Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  reliktsmalbi

Organismgrupp Steklar, Bin Lasioglossum quadrinotatulum
Reliktsmalbi Steklar, Bin

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Hona: Längd 7–8 mm. Huvud lika långt som brett eller något kortare. Munsköld och pannsköld knappt upphöjda. Antenner mörka. Mellanrygg glänsande utan eller med mycket svag mikroskulptur och ytterst spridda och ojämnt fördelade fina punkter. Skutell glänsande utan mikroskulptur med fina, spridda punkter, tätare bara i ett smalt band på mitten. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som inte når ner till valken som är helt avrundad och glänsande. Hjärtformat fält påfallande brett, slätt och lite glänsande med fin list nästan hela vägen upp längs sidan. Vingmärke brunt. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, helt utan mikroskulptur och utan punktur. Andra ryggplåten med mikroskulptur på skivan och spridda, svagt antydda punkter, den avsatta kanten helt glatt utan punkter. Tredje ryggplåten med mikroskulptur på skivan, den avsatta kanten med svaga tvärstrimmor, utan punkter. Andra och tredje ryggplåten med basala vita hårfläckar på sidorna. Bakskenben mörka med gula ändar, bakfötter gula eller orangefärgade. Bakskenbenens bakre sporre med en rad fina, korta taggar.

Förutom det betydligt större rostsmalbiet L. xanthopus har ingen annan svensk hona av ett smalbi helt gulorange första bakfotssegment i kombination med vita hårfläckar på bakkroppen, vilket gör denna väldigt sällsynta art lätt att känna igen också i fält.

Hane: Längd 7–8 mm. Huvud lika långt som brett eller något kortare. Munsköld aningen framskjuten med mörk spets, som även kan vara svagt gul. Munsköld och pannsköld knappast alls upphöjda. Överläpp och käkar gulbruna. Antennernas yttersta segment svagt gula undertill, mellersta antennsegmenten något längre än breda. Mellanrygg glänsande med fina och mycket spridda och ojämnt fördelade punkter. Skutell också glänsande med spridda fina punkter. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som inte når ner till valken som är avrundad och glänsande. Hjärtformat fält slätt med list som når halvvägs upp längs sidan. Vingmärke ljusbrunt med något mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med ytterst fin och mycket spridd punktur, den avsatta kanten utan punkter. Andra och tredje ryggplåten glänsande med fin och tät punktur i främre delen, baktill utan punkter liksom på de avsatta kanterna. Svaga vita hårfläckar. Bakskenben gula eller orangefärgade, mörkare på mitten. Bakfötter helt gula eller orangefärgade.

Mellanryggens ytterst spridda punktur i kombination med att första ryggplåten nästan helt saknar punkter skiljer denne hane från alla andra hanar av svenska smalbin.
Utbredning
Länsvis förekomst för reliktsmalbi Observationer i  Sverige för reliktsmalbi
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten upptäcktes som ny för landet 2003 i två grustag i Östergötland. Den anses inte vara nyinvandrad utan ses som en värmerelikt. Populationerna bedöms som mycket små och sårbara. Första fynden bestod av två respektive ett exemplar och därefter har arten bara återfunnits tre gånger, en hona 2015 och en hane 2016 på den ena av de kända lokalerna, samt en hona på en ny fyndplats inte långt från den tidigare hanen. Arten är funnen i både Finland och Norge. Arten är lokalt allmän på kontinenten men de nordliga populationerna är att betrakta som starkt fragmenterade och isolerade från de kontinentala.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,v)c(iv)+2ab(ii,iii,v)c(iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Sedan 2002 känd från två mycket individfattiga populationer i Norrköpingstrakten, vilka med högsta sannolikhet måste betraktas som reliktpopulationer och inte en effekt av nylig invandring. Reliktsmalbiet bebor sandmarker som successivt kommer att växa igen och minska i omfattning pga förbud mot nyupptagande av sandtäkter. Trots ökade inventeringsinsatser i sandtagsmiljöer i hela Sverige har inga nya lokaler blivit kända. Bona ska anläggs små aggregationer i vertikala hak och skärningar, även påträffade inuti bogångar av backsvala. Honorna samlar pollen från flera växtfamiljer. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (40-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B1ab(ii,iii,v)c(iv)+2ab(ii,iii,v)c(iv); D).
Ekologi
Lever solitärt och kan i Tyskland bygga i stora ansamlingar med fler än 100 bon (Westrich 1990). Har observerats bygga inne i vertikala sandslänter och till och med i bon av backsvala (Pesenko m.fl. 2000). De svenska fynden har gjorts i färgskålar, i en fibbla och i ett spindelnät. Boparasiteras av glasblodbi Sphecodes hyalinatus och mellanblodbi S. ephippius (Amiet m.fl. 2001).
Landskapstyper
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Nyttjar nektar/pollen
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· blomväxter
· blomväxter
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Hymenoptera (steklar), Familj Halictidae (vägbin), Släkte Lasioglossum (smalbin), Art Lasioglossum quadrinotatulum (Schenck, 1861) - reliktsmalbi Synonymer Hylaeus quadrinotatulus Schenck, 1861

