Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  saffransticka

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Aurantiporus croceus
Saffransticka Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En ettårig ticka med brett vidvuxen, halvcirkelformad hatt och nedlöpande porlager, ibland med flera svagt utbildade hattar, stundom konsolformad, kuddlik eller helt vidväxt, upp till 25 cm bred. Hattöversidan är saffransgul–orangegul. Porlagret är beroende på ålder gult, orangegult eller rödgult. Som färsk är svampen spröd, köttig, saftig och tung. I snitt är svampen ofta orangegul och tydligt koncentriskt zonerad.
Utbredning
Länsvis förekomst för saffransticka Observationer i  Sverige för saffransticka
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
I Sverige är saffranstickan sällsynt. Den är funnen Skåne norrut till Västmanland och Uppland. 40 kända lokaler i landet (2005). Synnerligen väl känd, eftersökt och lätt att känna igen. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 120, vilket motsvarar ungefär omkring 250 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 500 individer enligt IUCN:s definitioner). Den är mycket sällsynt i Danmark, känd från tre lokaler i Norge (Aust-Agder, Vestfold) men ej funnen i Finland. I övrigt förekommer den spridd men sällsynt inom ekens utbredningsområde i Europa samt är även känd från Nordamerika. Den är uppenbarligen starkt hotad i hela Europa, är rödlistad i 11 europeiska länder och anses vara försvunnen i Polen. Huvudutbredning i Europa är Sverige och Lettland med vardera 1/3 av Europas kända lokaler.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Nedbrytare och svag parasit på stammar, stambaser och stamhåligheter av levande, sällan döda, mycket gamla grova ekar i löväng och hagmark. Synnerligen väl känd, eftersökt och lätt att känna igen. Mycket specifika krav på sin livsmiljö. Huvudutbredningen i Europa är Sverige och Lettland med vardera 1/3 av Europas kända lokaler. Enskilda svampmycel kan förmodligen bli uppemot 100 år eller mer. Vid skötsel av parker, hagmark avlägsnas ofta skadade eller döda träd eller delar av träd, vilket missgynnar arten. Uppskattas ha minskat med mer än 80% sedan 1900. Minskningen ser ut att fortgå framöver p.g.a. generationsglapp i landets ekbestånd men inte i lika stor omfattning som under 1900-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (200-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (50-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (316-500) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 100 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 80 % under de senaste 100 åren. Under de kommande 100 åren förväntas minskningstakten uppgå till 50 %. Under en tidsperiod om 100 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 50 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A2c).
Ekologi
Nedbrytare och svag parasit på stammar, stambaser och stamhåligheter av levande, sällan döda, gamla grova ekar i löväng och hagmark. Mycket specifika krav på sin livsmiljö. En sommar- och höstsvamp. Saffranstickan uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par gamla grova ekar på varje lokal. Varje ek rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet), men dock kan fragmenteras och delas upp på ett par fysiskt åtskilda, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, flera decennier och potentiellt lika lång som veden finns kvar. På Danmarks enda kända lokal har samma mycel följts under drygt 70 år.
Landskapstyper
Skog
Skog
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Lövskog
Lövskog
Ädellövskog
Ädellövskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor, Parasit
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· skogsek
· skogsek
Levande träd
Levande träd
Dött träd
Dött träd
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Polyporales, Familj Meruliaceae, Släkte Aurantiporus, Art Aurantiporus croceus (Pers.:Fr.) Murrill - saffransticka Synonymer Boletus croceus Pers.:Fr., Hapalopilus croceus (Fr.) Donk, Inonotus croceus (Pers.:Fr.) P.Karst., Phaeolus croceus (Pers.:Fr.) Pat., Tyromyces croceus (Pers.:Fr.) J.Lowe, Polyporus croceus (Pers.:Fr.) Fr., Hapalopilus croceus (Pers.:Fr.) Donk, Aurantioporus croceus (Pers.:Fr.) Murrill

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier A2c
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Nedbrytare och svag parasit på stammar, stambaser och stamhåligheter av levande, sällan döda, mycket gamla grova ekar i löväng och hagmark. Synnerligen väl känd, eftersökt och lätt att känna igen. Mycket specifika krav på sin livsmiljö. Huvudutbredningen i Europa är Sverige och Lettland med vardera 1/3 av Europas kända lokaler. Enskilda svampmycel kan förmodligen bli uppemot 100 år eller mer. Vid skötsel av parker, hagmark avlägsnas ofta skadade eller döda träd eller delar av träd, vilket missgynnar arten. Uppskattas ha minskat med mer än 80% sedan 1900. Minskningen ser ut att fortgå framöver p.g.a. generationsglapp i landets ekbestånd men inte i lika stor omfattning som under 1900-talet. Antalet reproduktiva individer skattas till 400 (200-800). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (100). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (2). Antalet lokalområden i landet skattas till 100 (50-200). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 500 (316-500) km². Populationen minskar med mer än 10% inom 100 (= 3 generationer) år. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten har uppgått till 80 % under de senaste 100 åren. Under de kommande 100 åren förväntas minskningstakten uppgå till 50 %. Under en tidsperiod om 100 år, som sträcker sig både bakåt och framåt i tiden, så bedöms minskningstakten uppgå till 50 %. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). Minskningstakten överstiger gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt A-kriteriet. (A2c).
Konventioner Typisk art i 9160 Näringsrik ekskog (Boreal region (BOR) och Kontinental region (CON)), Skogsstyrelsens signalart
Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
En ettårig ticka med brett vidvuxen, halvcirkelformad hatt och nedlöpande porlager, ibland med flera svagt utbildade hattar, stundom konsolformad, kuddlik eller helt vidväxt, upp till 25 cm bred. Hattöversidan är saffransgul–orangegul. Porlagret är beroende på ålder gult, orangegult eller rödgult. Som färsk är svampen spröd, köttig, saftig och tung. I snitt är svampen ofta orangegul och tydligt koncentriskt zonerad.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för saffransticka

