Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sienamusseron

Organismgrupp Storsvampar, Basidiesvampar Tricholoma joachimii
Sienamusseron Storsvampar, Basidiesvampar

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sienamusseronen är en stor musseron med en hatt som är välvd till plan, lätt klibbig och 3–12 cm i diameter, med knottriga grynfjäll som är tätast mot mitten och omgivna av sprickor som det ljusa hattköttet lyser fram igenom. Hatten är sienabrun i centrum och ljusare mot kanterna, där den blir allt mera gul; den kan även ha en lätt grön ton i det bruna. Hatthinnan är helt avdragbar. Lamellerna är urnupna och svagt nedlöpande med en tand, många halvkorta och korta lameller mellan de långa. De är svagt bruna, ibland med citrongul anstrykning. Efterhand mörknar lamelleggen. Sporfärgen är vit. Foten är 2,5–7 cm hög, 1,5–2,5 cm tjock. Den är cylindrisk eller något utvidgad mot basen som ofta är böjd, beklädd med mörkbruna trekantiga fjäll, vars spetsar är uppåtriktade. Grundfärgen är blekt brun. Smaken är mild till något bitter. Lukten obetydlig. Sienamusseron kan möjligen förväxlas med rökmusseron Tricholoma fucatum, som är mera gråbrun och saknar gula toner, eller riddarmusseron Tricholoma equestre inkl. auratum, vars lameller är lysande gula.
Utbredning
Länsvis förekomst för sienamusseron Observationer i  Sverige för sienamusseron
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Sienamusseron är mycket sällsynt. Den upptäcktes 1990 i Sverige och är bara funnen på mellersta Gotland. Drygt 10 lokaler är kända och det totala antalet lokaler bedöms inte överstiga 25 (2015). I Norge är den känd från knappt 20 lokaler i Osloområdet samt i Möre och Romsdal (2015). Utanför Norden är arten känd från Slovakien, Frankrike, Schweiz, Österrike, Italien, Spanien och Oregon i USA. Den betraktas överallt som ovanlig även om den är mer frekvent i Mellan- och Sydeuropa.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)
Bildar mykorrhiza med tall, i barrskog på något rikare sandig mark. Endast funnen på Gotland och förmodligen är arten klimatiskt begränsad. Den bildar en stor, lätt igenkännbar fruktkropp. Total population och förekomstarea är liten och bedöms ha minskatoch fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av äldre skog och upphört skogsbete. Naturvårdsverkets nu avslutade åtgärdsprogram för sienamusseron 2011-2015 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (264-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).
Ekologi
Sienamusseron är en mykorrhizasvamp som är knuten till och beroende av tall. Den växer i öppen torr barrskog dominerad av tall, på kalkhaltig mark och ofta på mer eller mindre sandiga jordarter som sandiga moräner, postglaciala avlagringar av strandgrus eller sandavlagringar. Merparten av lokalerna på Gotland är äldre, flerskiktade bondeskogar som inte varit kalavverkade. Förmodligen har alla Gotländska lokaler tidigare haft skogsbete, Idag förekommer skogsbete på mindre än hälften av de lokalerna.I likhet med de flesta mykorrhizasvampar är siennamusseronens markmycel långlivat, många decennier eller mer och blir potentiellt lika gammal eller äldre än tallträd om det finns en trädkontinuitet på platsen. Utbredningen av enskilda mycel är förmodligen i storleksordningen någon till ett tiotal kvadratmeter. Markmycel kan växa många år utan att bilda fruktkroppar. För detta krävs gynnsamma temperatur- och fuktighetsförhållanden. På Gotland uppträder ofta fruktkropparna uppträtt sent på hösten, i slutet av september till början av november.
Landskapstyper
Skog
Skog
Förekommer
Viktig
Biotoper
Trädbärande gräsmark
Trädbärande gräsmark
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Mykorrhiza
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· tall
· tall
Mark/sediment
Mark/sediment
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Agaricomycetes, Ordning Agaricales, Familj Tricholomataceae, Släkte Tricholoma (musseroner), Art Tricholoma joachimii Bon & A.Riva - sienamusseron Synonymer

