Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sankmaskros

Organismgrupp Kärlväxter Taraxacum pseudosuecicum
Sankmaskros Kärlväxter

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Arten hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sect. Palustria. Ståndarna har pollen, vilket skiljer den från flertalet av de i Sverige förekommande arterna inom gruppen. Blommorna har gula märken och holkens yttre fjäll är tätt tilltryckta. Bladen är flikiga eller tandade, till skillnad från T. suecicum som i regel har nästan helbräddade blad. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.
Utbredning
Länsvis förekomst för sankmaskros Observationer i  Sverige för sankmaskros
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sankmaskros är en nyligen beskriven art som är känd från totalt 26 lokaler. Efter 1960 har den påträffats på 10 lokaler. Den är enligt nuvarande kännedom endemisk för centrala och östra Sverige, där den blivit funnen i Västergötland, Bohuslän, Småland, Östergötland, Närke, Sörmland samt på Öland och Gotland. Fördelningen av fynden är dock ojämn, de flesta är gjorda på Öland och Gotland. Uppgifterna från Närke och Östergötland härrör från 1880-talet.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Akut hotad (CR)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Sankmaskros är en strandmaskros som är känd från spridda lokaler i södra Sverige. Arten har höga ståndortskrav och förekommer nästan alltid i starkt begränsade bestånd, sällan mer än ett 10-tal individ. Arten är kraftigt hävdgynnad. Arten finns på fuktiga alvarmarker och i ogödslade kalkfuktängar. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (20-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (80-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Ekologi
Växten anträffas särskilt på fuktiga alvarmarker och på ogödslade kalkfuktängar med artrik vegetation. Den är starkt kalkgynnad, vilket delvis förklarar artens utbredning. Liksom andra maskrosor växer den ljust och öppet och är känslig för igenväxning och kvävegödsling.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Havsstrand
Havsstrand
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Autotrof (fotosyntetiserande)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Magnoliopsida (tvåhjärtbladiga blomväxter), Ordning Asterales (asterordningen), Familj Asteraceae (korgblommiga), Släkte Taraxacum (maskrosor), Art Taraxacum pseudosuecicum Kirschner & Stepánek - sankmaskros Synonymer

Kategori Akut hotad (CR)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Akut hotad (CR)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Sankmaskros är en strandmaskros som är känd från spridda lokaler i södra Sverige. Arten har höga ståndortskrav och förekommer nästan alltid i starkt begränsade bestånd, sällan mer än ett 10-tal individ. Arten är kraftigt hävdgynnad. Arten finns på fuktiga alvarmarker och i ogödslade kalkfuktängar. Antalet reproduktiva individer skattas till 100 (50-500). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (20-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 100 (80-120) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat, antalet lokalområden och antalet reproduktiva individer. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Akut hotad (CR). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Akut hotad (CR). (C2a(i)).
Arten hör till gruppen strandmaskrosor, Taraxacum sect. Palustria. Ståndarna har pollen, vilket skiljer den från flertalet av de i Sverige förekommande arterna inom gruppen. Blommorna har gula märken och holkens yttre fjäll är tätt tilltryckta. Bladen är flikiga eller tandade, till skillnad från T. suecicum som i regel har nästan helbräddade blad. Förökningen sker med frön bildade på vegetativt sätt, s.k. apomixis. Alla exemplar av arten är därför genetiskt lika.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sankmaskros

Länsvis förekomst och status för sankmaskros baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sankmaskros

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sankmaskros är en nyligen beskriven art som är känd från totalt 26 lokaler. Efter 1960 har den påträffats på 10 lokaler. Den är enligt nuvarande kännedom endemisk för centrala och östra Sverige, där den blivit funnen i Västergötland, Bohuslän, Småland, Östergötland, Närke, Sörmland samt på Öland och Gotland. Fördelningen av fynden är dock ojämn, de flesta är gjorda på Öland och Gotland. Uppgifterna från Närke och Östergötland härrör från 1880-talet.
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum pseudosuecicumKirschner & Stepánek - sankmaskros

Växten anträffas särskilt på fuktiga alvarmarker och på ogödslade kalkfuktängar med artrik vegetation. Den är starkt kalkgynnad, vilket delvis förklarar artens utbredning. Liksom andra maskrosor växer den ljust och öppet och är känslig för igenväxning och kvävegödsling.

Ekologisk grupp: Autotrof (fotosyntetiserande)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Havsstrand

Landskapstyper där arten kan förekomma: Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Havsstrand, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Eftersom kalkfuktängar i stor utsträckning odlats upp och dränerats kan sankmaskrosen antas ha minskat i landet. Det största hotet idag är det minskade betet i fuktiga naturbetesmarker, något som på sikt kan betyda att många av växtplatserna försvinner till följd av igenväxning. Lokalerna på alvaret antas på kort sikt vara relativt stabila. En annan faktor som gör arten sårbar är att en del av populationerna är små. Exempelvis fanns på lokalen i Sörmland, upptäckt 1992, bara ett tiotal exemplar.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
För att få ökad kännedom om denna nybeskrivna art måste den eftersökas på de lokaler den tidigare insamlats, t.ex. i Östergötland, där den mycket väl kan finnas kvar. Växtplatser med sankmaskros bör vårdas enligt avtal, särskilt om det finns andra rödlistade arter på samma lokal.
Arten beskrevs från exemplar odlade i Schweiz från frön insamlade på Gotland.

Bertilsson, A. m fl 2002. Västergötlands flora. Lund.

Kirschner, J. & Stépánec, J. 1998. A Monograph of Taraxacum sect. Palustria. Pruhonice. Rydberg, H. 2003. De svenska strandmaskrosorna. Svensk Bot. Tidskr. 97: 274–294.

Rydberg, H & Wanntorp, H.-E. 2001. Sörmlands Flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. © ArtDatabanken, SLU 2007.

Namn och släktskap
  • Rike
    Plantae - egentliga växter 
  • Underrike
    Viridiplantae - gröna växter 
  • Infrarike
    Streptophyta  
  • Överstam
    Embryophyta - landväxter 
  • Stam
    Tracheophyta - kärlväxter 
  • Understam
    Euphyllophytina - eufyllofyter 
  • Infrastam
    Spermatophytae - fröväxter 
  • Överklass
    Angiospermae - blomväxter 
  • Klass
    Magnoliopsida - tvåhjärtbladiga blomväxter 
  • Ordning
    Asterales - asterordningen 
  • Familj
    Asteraceae - korgblommiga 
  • Släkte
    Taraxacum - maskrosor 
  • Sektion
    Taraxacum sect. Palustria - strandmaskrosor 
  • Art
    Taraxacum pseudosuecicum, Kirschner & Stepánek - sankmaskros
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Hans Rydberg 2000. © ArtDatabanken, SLU 2007.