Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sandhedsdystermal

Organismgrupp Fjärilar, Malar m.fl. Monochroa ferrea
Sandhedsdystermal Fjärilar, Malar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En mycket oansenlig liten mal, som kan förväxlas med få andra svenska arter om man tittar på detaljer genom en lupp. Huvud och mellankropp är mörkgrå. Framvingen är mörkgrå med tre svarta, långsträckta diskpunkter, en i vingvecket, en mitt i vingen och en tredje vid diskfältets slut. Bakvingen är mellangrå med en profil som är typisk för arterna inom släktet Monochroa, dvs. ytterkanten gör en vinklad sväng nedanför spetsen, inte en mjuk konkav bukt som hos de flesta andra stävmalar. Vingspann 10-12 mm.
Utbredning
Länsvis förekomst för sandhedsdystermal Observationer i  Sverige för sandhedsdystermal
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten påträffades första gången i Sverige på Gotland i Öja socken 1933. Därefter har den bara hittats på några få ytterligare platser, nämligen i Vamlingbo på Gotland, vid Vårhallarna norr om Simrishamn i Skåne, samt vid Gårdby på Öland. Sålunda är det en av våra mest lokala och sällsynta fjärilar i landet. Sannolikt är mörkertalet lågt för denna art eftersom dess habitat är mycket speciellt. I Danmark är siamesisk tvillingdystermal bara är funnen i provinsen Lolland-Falster-Mön och Bornholm, men artens utbredning är dåligt känd i landet. I Norge är den sällsynt och bara funnen i södra Hedmark och i Finland är den rapporterad från ett tiotal provinser i söder. Arten finns i de tre baltiska länderna samt i ytterligare ett halvdussin mellaneuropeiska länder. Den är också känd från Ural. I hela sitt utbredningsområde är den en sällsynthet, men på vissa speciella platser i exempelvis Lettland uppträder den ibland något mer rikligt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(ii,iii,iv)+2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)
Ett fåtal fynd från 3-4 torrmarkslokaler i sydöstra Götaland, men endast något enstaka fynd är gjort under de senaste femton åren. Sommaren 2004 håvades 4 exemplar på sandstarr (Carex arenaria) på Gårdby sandstäpp på Öland. Möjligen är arten förbisedd pga avsaknad av kunskap om dess biologi, men arten tycks kräva tillgång till öppen sand. Då sandstäpp är en typ av marker som minskar kraftigt, minskar livsutrymmet för denna typ av arter. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (850-3850) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-40) km². -2005. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv)+2ab(ii,iii,iv)).
Ekologi
Siamesisk tvillingdystermal finns bara på de mest extrema sandområdena. Fjärilen flyger på natten företrädesvis i juli, men det finns också fynd från juni och början av augusti. Om det rör sig om en generation eller två generationer under vissa år kan inte avgöras eftersom så få exemplar är funna i landet. Den är dessutom i hög grad beroende av vädret under fjärilens flygtid, eftersom de öppna markerna där den finns under natten ofta utsätts för kraftig utstrålning med åtföljande dimma och dagg som gör att fjärilarna inte kan flyga. Larven lever i Finland på backstarr Carex ericetorum men svenska observationer tyder på att den också kan leva på sandstarr Carex arenaria eller ölandsstarr Carex ligerica. Hur det i verkligheten är i Sverige är fortfarande en öppen fråga då inga kläckningsförsök har genomförts.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Havsstrand
Havsstrand
Förekommer
Viktig
Biotoper
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Blottad mark
Blottad mark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Mark/sediment
Mark/sediment
Mineraljord/sediment
Mineraljord/sediment
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· backstarr
· backstarr
· sandstarr
· sandstarr
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Gelechiidae (stävmalar), Släkte Monochroa, Art Monochroa ferrea (Frey, 1870) - sandhedsdystermal Synonymer siamesisk tvillingdystermal

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(ii,iii,iv)+2ab(ii,iii,iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Ett fåtal fynd från 3-4 torrmarkslokaler i sydöstra Götaland, men endast något enstaka fynd är gjort under de senaste femton åren. Sommaren 2004 håvades 4 exemplar på sandstarr (Carex arenaria) på Gårdby sandstäpp på Öland. Möjligen är arten förbisedd pga avsaknad av kunskap om dess biologi, men arten tycks kräva tillgång till öppen sand. Då sandstäpp är en typ av marker som minskar kraftigt, minskar livsutrymmet för denna typ av arter. Antalet lokalområden i landet skattas till 4 (2-6). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 1000 (850-3850) km² och förekomstarean (AOO) till 16 (8-40) km². -2005. En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser förekomstarea, kvalitén på artens habitat och antalet lokalområden. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet är kraftigt fragmenterat, antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(ii,iii,iv)+2ab(ii,iii,iv)).
En mycket oansenlig liten mal, som kan förväxlas med få andra svenska arter om man tittar på detaljer genom en lupp. Huvud och mellankropp är mörkgrå. Framvingen är mörkgrå med tre svarta, långsträckta diskpunkter, en i vingvecket, en mitt i vingen och en tredje vid diskfältets slut. Bakvingen är mellangrå med en profil som är typisk för arterna inom släktet Monochroa, dvs. ytterkanten gör en vinklad sväng nedanför spetsen, inte en mjuk konkav bukt som hos de flesta andra stävmalar. Vingspann 10-12 mm.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sandhedsdystermal

