Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  rysk drakblomma

Organismgrupp Kärlväxter Dracocephalum thymiflorum
Rysk drakblomma Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Rysk drakblomma hör till familjen kransblommiga. Den är en ettårig, ofta något violettfärgad, upp till en halv meter hög ört. Bladen är skaftade, smalt äggrunda och småtandade, de nedre med hjärtlik bas. Blommorna sitter kranslikt, 6–12 tillsammans i ett glest ax. Kronan är tvåläppig, ljusblå och omkring 1 cm lång. Fodret är tvåläppigt med den övre läppens mellersta tand större än de andra. Rysk drakblomma skiljer sig från övriga kransblommiga växter på foderkaraktärerna. Bladform och blomstorlek skiljer den från drakblomma D. ruyschiana.
Utbredning
Länsvis förekomst för rysk drakblomma Observationer i  Sverige för rysk drakblomma
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Fynd av rysk drakblomma har gjorts i större delen av landet norrut till Piteå och Jokkmokk. Arten är troligen från början inkommen som förorening i ryskt och östeuropeiskt klöverfrö och den är känd från Sverige sedan början av 1800-talet. Flertalet av förekomsterna har endast varit tillfälliga men i sandigare områden främst i södra Norrland har den etablerat sig som bofast. Idag finns den endast kvar på en lokal i Medelpad och ett fåtal lokaler i Ångermanland, men har tidigare varit bofast i Halland, Västergötland, Västmanland, Dalarna och Hälsingland. I övriga Norden har den varit tillfällig i Danmark (senast sedd cirka 1930), i Norge och Finland är den bofast men sällsynt i södra delarna av respektive land (flest förekomster i Finland). Huvudutbredningsområdet är Ryssland, österut till Mongoliet, med spridda förekomster västerut till Frankrike och Holland, söderut går den till Alperna, Svarta havet och Kaspiska havets södra sida. Den är införd med klöverfrö till Nordamerika.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Förekommer i Medelpad och Ångermanland. Växer främst på torra och sandiga marker. Rysk drakblomma växer främst i nipor men även sandiga åkerkanter. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (250-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 4. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2260 km² och förekomstarean (AOO) till 16 (12-30) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).
Ekologi
Rysk drakblomma är en stäppväxt och växer hos oss främst på torra, sandiga kulturpåverkade marker. Samtliga idag aktuella lokaler är nipor med slagen eller betad vegetation eller sandiga åkerkanter. Den kan även uppträda i andra sandiga kulturpåverkade miljöer som vägkanter, järnvägsbankar och ruderatplatser. Den är konkurrenssvag och värmekrävande varför i varje fall de nordliga lokalerna måste vara sydexponerade. Arten är höstgroende och blommar normalt från maj till juli. Troligen har arten en rätt kortvarig frövila och har därmed ingen större fröbank.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Lamiales (plisterordningen), Familj Lamiaceae (kransblommiga), Släkte Dracocephalum (drakblommor), Art Dracocephalum thymiflorum L. - rysk drakblomma Synonymer Dracocephalum triflorum L., Draktimjan

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Förekommer i Medelpad och Ångermanland. Växer främst på torra och sandiga marker. Rysk drakblomma växer främst i nipor men även sandiga åkerkanter. Antalet reproduktiva individer skattas till 2000 (250-3000). Antalet lokalområden i landet skattas till 4. Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2260 km² och förekomstarean (AOO) till 16 (12-30) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser utbredningsområde, förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)+2ab(i,ii,iii,iv,v)c(iv)).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Rysk drakblomma hör till familjen kransblommiga. Den är en ettårig, ofta något violettfärgad, upp till en halv meter hög ört. Bladen är skaftade, smalt äggrunda och småtandade, de nedre med hjärtlik bas. Blommorna sitter kranslikt, 6–12 tillsammans i ett glest ax. Kronan är tvåläppig, ljusblå och omkring 1 cm lång. Fodret är tvåläppigt med den övre läppens mellersta tand större än de andra. Rysk drakblomma skiljer sig från övriga kransblommiga växter på foderkaraktärerna. Bladform och blomstorlek skiljer den från drakblomma D. ruyschiana.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för rysk drakblomma

Länsvis förekomst och status för rysk drakblomma baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för rysk drakblomma

