Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandnörel

Organismgrupp Kärlväxter Minuartia viscosa
Sandnörel Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sandnörel är en 1-årig, upp till 10 cm hög nejlikväxt med glandel- och finhårig, sällan kal, stjälk. Stjälken är mer eller mindre violett anlupen och oftast gaffelgrenad från basen. De små linjära bladen är motsatta och oskaftade. Blommorna sitter i glesa knippen och har 2–2,5 mm långa, jämnt tillspetsade, 3-nerviga foderblad med hinnkant. Kronbladen är hela, vita och omkring hälften så långa som foderbladen. Den avlånga kapseln är jämnlång med foderbladen. Fröna är fårade och 0,3–0,4 mm breda. Arten förökar sig genom frön som troligen kan bevara grobarheten under lång tid. Blomningstiden är långt utdragen, från juni till augusti, då både höst- och vårgroende exemplar brukar finnas på samma lokal.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandnörel Observationer i  Sverige för sandnörel
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandnörel har under årens lopp blivit funnen på ca 50 lokaler i Skåne, i huvudsak i Vombsänkan och i landskapets östra delar. De senaste decennierna har den dock endast varit årsvis inom ett mycket begränsat område vid Lyngsjö i Kristianstads kommun. Här förekom den i 1000-tal till 10 000-tals exemplar under en period 1991-1998. Under senare år har individantalet varit betydligt blygsammare 20-50 exemplar. En rapport om sandnörel i Ravlunda 1991 är trovärdig, men växten har därefter inte kunnat återfinnas på denna lokal. I Danmark har sandnörel blivit noterad på ett fåtal platser. Den anses endast finnas kvar på östra Mön där den dock inte gått att återfinna varje år. Arten är inte känd från de övriga nordiska länderna. Sandnörel är en centraleuropeisk-kontinental art med en osammanhängande utbredning från västra Frankrike och norra Italien till området norr om Kaspiska havet. Artens utbredning i Mindre Asien är osäker. De svenska och danska förekomsterna är de nordligaste.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Sandnörel har tidigare varit känd från relativt många lokaler i Skåne, men idag är den nästan årsviss på bara en lokal. Arten växer på kalkhaltig sand på en torr, öppen trädesåker och i angränsande vägkant. Ett åtgärdsprogram har tagits fram för att gynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (1-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (4-12) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (4-12) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); D).
Ekologi
Sandnörel växer vid Lyngsjö i kalkhaltig sand på en torr, öppen trädesåker och i angränsande vägkant där växttäcket är glest och uppbrutet. På och i anslutning till lokalen kan man finna arter som är associerade till det exklusiva växtsamhället sandstäpp, bl a tofsäxing Koeleria glauca och grusviva Androsace septentrionalis men även mera vittspridda sandarter som sandnarv Arenaria serpyllifolia, grönknavel Scleranthus annuus, vitknavel S. perennis och grusbräcka Saxifraga tridactylites. Flertalet senare fynd av sandnörel i Skåne har varit på liknande starkt kulturbetingade växtplatser, främst trädad åkermark. En mer ursprunglig biotop för arten är kalkhaltiga sandbackar där växttäcket hålls öppet genom erosion och djurtramp. På kontinenten förekommer sandnörel även i torra barrskogar.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Förekommer
Viktig
Biotoper
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Levande djur
Levande djur
· myror
· myror
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Caryophyllaceae (nejlikväxter), Släkte Minuartia (nörlar), Art Minuartia viscosa (Schreb.) Schinz & Thell. - sandnörel Synonymer Alsine viscosa Schreb., Alsine tenuifolia

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); D
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Akut hotad (CR)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Sandnörel har tidigare varit känd från relativt många lokaler i Skåne, men idag är den nästan årsviss på bara en lokal. Arten växer på kalkhaltig sand på en torr, öppen trädesåker och i angränsande vägkant. Ett åtgärdsprogram har tagits fram för att gynna arten. Antalet reproduktiva individer skattas till 25 (1-100). Antalet lokalområden i landet skattas till 1 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 4 (4-12) km² och förekomstarean (AOO) till 4 (4-12) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Akut hotad (CR). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Akut hotad (CR). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få, extrema fluktuationer förmodligen förekommer och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Akut hotad (CR) enligt D-kriteriet. (B1ab(iii,v)c(iv)+2ab(iii,v)c(iv); D).

