Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandpyrola

Organismgrupp Kärlväxter Pyrola rotundifolia subsp. maritima
Sandpyrola Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sandpyrola är en flerårig, 0,6–2 dm hög ört med skaftade, rosettställda blad med nästan cirkelrunda och ganska tjocka bladskivor. Blomstängeln har 2–4 fjällika högblad och relativt få, 12–15 mm breda, vita blommor på 4–5 mm långa skaft. De 2–4 mm långa foderflikarna är tunglika, trubbiga eller kortspetsade och omkring 2 gånger så långa som breda. Stiftet är 5–6 mm långt, vitt-ljust rosa och endast svagt böjt-nästan rakt. Växten blommar i juni-augusti och sprider sig med frön. Sandpyrola är mycket lik den vittspridda underarten vitpyrola ssp. rotundifolia. Vitpyrola skiljer sig genom att ha mera ovala och något tunnare bladskivor, 3–6 högblad, 10–13 mm breda blommor på 4–8 mm långa skaft, 3–6 mm långa, triangulärt utdragna, spetsiga foderflikar som är omkring 3 gånger så långa som breda samt genom att stiftet är 7–8 mm långt, kraftigare böjt och mer eller mindre rödfärgat. Pyrola rotundifolia är en variabel art som delas upp på flera taxa som fått varierande systematisk rang. Vissa systematiker har velat se sandpyrola som en god art, medan andra ansett det vara tveksamt om det säkert går att skilja ut sandpyrola som ett självständigt taxon.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandpyrola Observationer i  Sverige för sandpyrola
Svensk förekomst
Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Sandpyrola upptäcktes som svensk växt i Ölmevalla socken i norra Halland 1958. Lokalen var mycket individfattig och växten har inte gått att återfinna sedan början av 1960-talet. 1962 blev sandpyrola funnen i ett 100-tal blommande individ i ett litet kärr i Stångby socken i sydvästra Skåne. Även från denna fyndplats är växten försvunnen. Här sågs den senast i slutet av 1970-talet. I Danmark är sandpyrola spridd längs den jylländska västkusten. Den är dessutom känd från några inlandslokaler i Jylland samt från några enstaka lokaler på Fyn och Själland. Växten betraktas inte som hotad i Danmark. I Norge är sandpyrola endast känd från en växtplats i den sydvästra delen av landet, medan den saknas helt i Finland. Sandpyrola är en västeuropeisk växt som finns i kustnära områden i västra England och från nordvästra Frankrike till Sydskandinavien. Den finns även uppgiven från västra Kanada, men det är osäkert om det verkligen är ssp. maritima som avses.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)
Sandpyrola har noterats på två lokaler i landet, en vardera i Halland och Skåne. Senast funnen i Halland i början av 1960-talet och i Skåne sågs den senast 1979. Arten försvann bland annat på grund av utebliven hävd och igenväxning. Underarten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1979.
Ekologi
I Stångby växte sandpyrolan i ett rikkärr på sand medan den i Ölmevalla fanns på en låg strandvall av sand, grus och sten invid havet. I sitt övriga utbredningsområde är sänkor mellan sanddyner och klitter den vanligaste biotopen för växten. Det förefaller finnas vissa ekologiska skillnader mellan sandpyrola och vitpyrola. Sandpyrola växer torrare och på sandigt underlag, medan vitpyrola föredrar fuktiga skogar, ängar och kärr, gärna med torv som underlag. Vitpyrola är en mycket ovanlig växt i de kustnära områden som utgör sandpyrolans utbredningsområde.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Våtmark
Våtmark
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Blottad mark
Blottad mark
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Organogena jordar/sediment
Organogena jordar/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Ericales (ljungordningen), Familj Ericaceae (ljungväxter), Släkte Pyrola (pyrolor), Underart Pyrola rotundifolia subsp. maritima (Kenyon) E.F.Warb. - sandpyrola Synonymer Pyrola maritima Kenyon, Pyrola rotundifolia maritima, Pyrola rotundifolia var. arenaria Mert. & W.D.J.Koch, Pyrola rotundifolia var. arenaria W. D. J. Koch, rundbladig vitpyrola, Pyrola rotundifolia ssp. maritima (Kenyon) E. F. Warb.

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nationellt utdöd (RE)
  • 2005 Nationellt utdöd (RE)
  • 2000 Nationellt utdöd (RE)

Dokumentation Sandpyrola har noterats på två lokaler i landet, en vardera i Halland och Skåne. Senast funnen i Halland i början av 1960-talet och i Skåne sågs den senast 1979. Arten försvann bland annat på grund av utebliven hävd och igenväxning. Underarten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1979.
Sandpyrola är en flerårig, 0,6–2 dm hög ört med skaftade, rosettställda blad med nästan cirkelrunda och ganska tjocka bladskivor. Blomstängeln har 2–4 fjällika högblad och relativt få, 12–15 mm breda, vita blommor på 4–5 mm långa skaft. De 2–4 mm långa foderflikarna är tunglika, trubbiga eller kortspetsade och omkring 2 gånger så långa som breda. Stiftet är 5–6 mm långt, vitt-ljust rosa och endast svagt böjt-nästan rakt. Växten blommar i juni-augusti och sprider sig med frön. Sandpyrola är mycket lik den vittspridda underarten vitpyrola ssp. rotundifolia. Vitpyrola skiljer sig genom att ha mera ovala och något tunnare bladskivor, 3–6 högblad, 10–13 mm breda blommor på 4–8 mm långa skaft, 3–6 mm långa, triangulärt utdragna, spetsiga foderflikar som är omkring 3 gånger så långa som breda samt genom att stiftet är 7–8 mm långt, kraftigare böjt och mer eller mindre rödfärgat. Pyrola rotundifolia är en variabel art som delas upp på flera taxa som fått varierande systematisk rang. Vissa systematiker har velat se sandpyrola som en god art, medan andra ansett det vara tveksamt om det säkert går att skilja ut sandpyrola som ett självständigt taxon.

