Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ribbdyngbagge

Organismgrupp Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar Euheptaulacus sus
Ribbdyngbagge Skalbaggar, Bladhorningar och ekoxbaggar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En 3,5–5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben (som dock är påfallande långa och slanka jämfört med flertalet dyngbaggar). Kropp och ben är rödbruna, halsskölden något mörkare på mitten, täckvingarna ljusare smutsgula med spridda långsträckta svartbruna fläckar. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.
Utbredning
Länsvis förekomst för ribbdyngbagge Observationer i  Sverige för ribbdyngbagge
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Känd från Skåne, Blekinge, östra Småland, Öland och Gotland. Uppgifter om fynd i Halland och Bohuslän är obekräftade. Aktuella fynd finns från östra Skåne, västra Blekinge, norra Öland och Gotland (Fårö). Närmast funnen i Danmark och i Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Mellaneuropa och angränsande delar av Sydeuropa till Iran, Kazakstan och östra Sibirien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Lever i spillning, främst av häst, på torr, öppen och sandig betesmark. Funnen endast i Skåne, Blekinge, östra Småland, på Öland och Gotland. Utpräglat sporadisk i sitt uppträdande. Starkt minskande under 1900-talet, efter 1950 med säkerhet endast känd från enstaka lokaler i östra Skåne, västra Blekinge samt på Öland och Gotland. Hotas framför allt av nedläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften (minskat hästbete, avmaskningsmedel). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (30-50). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (120-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker vid växtrötter på torra, öppna gräsmarker (Frolov, 2009). I Sverige är arten funnen i torra betesmarker, både på sandmark och på alvartorrängar. Fullbildade individer påträffas i spillning. Arten är funnen i spillning av både nöt, får och häst, men den är talrikast påträffad i hästspillning och de flesta sentida fynd är gjorda i detta substrat. På Borgholms alvar uppgavs arten vid 1900-talets början förekomma ”i tusental i hästspillning”, och i Skåne har arten vid ett tillfälle observerats i hundratal i hästspillning men inte alls i kospillning, i en hage som sambetades av de två djurslagen (Ljungberg, 1999). Arten övervintrar i sista larvstadiet, förpuppas på försommaren och kläcks på högsommaren. Fullbildade individer påträffas från juni till oktober med en topp från slutet av juli till slutet av augusti. De flyger i skymningen, och arten har flera gånger påträffats lockad till ljus.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Efterlämningar av djur
Efterlämningar av djur
· får
· får
· häst
· häst
· nötkreatur
· nötkreatur
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· gräs
· gräs
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Scarabaeidae (bladhorningar), Släkte Euheptaulacus, Art Euheptaulacus sus (Herbst, 1783) - ribbdyngbagge Synonymer Heptaulacus sus (Herbst, 1783)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Lever i spillning, främst av häst, på torr, öppen och sandig betesmark. Funnen endast i Skåne, Blekinge, östra Småland, på Öland och Gotland. Utpräglat sporadisk i sitt uppträdande. Starkt minskande under 1900-talet, efter 1950 med säkerhet endast känd från enstaka lokaler i östra Skåne, västra Blekinge samt på Öland och Gotland. Hotas framför allt av nedläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften (minskat hästbete, avmaskningsmedel). Antalet lokalområden i landet skattas till 40 (30-50). Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (120-200) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii)).

Åtgärdsprogram Fastställt
En 3,5–5 mm lång bladhorning med kullrig, cylindrisk kroppsform och kraftiga grävben (som dock är påfallande långa och slanka jämfört med flertalet dyngbaggar). Kropp och ben är rödbruna, halsskölden något mörkare på mitten, täckvingarna ljusare smutsgula med spridda långsträckta svartbruna fläckar. Arten är svårbestämd, och bestämningen bör kontrolleras av en specialist.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ribbdyngbagge

Länsvis förekomst och status för ribbdyngbagge baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ribbdyngbagge

