Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  hedvintermätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Lycia zonaria
Hedvintermätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Den lurviga fjärilen, med hos hanen kamtandade antenner och oproportionerligt små vingar till kroppen, kan endast förväxlas med ett par närbesläktade arter. Honorna hos denna fjärilsgrupp är ofta vinglösa och så är även fallet med honan av ringlad vintermätare. Hanens framvingar är något varierande tecknade, vanligen brungrå, mer sällan svartaktiga, med svarta vingribbor och till större delen vitt till gråaktigt diskfält och likadant färgad yttre tvärlinje och våglinje. Bakvingarna är vitaktiga med två brungrå tvärband. Honan är tjock och satt, svarthårig med rödgula gränser mellan bakkroppssegmenten och med svarta vingstumpar. Vingspann 26–28 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för hedvintermätare Observationer i  Sverige för hedvintermätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ringlad vintermätare uppgavs för första gången i Sverige av Zetterstedt under början av 1800-talet. Det är märkvärdigt sparsamt med äldre publicerade faunaförteckningar från Skåne som omnämner arten. Dess utbredning i landet är inskränkt till sandstäppområden i Sydsverige. Arten förbises lätt om inte larvens utseende är välbekant. Fjärilarna påträffas nästan enbart vid målinriktat sökande och arten är mycket lokal. Under 1930-talet anges fynd av arten från Skåne, Torna, Hällestad, Klostersågen och Ravlunda. Under 1960–70-talen var arten främst känd från området mellan Vä och Västra Vram, där den vissa år kunde påträffas i större antal. Vid mitten av 1970-talet påträffades arten även vid Ängelholm. Den ringlade vintermätarens huvudsakliga förekomstområden var även under 1990-talet Vombsänkan med förekomster på Revingeheds övningsfält, i Veberöd vid Östra Tvet och Krankesjön, samt flera områden på södra Kristianstadsslätten till Åhus. Den påträffas mer sällan talrikt efter 1970-talet. Under 1980-talet är arten även funnen enstaka i Kullabygden och på Ravlunda övningsfält, samt för första gången i Halland, i larvstadiet vid Voxtorp 1981. I södra Halland finns nu ett par rikliga förekomster. I Danmark är ringlad vintermätare främst påträffad i Jyllands sandjordsområden längs västkusten från Fanö i söder till Vendsyssel, Himmerland och Läsö i Nordöstjylland. På östkusten mer glest, men från Djursland och norrut talrikare. På öarna förekommer den endast på Fyn och Själland. Fram till 1940-talet kunde arten uppträda i stor mängd på begränsade ytor under enstaka år. Larverna uppträdde då ibland i sådana mängder att de blev stapelföda för storkar och arten iakttogs vid ett tillfälle som skadegörare på en morotsodling. Idag har arten minskat dramatiskt och förekommer endast i Nordöstsjälland och Nordvästsjälland, samt på Jylland huvudsakligen i den nordostliga delen. Den uppträder numera sällan talrikt och var även tidigare närmast spårlöst försvunnen i längre perioder mellan gynnsammare år. En lokal massförekomst omtalas dock från Östjylland, Billund, strax väster om Vejlefjord 1996. I Östersjöområdet förekommer ringlad vintermätare inte öster om Polen och är främst utbredd i Västeuropa. I Storbritannien är arten lokal men inte ovanlig på sandkullar vid västkusten, från norra Wales till Lancashire och igen från västra Argyllshire/Strathclyde till Hebriderna, samt lokalt i ett litet område på mellersta Irlands västkust. Den är nu försvunnen från tre förekomstområden i sydligare delen av utbredningen. I Tyskland förekommer arten i hela landet, men med stora luckor i utbredningen. Den anges vara sparsam till sällsynt, men på vissa områden allmän. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa norr om Alperna till Sydryssland och Armenien. Arten är upptagen i Danmarks rödlista som Sårbar.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Ringlad vintermätare är endast känd från en handfull torrmarkslokaler utspridda över Skåne samt en i södra Halland. Arten, vars larv lever på diverse låga örter, förekommer främst på magra torra betesmarker av sandstäppstyp. Denna biotop håller på att försvinna. Vissa torrängar gödslas och andra planteras igen och de vägkanter som kan tjäna som refugier slåttras under larvperioden mitt i sommaren. Arten har mycket dålig spridningsförmåga eftersom honan är vinglös. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (3300-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-60) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
I Sverige påträffas den ringlade vintermätaren främst på magra ogödslade betesmarker och militära övningsfält på lätta sandjordar med relativt näringskrävande växtarter. Larven är polyfag och har i Sverige bland annat påträffats på rölleka, Achillea millefolium, gråbo, Artemisia vulgaris, och blåluzern, Medicago sativa. Från utlandet anges även fältmalört, Artemisia campestris, käringtand, Lotus spp., klöver, Trifolium spp., kämpar, Plantago spp., krypvide, Salix repens, poppelarter, Populus spp., klint, Centaurea spp., harris, Cytisus (Sarothamnus) scoparius, pimpinellros, Rosa pimpinellifolia, och ängssalvia, Salvia pratensis. Fjärilen flyger under cirka tio dagar, som infaller från mitten av april till andra veckan i maj, beroende av vårens ankomst. Den kan påträffas under hela dygnet, oftast sittande i vegetationen, eller i parning på solitära småträd och stängselstolpar. De vinglösa honorna uppsöker objekt som ger dem möjligheten att klättra upp ett par decimeter, för att mer framgångsrikt kunna sprida sina doftämnen (feromoner). Hanarna lockas sparsamt till UV-ljus och kommer då vanligen först sent på natten. Larvutvecklingen sker mellan slutet av maj och mitten av augusti. Arten förpuppar sig i jorden och puppan övervintrar, ibland två gånger. Då larverna är talrika kan de vara mycket hårt parasiterade av en flugart som kläcker ur pupporna.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· foderlusern
· foderlusern
· fältmalört
· fältmalört
· gråbo
· gråbo
· klövrar
· klövrar
· käringtand
· käringtand
· röllika
· röllika
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Lycia, Art Lycia zonaria (Denis & Schiffermüller, 1775) - hedvintermätare Synonymer ringlad vintermätare, Geometra zonaria Denis & Schiffermüller, 1775, Nysia zonaria (Denis & Schiffermüller, 1775)

