Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rodnande klubbsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Clavariadelphus helveticus
Rodnande klubbsvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rodnande klubbsvamp är mycket lik stor klubbsvamp, Clavariadelphus pistillaris som också kan växa på liknande lokaler. Den är dock i genomsnitt mindre och som ung betydligt ljusare, närmast elfenbensvit samt rodnar kraftigt vid beröring. När den blir äldre blir den successivt brunare och mera lik den vanliga klubbsvampen. Den sistnämnda kan även den ibland rodna tydligt varför en mikroskopisk undersökning alltid måste göras. Sporerna skiljer tydligt de båda arterna; C. helveticus har (brett) cylindriska 9–13 x 5–7 µm stora sporer medan C. pistillaris har större, mera rundat ellipsoida sporer som är 11–16 x 6–10 µm.
Utbredning
Länsvis förekomst för rodnande klubbsvamp Observationer i  Sverige för rodnande klubbsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är arten sällsynt och känd från endast fem lokaler i Västergötland, en lokal i Östergötland, samt på Öland och Gotland (2005). Det högsta antalet möjliga lokaler i Sverige bedöms vara 50. Först rapporterad från Sverige 1990. På grund av de få kända lokalerna är det svårt att bedöma artens tillstånd i Sverige. I övriga Europa tycks den endast känd från Schweiz.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)
Bildar mykorrhiza med ek, möjligen även med hassel, i ädellövskog på kalkrikt underlag. Arterna i släktet har tidigare betraktats som nedbrytare men anses numera vara mykorrhizabildande. Funnen på ett fåtal lokaler i Västergötland, Östergötland, på Öland och Gotland. Sannolikt en värmerelikt, knuten till exklusiva kalkrika lokaler med gynnsamt lokalklimat. Svårt att bedöma ev. minskning. Först rapporterad från Sverige 1990. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (180-1800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (45). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (9-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (40-160) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Bildar mykorrhiza med ek, möjligen även med hassel, i ädellövsdominerade, ljusöppna skogstyper på kalkrik mark. Arterna i släktet har tidigare betraktats som nedbrytare men anses numera vara mykorrhizabildande. På Gotland är den uteslutande funnen i lövängar med ek, ask och hassel medan den västgötska lokalen närmast kan karakteriseras som ett hasselbryn med ek, ask etc. På Öland växer den i ett obetat hässle med ek tillsammans med bl.a. djävulssopp. I Östergötland är den funnen under ek och hassel tillsammans med flera andra rödlistade arter som purpursopp, ekgräddvaxskivling och fjällig gallmusseron. Den tycks vara beroende av kalkrik mark och varma lägen och är i Sverige bara känd från några av de mest exklusiva lokalerna i våra kalkområden. Sannolikt är den en värmerelikt som är knuten till exklusiva lokaler med varmt klimat. Fynden i Schweiz är gjorda i kalkrika barrskogar varför det är möjligt att arten finns i denna biotop även hos oss. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Levande träd
Levande träd
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Gomphales, Familj Clavariadelphaceae, Släkte Clavariadelphus, Art Clavariadelphus helveticus Rahm & Schild - rodnande klubbsvamp Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Sårbar (VU)
  • 2000 Livskraftig (LC)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med ek, möjligen även med hassel, i ädellövskog på kalkrikt underlag. Arterna i släktet har tidigare betraktats som nedbrytare men anses numera vara mykorrhizabildande. Funnen på ett fåtal lokaler i Västergötland, Östergötland, på Öland och Gotland. Sannolikt en värmerelikt, knuten till exklusiva kalkrika lokaler med gynnsamt lokalklimat. Svårt att bedöma ev. minskning. Först rapporterad från Sverige 1990. Antalet reproduktiva individer skattas till 900 (180-1800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (45). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 45 (9-90). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 160 (40-160) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Nära hotad (NT) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Rodnande klubbsvamp är mycket lik stor klubbsvamp, Clavariadelphus pistillaris som också kan växa på liknande lokaler. Den är dock i genomsnitt mindre och som ung betydligt ljusare, närmast elfenbensvit samt rodnar kraftigt vid beröring. När den blir äldre blir den successivt brunare och mera lik den vanliga klubbsvampen. Den sistnämnda kan även den ibland rodna tydligt varför en mikroskopisk undersökning alltid måste göras. Sporerna skiljer tydligt de båda arterna; C. helveticus har (brett) cylindriska 9–13 x 5–7 µm stora sporer medan C. pistillaris har större, mera rundat ellipsoida sporer som är 11–16 x 6–10 µm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rodnande klubbsvamp

