynt art, knuten till exklusiva miljöer. Total population liten och med få mycel på varje lokal. Bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. igenväxning med gran i ädellövskog. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för rökpipsvamp 2007-2015 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (250-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (204-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Rökpipsvamp är en nedbrytare som växer på nedfallna, ofta till hälften begravda grenar och stammar (även rötter) av hassel, i bäckraviner, vid bergrötter och liknande skuggiga - halvskuggiga, fuktiga och frodiga miljöer. Den förekommer huvudsakligen i närheten av rörligt vatten, t.ex. vid små bäckar, intill underjordiska vattenflöden vid glupar eller i sluttningar med rörligt markvatten. Ett krav för att arten ska förekomma verkar vara att substratet måste kunna hålla vatten under en längre tid.Rökpipsvampen förekommer i lundartade skogsbestånd, blandskogar och örtrika granskogar. Förutom hassel så finns nästan alltid gran på växtplatserna, även i lundartade miljöer. Granen har dock som regel en kort historia och är sent invandrad på lokalerna. Om granen har någon betydelse är inte klarlagt, men en den ökade beskuggning graninväxt kanske bidrar till att andelen död hassel ökar, vilket kortsiktigt kan gynna rökpipsvampen. Som regel sitter rökpipsvampar under samma hasselbuskar och på samma hasselgrenar i många år. Det tycks vara tidigare skogsbeten, sannolikt luckiga biotoper med enstaka granar och igenväxande, lövrika hagmarker som idag är viktiga som lokaler. Här finns som regel en rik kärlväxtflora med t ex vit- och blåsippa, harsyra, skogsviol, vårärt, tibast, vätteros och även nästrot.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· hassel
· hassel
Dött träd
Dött träd
· hassel
· hassel
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Pezizomycetes, Ordning Pezizales (skålsvampar), Familj Sarcosomataceae, Släkte Urnula (vinterskålar), Art Urnula craterium (Schwein.:Fr.) Fr. - rökpipsvamp Synonymer Peziza craterium Schwein.:Fr., Cenangium craterium (Schwein.:Fr.) Fr.

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Nedbrytare på lågor av hassel i ädellöv- eller barrblandskog med hassel, ofta i anslutning till bäckraviner och andra svagt sluttande partier. Knuten till närings- och kalkrik mark med rörligt markvatten. En noga eftersökt, uppenbart ytterst sällsynt art, knuten till exklusiva miljöer. Total population liten och med få mycel på varje lokal. Bedöms ha minskat och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. igenväxning med gran i ädellövskog. Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för rökpipsvamp 2007-2015 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 1000 (250-2000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (25-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 300 (204-300) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Rökpipsvamp xxx är en skålsvamp vars fruktkroppar normalt kommer under mars–maj, men under milda vintrar kan de uppträda redan i januari. Den bildar fruktkroppar på våren, främst efter snörika vintrar eller regnrika perioder. Marken bör helst vara mättad på vatten. Optimala förutsättningar för arten tycks vara sena, nederbördsrika vårar med låga temperaturer. De har ett 2–4 cm långt skaft och är gråsvarta. De är först slutna men spricker sedan upp stjärnformigt i toppen och blir slutligen pokalformade och 3–4 cm breda. Utsidan är filtluden. Svampen kan leva mycket länge på lämpliga lokaler. Som ett exempel kan nämnas att den funnits i över 50 år i naturreservatet Henaredalen nära Malmköping. Arten kan möjligen förvaxlas med vinterskål, Urnula hiemalis, som också uppträder under tidig våren. Vinterskålen har dock som regel oskaftade fruktkroppar och påträffas som regel på betesmark, sällsyntare i lövskog.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rökpipsvamp

Länsvis förekomst och status för rökpipsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rökpipsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Rökpipsvampens förekomst i Sverige är koncentrerad till de centrala delarna av Uppland och angränsande delar av Västmanland. Dessutom finns spridda lokaler längs kusten från norra Småland till Medelpad, samt en lokal i Dalarna och en i Dalsland. Rökpipsvampen är känd från drygt 40 lokaler i Sverige (32 aktuella med observationer efter 1990, 2015).Den är noga eftersökt, bl a genom åtgärdsprogrammet för rökpipsvamp, uppenbart ytterst sällsynt art och knuten till speciella miljöer. Det totala antalet lokaler (kända och hittills inte upptäckta) bedöms vara färre än 100. Den är sällsynt men kan förekomma ganska rikligt på en del växtplatser. Över 300 fruktkroppar rapporteras från artens rikligaste kända lokal i Sverige. Arten har en östlig utbredning i Europa och överallt relativt sällsynt i Europa. Svampen är känd från södra Finland, Estland, Lettland Litauen, och Polen (rödlistad i samtliga länder) men saknas i Danmark och Norge. I övriga Europa finns den sällsynt i de östra delarna. Arten är rödlistad i 14 europeiska länder, inklusive Sverige. Den uppges vara relativt vanlig i Nordamerika.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Pezizomycetes  
  • Ordning
    Pezizales - skålsvampar 
  • Familj
    Sarcosomataceae  
  • Släkte
    Urnula - vinterskålar 
  • Art
    Urnula craterium(Schwein.:Fr.) Fr. - rökpipsvamp
    Synonymer
    Peziza craterium Schwein.:Fr.
    Cenangium craterium (Schwein.:Fr.) Fr.