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Ringlad vintermätare är endast känd från en handfull torrmarkslokaler utspridda över Skåne samt en i södra Halland. Arten, vars larv lever på diverse låga örter, förekommer främst på magra torra betesmarker av sandstäppstyp. Denna biotop håller på att försvinna. Vissa torrängar gödslas och andra planteras igen och de vägkanter som kan tjäna som refugier slåttras under larvperioden mitt i sommaren. Arten har mycket dålig spridningsförmåga eftersom honan är vinglös. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (1000-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 10 (5-15). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4000 (3300-6000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 (20-60) km². Populationen minskar med mer än 5% inom 10 år. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Den lurviga fjärilen, med hos hanen kamtandade antenner och oproportionerligt små vingar till kroppen, kan endast förväxlas med ett par närbesläktade arter. Honorna hos denna fjärilsgrupp är ofta vinglösa och så är även fallet med honan av ringlad vintermätare. Hanens framvingar är något varierande tecknade, vanligen brungrå, mer sällan svartaktiga, med svarta vingribbor och till större delen vitt till gråaktigt diskfält och likadant färgad yttre tvärlinje och våglinje. Bakvingarna är vitaktiga med två brungrå tvärband. Honan är tjock och satt, svarthårig med rödgula gränser mellan bakkroppssegmenten och med svarta vingstumpar. Vingspann 26–28 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för hedvintermätare