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,v)c(iv)+2ab(ii,iii,v)c(iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Sedan 2002 känd från två mycket individfattiga populationer i Norrköpingstrakten, vilka med högsta sannolikhet måste betraktas som reliktpopulationer och inte en effekt av nylig invandring. Reliktsmalbiet bebor sandmarker som successivt kommer att växa igen och minska i omfattning pga förbud mot nyupptagande av sandtäkter. Trots ökade inventeringsinsatser i sandtagsmiljöer i hela Sverige har inga nya lokaler blivit kända. Bona ska anläggs små aggregationer i vertikala hak och skärningar, även påträffade inuti bogångar av backsvala. Honorna samlar pollen från flera växtfamiljer. Antalet reproduktiva individer skattas till 200 (100-1000). Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (0-10). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 400 (40-4000) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-80) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Nationellt utdöd (RE). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Starkt hotad (EN) enligt D-kriteriet. (B1ab(ii,iii,v)c(iv)+2ab(ii,iii,v)c(iv); D).
Hona: Längd 7–8 mm. Huvud lika långt som brett eller något kortare. Munsköld och pannsköld knappt upphöjda. Antenner mörka. Mellanrygg glänsande utan eller med mycket svag mikroskulptur och ytterst spridda och ojämnt fördelade fina punkter. Skutell glänsande utan mikroskulptur med fina, spridda punkter, tätare bara i ett smalt band på mitten. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som inte når ner till valken som är helt avrundad och glänsande. Hjärtformat fält påfallande brett, slätt och lite glänsande med fin list nästan hela vägen upp längs sidan. Vingmärke brunt. Bakkroppens första ryggplåt glänsande, helt utan mikroskulptur och utan punktur. Andra ryggplåten med mikroskulptur på skivan och spridda, svagt antydda punkter, den avsatta kanten helt glatt utan punkter. Tredje ryggplåten med mikroskulptur på skivan, den avsatta kanten med svaga tvärstrimmor, utan punkter. Andra och tredje ryggplåten med basala vita hårfläckar på sidorna. Bakskenben mörka med gula ändar, bakfötter gula eller orangefärgade. Bakskenbenens bakre sporre med en rad fina, korta taggar.

Förutom det betydligt större rostsmalbiet L. xanthopus har ingen annan svensk hona av ett smalbi helt gulorange första bakfotssegment i kombination med vita hårfläckar på bakkroppen, vilket gör denna väldigt sällsynta art lätt att känna igen också i fält.

Hane: Längd 7–8 mm. Huvud lika långt som brett eller något kortare. Munsköld aningen framskjuten med mörk spets, som även kan vara svagt gul. Munsköld och pannsköld knappast alls upphöjda. Överläpp och käkar gulbruna. Antennernas yttersta segment svagt gula undertill, mellersta antennsegmenten något längre än breda. Mellanrygg glänsande med fina och mycket spridda och ojämnt fördelade punkter. Skutell också glänsande med spridda fina punkter. Efterryggens mellanfält med vågor från sida till sida som inte når ner till valken som är avrundad och glänsande. Hjärtformat fält slätt med list som når halvvägs upp längs sidan. Vingmärke ljusbrunt med något mörkare kanter. Bakkroppens första ryggplåt glänsande med ytterst fin och mycket spridd punktur, den avsatta kanten utan punkter. Andra och tredje ryggplåten glänsande med fin och tät punktur i främre delen, baktill utan punkter liksom på de avsatta kanterna. Svaga vita hårfläckar. Bakskenben gula eller orangefärgade, mörkare på mitten. Bakfötter helt gula eller orangefärgade.

