Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  raggdraba

Organismgrupp Kärlväxter Draba subcapitata
Raggdraba Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Raggdraba är en mycket småvuxen, 1–5 cm hög, perenn ört. Den bildar små, täta tuvor ur vilka blomställningarna vid blomningen knappt skjuter fram. Bladen är smala, med tydlig mittnerv och tätt klädda med både stjärnhår och långa raka hår. Blommorna är vita med mycket smala kronblad. Frukterna är kala på ytan och kan sticka ut någon cm ur tuvan.
Utbredning
Länsvis förekomst för raggdraba Observationer i  Sverige för raggdraba
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Raggdraba är i Sverige känd dels från Årjep Saulo-massivet i Pite lappmark, där den påträffats på tre närbelägna lokaler (1996–1997). På dessa lokaler är färre än 50 individer kända. Ett äldre belägg från 1952 som låg felbestämt i Riksmuseets herbarium blev upphov till att arten återfanns. Dels på Nissuntjårro i Torne lappmark, där den påträffades 2008 i ett exemplar. Även i Norge har arten nyligen blivit funnen på enstaka lokaler. För övrigt är arten högarktiskt cirkumpolär och förekommer närmast på Svalbard.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Tre kända fjällförekomster varav två i norra Pite lappmark samt en i Torne lappmark. Har enligt äldre belägg haft ytterligare en lokal men är där förgäves eftersökt. Eftersök under 2014 har visat att raggdraba är mer talrik på sina lokaler än vad som tidigare varit känt, varför arten hamnar i en lägre hotkategori. Kan på sikt komma påverkas negativt av klimatförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (3-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 604 (604-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (12-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).
Ekologi
Raggdraba förefaller i Norden vara bunden till höga, vindblåsta fjälltoppar och fjällkammar vilka är täckta av ett mycket kalkrikt skiffergrus. I denna miljö lever endast ett fåtal andra arter varför konkurrensfaktorn sannolikt är obefintlig. På Nissuntjårro växer arten i det blockrika landskapet på 1400 meters nivån, där berggrunden består av granatförande amfibolitskiffer.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Förekommer
Viktig
Biotoper
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Brassicales (kålordningen), Familj Brassicaceae (korsblommiga), Släkte Draba (drabor), Art Draba subcapitata Simmons - raggdraba Synonymer Tuvdraba

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Tre kända fjällförekomster varav två i norra Pite lappmark samt en i Torne lappmark. Har enligt äldre belägg haft ytterligare en lokal men är där förgäves eftersökt. Eftersök under 2014 har visat att raggdraba är mer talrik på sina lokaler än vad som tidigare varit känt, varför arten hamnar i en lägre hotkategori. Kan på sikt komma påverkas negativt av klimatförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-300). Antalet lokalområden i landet skattas till 3 (3-5). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 604 (604-1000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (12-20) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Raggdraba är en mycket småvuxen, 1–5 cm hög, perenn ört. Den bildar små, täta tuvor ur vilka blomställningarna vid blomningen knappt skjuter fram. Bladen är smala, med tydlig mittnerv och tätt klädda med både stjärnhår och långa raka hår. Blommorna är vita med mycket smala kronblad. Frukterna är kala på ytan och kan sticka ut någon cm ur tuvan.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för raggdraba

Länsvis förekomst och status för raggdraba baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för raggdraba

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Raggdraba är i Sverige känd dels från Årjep Saulo-massivet i Pite lappmark, där den påträffats på tre närbelägna lokaler (1996–1997). På dessa lokaler är färre än 50 individer kända. Ett äldre belägg från 1952 som låg felbestämt i Riksmuseets herbarium blev upphov till att arten återfanns. Dels på Nissuntjårro i Torne lappmark, där den påträffades 2008 i ett exemplar. Även i Norge har arten nyligen blivit funnen på enstaka lokaler. För övrigt är arten högarktiskt cirkumpolär och förekommer närmast på Svalbard.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Draba - drabor 
  • Art
    Draba subcapitataSimmons - raggdraba
    Synonymer
    Tuvdraba

Raggdraba förefaller i Norden vara bunden till höga, vindblåsta fjälltoppar och fjällkammar vilka är täckta av ett mycket kalkrikt skiffergrus. I denna miljö lever endast ett fåtal andra arter varför konkurrensfaktorn sannolikt är obefintlig. På Nissuntjårro växer arten i det blockrika landskapet på 1400 meters nivån, där berggrunden består av granatförande amfibolitskiffer.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Biotoper som är viktiga för arten: Fjällbiotoper, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Raggdraba kan kortsiktigt hotas av insamling eller exploatering, t.ex. för turism eller gruvdrift. På längre sikt är troligen alla de nordiska förekomsterna hotade ifall den globala uppvärmningen blir en realitet.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Jakt/insamling (Viss negativ effekt)
Raggdraba är fridlyst. Detta tillsammans med lokalernas relativa otillgänglighet borde minimera risken för insamling. Samtliga lokaler ligger i ett Natura 2000-område, vars skötsel måste utformas så att raggdraban inte påverkas negativt. Lokalerna bör övervakas regelbundet av floraväktare.
Utländska namn – NO: Halvkulerublom.

Engelskjøn, T. 2000. Halvkulerublom (Draba subcapitata) ny for fastlands-Norge. Polarflokken 24: 63–74.

Ljungstrand, E. 1997. Raggdraba. Fjället 42(1): 22–25.

Ljungstrand, E. 1999. En i Skandinavien tidigare okänd draba, raggdraba Draba subcapitata, funnen i Pite lappmark. Svensk Botanisk Tidskrift 93: 9–18.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 2001. Rev. Sture Westerberg 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Brassicales - kålordningen 
  • Familj
    Brassicaceae - korsblommiga 
  • Släkte
    Draba - drabor 
  • Art
    Draba subcapitata, Simmons - raggdraba
    Synonymer
    Tuvdraba
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Erik Ljungstrand 2001. Rev. Sture Westerberg 2008. © ArtDatabanken, SLU 2008.