Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  gråstreckad backmätare

Organismgrupp Fjärilar, Mätare Scotopteryx luridata
Gråstreckad backmätare Fjärilar, Mätare

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En tämligen stor mätare med tydligt tillspetsade framvingar. Grundfärgen på framvingen varierar i olika ljusare och mörkare nyanser av grått, brungrått eller brunt. Mellanfältet på vingen är i regel något mörkare tecknat, men kan vara av samma färg som vingens inre och yttre delar. I mellanfältet saknas både in- och utvändiga vitaktiga linjer. Den inre mörkare konturen av mellanfältet löper någorlunda jämnt och utan någon tydlig böj eller något jack på mitten. Mitt i vingens mellanfält finns en liten svart prick som ibland kan vara otydlig. Bakvingarna är grå, ofta med en ljusare yttre mellanlinje. Fjärilen är till förväxling lik tvillingarten gulstreckad backmätare Scotopteryx mucronata, som har samma grundteckning och färgvariation, men i regel har en liten böj på den inre linjen, samt vita linjer som omger mellanfältet. Som namnet antyder flyger S. luridata senare än tvillingarten. En smula generaliserat kan man säga att S. luridata med en viss överlappning avlöser S. mucronata ungefär i andra halvan eller slutet av juni. Flygtiden, samt avsaknaden av de vita kantlinjerna på framvingens mellanfält, är de viktigaste karaktärerna för att särskilja S. luridata från S. mucronata. En art som påminner om de två ginstlevande backmätarna är allmän backmätare S. chenopodiata, men den är mer melerad och färgad i rent bruna till brungula nyanser samt flyger under en betydligt längre del av sommaren än S. luridata. Vingspann 27–31 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för gråstreckad backmätare Observationer i  Sverige för gråstreckad backmätare
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Då Erik Vretlind besökte Halland åren 1919–1921 påträffade han vid stranden i Söndrum norr om Halmstad de två ginstbackmätararterna, som då ännu inte var artuppdelade. Arterna hade sannolikt en stor utbredning på de vidsträckta ljungmarkerna som sträckte sig fram till Hallandsåsen. Sen ginstbackmätare har i dag mycket lokalt begränsade förekomster i de centrala delarna av södra Halland; Mästocka skjutfält, Mästocka ljunghed, Hollandsbjär, Övragård, Veinge, Knäred, Skogaby, Göstorp och Bockalt norr om Oskarsström. Den är även känd från centrala Skåne, bl.a. Kågeröd 1916, Lomma 1917, samt mer regelbundet från Bonnarps hed fram till början av 1970-talet. En individ påträffades på Ljungbyheds flygplats 2006, vilket är det enda fyndet från Skåne under senare tider. Arten är även tidigare noterad från västra Blekinge. Liksom övriga ginstlevande arter har sen ginstbackmätare minskat kraftigt och är nu försvunnen från många av sina tidigare lokaler. Sannolikt på grund av artens något mindre höga krav på miljön förekommer den på fler lokaler än övriga svenska mätare som är beroende av hårginst. Utanför den nordliga delen av Europa är artens utbredningsområde ännu ej helt klarlagt. Den förekommer med säkerhet i Tyskland, Holland, Danmark samt i Storbritannien och på Irland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Sårbar (VU)
Kriterier
D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)
Sen ginstbackmätare är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Igenväxning genom upphörd hävd (bete och/eller bränning) är de främsta orsakerna till artens tillbakagång. Numera är arten endast känd från färre än tio lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (350-600). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (12-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (1052-7800) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (76-172) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).
Ekologi
Den grå- och brunspräckliga larven lever på ginstarter Genista spp. från juli och efter övervintring till maj. I Sverige tycks den endast leva på hårginst Genista pilosa, medan den i Mellaneuropa även uppges leva på harris Cytisus scoparius. Sen ginstbackmätare klarar reproduktionen även på hårginst som växer i högre vegetation och är därför en av de ginstberoende fjärilsarterna som klarat sig bäst i det igenväxande landskapet. Fjärilen som flyger från andra halvan/slutet av juni till mitten av juli på öppen hedmark är aktiv under hela dygnet och lockas nattetid till ultraviolett ljus. Flygperioden varierar från år till år beroende på väderleken under larv- och pupputveckling. Huruvida det existerar en mellanartskonkurrens mellan de fyra svenska ginstmätarna är inte klarlagt, men avvikelsen i flygperiod och skillnader i habitatpreferens mellan S. luridata och S. mucronata tyder på en viss anpassning som kan handla om att reducera konkurrensen om födan.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Människoskapad miljö på land
Människoskapad miljö på land
Exploaterad miljö
Exploaterad miljö
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· färgginst
· färgginst
· harris
· harris
· hårginst
· hårginst
· nålginst
· nålginst
· vingginst
· vingginst
· ärttörne
· ärttörne
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Geometridae (mätare), Släkte Scotopteryx, Art Scotopteryx luridata (Hufnagel, 1767) - gråstreckad backmätare Synonymer sen ginstbackmätare