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Fynd av rysk drakblomma har gjorts i större delen av landet norrut till Piteå och Jokkmokk. Arten är troligen från början inkommen som förorening i ryskt och östeuropeiskt klöverfrö och den är känd från Sverige sedan början av 1800-talet. Flertalet av förekomsterna har endast varit tillfälliga men i sandigare områden främst i södra Norrland har den etablerat sig som bofast. Idag finns den endast kvar på en lokal i Medelpad och ett fåtal lokaler i Ångermanland, men har tidigare varit bofast i Halland, Västergötland, Västmanland, Dalarna och Hälsingland. I övriga Norden har den varit tillfällig i Danmark (senast sedd cirka 1930), i Norge och Finland är den bofast men sällsynt i södra delarna av respektive land (flest förekomster i Finland). Huvudutbredningsområdet är Ryssland, österut till Mongoliet, med spridda förekomster västerut till Frankrike och Holland, söderut går den till Alperna, Svarta havet och Kaspiska havets södra sida. Den är införd med klöverfrö till Nordamerika.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Dracocephalum - drakblommor 
  • Art
    Dracocephalum thymiflorumL. - rysk drakblomma
    Synonymer
    Dracocephalum triflorum L.
    Draktimjan

Rysk drakblomma är en stäppväxt och växer hos oss främst på torra, sandiga kulturpåverkade marker. Samtliga idag aktuella lokaler är nipor med slagen eller betad vegetation eller sandiga åkerkanter. Den kan även uppträda i andra sandiga kulturpåverkade miljöer som vägkanter, järnvägsbankar och ruderatplatser. Den är konkurrenssvag och värmekrävande varför i varje fall de nordliga lokalerna måste vara sydexponerade. Arten är höstgroende och blommar normalt från maj till juli. Troligen har arten en rätt kortvarig frövila och har därmed ingen större fröbank.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
På de kvarvarande lokalerna med rysk drakblomma är upphörande, minskning och förändring av hävden det största hotet. Arten riskerar att försvinna redan efter några få år efter det att hävden upphört.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Samtliga kvarvarande lokaler med rysk drakblomma måste hävdas, helst genom bete. På de lokaler där arten försvunnit under de senaste åren bör bete återinföras för att om möjligt aktivera eventuell fröreserv. Lokalen i Medelpad är inte beroende av hävd, sly måste dock hållas efter där samt viss markstörning bör ske på lokalen. Rysk drakblomma bör övervakas av floraväktare.
Rysk drakblomma är fridlyst. Utländska namn – NO: Russedrakehoved, DK: Russisk Dragehoved, FI: Ketoampiaisyrtti, GB: Dracocephalum.

Bratt, L. m fl (red.) 1993. Hotade och sällsynta växter i Dalarna. Dalarnas Botaniska Sällskap.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund Hård av Segerstad, F. 1924. Sydsvenska florans växtgeografiska huvudgrupper. Malmö.

Jessen, K. & Lind, J. 1922–1923. Det Danske Markukrudts Historie. Det kgl. Danske Videnskabernes Selskabs Skrifter, naturv. og mathem. Afd. 8 Række. VIII. Köbenhavn.

Johansson, B. G. & Larsson, B.† 1997. Odlade växter i Gotlands natur II. Rindi 17: 47–139.

Knutsson, T. m fl 1997. Försvunna, hotade och sårbara kärlväxter på Öland. Krutbrännaren. Suppl. 2.

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1993. Status over den danske flora 1993. G.E.C. Gads Forlag, Kopenhagen.

Mascher, J. W. 1990. Ångermanlands flora. Lund.

Pedersen, A. 1969. Labiaternes og Verbenaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 64: 285–379.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Sernander, R. 1908. Stipa pennata i Västergötland. Svensk Bot. Tidskr. 2: 49–84, 201–228, 390–426.

Suominen, J. 1979. The grain immigrant flora of Finland. Acta Botanica Fennica 111.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson & Lena Jonsell 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Lamiales - plisterordningen 
  • Familj
    Lamiaceae - kransblommiga 
  • Släkte
    Dracocephalum - drakblommor 
  • Art
    Dracocephalum thymiflorum, L. - rysk drakblomma
    Synonymer
    Dracocephalum triflorum L.
    Draktimjan
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson & Lena Jonsell 1996. ©ArtDatabanken, SLU 2007.