Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  ruttaggsvamp

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Sarcodon pseudoglaucopus
Ruttaggsvamp Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En marklevande, medelstor eller stor, köttig och kompakt taggsvamp med cirka 7–12 cm bred hatt, ibland något större. Hatten är ockragulbrun, ibland med ett grårosa skimmer på unga exemplar. Denna nyans kan en tid bli kvarsittande i hattkanten. Hattytan är först matt och slät, tidigt rutigt uppsprickande med början i hattcentrum. Äldre exemplar blir vanligtvis tydligt fjälliga. Färgen är karaktäristiskt ockragulbrun-brun, utan rödaktiga toner som finns hos exempelvis förväxlingsarten skrovlig taggsvamp (S. scabrosus). Foten är nedåt avsmalnande i en spets, har likartad färg som hatten förutom längst ner där den ibland är blågrå. Fruktköttet är först vitt, men får efter torkning en svagt gulaktig ton. Svampen smakar mjöl och är först nästan mild eller något syrlig, men efter en kort stund blir smaken besk vilket ger en bitter eftersmak.
Utbredning
Länsvis förekomst för ruttaggsvamp Observationer i  Sverige för ruttaggsvamp
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten förekommer sällsynt spridd i södra och mellersta Sverige. Flest växtplatser finns i norra Uppland samt på Rättviksheden i Dalarna där den i kalktallskogen kan uppträda rikligt. Den är dessutom känd från enstaka växtplatser på Öland, Gotland, i Medelpad och Jämtland. Då arten tidigare har förväxlats med flera andra arter är den ofta felaktigt rapporterad. Förutom Sverige är arten känd från enstaka fynd i Norge, Estland, Schweiz och Frankrike.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
A2c+3c+4c; C1
Bildar mykorrhiza med tall i äldre kalkbarrskog, antingen på sand eller på kalkberggrund. Total population i landet bedöms ha minskat starkt och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av äldre kalkbarrskogar. I Skottland där arten systematiskt eftersökts har den bara påträffats i resterande naturliga tallskogar och aldrig i planterade bestånd. Arten är tidigare sammanblandad med Sarcodon glaucopus som växer med gran. I Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för rödlistade fjälltaggsvampar har arten behandlats under namnet Sarcodon glaucopus i vid bemärkelse. Artens fortlevnadsmöjligheter blir förhoppningsvis förbättrad genom åtgärdsprogrammet som sedan 2006 resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 125 (25-250). Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på morfotypens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att morfotypen hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1).
Ekologi
Arten bildar ektomykorrhiza med tall på kalkrik mark, antingen på sandiga sediment, kalkrik morän eller på kalkberggrund. Arten kan uppträda i olika typer av kalktallskog, men rikligast på något torrare lokaler med lavrik vegetation.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Ved och bark
Ved och bark
Levande träd
Levande träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Thelephorales, Familj Bankeraceae, Släkte Sarcodon (fjälltaggsvampar), Art Sarcodon pseudoglaucopus nom. prov. - ruttaggsvamp Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier A2c+3c+4c; C1
Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall i äldre kalkbarrskog, antingen på sand eller på kalkberggrund. Total population i landet bedöms ha minskat starkt och fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av äldre kalkbarrskogar. I Skottland där arten systematiskt eftersökts har den bara påträffats i resterande naturliga tallskogar och aldrig i planterade bestånd. Arten är tidigare sammanblandad med Sarcodon glaucopus som växer med gran. I Naturvårdsverkets åtgärdsprogram för rödlistade fjälltaggsvampar har arten behandlats under namnet Sarcodon glaucopus i vid bemärkelse. Artens fortlevnadsmöjligheter blir förhoppningsvis förbättrad genom åtgärdsprogrammet som sedan 2006 resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 2500 (500-5000). Antalet lokalområden i landet skattas till 125 (25-250). Populationen minskar med mer än 10% inom 50 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på morfotypens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt A-kriteriet. Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att morfotypen hamnar i kategorin Sårbar (VU). (A2c+3c+4c; C1).
En marklevande, medelstor eller stor, köttig och kompakt taggsvamp med cirka 7–12 cm bred hatt, ibland något större. Hatten är ockragulbrun, ibland med ett grårosa skimmer på unga exemplar. Denna nyans kan en tid bli kvarsittande i hattkanten. Hattytan är först matt och slät, tidigt rutigt uppsprickande med början i hattcentrum. Äldre exemplar blir vanligtvis tydligt fjälliga. Färgen är karaktäristiskt ockragulbrun-brun, utan rödaktiga toner som finns hos exempelvis förväxlingsarten skrovlig taggsvamp (S. scabrosus). Foten är nedåt avsmalnande i en spets, har likartad färg som hatten förutom längst ner där den ibland är blågrå. Fruktköttet är först vitt, men får efter torkning en svagt gulaktig ton. Svampen smakar mjöl och är först nästan mild eller något syrlig, men efter en kort stund blir smaken besk vilket ger en bitter eftersmak.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för ruttaggsvamp

Länsvis förekomst och status för ruttaggsvamp baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för ruttaggsvamp

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten förekommer sällsynt spridd i södra och mellersta Sverige. Flest växtplatser finns i norra Uppland samt på Rättviksheden i Dalarna där den i kalktallskogen kan uppträda rikligt. Den är dessutom känd från enstaka växtplatser på Öland, Gotland, i Medelpad och Jämtland. Då arten tidigare har förväxlats med flera andra arter är den ofta felaktigt rapporterad. Förutom Sverige är arten känd från enstaka fynd i Norge, Estland, Schweiz och Frankrike.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Sarcodon - fjälltaggsvampar 
  • Art
    Sarcodon pseudoglaucopusnom. prov. - ruttaggsvamp

Arten bildar ektomykorrhiza med tall på kalkrik mark, antingen på sandiga sediment, kalkrik morän eller på kalkberggrund. Arten kan uppträda i olika typer av kalktallskog, men rikligast på något torrare lokaler med lavrik vegetation.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Ved och bark (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Arten hotas främst av avverkning och andra skogsbruksåtgärder, exempelvis skogsmarksgödsling. Den tål inte en slutavverkning utan kräver ett kontinuerligt trädskikt med tall. Andra hot utgörs av markexploatering och bebyggelse. Även successiv igenväxning med täta moss- och rismattor samt markförsurning som orsakar urlakning av markens kalkhalt kan på sikt innebära ett hot.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Skogsområden med arten bör skyddas och undantas rationellt skogsbruk. Slutavverkning, kraftig gallring och skogsmarksgödsling måste helt undvikas. Långsamma vegetationsförändringar och igenväxning med tjocka moss- och rismattor kan eventuellt hejdas med hjälp av försiktig bränning. Även kalkning av markens ytskikt kan gynna arten.

Nitare, J. & Högberg, N. 2012. Svenska arter av fjälltaggsvampar (Sarcodon) - en preliminär rapport. Svensk Mykologisk Tidskrift 33 (3): 2-49.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2017

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Thelephorales  
  • Familj
    Bankeraceae  
  • Släkte
    Sarcodon - fjälltaggsvampar 
  • Art
    Sarcodon pseudoglaucopus, nom. prov. - ruttaggsvamp
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Johan Nitare 2017