Kategori Sårbar (VU)
Kriterier D1
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Sårbar (VU)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Starkt hotad (EN)

Dokumentation Sen ginstbackmätare är liksom värdväxten, hårginst (Genista pilosa), mycket hårt trängd och på stark tillbakagång. Igenväxning genom upphörd hävd (bete och/eller bränning) är de främsta orsakerna till artens tillbakagång. Numera är arten endast känd från färre än tio lokaler i Halland och troligen helt försvunnen från Skåne. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (350-600). Antalet lokalområden i landet skattas till 15 (12-30). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1500 (1052-7800) km² och förekomstarean (AOO) till 100 (76-172) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat och antalet reproduktiva individer. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Sårbar (VU). Antalet individer bedöms vara lägre än gränsvärdet för Sårbar (VU) enligt D-kriteriet. (D1).

Åtgärdsprogram Fastställt
En tämligen stor mätare med tydligt tillspetsade framvingar. Grundfärgen på framvingen varierar i olika ljusare och mörkare nyanser av grått, brungrått eller brunt. Mellanfältet på vingen är i regel något mörkare tecknat, men kan vara av samma färg som vingens inre och yttre delar. I mellanfältet saknas både in- och utvändiga vitaktiga linjer. Den inre mörkare konturen av mellanfältet löper någorlunda jämnt och utan någon tydlig böj eller något jack på mitten. Mitt i vingens mellanfält finns en liten svart prick som ibland kan vara otydlig. Bakvingarna är grå, ofta med en ljusare yttre mellanlinje. Fjärilen är till förväxling lik tvillingarten gulstreckad backmätare Scotopteryx mucronata, som har samma grundteckning och färgvariation, men i regel har en liten böj på den inre linjen, samt vita linjer som omger mellanfältet. Som namnet antyder flyger S. luridata senare än tvillingarten. En smula generaliserat kan man säga att S. luridata med en viss överlappning avlöser S. mucronata ungefär i andra halvan eller slutet av juni. Flygtiden, samt avsaknaden av de vita kantlinjerna på framvingens mellanfält, är de viktigaste karaktärerna för att särskilja S. luridata från S. mucronata. En art som påminner om de två ginstlevande backmätarna är allmän backmätare S. chenopodiata, men den är mer melerad och färgad i rent bruna till brungula nyanser samt flyger under en betydligt längre del av sommaren än S. luridata. Vingspann 27–31 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för gråstreckad backmätare

Länsvis förekomst och status för gråstreckad backmätare baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för gråstreckad backmätare

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Då Erik Vretlind besökte Halland åren 1919–1921 påträffade han vid stranden i Söndrum norr om Halmstad de två ginstbackmätararterna, som då ännu inte var artuppdelade. Arterna hade sannolikt en stor utbredning på de vidsträckta ljungmarkerna som sträckte sig fram till Hallandsåsen. Sen ginstbackmätare har i dag mycket lokalt begränsade förekomster i de centrala delarna av södra Halland; Mästocka skjutfält, Mästocka ljunghed, Hollandsbjär, Övragård, Veinge, Knäred, Skogaby, Göstorp och Bockalt norr om Oskarsström. Den är även känd från centrala Skåne, bl.a. Kågeröd 1916, Lomma 1917, samt mer regelbundet från Bonnarps hed fram till början av 1970-talet. En individ påträffades på Ljungbyheds flygplats 2006, vilket är det enda fyndet från Skåne under senare tider. Arten är även tidigare noterad från västra Blekinge. Liksom övriga ginstlevande arter har sen ginstbackmätare minskat kraftigt och är nu försvunnen från många av sina tidigare lokaler. Sannolikt på grund av artens något mindre höga krav på miljön förekommer den på fler lokaler än övriga svenska mätare som är beroende av hårginst. Utanför den nordliga delen av Europa är artens utbredningsområde ännu ej helt klarlagt. Den förekommer med säkerhet i Tyskland, Holland, Danmark samt i Storbritannien och på Irland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Scotopteryx  
  • Art
    Scotopteryx luridata(Hufnagel, 1767) - gråstreckad backmätare
    Synonymer
    sen ginstbackmätare

Den grå- och brunspräckliga larven lever på ginstarter Genista spp. från juli och efter övervintring till maj. I Sverige tycks den endast leva på hårginst Genista pilosa, medan den i Mellaneuropa även uppges leva på harris Cytisus scoparius. Sen ginstbackmätare klarar reproduktionen även på hårginst som växer i högre vegetation och är därför en av de ginstberoende fjärilsarterna som klarat sig bäst i det igenväxande landskapet. Fjärilen som flyger från andra halvan/slutet av juni till mitten av juli på öppen hedmark är aktiv under hela dygnet och lockas nattetid till ultraviolett ljus. Flygperioden varierar från år till år beroende på väderleken under larv- och pupputveckling. Huruvida det existerar en mellanartskonkurrens mellan de fyra svenska ginstmätarna är inte klarlagt, men avvikelsen i flygperiod och skillnader i habitatpreferens mellan S. luridata och S. mucronata tyder på en viss anpassning som kan handla om att reducera konkurrensen om födan.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap, Urban miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Människoskapad miljö på land, Exploaterad miljö

