Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandsyra

Organismgrupp Kärlväxter Rumex acetosella subsp. arenicola
Sandsyra Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sandsyra är en flerårig ört, normalt 0,5–2 dm hög (sällsynt högre) ofta starkt rödfärgad och med syrlig smak. Den är närstående vanlig bergsyra (ssp. acetocella) men skiljer sig främst genom en mer fågrenad till ogrenad blomställning och blomblad med violetta papiller. Fruktbladen är längre (1,3–1,5 mm) hos sandsyran än hos rödsyra (ssp. tenuifolius) och liklång eller kortare än hos bergsyra (ssp. acetosella). Nöten är lika stor hos sandsyra och rödsyra (1,0–1,1 mm) men oftast större hos bergsyra (1,2–1,3)
Utbredning
Länsvis förekomst för sandsyra Observationer i  Sverige för sandsyra
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sandsyran är nordvästlig i Sverige och förekommer främst i närheten till fjällkedjan (oftast i närheten av trädgränsen) söderut till Dalarna (ej känd från Åsele lappmark) samt från Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. I Övriga Norden är den känd från stööre deln av Norge och Island samt norliga Finland. I övrigt känd från Ryssland österut till Novaya Zemlya och från östra Grönland men underarten är dåligt känd och eftersökt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Dåligt känd undert som troligen finns på spridda förekomster från Dalarna till Norrbotten och Torne lappmark, huvudsakligen i inlandet och nära fjällkedjan. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (1000-50000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (80-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på underartens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att underarten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v)).
Ekologi
Sandsyra växer främst på sand och grus, ofta i störda eller instabila miljöer som älv- och åstränder, klippor och fjällhedar med grunt jordtäcke. Merparten av de kända lokalerna är i anslutning till trädgränsen.
Landskapstyper
Fjäll
Fjäll
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Sötvatten
Sötvatten
Förekommer
Viktig
Biotoper
Blottad mark
Blottad mark
Fjällbiotoper
Fjällbiotoper
Sötvattensstrand
Sötvattensstrand
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Caryophyllales (nejlikordningen), Familj Polygonaceae (slideväxter), Släkte Rumex (skräppor), Underart Rumex acetosella subsp. arenicola Y. Mäkinen ex Elven - sandsyra Synonymer Rumex acetosella ssp. arenicola Y. Mäkinen ex Elven

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii,v)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Dåligt känd undert som troligen finns på spridda förekomster från Dalarna till Norrbotten och Torne lappmark, huvudsakligen i inlandet och nära fjällkedjan. Antalet reproduktiva individer skattas till 10000 (1000-50000). Antalet lokalområden i landet skattas till 50 (20-500). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 200 (80-2000) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på underartens habitat och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Livskraftig (LC) till Nära hotad (NT). Baserat på de troligaste värdena hamnar underarten i kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att underarten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii,v)).
Sandsyra är en flerårig ört, normalt 0,5–2 dm hög (sällsynt högre) ofta starkt rödfärgad och med syrlig smak. Den är närstående vanlig bergsyra (ssp. acetocella) men skiljer sig främst genom en mer fågrenad till ogrenad blomställning och blomblad med violetta papiller. Fruktbladen är längre (1,3–1,5 mm) hos sandsyran än hos rödsyra (ssp. tenuifolius) och liklång eller kortare än hos bergsyra (ssp. acetosella). Nöten är lika stor hos sandsyra och rödsyra (1,0–1,1 mm) men oftast större hos bergsyra (1,2–1,3)

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandsyra

Länsvis förekomst och status för sandsyra baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandsyra

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sandsyran är nordvästlig i Sverige och förekommer främst i närheten till fjällkedjan (oftast i närheten av trädgränsen) söderut till Dalarna (ej känd från Åsele lappmark) samt från Ångermanland, Västerbotten och Norrbotten. I Övriga Norden är den känd från stööre deln av Norge och Island samt norliga Finland. I övrigt känd från Ryssland österut till Novaya Zemlya och från östra Grönland men underarten är dåligt känd och eftersökt.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Polygonaceae - slideväxter 
  • Släkte
    Rumex - skräppor 
  • Art
    Rumex acetosella - bergsyra 
  • Underart
    Rumex acetosella subsp. arenicolaY. Mäkinen ex Elven - sandsyra
    Synonymer
    Rumex acetosella ssp. arenicola Y. Mäkinen ex Elven

Sandsyra växer främst på sand och grus, ofta i störda eller instabila miljöer som älv- och åstränder, klippor och fjällhedar med grunt jordtäcke. Merparten av de kända lokalerna är i anslutning till trädgränsen.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Fjäll

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Sötvatten

Biotoper som är viktiga för arten: Blottad mark, Fjällbiotoper, Sötvattensstrand, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Sandsyran är sällsynt med få kända lokaler, både historisk och i nutid. Möjligen kan den vara något förbisedd, främst i södra delen av utbredningsområdet. I norra fjällkedjan är arten som helhet mycket sällsynt. Den kan möjligen komma att få problem med de förändringar som ett ändrat klimat kan ge upphov till, samt förändrat eller minskat slitage från renarna i och med ett ändrat renbete.

Påverkan
  • Klimatförändringar (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Mest angeläget är att få fram information om aktuell utbredning och status för sandsyran. Äldre förekomster bör återbesökas och den bör eftersökas på lämpliga lokaler inom utbredningsområdet.
Sandsyrans taxonomiska placering är något osäker. Eventuellt är den mer närstående grässyra Rumex graminifolius och andra närstående arktiska taxa än R acetosella. Utländska namn – NO: fjellsmåsyre, FI: somersuolaheinä.

Jonsell, B. (ed.) 2000. Flora Nordica 1. Stockholm.

Lid, J. & Lid, D. 2005. Norsk Flora 7:e upplagan red. R. Elven. Oslo.

Mäkinen, Y. Kallio, P. Laine, U. & Nurmi, J. 1982. Vascular flora of Inari lapland. 5. Urticaceae-Caryophyllaceae. Rep. Kevo Subarctic Res. Sta. 18: 10–94.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Caryophyllales - nejlikordningen 
  • Familj
    Polygonaceae - slideväxter 
  • Släkte
    Rumex - skräppor 
  • Art
    Rumex acetosella - bergsyra 
  • Underart
    Rumex acetosella subsp. arenicola, Y. Mäkinen ex Elven - sandsyra
    Synonymer
    Rumex acetosella ssp. arenicola Y. Mäkinen ex Elven
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Mora Aronsson 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.