Länsvis förekomst och status för hedvintermätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för hedvintermätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ringlad vintermätare uppgavs för första gången i Sverige av Zetterstedt under början av 1800-talet. Det är märkvärdigt sparsamt med äldre publicerade faunaförteckningar från Skåne som omnämner arten. Dess utbredning i landet är inskränkt till sandstäppområden i Sydsverige. Arten förbises lätt om inte larvens utseende är välbekant. Fjärilarna påträffas nästan enbart vid målinriktat sökande och arten är mycket lokal. Under 1930-talet anges fynd av arten från Skåne, Torna, Hällestad, Klostersågen och Ravlunda. Under 1960–70-talen var arten främst känd från området mellan Vä och Västra Vram, där den vissa år kunde påträffas i större antal. Vid mitten av 1970-talet påträffades arten även vid Ängelholm. Den ringlade vintermätarens huvudsakliga förekomstområden var även under 1990-talet Vombsänkan med förekomster på Revingeheds övningsfält, i Veberöd vid Östra Tvet och Krankesjön, samt flera områden på södra Kristianstadsslätten till Åhus. Den påträffas mer sällan talrikt efter 1970-talet. Under 1980-talet är arten även funnen enstaka i Kullabygden och på Ravlunda övningsfält, samt för första gången i Halland, i larvstadiet vid Voxtorp 1981. I södra Halland finns nu ett par rikliga förekomster. I Danmark är ringlad vintermätare främst påträffad i Jyllands sandjordsområden längs västkusten från Fanö i söder till Vendsyssel, Himmerland och Läsö i Nordöstjylland. På östkusten mer glest, men från Djursland och norrut talrikare. På öarna förekommer den endast på Fyn och Själland. Fram till 1940-talet kunde arten uppträda i stor mängd på begränsade ytor under enstaka år. Larverna uppträdde då ibland i sådana mängder att de blev stapelföda för storkar och arten iakttogs vid ett tillfälle som skadegörare på en morotsodling. Idag har arten minskat dramatiskt och förekommer endast i Nordöstsjälland och Nordvästsjälland, samt på Jylland huvudsakligen i den nordostliga delen. Den uppträder numera sällan talrikt och var även tidigare närmast spårlöst försvunnen i längre perioder mellan gynnsammare år. En lokal massförekomst omtalas dock från Östjylland, Billund, strax väster om Vejlefjord 1996. I Östersjöområdet förekommer ringlad vintermätare inte öster om Polen och är främst utbredd i Västeuropa. I Storbritannien är arten lokal men inte ovanlig på sandkullar vid västkusten, från norra Wales till Lancashire och igen från västra Argyllshire/Strathclyde till Hebriderna, samt lokalt i ett litet område på mellersta Irlands västkust. Den är nu försvunnen från tre förekomstområden i sydligare delen av utbredningen. I Tyskland förekommer arten i hela landet, men med stora luckor i utbredningen. Den anges vara sparsam till sällsynt, men på vissa områden allmän. Världsutbredningen sträcker sig från Västeuropa norr om Alperna till Sydryssland och Armenien. Arten är upptagen i Danmarks rödlista som Sårbar.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Ennominae  
  • Tribus
    Bistonini  
  • Släkte
    Lycia  
  • Art
    Lycia zonaria(Denis & Schiffermüller, 1775) - hedvintermätare
    Synonymer
    ringlad vintermätare
    Geometra zonaria Denis & Schiffermüller, 1775
    Nysia zonaria (Denis & Schiffermüller, 1775)