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier C2a(i)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Starkt hotad (EN)
  • 2000 Akut hotad (CR)

Dokumentation Bildar mykorrhiza med tall, i barrskog på något rikare sandig mark. Endast funnen på Gotland och förmodligen är arten klimatiskt begränsad. Den bildar en stor, lätt igenkännbar fruktkropp. Total population och förekomstarea är liten och bedöms ha minskatoch fortgående att minska, huvudsakligen p.g.a. slutavverkning av äldre skog och upphört skogsbete. Naturvårdsverkets nu avslutade åtgärdsprogram för sienamusseron 2011-2015 har resulterat i en ökad kännedom om och uppmärksamhet kring arten, dess ekologi och förekomster. Antalet reproduktiva individer skattas till 500 (100-1000). Antalet har skattats genom att multiplicera tre faktorer: 1) Troliga antalet aktuella lokaler i landet (25). 2) Bedömt antal unika mycel/lokal (2). 3) En schablon för hur många fragmenterade enheter varje unikt mycel bedöms ge upphov till (10). Antalet lokalområden i landet skattas till 25 (5-50). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 2000 (264-2000) km² och förekomstarean (AOO) till 40 km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Minskningstakten uppgår till 30 % inom 50 år. Den minskande trenden har pågått en tid och bedöms fortsätta. Bedömningen baseras på minskad geografisk utbredning och/eller försämrad habitatkvalitet. De skattade värdena som bedömningen baserar sig på ligger alla inom intervallet för kategorin Starkt hotad (EN). Fortgående minskning förekommer i kombination med att antalet reproduktiva individer är lågt vilket gör att arten hamnar i kategorin Starkt hotad (EN). (C2a(i)).

Åtgärdsprogram Fastställt
Sienamusseronen är en stor musseron med en hatt som är välvd till plan, lätt klibbig och 3–12 cm i diameter, med knottriga grynfjäll som är tätast mot mitten och omgivna av sprickor som det ljusa hattköttet lyser fram igenom. Hatten är sienabrun i centrum och ljusare mot kanterna, där den blir allt mera gul; den kan även ha en lätt grön ton i det bruna. Hatthinnan är helt avdragbar. Lamellerna är urnupna och svagt nedlöpande med en tand, många halvkorta och korta lameller mellan de långa. De är svagt bruna, ibland med citrongul anstrykning. Efterhand mörknar lamelleggen. Sporfärgen är vit. Foten är 2,5–7 cm hög, 1,5–2,5 cm tjock. Den är cylindrisk eller något utvidgad mot basen som ofta är böjd, beklädd med mörkbruna trekantiga fjäll, vars spetsar är uppåtriktade. Grundfärgen är blekt brun. Smaken är mild till något bitter. Lukten obetydlig. Sienamusseron kan möjligen förväxlas med rökmusseron Tricholoma fucatum, som är mera gråbrun och saknar gula toner, eller riddarmusseron Tricholoma equestre inkl. auratum, vars lameller är lysande gula.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sienamusseron

Länsvis förekomst och status för sienamusseron baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sienamusseron

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Sienamusseron är mycket sällsynt. Den upptäcktes 1990 i Sverige och är bara funnen på mellersta Gotland. Drygt 10 lokaler är kända och det totala antalet lokaler bedöms inte överstiga 25 (2015). I Norge är den känd från knappt 20 lokaler i Osloområdet samt i Möre och Romsdal (2015). Utanför Norden är arten känd från Slovakien, Frankrike, Schweiz, Österrike, Italien, Spanien och Oregon i USA. Den betraktas överallt som ovanlig även om den är mer frekvent i Mellan- och Sydeuropa.
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma joachimiiBon & A.Riva - sienamusseron