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Känd från Skåne, Blekinge, östra Småland, Öland och Gotland. Uppgifter om fynd i Halland och Bohuslän är obekräftade. Aktuella fynd finns från östra Skåne, västra Blekinge, norra Öland och Gotland (Fårö). Närmast funnen i Danmark och i Baltikum. Världsutbredningen sträcker sig från Mellaneuropa och angränsande delar av Sydeuropa till Iran, Kazakstan och östra Sibirien.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Euheptaulacus  
  • Art
    Euheptaulacus sus(Herbst, 1783) - ribbdyngbagge
    Synonymer
    Heptaulacus sus (Herbst, 1783)

Larvutvecklingen sker vid växtrötter på torra, öppna gräsmarker (Frolov, 2009). I Sverige är arten funnen i torra betesmarker, både på sandmark och på alvartorrängar. Fullbildade individer påträffas i spillning. Arten är funnen i spillning av både nöt, får och häst, men den är talrikast påträffad i hästspillning och de flesta sentida fynd är gjorda i detta substrat. På Borgholms alvar uppgavs arten vid 1900-talets början förekomma ”i tusental i hästspillning”, och i Skåne har arten vid ett tillfälle observerats i hundratal i hästspillning men inte alls i kospillning, i en hage som sambetades av de två djurslagen (Ljungberg, 1999). Arten övervintrar i sista larvstadiet, förpuppas på försommaren och kläcks på högsommaren. Fullbildade individer påträffas från juni till oktober med en topp från slutet av juli till slutet av augusti. De flyger i skymningen, och arten har flera gånger påträffats lockad till ljus.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Efterlämningar av djur (Viktig)
· får - Ovis aries (Viktig)
· häst - Equus caballus (Viktig)
· nötkreatur - Bos taurus (Har betydelse)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· gräs - Poaceae (Viktig)
Hotas framför allt av nerläggning av betesmark, men också av ändringar i betesdriften. Minskningen av arealen betesmark har slagit särskilt hårt mot de magra, sandiga markerna. Ett lägre betestryck leder dessutom till en tätare vegetationsstruktur med färre markblottor och ett mindre gynnsamt mikroklimat. Användandet av avmaskningsmedel (avermectiner) kan utgöra en ytterligare belastning på populationer som redan är hårt trängda. Hästar behandlas ofta slentrianmässigt mot parasiter.


Påverkan
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Upprätthåll en adekvat hävd av magra, ogödslade naturbetesmarker, och undvik användandet av avmaskningsmedel. Bibehåll hästar som betesdjur, gärna i sambete med andra djurslag.


Åtgärdsprogram Fastställt

Frolov, A.V. 2009. Larval morphology of Aphodius sus (Herbst) and A. variicolor Koshantschikov (Coleoptera: Scarabaeidae: Aphodiinae). Zootaxa, 2169: 45-54.

Landin, B.-O. 1957. Bladhorningar. Svensk Insektfauna 9. Stockholm.

Ljungberg, H. 1999. Skalbaggar och andra insekter på sandstäppslokaler i östra Skåne. Länsstyrelsen i Skåne län, Malmö.

Ljungberg, H. 2002. Bete, störning och biologisk mångfald i odlingslandskapet – hotade skalbaggar i öländska torrmarker. Länsstyrelsen i Kalmar län, Miljöenheten, meddelande 2002:20.

Ljungberg, H. 2007. Åtgärdsprogram för dynglevande skalbaggar. Naturvårdsverket, Rapport 5689.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005, 2007, 2015, 2018. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Scarabaeoidea  
  • Familj
    Scarabaeidae - bladhorningar 
  • Underfamilj
    Aphodiinae  
  • Tribus
    Aphodiini  
  • Släkte
    Euheptaulacus  
  • Art
    Euheptaulacus sus, (Herbst, 1783) - ribbdyngbagge
    Synonymer
    Heptaulacus sus (Herbst, 1783)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Håkan Ljungberg 2005, 2007, 2015, 2018. © ArtDatabanken, SLU 2007.