Inocellia crassicornis
Reliktslända
Sländor, Nätvingar och halssländor
- Ej bedömd NE
- Ej tillämplig NA
- Livskraftig LC
- Kunskapsbrist DD
- Nära hotad NT
- Sårbar VU
- Starkt hotad EN
- Akut hotad CR
- Nationellt utdöd RE
Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Raphidioptera (halssländor), Familj Inocelliidae (reliktsländor), Släkte Inocellia, Art Inocellia crassicornis (Schummel, 1832) - reliktslända Synonymer
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
-
2010 Starkt hotad (EN)
-
2005 Starkt hotad (EN)
-
2000 Starkt hotad (EN)
Dokumentation Flera fynd i centrala delarna av Dalarna under första halvan av 1900-talet. Efter 2000 påträffad på ett 10-tal lokaler i Dalarna, Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. Samtliga fynd i tall- och barrblandbestånd av urskogskaraktär. Minskningen avser äldre urskogsliknande tallbestånd och brist på död grov stamved. Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (15-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (60-400) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Länsvis förekomst och status för reliktslända baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.
Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.
Reliktsländan är en östlig art som i Sverige främst är funnen i Dalarna och Hälsingland. Det första fyndet i landet gjordes i Borlänge 1888. Huvuddelen av fynden är sedan gjorda under 1930–40-talet i bebyggelse i Stora Skedvi, Stora Tuna, Falun och Leksand. Vissa av fynden har en dokumenterad koppling till brännvedtäkten under denna tid och har knappast någon anknytning till fyndlokalen i sig. Björkberget i Siljansnäs (1936) är däremot en relevant fyndlokal med gammeltallskog, som dock numera är genomhuggen utan sparade överståndare. Senare fynd av arten är också kopplade till rätt biotop; Mosseboda fäbod i Floda (1972), Ovanåker (1973) och Rödmyrberget (1990) i Hälsingland, Björnbäcksdalen (1987), Bredvalla och Östra Kalven (1988), alla i Transtrandfjällen och Stenskrullens domänreservat (1992) i Särna, Granberget i Leksand (2006), samt Möklinta (2008) i Västmanland. Fynden från Transtrand och Särna är gjorda i fjällskog och fjällnära skog på mellan 530 och 750 m.ö.h., vilket inger visst hopp om att arten kan finnas även på andra håll i skyddade tallurskogsbestånd nära fjällkedjan. Den är under senare år även funnen i Ångermanland, Lycksele lappmark och Norrbotten. Närmast utanför Sverige är arten funnen i Kuusamo i Finland och i västra Ryssland. I övrigt sträcker sig dess utbredningsområde från Mellaneuropa till Sibirien och Mongoliet.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningRaphidioptera - halssländor
-
FamiljInocelliidae - reliktsländor
-
SläkteInocellia
-
ArtInocellia crassicornis(Schummel, 1832) - reliktslända
Denna ormhalssländas larver lever likt övriga ormhalssländelarver som rovdjur på larver och puppor av barkborrar och andra vedinsekter under barken på döende eller döda träd. Av de få larvfynd som är gjorda i Sverige härrör två från grova, döende tallar med en brösthöjdsdiameter av cirka 80 cm, ett från en grov granlåga i en solbelyst ravinsida och två från stånde döda granar. Den fullbildade insekten har påträffats i relativt torr och gles tallskog.
Ekologisk grupp: Djurätare (karnivor)
Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog
Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog
Biotoper där arten kan förekomma: Myrbiotoper
Substrat/Föda:Påverkan
- Avverkning (Stor negativ effekt)
Aspöck, H., Aspöck, U. & Hölzel, H. 1980. Die Neuropteren Europas. Krefeld. p. 128.
Bergsten, J., Nilsson, A. & Hellqvist, S. 2004. Reliktslända, tajgafluga och andra insekter från brandfältet vid Votmyrbäcken, Nordmaling. Natur i Norr, Umeå Årgång 23 (2004), häfte 2:1-15
Bratt, L., Cederberg, B., Hermansson, R., Lundqvist, R., Nordin, A. & Oldhammer, B. 1993. Särnaprojektet.
Inventeringsrapport från en landskapsekologisk planering. Specialnummer av Dala-Natur. Mora. p. 104.
Cederberg, B. 1988. Inocellias kompisar – de svenska ormhalssländorna. Inocellia 5(2): 14–16.
Ehnström, B. & Waldén, H.W. 1986. Faunavård i skogsbruket – den lägre faunan. Skogsstyrelsen Jönköping. Sid 161.
Esben-Petersen, P. 1929. Netvinger og skorpionfluer. Danmarks Fauna 33: 83–84.
Hedgren, O. 2008. Vedlevande insekter i Granåsens naturreservat och omgivningar efter stormfällningen 2001. En inventering år 2002-2006. Rapport 2008:26. http://www.w.lst.se/upload/14595/08_26.pdf
Hedström, L. 1985. Svenska insektsfynd - rapport 1. Ent. Tidskr. 106: 149.
Lundqvist, R. 1990. Transtrandsfjällens skogar, en naturvärdesinventering av vårt sydligaste fjällområde. Länsstyrelsen i Kopparbergs län 1990:1.
Meinander, M. 1962. The neuroptera and Mecoptera of eastern Fennocandia. Fauna Fennica 13.
Tjeder, B. 1937. Geographical and synonymical notes on some Raphididae and Sialidae. Opusc. Ent.: 118–119.
Tjeder, B. 1944. Nya fynd av Inocellia crassicornis Schumm. Opusc. Ent.: 56
Tjeder, B. 1949. Ettersnallor, älgsting, käringsjälar och andra kryp. Natur i Dalarna. p. 141.
Tjeder, B. 1949. Myrlejon och andra nätvingar. Svenska Djur. Insekter. sid. 170.
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 1999. Rev. Björn Cederberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2006.
-
RikeAnimalia - djur
-
StamArthropoda - leddjur
-
UnderstamHexapoda - insekter
-
KlassInsecta - egentliga insekter
-
OrdningRaphidioptera - halssländor
-
FamiljInocelliidae - reliktsländor
-
SläkteInocellia
-
ArtInocellia crassicornis, (Schummel, 1832) - reliktslända
Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.
Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Björn Cederberg 1999. Rev. Björn Cederberg 2010. © ArtDatabanken, SLU 2006.