Fridlysning Fridlyst enligt Artskyddsförordningen (SFS 2007:845), enligt paragraf: 8. Bestämmelsen gäller hela landet
Åtgärdsprogram Fastställt
Sandnörel är en 1-årig, upp till 10 cm hög nejlikväxt med glandel- och finhårig, sällan kal, stjälk. Stjälken är mer eller mindre violett anlupen och oftast gaffelgrenad från basen. De små linjära bladen är motsatta och oskaftade. Blommorna sitter i glesa knippen och har 2–2,5 mm långa, jämnt tillspetsade, 3-nerviga foderblad med hinnkant. Kronbladen är hela, vita och omkring hälften så långa som foderbladen. Den avlånga kapseln är jämnlång med foderbladen. Fröna är fårade och 0,3–0,4 mm breda. Arten förökar sig genom frön som troligen kan bevara grobarheten under lång tid. Blomningstiden är långt utdragen, från juni till augusti, då både höst- och vårgroende exemplar brukar finnas på samma lokal.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandnörel

Länsvis förekomst och status för sandnörel baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandnörel

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandnörel har under årens lopp blivit funnen på ca 50 lokaler i Skåne, i huvudsak i Vombsänkan och i landskapets östra delar. De senaste decennierna har den dock endast varit årsvis inom ett mycket begränsat område vid Lyngsjö i Kristianstads kommun. Här förekom den i 1000-tal till 10 000-tals exemplar under en period 1991-1998. Under senare år har individantalet varit betydligt blygsammare 20-50 exemplar. En rapport om sandnörel i Ravlunda 1991 är trovärdig, men växten har därefter inte kunnat återfinnas på denna lokal. I Danmark har sandnörel blivit noterad på ett fåtal platser. Den anses endast finnas kvar på östra Mön där den dock inte gått att återfinna varje år. Arten är inte känd från de övriga nordiska länderna. Sandnörel är en centraleuropeisk-kontinental art med en osammanhängande utbredning från västra Frankrike och norra Italien till området norr om Kaspiska havet. Artens utbredning i Mindre Asien är osäker. De svenska och danska förekomsterna är de nordligaste.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Minuartia - nörlar 
  • Art
    Minuartia viscosa(Schreb.) Schinz & Thell. - sandnörel
    Synonymer
    Alsine viscosa Schreb.
    Alsine tenuifolia

Sandnörel växer vid Lyngsjö i kalkhaltig sand på en torr, öppen trädesåker och i angränsande vägkant där växttäcket är glest och uppbrutet. På och i anslutning till lokalen kan man finna arter som är associerade till det exklusiva växtsamhället sandstäpp, bl a tofsäxing Koeleria glauca och grusviva Androsace septentrionalis men även mera vittspridda sandarter som sandnarv Arenaria serpyllifolia, grönknavel Scleranthus annuus, vitknavel S. perennis och grusbräcka Saxifraga tridactylites. Flertalet senare fynd av sandnörel i Skåne har varit på liknande starkt kulturbetingade växtplatser, främst trädad åkermark. En mer ursprunglig biotop för arten är kalkhaltiga sandbackar där växttäcket hålls öppet genom erosion och djurtramp. På kontinenten förekommer sandnörel även i torra barrskogar.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Biotoper som är viktiga för arten: Människoskapad miljö på land

