Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sadelmurkla

Organismgrupp Storsvampar, Sporsäcksvampar Helvella ephippium
Sadelmurkla Storsvampar, Sporsäcksvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sadelmurkla har en hatt som är 0,5–1,5 cm bred, oregelbundet skållik eller sadelformad. Kanten är först nedåtböjd, sedan utbredd, fri, ibland vidväxt. Insidan är blekt gråbrun till stålgrå eller mörkt grå. Utsidan gråbrun till mörkt grå och luden. Foten är 1,5–3,5 cm hög, 2–4 mm bred, fast, rund eller något tillplattad, med en eller två oansenliga fåror, luden, upptill med samma färg som utsidan, nedtill blekt gråvit till grågul. Sadelmurklan är mycket lik liten hattmurkla (H. stevensii) men den senare är ljusare och har vit till ljusgrå eller blekbrun insida samt vit till gråvit utsida.
Utbredning
Länsvis förekomst för sadelmurkla Observationer i  Sverige för sadelmurkla
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sadelmurklan är känd från ca 20 aktuella lokaler i Sverige. Arten är känd från Skåne, Öland, Närke, Västmanland, Uppland, Dalarna och Lycksele lappmark. Den förekommer även i Danmark, Estland, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Österrike och f.d. Tjeckoslovakien.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Nebrytare på näringsrik mulljord i ädellövskog. Alla fynd gjorda i exklusiva miljöer där det ofta även finns många andra sällsynta och hotade arter. Väl eftersökt och förmodligen en mycket ovanlig art med liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1600 (400-3200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (80). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (20-160). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (80-640) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Arten växer på bar jord eller bland lågt gräs i parker samt på mulljord i ädellövskog. Juli till oktober.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Pezizomycetes, Ordning Pezizales (skålsvampar), Familj Helvellaceae, Släkte Helvella (hattmurklor), Art Helvella ephippium Lév. - sadelmurkla Synonymer Leptopodia ephippium (Lév.) Boud.

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Nebrytare på näringsrik mulljord i ädellövskog. Alla fynd gjorda i exklusiva miljöer där det ofta även finns många andra sällsynta och hotade arter. Väl eftersökt och förmodligen en mycket ovanlig art med liten population. Svårt att bedöma ev. populationsförändringar. Antalet reproduktiva individer skattas till 1600 (400-3200). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (80). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 80 (20-160). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 320 (80-640) km². Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Sårbar (VU). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Nära hotad (NT). Antalet individer bedöms överstiga gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Sadelmurkla har en hatt som är 0,5–1,5 cm bred, oregelbundet skållik eller sadelformad. Kanten är först nedåtböjd, sedan utbredd, fri, ibland vidväxt. Insidan är blekt gråbrun till stålgrå eller mörkt grå. Utsidan gråbrun till mörkt grå och luden. Foten är 1,5–3,5 cm hög, 2–4 mm bred, fast, rund eller något tillplattad, med en eller två oansenliga fåror, luden, upptill med samma färg som utsidan, nedtill blekt gråvit till grågul. Sadelmurklan är mycket lik liten hattmurkla (H. stevensii) men den senare är ljusare och har vit till ljusgrå eller blekbrun insida samt vit till gråvit utsida.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sadelmurkla

Länsvis förekomst och status för sadelmurkla baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sadelmurkla

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sadelmurklan är känd från ca 20 aktuella lokaler i Sverige. Arten är känd från Skåne, Öland, Närke, Västmanland, Uppland, Dalarna och Lycksele lappmark. Den förekommer även i Danmark, Estland, Storbritannien, Tyskland, Nederländerna, Frankrike, Österrike och f.d. Tjeckoslovakien.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Pezizomycetes  
  • Ordning
    Pezizales - skålsvampar 
  • Familj
    Helvellaceae  
  • Släkte
    Helvella - hattmurklor 
  • Art
    Helvella ephippiumLév. - sadelmurkla
    Synonymer
    Leptopodia ephippium (Lév.) Boud.

Arten växer på bar jord eller bland lågt gräs i parker samt på mulljord i ädellövskog. Juli till oktober.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Blek pokalmurkla hotas i parkmiljöer av borttagande av buskar och träd samt förändring av skötseln som leder till en alltför sluten grässvål, t.ex. gödsling. I lövskog hotas den främst av avverkningar eller skogliga åtgärder som leder till att gran gynnas och lövträden trängs tillbaka. Dessutom missgynnas den av röjningar som bidrar till att markens växttäcke sluts.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
I parker där sadelmurkla förekommer måste skötseln anpassas så att denna art och andra svampar gynnas, t.ex. genom att gödsling undviks. Artens växtplatser i skog måste undantas från rationellt skogsbruk. För att på sikt klara artens överlevnad bör bestånd av ädellövskog med lång kontinuitet och hög artrikedom generellt undantas från skogsbruk.
Utländska namn – DK: Saddel-foldhat, FI: Harmaasatulamörsky.

Dennis, R.W.G. 1981. British Ascomycetes. J. Cramer, Vaduz.

Dissing, H. 1966. The genus Helvella in Europe with special emphasis on the species found in Norden. Dansk Botanisk Arkiv 25:1.

Ryman, S. & Holmåsen, I. 1984. Svampar. En fälthandbok. Interpublishing, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Ascomycota - sporsäcksvampar 
  • Understam
    Pezizomycotina  
  • Klass
    Pezizomycetes  
  • Ordning
    Pezizales - skålsvampar 
  • Familj
    Helvellaceae  
  • Släkte
    Helvella - hattmurklor 
  • Art
    Helvella ephippium, Lév. - sadelmurkla
    Synonymer
    Leptopodia ephippium (Lév.) Boud.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Gillis Aronsson 1997.