Länsvis förekomst och status för rodnande klubbsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rodnande klubbsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är arten sällsynt och känd från endast fem lokaler i Västergötland, en lokal i Östergötland, samt på Öland och Gotland (2005). Det högsta antalet möjliga lokaler i Sverige bedöms vara 50. Först rapporterad från Sverige 1990. På grund av de få kända lokalerna är det svårt att bedöma artens tillstånd i Sverige. I övriga Europa tycks den endast känd från Schweiz.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Clavariadelphaceae  
  • Släkte
    Clavariadelphus  
  • Art
    Clavariadelphus helveticusRahm & Schild - rodnande klubbsvamp

Bildar mykorrhiza med ek, möjligen även med hassel, i ädellövsdominerade, ljusöppna skogstyper på kalkrik mark. Arterna i släktet har tidigare betraktats som nedbrytare men anses numera vara mykorrhizabildande. På Gotland är den uteslutande funnen i lövängar med ek, ask och hassel medan den västgötska lokalen närmast kan karakteriseras som ett hasselbryn med ek, ask etc. På Öland växer den i ett obetat hässle med ek tillsammans med bl.a. djävulssopp. I Östergötland är den funnen under ek och hassel tillsammans med flera andra rödlistade arter som purpursopp, ekgräddvaxskivling och fjällig gallmusseron. Den tycks vara beroende av kalkrik mark och varma lägen och är i Sverige bara känd från några av de mest exklusiva lokalerna i våra kalkområden. Sannolikt är den en värmerelikt som är knuten till exklusiva lokaler med varmt klimat. Fynden i Schweiz är gjorda i kalkrika barrskogar varför det är möjligt att arten finns i denna biotop även hos oss. Som regel uppträder fruktkroppar bara på någon enstaka till ett par ställen på varje lokal. Varje plats rymmer troligtvis en genetiskt unik svampindivid (genet) som kan fragmenteras till flera frilevande men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är kortlivade, men markmycelet kan ha lång livslängd, flera decennier, eller mer.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Levande träd (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Artens sällsynthet motiverar en långt gången naturvårdshänsyn på de få lokaler den är känd ifrån. Mosaikartade, varma ädellövdominerade skogar på kalkberggrund är generellt en biotop som till stor del försvunnit de senaste 250 åren. De områden som är kvar, lövängsmiljöer och betade mosaikmarker, hotas bl.a. av upphörd hävd och även av eventuell slutavverkning. Avverkning utan att beakta artens förekomster eller dålig naturvårdshänsyn i skogar med arten innebär med stor sannolikhet att arten försvinner.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Rodnande klubbsvamp bör uppmärksammas och eftersökas i lämpliga miljöer i södra Sverige. Kvarvarande ädellövdominerade mosaikartade skogar och lövängar bör få långsiktiga åtgärdsplaner som säkerställer en skötsel som tar hänsyn till deras unika svampflora.
Biologin hos olika arter klubbsvampar är dåligt kända och flera fynd krävs för att tillfredställande kunna beskriva arternas morfologi och ekologi. Vissa fynd på t.ex. Öland är svåra att hänföra till endera av arterna och bör studeras vidare.

Edvinsson, Å. 2000. Ny Clavariadelphus-art funnen på Gotland. Jordstjärnan 21(3): 46–48.

Schild, E. 1977. Zwei neue Clavariadelphus-Arten aus der Schweiz. Schweiz.Z.f.Pilzkunde 55(4): 49–57.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 2005. Rev. Artdatabanken 2014.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Phallomycetidae  
  • Ordning
    Gomphales  
  • Familj
    Clavariadelphaceae  
  • Släkte
    Clavariadelphus  
  • Art
    Clavariadelphus helveticus, Rahm & Schild - rodnande klubbsvamp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Tommy Knutsson 2005. Rev. Artdatabanken 2014.