Rökpipsvamp är en nedbrytare som växer på nedfallna, ofta till hälften begravda grenar och stammar (även rötter) av hassel, i bäckraviner, vid bergrötter och liknande skuggiga - halvskuggiga, fuktiga och frodiga miljöer. Den förekommer huvudsakligen i närheten av rörligt vatten, t.ex. vid små bäckar, intill underjordiska vattenflöden vid glupar eller i sluttningar med rörligt markvatten. Ett krav för att arten ska förekomma verkar vara att substratet måste kunna hålla vatten under en längre tid.Rökpipsvampen förekommer i lundartade skogsbestånd, blandskogar och örtrika granskogar. Förutom hassel så finns nästan alltid gran på växtplatserna, även i lundartade miljöer. Granen har dock som regel en kort historia och är sent invandrad på lokalerna. Om granen har någon betydelse är inte klarlagt, men en den ökade beskuggning graninväxt kanske bidrar till att andelen död hassel ökar, vilket kortsiktigt kan gynna rökpipsvampen. Som regel sitter rökpipsvampar under samma hasselbuskar och på samma hasselgrenar i många år. Det tycks vara tidigare skogsbeten, sannolikt luckiga biotoper med enstaka granar och igenväxande, lövrika hagmarker som idag är viktiga som lokaler. Här finns som regel en rik kärlväxtflora med t ex vit- och blåsippa, harsyra, skogsviol, vårärt, tibast, vätteros och även nästrot.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog

Biotoper där arten kan förekomma: Barrskog, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· hassel - Corylus avellana (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Rökpipsvampen hotas långsiktigt främst av att många av deras lokaler (ffa oskyddade) håller på att växa igen och bli för mörka för att hassel skall trivas. Inväxningen av gran medför förvisso på kort sikt rikligare tillgång av död ved av hassel, men kan vara förödande på lång sikt då nyskapande av substrat minskar och till och med riskerar att upphöra. Drygt 1/3 av dagens kända lokalerna är naturreservat (2015) men skötselplanerna har sällan tagit hänsyn till rökpipsvampens speciella miljökrav. Drygt 1/3 är nyckelbiotoper eller oskyddade (ca 5). Rökpipsvampen försvinner vid avverkning. Den hotas också av att lokaler röjs eller städas, t.ex. genom bortplockning av nedfallna grenar och borthuggning av buskskiktet, så att brist på lämplig hasselved uppstår.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Kunskapen om rökpipsvampens förekomst och fortlevnadsmöjligheter har starkt att förbättrats genom Naturvårdsverkets satsning på ett åtgärdsprogram för rökpipsvamp under 2007-2015. Bland annat har kända och ett stort urval potentiella lokaler alla 11 län där arten är känd inventerats. Satsningen har givit en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess förekomst och ekologi. Lokaler där svampen finns måste undantas från skogsskötsel. I de fall svampen förekommer i naturreservat, måste det särskilt framhållas i skötselplanen att nedfallna lövträdsgrenar, hasselbestånd och skuggande träd skall sparas vid eventuella röjningar. Alltför täta granbestånd är ett hot som kan behova elimineras genom utglesande uthuggningar.

Åtgärdsprogram Fastställt
Utländska namn – FI: Pähkinämaljakas.

Mörner, C.T., 1930. Discomyceten Urnula craterium (Schw.) Fr. – en för Sverige ny storsvamp. Svensk Bot. Tidskr. 24: 301–310.

Nannfeldt, J.A., 1949. Contribution to the mycoflora of Sweden 7. A new winter Discomycete, Urnula hiemalis Nannf. n. sp., and a short account of the Swedish species of Sarcoscyphaceae. Svensk Bot. Tidskr. 43: 468–484.

Rehnberg, M 2015. Sammanställning och utvärdering av arbetet kring åtgärdsprogram för rökpipsvamp. Länsstyrelsen Västmanlands län. 2015-10-30 Diarienummer 511-5262-15.

Ridelius, K.G., 1931. Urnula craterium (Schw.) Fr., funnen på en andra lokal i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 25: 440–441.

Rydberg, H. 2008. Åtgärdsprogram för bevarande av rökpipsvamp (Urnula craterium). Naturvårdsverket. Rapport 5825. (BILD)

Ryman, S. 1979. Svenska vår- och försommarsvampar inom Pezizales. Svensk Bot. Tidskr. 72: 327–339.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997. Rev. Anders Dahlberg 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Pezizomycetes  
  • Ordning
    Pezizales - skålsvampar 
  • Familj
    Sarcosomataceae  
  • Släkte
    Urnula - vinterskålar 
  • Art
    Urnula craterium, (Schwein.:Fr.) Fr. - rökpipsvamp
    Synonymer
    Peziza craterium Schwein.:Fr.
    Cenangium craterium (Schwein.:Fr.) Fr.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Svengunnar Ryman 1984. Rev. Karl-Henrik Larsson 1997. Rev. Anders Dahlberg 2016.