Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  saltfäbroms

Organismgrupp Tvåvingar, Flugor Hybomitra expollicata
Saltfäbroms Tvåvingar, Flugor

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Släktet Hybomitra är ett artrikt släkte som omfattar bromsar med klara vingar och ögon med behåring, även om behåringen kan vara gles hos honor av just saltfäbroms. Saltfäbromsen är en måttligt stor art, 12–18 mm. Hos levande djur har ögonen vanligtvis tre band, men ibland färre. Andra karaktärer som i kombination är typiska för arten är att bakkroppen har rödbruna sidor, antennerna helt svarta, och svängkolvarna vita.
Utbredning
Länsvis förekomst för saltfäbroms Observationer i  Sverige för saltfäbroms
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Saltfäbromsen är i Sverige känd ifrån Skåne, Blekinge och Öland. De senaste fynden är från Falsterbohalvön i Skåne. Arten är närmast oss funnen i Danmark, och där endast på Amager men betraktas som relativt vanlig på de betade saltängarna där (Kristiansen & Sommer, 2000). Världsutbredningen omfattar större delen av Västeuropa bl.a. England, Tyskland, Frankrike och Italien. Arten är vidare funnen även i Ukraina, Kazakstan, Uzbekistan och Sibirien. Fynduppgifter från Central- och Östeuropa saknas. Arten betraktas som ”rare” i England.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
B2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Saltfäbroms är känd från Skåne, Blekinge och Öland. I övriga Norden endast sällsynt i Danmark. Den är entydigt knuten till salina miljöer och inskränkt till marina strandkärr och anslutande ängsmark. Troligen gynnas den på betade marina strandängar av djurens tramp som ger en bra miljö för larverna och djurens blod är föda för de vuxna flugorna. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (3-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (1000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (12-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)c(iv)).
Ekologi
Arten är i Europa framförallt funnen längs kuster med salina strandängar. De vuxna honorna suger blod från djur, bl.a. betande kor och hästar. Har även observerats suga blod från hundar och människor. Arten är relativt vanlig på salina ängar i Camargue, Frankrike, och har där observerats preferera för att suga blod från magen på hästar och kor (Ballard & Waage, 1988). Hanar av bromsar är vanligtvis blombesökare och livnär sig generellt på nektar. Larven av saltfäbroms är dåligt känd, men larver av bromsar lever generellt som rovdjur i blöt jord och slam. Det är sannolikt att larven av saltfäbroms är beroende av salt och blöt mark. Troligtvis bidrar även djurens tramp till en bra miljö för larverna. Adulta flugor är funna juni till augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Sötvatten
Sötvatten
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppna strandbiotoper
Öppna strandbiotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Havsstrand
Havsstrand
Småvatten
Småvatten
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Parasit
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
Levande djur
Levande djur
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Diptera (tvåvingar), Familj Tabanidae (bromsar), Släkte Hybomitra, Art Hybomitra expollicata (Pandellé, 1883) - saltfäbroms Synonymer

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier B2ab(iii,iv)c(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Saltfäbroms är känd från Skåne, Blekinge och Öland. I övriga Norden endast sällsynt i Danmark. Den är entydigt knuten till salina miljöer och inskränkt till marina strandkärr och anslutande ängsmark. Troligen gynnas den på betade marina strandängar av djurens tramp som ger en bra miljö för larverna och djurens blod är föda för de vuxna flugorna. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (3-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 10000 (1000-50000) km² och förekomstarean (AOO) till 80 (12-200) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Sårbar (VU) till Starkt hotad (EN). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Sårbar (VU). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Sårbar (VU). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B2ab(iii,iv)c(iv)).
Släktet Hybomitra är ett artrikt släkte som omfattar bromsar med klara vingar och ögon med behåring, även om behåringen kan vara gles hos honor av just saltfäbroms. Saltfäbromsen är en måttligt stor art, 12–18 mm. Hos levande djur har ögonen vanligtvis tre band, men ibland färre. Andra karaktärer som i kombination är typiska för arten är att bakkroppen har rödbruna sidor, antennerna helt svarta, och svängkolvarna vita.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för saltfäbroms

Länsvis förekomst och status för saltfäbroms baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för saltfäbroms

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Saltfäbromsen är i Sverige känd ifrån Skåne, Blekinge och Öland. De senaste fynden är från Falsterbohalvön i Skåne. Arten är närmast oss funnen i Danmark, och där endast på Amager men betraktas som relativt vanlig på de betade saltängarna där (Kristiansen & Sommer, 2000). Världsutbredningen omfattar större delen av Västeuropa bl.a. England, Tyskland, Frankrike och Italien. Arten är vidare funnen även i Ukraina, Kazakstan, Uzbekistan och Sibirien. Fynduppgifter från Central- och Östeuropa saknas. Arten betraktas som ”rare” i England.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Tabanoidea  
  • Familj
    Tabanidae - bromsar 
  • Släkte
    Hybomitra  
  • Art
    Hybomitra expollicata(Pandellé, 1883) - saltfäbroms

Arten är i Europa framförallt funnen längs kuster med salina strandängar. De vuxna honorna suger blod från djur, bl.a. betande kor och hästar. Har även observerats suga blod från hundar och människor. Arten är relativt vanlig på salina ängar i Camargue, Frankrike, och har där observerats preferera för att suga blod från magen på hästar och kor (Ballard & Waage, 1988). Hanar av bromsar är vanligtvis blombesökare och livnär sig generellt på nektar. Larven av saltfäbroms är dåligt känd, men larver av bromsar lever generellt som rovdjur i blöt jord och slam. Det är sannolikt att larven av saltfäbroms är beroende av salt och blöt mark. Troligtvis bidrar även djurens tramp till en bra miljö för larverna. Adulta flugor är funna juni till augusti.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor), Nyttjar nektar/pollen, Parasit

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand, Sötvatten, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppna strandbiotoper, Öppen fastmark, Havsstrand, Småvatten

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
Levande djur (Viktig)
Arten är generellt missgynnad av betet på marina strandängar minskat så starkt. Betesdjur lämpliga för honornas blodmål uppehåller sig därför alltför långt från vattenmiljöer. Dessutom skapas inte söndertrampad mark som är lämplig för larvutvecklingen på fastmarksbeten i lika hög utsträckning som i strandnära miljöer.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
En rad arter är missgynnad av minskat bete på strandängar. Återställande av bete på marina strandängar skulle gynna ett flertal arter såväl som saltfäbromsen.

Ballard, J.W.O. & Waage, J.K. 1988. Feeding strategies of the horseflies Hybomitra expollicata and Tabanus bromius in southern France. Medical and Veterinary Entomology 2: 265–270.

Chvála, M., Lyneborg, L. & Moucha, J. 1972. The horse flies of Europe. The Enomological Society of Copenhagen. E.W. Classey Ltd.

Kristensen, P.K. & Sommer, C. 2000. Ammonia and 1-octen-3-ol as attractants for Haematopota pluvialis, Hybomitra expollicata (Diptera: Tabanidae), and Morellia spp. (Diptera: Muscidae). Journal of Medical Entomology. 37: 984-985.

Stubbs, A.E. & Drake, M. 2001. British Soldierflies and their Allies. British Entomological and Natural History Society.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Diptera - tvåvingar 
  • Underordning
    Brachycera - flugor 
  • Överfamilj
    Tabanoidea  
  • Familj
    Tabanidae - bromsar 
  • Släkte
    Hybomitra  
  • Art
    Hybomitra expollicata, (Pandellé, 1883) - saltfäbroms
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jonas Sandström 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.