Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sibirisk barkborre

Organismgrupp Skalbaggar, Vivlar och barkborrar Pityogenes irkutensis
Sibirisk barkborre Skalbaggar, Vivlar och barkborrar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
En liten brun, starkt cylindrisk art som blir ca 2 mm lång. Benen och antennerna är korta. De tre sista antennlederna är delvis sammanvuxna och bildar en nästan cirkelrund skiva. Hanen har på täckvingarnas bakre sluttning tre tänder på vardera kanten av en grund urgröpning. Den som ligger högst upp på ryggen är liten och svår att se med en ficklupp. Hos honorna finns enbart några små knappt synbara upphöjningar. Huvudet är knappast synligt uppifrån utan är riktat snett nedåt och täcks av halsskölden. Halssköldens främre hälft är mycket ojämn och försedd med små tagglika upphöjningar.
Utbredning
Länsvis förekomst för sibirisk barkborre Observationer i  Sverige för sibirisk barkborre
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Påträffad i fjällnära tallskog i nordligaste Dalarna samt i Lycksele, Pite och Lule lappmarker. Arten är förmodligen förbisedd i Härjedalen och Jämtland. Utbredningen i övrigt omfattar Norge (där den först nyligen påträffats), Finland och Ryssland.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)
Larvutvecklingen sker i nyligen döda grenar eller klena stamdelar av tall, och arten påträffas främst på torra hedmarker. Framför allt förekommer den uppe i kronan på senvuxna tallar. Arten förefaller vara knuten till naturskog med senvuxna tallar. Känd från norra Dalarna och Lappland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
Ekologi
Larvutvecklingen sker i nyligen döda grenar eller klena stamdelar av tall. Framför allt i kronan på senvuxna tallar, främst på torra hedmarker. Arten är polygam och en hane lockar ofta till sig 4-6 honor som efter parningen gnager sina modergångar vinkelrätt ut från parningskammaren i barken. Detta skapar ett stjärnformigt gångsystem. Larvutvecklingen sträcker sig förmodligen över två år.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Barrskog
Barrskog
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Saprotrof/fag, detrivor
Substrat/Föda
Ved och bark
Ved och bark
· tall
· tall
Dött träd
Dött träd
· tall
· tall
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Coleoptera (skalbaggar), Familj Curculionidae (vivlar), Släkte Pityogenes, Art Pityogenes irkutensis Eggers, 1910 - sibirisk barkborre Synonymer

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Nära hotad (NT)
  • 2000 Nära hotad (NT)

Dokumentation Larvutvecklingen sker i nyligen döda grenar eller klena stamdelar av tall, och arten påträffas främst på torra hedmarker. Framför allt förekommer den uppe i kronan på senvuxna tallar. Arten förefaller vara knuten till naturskog med senvuxna tallar. Känd från norra Dalarna och Lappland. Antalet lokalområden i landet skattas till 20 (10-100). Förekomstarean (AOO) skattas till 80 (40-400) km². Det föreligger indikation på eller misstanke om populationsminskning. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och fortgående minskning förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ab(iii)).
En liten brun, starkt cylindrisk art som blir ca 2 mm lång. Benen och antennerna är korta. De tre sista antennlederna är delvis sammanvuxna och bildar en nästan cirkelrund skiva. Hanen har på täckvingarnas bakre sluttning tre tänder på vardera kanten av en grund urgröpning. Den som ligger högst upp på ryggen är liten och svår att se med en ficklupp. Hos honorna finns enbart några små knappt synbara upphöjningar. Huvudet är knappast synligt uppifrån utan är riktat snett nedåt och täcks av halsskölden. Halssköldens främre hälft är mycket ojämn och försedd med små tagglika upphöjningar.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sibirisk barkborre

Länsvis förekomst och status för sibirisk barkborre baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sibirisk barkborre

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Påträffad i fjällnära tallskog i nordligaste Dalarna samt i Lycksele, Pite och Lule lappmarker. Arten är förmodligen förbisedd i Härjedalen och Jämtland. Utbredningen i övrigt omfattar Norge (där den först nyligen påträffats), Finland och Ryssland.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Ipini  
  • Släkte
    Pityogenes  
  • Art
    Pityogenes irkutensisEggers, 1910 - sibirisk barkborre

Larvutvecklingen sker i nyligen döda grenar eller klena stamdelar av tall. Framför allt i kronan på senvuxna tallar, främst på torra hedmarker. Arten är polygam och en hane lockar ofta till sig 4-6 honor som efter parningen gnager sina modergångar vinkelrätt ut från parningskammaren i barken. Detta skapar ett stjärnformigt gångsystem. Larvutvecklingen sträcker sig förmodligen över två år.

Ekologisk grupp: Saprotrof/fag, detrivor

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Barrskog

Biotoper där arten kan förekomma: Löv-/barrblandskog

Substrat/Föda:
Ved och bark (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Dött träd (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Arten är tydligen knuten till naturskog med senvuxna tallar. Sammanhängande bestånd av denna skogstyp minskar i norra Sverige.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Stor negativ effekt)
Undvik att avverka större bestånd med senvuxna gamla naturskogar på torra, hedartade marker.
I äldre litteratur betraktas P. irkutensis som en synonym till den närstående P. monacensis. P. monacensis anses nu vara en självständig art som är utbredd i Mellan- och Sydeuropa. I viss nyare litteratur (Pfeffer 1995) betraktas dessa två taxa som underarter: P. irkutensis ssp. irkutensis och P. irkutensis ssp. monacensis.

Butovitsch, V. & Heqvist, K.-J. 1947. Till kännedom om svenska skalbaggars utbredning. Ent. Tidskr. 72: 184–188.

Lekander, B., Bejer-Petersen, B., Kangas, E. & Bakke, A. 1977. The Distribution of Bark Beetles in the Nordic Countries. Acta Ent. Fenn. 32: 24.

Pfeffer, A. 1995. Zentral- und westpaläarktische Borken- und Kernkäfer. Pro Entomologia, c/o Naturhistorisches Museum Basel.

Spessivtseff, P. 1922. Bestämningstabell över svenska barkborrar. Meddel. fr. Statens Skogsförsöksanst. H. 19 nr 6: 480–481.

Spessivtseff, P. 1925. Barkborrar, Svensk Insektsfauna nr. 28: 185.

Voolma et al. 2004. Distribution and spread of bark beetles (Coleoptera: Scolytidae) around the Gulf of Finland: a comparative study with notes on rare species of Estonia, Finland and North-Western Russia. Entomologica Fennica 22:198-210.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 2001. Rev. Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Coleoptera - skalbaggar 
  • Underordning
    Polyphaga - allätarbaggar 
  • Överfamilj
    Curculionoidea  
  • Familj
    Curculionidae - vivlar 
  • Underfamilj
    Scolytinae - barkborrar 
  • Tribus
    Ipini  
  • Släkte
    Pityogenes  
  • Art
    Pityogenes irkutensis, Eggers, 1910 - sibirisk barkborre
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Ehnström 2001. Rev. Åke Lindelöw 2007. © ArtDatabanken, SLU 2008.