I Sverige påträffas den ringlade vintermätaren främst på magra ogödslade betesmarker och militära övningsfält på lätta sandjordar med relativt näringskrävande växtarter. Larven är polyfag och har i Sverige bland annat påträffats på rölleka, Achillea millefolium, gråbo, Artemisia vulgaris, och blåluzern, Medicago sativa. Från utlandet anges även fältmalört, Artemisia campestris, käringtand, Lotus spp., klöver, Trifolium spp., kämpar, Plantago spp., krypvide, Salix repens, poppelarter, Populus spp., klint, Centaurea spp., harris, Cytisus (Sarothamnus) scoparius, pimpinellros, Rosa pimpinellifolia, och ängssalvia, Salvia pratensis. Fjärilen flyger under cirka tio dagar, som infaller från mitten av april till andra veckan i maj, beroende av vårens ankomst. Den kan påträffas under hela dygnet, oftast sittande i vegetationen, eller i parning på solitära småträd och stängselstolpar. De vinglösa honorna uppsöker objekt som ger dem möjligheten att klättra upp ett par decimeter, för att mer framgångsrikt kunna sprida sina doftämnen (feromoner). Hanarna lockas sparsamt till UV-ljus och kommer då vanligen först sent på natten. Larvutvecklingen sker mellan slutet av maj och mitten av augusti. Arten förpuppar sig i jorden och puppan övervintrar, ibland två gånger. Då larverna är talrika kan de vara mycket hårt parasiterade av en flugart som kläcker ur pupporna.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Har betydelse)
· foderlusern - Medicago sativa (Har betydelse)
· fältmalört - Artemisia campestris (Har betydelse)
· gråbo - Artemisia vulgaris (Har betydelse)
· klövrar - Trifolium (Har betydelse)
· käringtand - Lotus corniculatus (Har betydelse)
· röllika - Achillea millefolium (Har betydelse)
Arten gynnas starkt av bete på ogödslade sandmarker och hotas av upphörande bete, samt gödsling av betesmarken som kan inverka negativt på växternas artsammansättning. På övningsfält gynnas arten sannolikt starkt av störningseffekten från terrängfordon på en tätare grässvål. Med upphörande störningar trivialiseras floran och många varmare småmiljöer på naken eller nästan naken sandjord riskerar att gå förlorade. Arten hotas även av upplöjning av betesmark för förnyelse av vall, samt av användningen av herbicider. Där marken betas alltför hårt påträffas larverna oftare i gränszonen mot vägar och odlade fält, vilket dock också kan vara en effekt av att honorna uppsöker stängselstolpar.

Påverkan
  • Försurning (Viss negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Artens ekologi och spridningsbiologi bör studeras närmare. Speciellt intressant är om artens lokala populationer har en naturligt kort överlevnad på grund av parasitering och annan predation, eller om lokala utdöenden beror på storskaliga miljöförändringar i dess förekomstområden. Genom att arten har en vinglös hona kan återspridningen efter lokala utdöenden förväntas gå mycket långsamt. Arten kan möjligen finna sig tillrätta vid större väganslutningar, vilka skapar obrukbara markytor i skärningar och karuseller som normalt röjs. Att flytta några honor till sådana miljöer kan vara ett intressant försök.
Ett fynd från Blekinge, Asarum 1966 måste bedömas som tvivelaktigt. Det kan handla om en feletikettering eftersom insamlaren, som regelbundet besökte entomologmöten i Lund, aldrig meddelade fyndet som nytt för landskapet.

Burrau, N. 1937. Faunistiska notiser om Lepidoptera. Opusc. ent. 2: 153–155.

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. Universitetsforlaget, Aarhus.

Koch, M. 1983. Wir bestimmen Schmetterlinge. IV teil; Spanner. Neumann-Neudamm Verlag, Radebeul.

Lampa, S. 1885. Förteckning öfver Skandinaviens och Finlands Macrolepidoptera. Ent. Tidskr. 6(1–3): 1–137.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1935-41. Svenska fjärilar. Nordisk familjeboks förlag, Stockholm.

Norgaard, I. & Nielsen, P.S. 1988. Fund af storsommerfugle i Danmark 1961–86. Lepidopterologisk forening.

Ohlsson, A. & Wedelin, M. 1996. Storfjärilar i Skåne 1995. Fazett 9(1): 1–9.

Palmqvist, G. 1983. Intressanta fynd av Macrolepidoptera i Sverige 1982. Ent. Tidskr. 104: 55–58.

Skinner, B. 1984. Colour identification guide to moths of British Isles. Penguin Books Ltd, Harmondsworth.

Skou, P. 1984. Nordens målere. Danmarks dyreliv Bind 2. Apollo books, Stenstrup.

Vork, J. 1996. Tolv hektiske dage i april 1996. Lepidoptera bind VII, n:o 2: 50–52.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Ennominae  
  • Tribus
    Bistonini  
  • Släkte
    Lycia  
  • Art
    Lycia zonaria, (Denis & Schiffermüller, 1775) - hedvintermätare
    Synonymer
    ringlad vintermätare
    Geometra zonaria Denis & Schiffermüller, 1775
    Nysia zonaria (Denis & Schiffermüller, 1775)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Claes U. Eliasson 1996. Rev. Claes U. Eliasson 1997, 2005, 2007 & 2012.