Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandkronmal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Bucculatrix ratisbonensis
Sandkronmal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Huvudet pryds av rostbruna eller gråbruna hårfjäll, som är lite ljusare vid sidorna. Typisk för arterna i släktet Bucculatrix är den yviga hårbeklädnaden på huvudet, därav namnet kronmal. Mellankroppen och framvingen har en vit eller gråvit grundfärg. I spetsområdet på framvingen finns ett diffust mönster av bruna fjäll i olika nyanser som bildar vinklade tvärband eller sneda hakar. Ovanför det bakre hörnet ligger en liten svart punkt, typisk för arten. Detta skiljer sandkronmal från kalkkronmal, som där har en något ljusare, större och diffusare fläck. Vingspann 6,5-7 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandkronmal Observationer i  Sverige för sandkronmal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandkronmal är känd från kustnära områden i Skåne, Blekinge, Halland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän och Uppland. I Skåne har den påträffats också i inlandet. Förekomsten på Öland är inte med full säkerhet fastställd. Den är mycket lokal och utanför Skåne sällsynt. I Danmark finns den över större delen av landet och i Norge är den känd från Osloområdet och i Hedmark. Den är i Norge betecknad som sårbar (VU). I Finland förekommer sandkronmal bara i den sydöstligaste delen och har där klassats som starkt hotad (EN). I övrigt finns den i Baltikum och i hela Mellaneuropa ner till Italien samt österut till Uralbergen.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
Sandögonlappmal förekommer mycket lokalt på sandiga marker med fältmalört (Artemisia campestris) i de södra delarna av landet upp till Uppland men saknas på Öland och Gotland. Förlusten av habitat är det största hotet mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (28000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Sandkronmal finns på sandmarker med dess värdväxt fältmalört Artemisia campestris. På de skånska lokalerna är hedblomster Helichrysum arenarium en ofta sedd följeväxt. Fjärilen flyger i två generationer, i juni och i augusti. Några svenska observationer av larvens levnadssätt finns inte, men med största sannolikhet minerar den blad av fältmalört och äter utvändigt på blad i sista stadiet.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· fältmalört
· fältmalört
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Bucculatricidae (kronmalar), Släkte Bucculatrix, Art Bucculatrix ratisbonensis Stainton, 1861 - sandkronmal Synonymer sandögonlappmal

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)

Dokumentation Sandögonlappmal förekommer mycket lokalt på sandiga marker med fältmalört (Artemisia campestris) i de södra delarna av landet upp till Uppland men saknas på Öland och Gotland. Förlusten av habitat är det största hotet mot arten. Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (10-100). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 30000 (28000-40000) km² och förekomstarean (AOO) till 200 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Huvudet pryds av rostbruna eller gråbruna hårfjäll, som är lite ljusare vid sidorna. Typisk för arterna i släktet Bucculatrix är den yviga hårbeklädnaden på huvudet, därav namnet kronmal. Mellankroppen och framvingen har en vit eller gråvit grundfärg. I spetsområdet på framvingen finns ett diffust mönster av bruna fjäll i olika nyanser som bildar vinklade tvärband eller sneda hakar. Ovanför det bakre hörnet ligger en liten svart punkt, typisk för arten. Detta skiljer sandkronmal från kalkkronmal, som där har en något ljusare, större och diffusare fläck. Vingspann 6,5-7 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandkronmal

Länsvis förekomst och status för sandkronmal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandkronmal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandkronmal är känd från kustnära områden i Skåne, Blekinge, Halland, Östergötland, Västergötland, Bohuslän och Uppland. I Skåne har den påträffats också i inlandet. Förekomsten på Öland är inte med full säkerhet fastställd. Den är mycket lokal och utanför Skåne sällsynt. I Danmark finns den över större delen av landet och i Norge är den känd från Osloområdet och i Hedmark. Den är i Norge betecknad som sårbar (VU). I Finland förekommer sandkronmal bara i den sydöstligaste delen och har där klassats som starkt hotad (EN). I övrigt finns den i Baltikum och i hela Mellaneuropa ner till Italien samt österut till Uralbergen.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix ratisbonensisStainton, 1861 - sandkronmal
    Synonymer
    sandögonlappmal

Sandkronmal finns på sandmarker med dess värdväxt fältmalört Artemisia campestris. På de skånska lokalerna är hedblomster Helichrysum arenarium en ofta sedd följeväxt. Fjärilen flyger i två generationer, i juni och i augusti. Några svenska observationer av larvens levnadssätt finns inte, men med största sannolikhet minerar den blad av fältmalört och äter utvändigt på blad i sista stadiet.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppen fastmark, Blottad mark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· fältmalört - Artemisia campestris (Viktig)
Igenväxning, exploatering (bebyggelse, vägdragning, etc.) och extremt överbete kan ödelägga populationer av sandkronmal. Gödsling av betesmarker hämmar förekomsten av fältmalört och då också sandkronmal. Likaså kan kvävenedfallet från luften på lång sikt försämra habitatet inom områden, där marken inte lätt kan buffra nedfallet.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Förekomster av sandkronmal bör meddelas berörda länsstyrelser och också matas in på Artportalen. En inventering av arten vore önskvärd, och då kunde man samtidigt söka efter andra insektsarter med ungefär samma habitatkrav. Lokaler med synnerligen goda populationer av sandkronmal bör skötas så att arten gynnas. Detta är också fördelaktigt för många insekter bundna till detta habitat. Magra marker där arten finns bör inte gödslas.

Bengtsson, B. Å. & Johansson, R. 2011. Bucculatrix ratisbonensis sandkronmal, s. 70-71. Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Bronsmalar-rullvingemalar. Lepidoptera: Roeslerstammiidae-Lyonetiidae. Artdatabanken, SLU, Uppsala.

Internet (November 2011)

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011. © ArtDatabanken

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gracillarioidea  
  • Familj
    Bucculatricidae - kronmalar 
  • Släkte
    Bucculatrix  
  • Art
    Bucculatrix ratisbonensis, Stainton, 1861 - sandkronmal
    Synonymer
    sandögonlappmal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2011. © ArtDatabanken