Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandplutt

Organismgrupp Manteldjur Dextrogaster suecica
Sandplutt Manteldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En millimeterstor sjöpung som är svår att hitta eftersom den lever nere i sedimentet på skalgrusbottnar och dessutom ibland har manteln täckt av sand. Muntentaklerna är långa och kan sticka ut genom munsifonen. Arten är bara känd från vattnen utanför Gullmarsfjorden och nära Bergen.

En liten sjöpung som bara blir upp till 1,3 mm i diameter, vilket innebär att man måste leta igenom skalgrusprover under preparermikroskop för att hitta den. Manteln är tunn och genomskinlig, och ibland fäster skalfragment eller sandkorn på den, vilket gör det ännu svårare att upptäcka djuret. De två sifonerna är tydligt åtskilda och kan vara riktade åt motsatt håll. Munsifonen har 6-7 tydliga och välutvecklade lober, medan atrialsifonens mynning har slät kant. Muntentaklerna kan vara så långa att de sticker ut genom sifonen.
Inre morfologi: Gälkorgen har åtta långa, slanka och ogrenade muntentakler och upp till åtta rader av gälspringor. På vardera sidan av gälkorgen finns 12-13 längsgående blodkärl, och på dem sitter korta papiller. Blodkärlen sträcker sig inte riktigt utmed hela gälkorgens längd. Rygglisten är mycket kort och uppdelad i flera flikar. Liksom hos andra arter i familjen Corellidae ligger matsmältningskanalen på höger sida om gälkorgen. Tarmens slinga böjer sig (liksom hos familjens övriga arter) runt magen, dvs. den löper bakom magen. Magen har en slät utsida men kan vara papillös på insidan. Det finns bara en enda gonad som ligger omgiven av matsmältningskanalen. Dess övre del består av testiklar, och under testiklarna finns ett ovarium med ägg.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandplutt Observationer i  Sverige för sandplutt
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandplutt påträffades första gången vid Byxeskären utanför Gullmarsfjorden, och detta var länge den enda kända lokalen. Senare har arten även påträffats utanför Bergen i Norge. Eftersom arten är så liten kan den dock vara förbisedd.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
Dextrogaster suecica är en mycket liten sjöpung som endast är funnen på lokalen Nordströmmarna utanför Gullmarsfjorden. Beskriven från denna lokal 1962 och såvitt är känt är den sedan dess inte rapporterad. Eftersom arten är så liten kan den dock vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
Ekologi
Sandplutt lever interstitiellt (dvs. mellan sandkornen) på sandbottnar med skalgrus på ca 20 meters djup. Man vet inget mer om dess biologi.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Ordning Phlebobranchiata, Familj Corellidae (högermagade sjöpungar), Släkte Dextrogaster, Art Dextrogaster suecica F.Monniot, 1962 - sandplutt Synonymer

Kategori Kunskapsbrist (DD)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Dextrogaster suecica är en mycket liten sjöpung som endast är funnen på lokalen Nordströmmarna utanför Gullmarsfjorden. Beskriven från denna lokal 1962 och såvitt är känt är den sedan dess inte rapporterad. Eftersom arten är så liten kan den dock vara förbisedd. Faktaunderlaget bedöms vara otillräckligt för att avgöra vilken av de olika rödlistningskategorierna som är mest trolig.
En millimeterstor sjöpung som är svår att hitta eftersom den lever nere i sedimentet på skalgrusbottnar och dessutom ibland har manteln täckt av sand. Muntentaklerna är långa och kan sticka ut genom munsifonen. Arten är bara känd från vattnen utanför Gullmarsfjorden och nära Bergen.

En liten sjöpung som bara blir upp till 1,3 mm i diameter, vilket innebär att man måste leta igenom skalgrusprover under preparermikroskop för att hitta den. Manteln är tunn och genomskinlig, och ibland fäster skalfragment eller sandkorn på den, vilket gör det ännu svårare att upptäcka djuret. De två sifonerna är tydligt åtskilda och kan vara riktade åt motsatt håll. Munsifonen har 6-7 tydliga och välutvecklade lober, medan atrialsifonens mynning har slät kant. Muntentaklerna kan vara så långa att de sticker ut genom sifonen.
Inre morfologi: Gälkorgen har åtta långa, slanka och ogrenade muntentakler och upp till åtta rader av gälspringor. På vardera sidan av gälkorgen finns 12-13 längsgående blodkärl, och på dem sitter korta papiller. Blodkärlen sträcker sig inte riktigt utmed hela gälkorgens längd. Rygglisten är mycket kort och uppdelad i flera flikar. Liksom hos andra arter i familjen Corellidae ligger matsmältningskanalen på höger sida om gälkorgen. Tarmens slinga böjer sig (liksom hos familjens övriga arter) runt magen, dvs. den löper bakom magen. Magen har en slät utsida men kan vara papillös på insidan. Det finns bara en enda gonad som ligger omgiven av matsmältningskanalen. Dess övre del består av testiklar, och under testiklarna finns ett ovarium med ägg.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandplutt

Länsvis förekomst och status för sandplutt baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandplutt

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandplutt påträffades första gången vid Byxeskären utanför Gullmarsfjorden, och detta var länge den enda kända lokalen. Senare har arten även påträffats utanför Bergen i Norge. Eftersom arten är så liten kan den dock vara förbisedd.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Phlebobranchiata  
  • Familj
    Corellidae - högermagade sjöpungar 
  • Släkte
    Dextrogaster  
  • Art
    Dextrogaster suecicaF.Monniot, 1962 - sandplutt

Sandplutt lever interstitiellt (dvs. mellan sandkornen) på sandbottnar med skalgrus på ca 20 meters djup. Man vet inget mer om dess biologi.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Eftersom arten är så dåligt känd är det svårt att uttala sig om eventuella hot.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
Då hotbilden inte är klarlagd är det svårt att föreslå några specifika åtgärder. En ökad kunskap om arten, dess ekologi och status i svenska vatten är önskvärd.
Namngivning: Dextrogaster suecica Monniot, 1962. Comptes rendus Hebdomadaires des Séances de l'Académie des Sciences. Paris 255: 2820-2822, fig. 181.
Etymologi: suecicus (lat.) = svensk.
Uttal: [Dextrogáster svésika]

Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Lansettfiskar-broskfiskar. Branchiostomatidae-Chondrichthyes. 2011. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.

Hansson, H. G. 1998. Sydskandinaviska marina flercelliga evertebrater utgåva 2. Länsstyrelsen Västra Götaland.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Chordata - ryggsträngsdjur 
  • Understam
    Tunicata - manteldjur 
  • Organismgrupp
    Ascidiacea - sjöpungar 
  • Ordning
    Phlebobranchiata  
  • Familj
    Corellidae - högermagade sjöpungar 
  • Släkte
    Dextrogaster  
  • Art
    Dextrogaster suecica, F.Monniot, 1962 - sandplutt
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Thomas Stach & Hans G. Hansson 2011 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning, bearbetad av Ragnar Hall, ArtDatabanken). Anna Karlsson (naturvårdsinformation).