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· färgginst - Genista tinctoria (Har betydelse)
· harris - Cytisus scoparius (Har betydelse)
· hårginst - Genista pilosa (Viktig)
· nålginst - Genista anglica (Har betydelse)
· vingginst - Genista sagittalis (Har betydelse)
· ärttörne - Ulex europaeus (Har betydelse)
Alla hot mot hårginst utgör även hot mot sen ginstbackmätare, liksom mot alla andra insektsarter beroende av denna växt. Hedmarksbrukets upphörande har till stor del raderat ut hårginstens förekomst och framtida förutsättningar i sydvästra Sverige. Atmosfäriskt kvävenedfall snabbar på igenväxningen med högre, kvävegynnade växtarter på torra, magra, ännu delvis öppna sandmarker. Inga sandmarker förblir öppna utan en kontinuerlig störning av markskiktet. Upphörande ljungbränning, minskat kreatursbete, skogsplantering, kvävenedfall, igenväxning, återställningsåtgärder efter upphörd grustäkt, gräsinsådd på vägslänter, växtgiftbesprutning av banvallar och spårområden, övergång från sand och fint grus till bergkross som material i banvallar, konstgödsling och tätbebyggelse är exempel på hotfaktorer. Alla dessa faktorer har medverkat till att den kontinuerliga störningen av markskiktet som behövs för att hårginst och de insekter som lever på denna växt skall kunna överleva med få undantag helt har upphört. I de miljöer där hårginst skall skyddas kan även alltför hårda röjningsinsatser och för hårt betestryck efter hand skapa en gräshed i ett alltför öppet och vindpinat landskap, vilket exempelvis skett på Mästocka ljunghed.

Påverkan
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
Ginstbestånden på befintliga lokaler bör gynnas genom successiv ljungbränning och kompletterande markstörning. Troligen krävs på lång sikt även en fläckvis skrapning av markens ytskikt någon gång ibland så att ny sand kommer i dagen för att kompensera för gödningseffekter genom atmosfäriskt kvävenedfall. Gödningseffekter genom stödutfodring av kreatur som betar på ginsthed bör helt undvikas. Nya ginstlokaler bör skapas på områden med lämplig mark i samband med slutavverkning av skog, genom att man avstår från föryngringsåtgärder och i stället hyggesbränner eller vidtar enklare tillfälliga odlingsåtgärder som plöjning, harvning och löpbränning följt av fröinsådd med ginst och eventuellt kortvarig beteshävd. Skapandet av nya ginstlokaler bör även vara ett restaureringsmål vid slutbehandling av grustäkter som enkelt kan uppnås genom att avstå från slentrianmässig släntning, påläggning av matjord och tallplantering. Ett nationellt åtgärdsprogram för ”Nålginst, tysk ginst och ginstlevande fjärilar” är framtaget och kommer att gälla under åren 2006–2010. Där föreslås bland annat att ginsten bör gynnas genom anpassad vägkantslåtter, successiv ljungbränning inom Mästockareservatet, vid Veinge station och i övrigt genom att ginstlokaler skyddas mot igenväxning och skogsplantering. Det är också mycket viktigt att de centrala delarna av Mästocka skjutfält liksom omgivande vägsystem får behålla sin nuvarande struktur och störningsregim.

Åtgärdsprogram Fastställt

Hoffmeyer, S. 1966. De danske målere. 2. udgave. Aarhus. p. 73.

Nordström, F., Wahlgren, E. & Tullgren, A. 1941. Svenska fjärilar.

Skou, P. 1984. Nordens Målere. Danmarks Dyreliv Bind 2. p 64

Svensson, I., Elmquist, H., Gustafsson, B., Hellberg, H., Imby, L. & Palmqvist, G. 1994. Catalogus Lepidopterorum Sueciae. Entomologiska föreningen. Stockholm.

Vretlind, E., 1920. Fjärilsnotiser från Halland (Smärre meddelanden och notiser). Ent. Tidskr. 41: 157–159.

Vretlind, E., 1923. Än en gång fjärilsnotiser från Sydhalland (Smärre meddelanden och notiser). Ent. Tidskr. 44: 166–167.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Geometroidea  
  • Familj
    Geometridae - mätare 
  • Underfamilj
    Larentiinae  
  • Tribus
    Xanthorhoini  
  • Släkte
    Scotopteryx  
  • Art
    Scotopteryx luridata, (Hufnagel, 1767) - gråstreckad backmätare
    Synonymer
    sen ginstbackmätare
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Jan-Olov Björklund & Nils Ryrholm 2006. © ArtDatabanken, SLU 2006.