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark, Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Levande djur (Viktig)
· myror - Formicidae (Viktig)
Sandnörel är en mycket konkurrenssvag art som försvinner om växtplatsen växer igen och vegetationstäcket sluts. I samband med att det ålderdomliga ambulerande åkerbruket i kombination med långa betade trädesperioder i stort sett försvunnit från de skånska sandområdena, har antalet lämpliga lokaler för sandnörel troligen blivit allt färre. Förutom igenväxning utgör konstbevattning, ogräsmedel och konstgödning av betade trädesåkrar hot mot arten.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Intensifierat jordbruk (Stor negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Sandnörel är en oansenlig växt som ofta inte blir mer än några få cm hög. Den är mycket lätt att förbise och då den troligen har en varaktig fröreserv är det angeläget att äldre lokaler för sandnörel blir systematiskt inventerade. År 2004 eftersöktes ett antal äldre lokaler i Ravlundatrakten, dock utan resultat. För trädesåkern med den rikligaste förekomsten vid Lyngsjö finns ett avtal med brukaren med syfte att gynna sandnöreln. Trädan betas hårt och har inte varit odlad sedan lång tid. Spontant invandrad tall har blivit bortröjd och försök med att blotta kalkhaltig sand på delar av lokalen har nyligen genomförts. Artens behov av omrörning av marken visas tydligt av att den idag i stort sett endast växer i ett ca 5 m brett band längs vägen. Detta band uppstod när vägförvaltningen tog upp ett nytt dike i början av 1980-talet och den uppschaktade sanden lades på trädan och planades ut med hjälp av en väghyvel. Det är troligt att ytskiktet här är mera kalkhaltigt än omgivande mera urlakade delar av trädan. Schaktning av sand kan i framtiden prövas på likartat sätt som vid tidigare vägarbete. Lyngsjölokalen ligger i anslutning till ett sedan många år tillbaka planerat reservat och gränsar till ett Natura 2000 – område. Även förekomsterna av sandnörel måste ingå i en framtida reservatsbildning så att dessa får ett mera varaktigt skydd. Arten övervakas av floraväktare. Ett åtgärdsprogram för sandnörel ska upprättas och det kommer att ge förslag på lämpliga åtgärder.

Åtgärdsprogram Fastställt
Sandnörel är fridlyst. Skånskt material av sandnörel odlas i de botaniska trädgårdarna i Lund och Helsingborg. Utländska namn – NO: Aurarve, DK: Klæbrig Norel, GB: Sticky Sandwort.

Anonym 1996. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1995. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1996 (1): 5–52.

Anonym 1997. Floraväktarverksamheten i Skåne. Årsrapport 1996. Lunds Botaniska Förening. Medlemsblad 1997 (1).

Løjtnant, B. & Worsøe, E. 1977. Foreløbig status over den danske flora. Reports from the Botanical Institute, University of Aarhus, No. 2.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.Å. 1982. Projekt Linné rapporterar 121–132. Svensk Bot. Tidskr. 76: 135–145.

Nilsson, Ö. & Gustafsson, L.-Å. 1985. Projekt Linné: slutrapport. Svensk Bot. Tidskr. 79: 319–328.

Olsson, K.-A. 2004. Floraväktarrapport 2004. Bot. Not. 137 (3): 1–36.

Olsson, K.-A. & Tyler, T. 2001. Skånes rödlistade kärlväxter i ett historiskt perspektiv II. Bot. Not. 134 (3): 1–35.

Pedersen, A. 1959. Caryophyllaceernes udbredelse i Danmark. Bot. Tidsskr. 55: 157–267.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1994. Rev. Margareta Edqvist & Kjell-Arne Olsson 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Caryophyllaceae - nejlikväxter 
  • Släkte
    Minuartia - nörlar 
  • Art
    Minuartia viscosa, (Schreb.) Schinz & Thell. - sandnörel
    Synonymer
    Alsine viscosa Schreb.
    Alsine tenuifolia
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1994. Rev. Margareta Edqvist & Kjell-Arne Olsson 2006. ©ArtDatabanken, SLU 2006.