Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sidengult ängsmott

Organismgrupp Fjärilar, Mott Paratalanta hyalinalis
Sidengult ängsmott Fjärilar, Mott

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Vingbredd 27-34 mm. Detta stora mott har en halmgul grundfärg på framvingarna med gråtonat ljusbruna teckningar. Diskpunkten liknar en åtta. Yttre tvärlinjen gör en skarp knyck inåt mitt på vingen. Bakvingarna är ljusare än framvingarna, benfärgade med en ljust gråbrun mittbåge med en liten inåtriktad spets mitt på bandet, samt ett sicksack-format utkantsband. Arten är avbildad i Palm (1986).
Utbredning
Länsvis förekomst för sidengult ängsmott Observationer i  Sverige för sidengult ängsmott
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Ängsmottet är utbrett över hela Europa, men blir mindre vanlig längre norrut. Artens utbredningsområde uppges sträcka sig bort till Sibirien och norra Afrika. I Danmark är den sällsynt. Den är där funnen mest i den sydöstligaste delen och på Bornholm. I Finland finns den angiven från södra halvan av landet upp till Österbotten, me på senare år har den inte gått att återfinna på någon av de tidigare lokalerna. Det sista finska fyndet gjordes troligen 1964. I Sverige är situationen inte så prekär. Det första fyndet i Sverige gjordes av Per Benander på Öland i Böda 1931. Därefter har fynd gjorts i många landskap ända upp till Medelpad, men på fastlandet finns ytterst få fynd under de senaste decennierna. Både på Gotland och på Öland är arten fortfarande bofast, men den har en klart vikande populationsutveckling även där. Allmänt sett har arten således minskat kraftigt under det senaste halvseklet i hela Nordeuropa. Under 2002 togs den i Skåne, på Öland (där även 2001) och i Södermanland, varför ett nytt uppsving kan tänkas inträffa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nära hotad (NT)
Kriterier
B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Sårbar (VU)
Sidengult ängsmott var tidgare utbredd i en stor del av landet från Skåne till södra Norrland men har succesivt försvunnit. Arten förekommer idag i stabila populationer på Öland och Gotland samt har ett fåtal förekomster i östra Götaland och Svealand. Fjärilen påträffas i skogsbryn och på varma, störda marker med larven näringsväxter klint-arter och kungsljus mm. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 280 (260-320) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Ekologi
Sidengult ängsmott påträffas på ängsmark, i gläntor och längs skogsbryn. Arten är nattaktiv och dras till ljus. Larven uppges leva på nässlor Urtica spp., klintväxter Centaurea spp. och kungsljus Verbascum spp. Den är vit- eller grönaktig med glänsande svarta vårtor och brunt eller ljust rödbrunt huvud och analplåt. Den lever från augusti till maj i en spånad på sin värdväxt. Fjärilens flygtid sträcker sig från början av juli till början av augusti.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Urban miljö
Urban miljö
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Öppna gräsmarker
Öppna gräsmarker
Öppen fastmark
Öppen fastmark
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· klintar
· klintar
· kungsljus
· kungsljus
· nässlor
· nässlor
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Crambidae, Släkte Paratalanta, Art Paratalanta hyalinalis (Hübner, 1796) - sidengult ängsmott Synonymer Microstega hyalinalis (Hübner, 1796)

Kategori Nära hotad (NT)
Kriterier B2ac(iv)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Nära hotad (NT)
  • 2005 Livskraftig (LC)
  • 2000 Sårbar (VU)

Dokumentation Sidengult ängsmott var tidgare utbredd i en stor del av landet från Skåne till södra Norrland men har succesivt försvunnit. Arten förekommer idag i stabila populationer på Öland och Gotland samt har ett fåtal förekomster i östra Götaland och Svealand. Fjärilen påträffas i skogsbryn och på varma, störda marker med larven näringsväxter klint-arter och kungsljus mm. Utbredningsområdets storlek (EOO) överskrider gränsvärdet för rödlistning. Förekomstarean (AOO) skattas till 280 (260-320) km². Det finns inga tecken på betydande populationsförändring. Extrema fluktuationer förekommer förmodligen i antalet fullvuxna individer. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Nära hotad (NT). De skattade värdena för förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att utbredningsområdet förmodligen är kraftigt fragmenterat och extrema fluktuationer förmodligen förekommer gör att arten uppfyller kriterierna för kategorin Nära hotad (NT). (B2ac(iv)).
Vingbredd 27-34 mm. Detta stora mott har en halmgul grundfärg på framvingarna med gråtonat ljusbruna teckningar. Diskpunkten liknar en åtta. Yttre tvärlinjen gör en skarp knyck inåt mitt på vingen. Bakvingarna är ljusare än framvingarna, benfärgade med en ljust gråbrun mittbåge med en liten inåtriktad spets mitt på bandet, samt ett sicksack-format utkantsband. Arten är avbildad i Palm (1986).