Mellanryggens ytterst spridda punktur i kombination med att första ryggplåten nästan helt saknar punkter skiljer denne hane från alla andra hanar av svenska smalbin.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för reliktsmalbi

Länsvis förekomst och status för reliktsmalbi baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för reliktsmalbi

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten upptäcktes som ny för landet 2003 i två grustag i Östergötland. Den anses inte vara nyinvandrad utan ses som en värmerelikt. Populationerna bedöms som mycket små och sårbara. Första fynden bestod av två respektive ett exemplar och därefter har arten bara återfunnits tre gånger, en hona 2015 och en hane 2016 på den ena av de kända lokalerna, samt en hona på en ny fyndplats inte långt från den tidigare hanen. Arten är funnen i både Finland och Norge. Arten är lokalt allmän på kontinenten men de nordliga populationerna är att betrakta som starkt fragmenterade och isolerade från de kontinentala.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum quadrinotatulum(Schenck, 1861) - reliktsmalbi
    Synonymer
    Hylaeus quadrinotatulus Schenck, 1861

Lever solitärt och kan i Tyskland bygga i stora ansamlingar med fler än 100 bon (Westrich 1990). Har observerats bygga inne i vertikala sandslänter och till och med i bon av backsvala (Pesenko m.fl. 2000). De svenska fynden har gjorts i färgskålar, i en fibbla och i ett spindelnät. Boparasiteras av glasblodbi Sphecodes hyalinatus och mellanblodbi S. ephippius (Amiet m.fl. 2001).

Ekologisk grupp: Nyttjar nektar/pollen

Landskapstyper som är viktiga för arten: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Människoskapad miljö på land, Öppen fastmark, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· blomväxter - Angiospermae (Viktig)
Efterbehandling av täkter med utslätande av branter, hak och skärningar, spridning av näringsrika jordmassor och igenplantering med träd är negativt för arten. Insamling med så kallade färgskålar bör inte utföras, ens under kortare perioder, inom arten förekomstområde. I synnerhet smalbin inom undersläktet Evylaeus, som reliktsmalbiet tillhör, har i samband med flera insamlingar med denna metod visat sig så starkt attraherade av färgskålarna att de lokala populationerna troligen lidit betydande skada.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
Åtgärder för att gynna reliktsmalbiet omfattar att minimera effekterna av de hot som nämns ovan. Åtgärder som omfattar nyskapande av sydvända vegetationsfria sand- eller grusbranter är mycket positiva.

Amiet, F., Herrman, M., Müller, A. & Neumeyer, R. 2001. Fauna Helvetica 6. Apidae 3. Halictus, Lasioglossum. Centre suisse de cartographie de la faune, Schweizerische Entomologische Gesellschaft. Neuchatel. 208 pp.

Karlsson, T. 2008. Gaddsteklar i Östergötland - Inventeringar i sand- och grusmiljöer 2002-2007, samt övriga fynd i Östergötlands län. Länsstyrelsen Östergötland, rapport 2008:9.

Pesenko, Y.A., Banaszak, J., Radchenko, V.G. & Cierzniak, T. 2000. Bees of the family Halictidae (excluding Sphecodes) of Poland: taxonomy, ecology, bionomics. Wydawnictwo Uczelniane, Bydgoszcz.

Westrich 1990. Die Bienen Baden-Württembergs I-II. Ulmer, Stuttgart.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015. Göran Holmström 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Hymenoptera - steklar 
  • Underordning
    Apocrita - midjesteklar 
  • Infraordning
    Aculeata - gaddsteklar 
  • Överfamilj
    Apoidea  
  • Ranglös
    Apiformes - bin 
  • Familj
    Halictidae - vägbin 
  • Underfamilj
    Halictinae  
  • Släkte
    Lasioglossum - smalbin 
  • Art
    Lasioglossum quadrinotatulum, (Schenck, 1861) - reliktsmalbi
    Synonymer
    Hylaeus quadrinotatulus Schenck, 1861
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Niklas Johansson 2015. Göran Holmström 2016.