Sienamusseron är en mykorrhizasvamp som är knuten till och beroende av tall. Den växer i öppen torr barrskog dominerad av tall, på kalkhaltig mark och ofta på mer eller mindre sandiga jordarter som sandiga moräner, postglaciala avlagringar av strandgrus eller sandavlagringar. Merparten av lokalerna på Gotland är äldre, flerskiktade bondeskogar som inte varit kalavverkade. Förmodligen har alla Gotländska lokaler tidigare haft skogsbete, Idag förekommer skogsbete på mindre än hälften av de lokalerna.I likhet med de flesta mykorrhizasvampar är siennamusseronens markmycel långlivat, många decennier eller mer och blir potentiellt lika gammal eller äldre än tallträd om det finns en trädkontinuitet på platsen. Utbredningen av enskilda mycel är förmodligen i storleksordningen någon till ett tiotal kvadratmeter. Markmycel kan växa många år utan att bilda fruktkroppar. För detta krävs gynnsamma temperatur- och fuktighetsförhållanden. På Gotland uppträder ofta fruktkropparna uppträtt sent på hösten, i slutet av september till början av november.

Ekologisk grupp: Mykorrhiza

Landskapstyper som är viktiga för arten: Skog

Biotoper som är viktiga för arten: Trädbärande gräsmark, Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· tall - Pinus sylvestris (Viktig)
Mark/sediment (Viktig)
Det största enskilda hotet mot sienamusseron är slutavverkning av de skogsbestånd där den växer. Den pågående minskningen av kalkbarrskog på Gotland som inte varit kalavverkad missgynnar sienamusseronen.Några lokaler är uppmärksammade som biotopskydd eller reservat, men lokaler utan skydd bedöms successivt riskera att försvinna Om skog med sienamusseron avverkas dör dess markmycel eftersom det är beroende sin mykorrhizasymbios med tall. Nyetablering bedöms bara ske sällsynt och i princip bara i nära anslutning till lokaler där arten finns. Merparten av de sporer som produceras sprids bara ett tiotal meter. Minskat betestryck eller helt upphört bete och de förändringar det medför i vegetation och mikromiljöer bedöms missgynna sienamusseronen liksom för andra marksvampar. Siennamusseronen är rödlistad i Norge, starkt hotad (EN, 2015).

Påverkan
  • Försurning (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Viss negativ effekt)
Kunskapen om sienamusseronens förekomst och har förbättrats genom Naturvårdsverkets satsning på ett åtgärdsprogram för arten under 2011-2015. Åtgärder för att säkerställa sienamusseronens framtid på Gotland är framförallt att bevara de platser där den finns nu, dvs. hindra avverkningar, eventuella exploateringar samt att stödja skogsbete för att hindra igenväxning. Det är angeläget att sienamusseronen fortsatt inventeras och eftersöks. Sienamusseronens utveckling bör fortsatt övervakas och följas upp. Angeläget att det sker skogsbete på sienamusseronens lokaler för att hindra igenväxning. Har igenväxningen gått långt kan det vara behov av att restaurera miljön. Äldre tallskogar med trädkontinuitet där sienamusserron och andra hotade marksvampar potentiellt kan finnas men inte påträffats, bör om möjligt skötas med hyggesfria metoder.

Åtgärdsprogram Fastställt

Bohus Jensen, E. 1999. Tricholoma joachimii, Bon & A. Riva : Funnen på Gotland. Jordstjärnan 20(2): 5–9.

BILD, på omslagets bakre insida, foto och baksida, akvarell.

Christensen, M. & Heilmann-Clausen, J. 2013. The genus Tricholoma.Fungi of Northern Europe, volym 4.sid 98-99. BILD.

Johansson, P. & Bohus-Jensen, E. 2011. Åtgärdsprogram för sienamusseron 2011-2015 (Tricholoma joachimii). Naturvårdsverket. Rapport 6429. BILD.

Galli, R. 1999. I Tricolomi. Sid. 146–147. BILD.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2001. Reviderad ArtDatabanken 2016.

Namn och släktskap
  • Rike
    Fungi - svampar 
  • Stam
    Basidiomycota - basidiesvampar 
  • Understam
    Agaricomycotina  
  • Klass
    Agaricomycetes  
  • Underklass
    Agaricomycetidae  
  • Ordning
    Agaricales  
  • Familj
    Tricholomataceae  
  • Släkte
    Tricholoma - musseroner 
  • Art
    Tricholoma joachimii, Bon & A.Riva - sienamusseron
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Karin Bohlin 2001. Reviderad ArtDatabanken 2016.