Svensk förekomst Ej längre bofast, ej tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för sandpyrola

Länsvis förekomst och status för sandpyrola baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandpyrola

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandpyrola upptäcktes som svensk växt i Ölmevalla socken i norra Halland 1958. Lokalen var mycket individfattig och växten har inte gått att återfinna sedan början av 1960-talet. 1962 blev sandpyrola funnen i ett 100-tal blommande individ i ett litet kärr i Stångby socken i sydvästra Skåne. Även från denna fyndplats är växten försvunnen. Här sågs den senast i slutet av 1970-talet. I Danmark är sandpyrola spridd längs den jylländska västkusten. Den är dessutom känd från några inlandslokaler i Jylland samt från några enstaka lokaler på Fyn och Själland. Växten betraktas inte som hotad i Danmark. I Norge är sandpyrola endast känd från en växtplats i den sydvästra delen av landet, medan den saknas helt i Finland. Sandpyrola är en västeuropeisk växt som finns i kustnära områden i västra England och från nordvästra Frankrike till Sydskandinavien. Den finns även uppgiven från västra Kanada, men det är osäkert om det verkligen är ssp. maritima som avses.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Ericaceae - ljungväxter 
  • Släkte
    Pyrola - pyrolor 
  • Art
    Pyrola rotundifolia - vitpyrola 
  • Underart
    Pyrola rotundifolia subsp. maritima(Kenyon) E.F.Warb. - sandpyrola
    Synonymer
    Pyrola maritima Kenyon
    Pyrola rotundifolia maritima
    Pyrola rotundifolia var. arenaria Mert. & W.D.J.Koch
    Pyrola rotundifolia var. arenaria W. D. J. Koch
    rundbladig vitpyrola
    Pyrola rotundifolia ssp. maritima (Kenyon) E. F. Warb.

I Stångby växte sandpyrolan i ett rikkärr på sand medan den i Ölmevalla fanns på en låg strandvall av sand, grus och sten invid havet. I sitt övriga utbredningsområde är sänkor mellan sanddyner och klitter den vanligaste biotopen för växten. Det förefaller finnas vissa ekologiska skillnader mellan sandpyrola och vitpyrola. Sandpyrola växer torrare och på sandigt underlag, medan vitpyrola föredrar fuktiga skogar, ängar och kärr, gärna med torv som underlag. Vitpyrola är en mycket ovanlig växt i de kustnära områden som utgör sandpyrolans utbredningsområde.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Våtmark, Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Blottad mark, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Organogena jordar/sediment (Viktig)
På sin skånska lokal fanns sandpyrolan inom ett mycket begränsat område och försvann när det lilla kärret växte igen till följd av utebliven hävd. Orsaken till att växten dog ut på lokalen i Halland är inte känd. De år den iakttogs där var blomningen dock mycket sparsam och sporadisk. Det är möjligt att den här, på nordgränsen av sin utbredning, av naturliga orsaker hade svårt att överleva.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
Det kan inte uteslutas att sandpyrola kan bli funnen på ytterligare någon lokal i de sydvästra delarna av landet. I ett nedlagt sandtag på den skånska sydkusten påträffades 1991 en population av Pyrola rotundifolia som i ett flertal karaktärer är intermediär mellan de två underarterna. Skulle någon förekomst hittas, som kan hänföras till ssp. maritima måste lokalen skyddas och få en ändamålsenlig skötsel.
Utländska namn – NO: Sandvintergrøn, DK: Klit-Vintergrøn.

Georgson, K. m fl 1997. Hallands flora. Lund.

Nilsson, Ö. 1963. Pyrola rotundifolia L. ssp. maritima (Ken.) Warb. i Sverige. Bot. Not. 116: 210–214.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Ericales - ljungordningen 
  • Familj
    Ericaceae - ljungväxter 
  • Släkte
    Pyrola - pyrolor 
  • Art
    Pyrola rotundifolia - vitpyrola 
  • Underart
    Pyrola rotundifolia subsp. maritima, (Kenyon) E.F.Warb. - sandpyrola
    Synonymer
    Pyrola maritima Kenyon
    Pyrola rotundifolia maritima
    Pyrola rotundifolia var. arenaria Mert. & W.D.J.Koch
    Pyrola rotundifolia var. arenaria W. D. J. Koch
    rundbladig vitpyrola
    Pyrola rotundifolia ssp. maritima (Kenyon) E. F. Warb.
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kjell-Arne Olsson 1995. © ArtDatabanken, SLU 2006.