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sidengult ängsmott

Länsvis förekomst och status för sidengult ängsmott baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sidengult ängsmott

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Ängsmottet är utbrett över hela Europa, men blir mindre vanlig längre norrut. Artens utbredningsområde uppges sträcka sig bort till Sibirien och norra Afrika. I Danmark är den sällsynt. Den är där funnen mest i den sydöstligaste delen och på Bornholm. I Finland finns den angiven från södra halvan av landet upp till Österbotten, me på senare år har den inte gått att återfinna på någon av de tidigare lokalerna. Det sista finska fyndet gjordes troligen 1964. I Sverige är situationen inte så prekär. Det första fyndet i Sverige gjordes av Per Benander på Öland i Böda 1931. Därefter har fynd gjorts i många landskap ända upp till Medelpad, men på fastlandet finns ytterst få fynd under de senaste decennierna. Både på Gotland och på Öland är arten fortfarande bofast, men den har en klart vikande populationsutveckling även där. Allmänt sett har arten således minskat kraftigt under det senaste halvseklet i hela Nordeuropa. Under 2002 togs den i Skåne, på Öland (där även 2001) och i Södermanland, varför ett nytt uppsving kan tänkas inträffa.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Pyraloidea  
  • Familj
    Crambidae  
  • Underfamilj
    Pyraustinae  
  • Släkte
    Paratalanta  
  • Art
    Paratalanta hyalinalis(Hübner, 1796) - sidengult ängsmott
    Synonymer
    Microstega hyalinalis (Hübner, 1796)

Sidengult ängsmott påträffas på ängsmark, i gläntor och längs skogsbryn. Arten är nattaktiv och dras till ljus. Larven uppges leva på nässlor Urtica spp., klintväxter Centaurea spp. och kungsljus Verbascum spp. Den är vit- eller grönaktig med glänsande svarta vårtor och brunt eller ljust rödbrunt huvud och analplåt. Den lever från augusti till maj i en spånad på sin värdväxt. Fjärilens flygtid sträcker sig från början av juli till början av augusti.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper där arten kan förekomma: Jordbrukslandskap, Urban miljö, Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark

Biotoper där arten kan förekomma: Öppna gräsmarker, Öppen fastmark

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· klintar - Centaurea (Viktig)
· kungsljus - Verbascum (Har betydelse)
· nässlor - Urtica (Har betydelse)
Artens tillbakagång i Sverige sedan 1960-talet kan inte bara relateras till mänskliga aktiviteter. Förmodligen finns även andra faktorer med i spelet. Klintväxter och kungsljus, som delvis hör till stäppfloran, har inte minskat i särskilt stor omfattning, men lokalt kan upphört bete och därav följande igenväxning med buskar och träd påverka arten negativt. Den nuvarande slåttern av vägkanter bör undersökas med avseende på effekten på ängsmottet. Eftersom slåttern sker i augusti kan larven eventuellt berövas sin värdväxt.

Påverkan
  • Igenväxning (Viss negativ effekt)
Vägkanter tjänstgör som refugier för många arter som minskar i antal, och så kan också vara fallet för sidengult ängsmott. Ett projekt för att undersöka hur arten påverkas av olika ingrepp bör genomföras. I varje fall bör alla fynd hädanefter rapporteras för att man ska få en bild av utvecklingen.

Palm, E. 1986. Nordeuropas Pyralider. Danmarks Dyreliv Bind 3. Faunabøger, København.

Suomalainen, E. 1985. Microstega hyalinalis (Hb.) (Lepidoptera, Pyraloidea), a moth species probably extinct in Finland. Notulae ent. 65: 123-126.

Svensson, I. 2001. Anmärkningsvärda fynd av småfjärilar (Microlepidoptera) i Sverige 2001. Ent. Tidskr. 123: 1-11.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2006.

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Pyraloidea  
  • Familj
    Crambidae  
  • Underfamilj
    Pyraustinae  
  • Släkte
    Paratalanta  
  • Art
    Paratalanta hyalinalis, (Hübner, 1796) - sidengult ängsmott
    Synonymer
    Microstega hyalinalis (Hübner, 1796)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson 2002. © ArtDatabanken, SLU 2006.