Länsvis förekomst och status för sandhedsdystermal baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sandhedsdystermal

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten påträffades första gången i Sverige på Gotland i Öja socken 1933. Därefter har den bara hittats på några få ytterligare platser, nämligen i Vamlingbo på Gotland, vid Vårhallarna norr om Simrishamn i Skåne, samt vid Gårdby på Öland. Sålunda är det en av våra mest lokala och sällsynta fjärilar i landet. Sannolikt är mörkertalet lågt för denna art eftersom dess habitat är mycket speciellt. I Danmark är siamesisk tvillingdystermal bara är funnen i provinsen Lolland-Falster-Mön och Bornholm, men artens utbredning är dåligt känd i landet. I Norge är den sällsynt och bara funnen i södra Hedmark och i Finland är den rapporterad från ett tiotal provinser i söder. Arten finns i de tre baltiska länderna samt i ytterligare ett halvdussin mellaneuropeiska länder. Den är också känd från Ural. I hela sitt utbredningsområde är den en sällsynthet, men på vissa speciella platser i exempelvis Lettland uppträder den ibland något mer rikligt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Anomologinae  
  • Släkte
    Monochroa  
  • Art
    Monochroa ferrea(Frey, 1870) - sandhedsdystermal
    Synonymer
    siamesisk tvillingdystermal

Siamesisk tvillingdystermal finns bara på de mest extrema sandområdena. Fjärilen flyger på natten företrädesvis i juli, men det finns också fynd från juni och början av augusti. Om det rör sig om en generation eller två generationer under vissa år kan inte avgöras eftersom så få exemplar är funna i landet. Den är dessutom i hög grad beroende av vädret under fjärilens flygtid, eftersom de öppna markerna där den finns under natten ofta utsätts för kraftig utstrålning med åtföljande dimma och dagg som gör att fjärilarna inte kan flyga. Larven lever i Finland på backstarr Carex ericetorum men svenska observationer tyder på att den också kan leva på sandstarr Carex arenaria eller ölandsstarr Carex ligerica. Hur det i verkligheten är i Sverige är fortfarande en öppen fråga då inga kläckningsförsök har genomförts.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Havsstrand

Biotoper som är viktiga för arten: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Biotoper där arten kan förekomma: Blottad mark

Substrat/Föda:
Mark/sediment (Viktig)
Mineraljord/sediment (Viktig)
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· backstarr - Carex ericetorum (Har betydelse)
· sandstarr - Carex arenaria (Har betydelse)
De extrema sandmarkerna där arten finns genomgår på de flesta håll en långsam degeneration mot igenväxning med marklavar och buskage. Exploatering av sandmarker för fritidsbebyggelse eller annat ändamål kan förstöra habitatet. Skogsplantering minskar kraftigt artens möjligheter att överleva på platsen.

Påverkan
  • Ökad näringsbelastning (Stor negativ effekt)
  • Igenplantering (Stor negativ effekt)
  • Bekämpningsmedel (Viss negativ effekt)
  • Igenväxning (Stor negativ effekt)
De kända lokalerna med siamesisk tvillingdystermal bör skyddas och en skötselplan upprättas där det fastställs att nakna sandytor ständigt ska finnas tillgängliga för de starrarter som utgör värdväxt för larven. Detta kan exempelvis ske genom försiktig harvning på mindre områden. Denna åtgärd är också gynnsam för flera andra organismer som är beroende av extrem, kalkpåverkad sandmark.

Dansk rödlista 2010. [http://www.dmu.dk/dyrplanter/redlistframe/soegart/]

Elsner, G., Huemer, P. & Tokár, Z. 1999. Die Palpenmotten (Lepidoptera, Gelechiidae) Mitteleuropas. Bratislava. 208 s.

Fauna Europaea (mars 2012). [http://www.faunaeur.org/distribution.php] (Utbredningskarta - Europa)

Finsk rödlista 2010. [http://www.ymparisto.fi/download.asp?contentid=123022&lan=en]

Norsk rödlista 2015. [http://data.artsdatabanken.no/Rodliste]

Svensson, I. 1993. Fjärilkalender. Utgiven privat av Hans Hellberg, Stockholm.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1989. Rev. Ingvar Svensson 1994; Bengt Å. Bengtsson 2012. © ArtDatabanken, SLU 2005.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Gelechioidea  
  • Familj
    Gelechiidae - stävmalar 
  • Underfamilj
    Anomologinae  
  • Släkte
    Monochroa  
  • Art
    Monochroa ferrea, (Frey, 1870) - sandhedsdystermal
    Synonymer
    siamesisk tvillingdystermal
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Ingvar Svensson 1989. Rev. Ingvar Svensson 1994; Bengt Å. Bengtsson 2012. © ArtDatabanken, SLU 2005.