Länsvis förekomst och status för saffransticka baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för saffransticka

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



I Sverige är saffranstickan sällsynt. Den är funnen Skåne norrut till Västmanland och Uppland. 40 kända lokaler i landet (2005). Synnerligen väl känd, eftersökt och lätt att känna igen. Det verkliga antalet lokaler i landet bedöms inte överstiga 120, vilket motsvarar ungefär omkring 250 genetiskt unika mycel (bedöms motsvara 500 individer enligt IUCN:s definitioner). Den är mycket sällsynt i Danmark, känd från tre lokaler i Norge (Aust-Agder, Vestfold) men ej funnen i Finland. I övrigt förekommer den spridd men sällsynt inom ekens utbredningsområde i Europa samt är även känd från Nordamerika. Den är uppenbarligen starkt hotad i hela Europa, är rödlistad i 11 europeiska länder och anses vara försvunnen i Polen. Huvudutbredning i Europa är Sverige och Lettland med vardera 1/3 av Europas kända lokaler.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Meruliaceae  
  • Släkte
    Aurantiporus  
  • Art
    Aurantiporus croceus(Pers.:Fr.) Murrill - saffransticka
    Synonymer
    Boletus croceus Pers.:Fr.
    Hapalopilus croceus (Fr.) Donk
    Inonotus croceus (Pers.:Fr.) P.Karst.
    Phaeolus croceus (Pers.:Fr.) Pat.
    Tyromyces croceus (Pers.:Fr.) J.Lowe
    Polyporus croceus (Pers.:Fr.) Fr.
    Hapalopilus croceus (Pers.:Fr.) Donk
    Aurantioporus croceus (Pers.:Fr.) Murrill

Nedbrytare och svag parasit på stammar, stambaser och stamhåligheter av levande, sällan döda, gamla grova ekar i löväng och hagmark. Mycket specifika krav på sin livsmiljö. En sommar- och höstsvamp. Saffranstickan uppträder som regel bara på någon enstaka till ett par gamla grova ekar på varje lokal. Varje ek rymmer troligtvis bara en genetiskt unik svampindivid (genet), men dock kan fragmenteras och delas upp på ett par fysiskt åtskilda, men genetiskt identiska mycel (rameter, motsvarar IUCN:s definition av individ). Fruktkropparna är ettåriga, men mycelets livslängd kan vara lång, flera decennier och potentiellt lika lång som veden finns kvar. På Danmarks enda kända lokal har samma mycel följts under drygt 70 år.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor, Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Lövskog, Ädellövskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· skogsek - Quercus robur (Viktig)
Levande träd (Viktig)
Dött träd (Har betydelse)
Arten hotas av att olikåldriga bestånd av ek eller ekblandskog avverkas. Vid skötsel av parker, hagmark och naturreservat avlägsnas ofta skadade eller döda träd eller delar av träd, vilket också missgynnar arten. Uppskattas ha minskat med mer än 80% sedan 1900 i Sverige. Minskningen ser ut att fortgå p.g.a. generationsglapp i landets ekbestånd.

Påverkan
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Värdträd och andra skadade eller döda, gamla ekar måste skyddas. Hela bestånd av olikåldrig ek måste bevaras i ovan nämnda miljöer.

Åtgärdsprogram Utgått ur ÅGP
Utländska namn – NO: Safrankjuke, DK: Safrangul poresvamp, FI: Sahramikääpä.

Buchwald, N.F. 1974. Safrangul poresvamp (Polyporus/Hapalopilus/croceus) fundet 1936 i Danmark. Friesia 10: 323–326.

Dahlberg A & Croneborg H. 2003. 33 threatened fungi in Europe - Complementary and revised information on candidates for listing in Appendix I of the Bern Convention.

(www.artdata.slu.se/Bern_Fungi/Bern_Fungi.htm) Jahn, H. 1963. Mitteleuropäische Porlinge (Polyporaceae s. lato) und ihr Vorkommen in Westfalen. Westfälische Pilzbriefe 4: 1–143.

Jahn, H. 1979. Pilze die an Holz wachsen. Herford.

Sunhede, S. 1977. Något om ved- och barkbeboende eksvampar i Sverige. Svensk Bot. Tidskr. 71: 101–108.

Vesterholt J. 2004. Danmarks svampe. Gyldendal Fakta. Köpenhamn

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1984. Rev. Stellan Sunhede 1997.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetes, ordines incertae sedis  
  • Ordning
    Polyporales  
  • Familj
    Meruliaceae  
  • Släkte
    Aurantiporus  
  • Art
    Aurantiporus croceus, (Pers.:Fr.) Murrill - saffransticka
    Synonymer
    Boletus croceus Pers.:Fr.
    Hapalopilus croceus (Fr.) Donk
    Inonotus croceus (Pers.:Fr.) P.Karst.
    Phaeolus croceus (Pers.:Fr.) Pat.
    Tyromyces croceus (Pers.:Fr.) J.Lowe
    Polyporus croceus (Pers.:Fr.) Fr.
    Hapalopilus croceus (Pers.:Fr.) Donk
    Aurantioporus croceus (Pers.:Fr.) Murrill
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Stellan Sunhede 1984. Rev. Stellan Sunhede 1997.