Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  silverbandad rotfjäril

Organismgrupp Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl. Gazoryctra ganna
Silverbandad rotfjäril Fjärilar, Bastardsvärmare, rotfjärilar, glasvingar m.fl.

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Kännetecknas av skarpt avgränsade, silvervita band eller fläckar på framvingen. Flyger i gryningen från mitten av augusti till mitten av september. En östlig art som förekommer i Finland.

Vingspann hane 28–34 mm, hona 32–40 mm. Behåringen på huvudet och mellankropp­en är tät och yvig, gulbrun till mörkt rödbrun. Bakkroppens behåring har samma färg men är kortare. Antennen är kort, ungefär 4 mm lång, brun och har 23–25 segment. Hanens antenner har korta, täta hår och honans något längre, glest sittande hår. Ögonen är svartbruna och ovala. På framskenbenet finns en putssporre hos båda könen. Framvingen är rödbrun till gulbrun, hos honan något ljusare, och har silvervit teckning. Teckningen bildar ett band som löper i en båge från vingens bas mot bakkanten, där den böjer av i rät vinkel och löper parallellt med vingens ytterkant mot framhörnet. Bandet är ofta avbrutet och kan ibland ses som enstaka fläckar. Någon gång finns mindre fläckar strax innanför framvingens fram-, ytter- och bakkant. Bakvingen är gråbrun och ibland svagt genomskinlig hos honan. Vingfransarna är orangebruna i båda vingparen.

Ägget är ovalt och ljusgult vid äggläggningen men mörknar snart och blir matt svart. Den nykläckta ­larven är ungefär 3 mm lång, genomskinligt vitaktig. Huvudet och de tre ryggplåtarna på mellankroppen är bruna. Den fullvuxna larven är ljusgul, 30–35 mm lång och ungefär 4 mm bred. Puppan är brunaktig, 15–18 mm lång och ungefär 5 mm bred.

 
Utbredning
Länsvis förekomst för silverbandad rotfjäril Observationer i  Sverige för silverbandad rotfjäril
Svensk förekomst
Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Silverbandad rotfjäril har i Sverige endast hittats en gång, i slutet av augusti år 1847 i fyra exemplar i Tornedalen. Arten har inte återfunnits, men möjligen kan dess sena flygtid på året samt att den flyger i gryningen och på förmiddagen vara en förklaring till att den kan vara förbisedd. Arten är inte funnen i Danmark eller Norge. I Finland är arten utbredd i södra delen av landet norrut till Södra Österbotten samt Kuusamo i Norra Österbotten och Ivalo i Enare lappmark. Arten är dock inte känd från Åland. I Europa är den utbredd i Alperna, och i norr sträcker sig utbredningen från norra Finland genom Petsamo-området i Ryssland och flera områden på Kolahalvön österut genom Sibirien. Arten har tidigare rapporterats från Polen och Tyskland men detta har visat sig vara felaktigt. 

Flera försök att återfinna arten i Sverige har gjorts under andra halvan av 1900-talet, dock helt utan resultat. I Finland kan arten på sina ställen åtminstone vissa år uppträda mera talrikt.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)
Fyra exemplar fångades i Tornedalen 1847. Sedan dess har arten inte kunnat återfinnas, trots att den förekommer förhållandevis utbrett i norra Finland. Arten flyger främst i gryningen under sensommaren och undgår därför normalt upptäckt. Arten eftersöktes utan framgång i augusti 2008 på de lokaler där den funnits på 1800-talet. Lokalerna bedömdes också i sitt nuvarande skick vara olämpliga som habitat för arten. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1847.
Ekologi
Silverbandad rotfjäril flyger från mitten av augusti till mitten av september på grusiga, torra marker, t.ex. gles blandskog eller gläntor med örnbräken Pteridium aquilinum och bergrör Calamagrostis epigeios. Den nordiska utbredningen tycks helt ligga i den boreala zonen. I Alperna förekommer arten däre­mot ovanför skogsgränsen på 1 700 till 2 700 m ö.h., på gräsdominerade alpängar och hedmarker. Honan kläcker tidigt på morgonen och kryper genast upp lågt i vegetationen och börjar locka efter hanar redan innan vingarna har torkat. Hanen börjar flyga i gryningen och fortsätter att flyga lågt över marken under förmiddagen. Ibland har fjärilar fångats med lampor, förmodligen i gryningen innan det har ljusnat helt. Parningen varar i ett par timmar, med hanen hängande fritt under honan. Kort efter parningen börjar honan sin äggläggningsflykt, som också sker lågt över vegetationen. Hon släpper vanligen äggen i flykten, men hon kan även sitta i vegetationen och låta äggen falla ned. Under förmiddagen kan äggläggande honor ses flyga tillsammans med hanar som är på jakt efter honor som ännu inte har parat sig. Äggen kläcks efter ungefär fyra veckor och de nykläckta larverna söker sig ned i jorden till växtrötter. Flera olika växtfamiljers rötter kan utnyttjas som föda av ­larverna. I Norden antas värdväxterna vara örnbräken och bergrör. I Alperna anges Plantago alpina och Ligusticum mutellina som värdväxter. Larvens utveckling tar minst två, förmodligen oftare tre år. Larven tillverkar ett  spunnet rör från markytan innan den förpuppar sig i en puppkammare i änden av röret nere i marken. Vid kläckningen rör sig puppan upp i röret och tränger halvvägs ut innan fjärilen spränger pupphuden och kryper fram.

Vissa indikationer från Finland tyder på att arten på varje lokal har en kort flygperiod, vilket möjligen kan bidra till att förekomster lättare förbises. Svärmningen sker främst i soligt väder men kan i viss utsträckning även ske vid mulen väderlek. Under gryningen och den tidiga morgonen har hanarna påträffats sittande väl synliga uppkrupna på strån av piprör eller bergrör. Den snabba och kraftfulla svärmningen börjar när solens första strålar börjar värma upp habitatet och fjärilarna flyger gärna såväl i halvskugga mellan träden som i fullt solsken utmed skogskanter eller skogsbryn. Den typiska pendelsvärmningen hos andra rotfjärilarters hanar sker hos fjällrotfjäril enbart undantagsvis och hör inte till artens typiska flygbeteende. Fjärilar har under dagen också påträffats sittande på undersidan av grankvistar, örnbräkenblad och andra blad.
Landskapstyper
Jordbrukslandskap
Jordbrukslandskap
Skog
Skog
Våtmark
Våtmark
Förekommer
Viktig
Biotoper
Löv-/barrblandskog
Löv-/barrblandskog
Barrskog
Barrskog
Förekommer
Viktig
Ekologisk grupp Växtätare (herbivor)
Substrat/Föda
Växtdelar, ej ved
Växtdelar, ej ved
· bergrör
· bergrör
· blomväxter
· blomväxter
· piprör
· piprör
· örnbräken
· örnbräken
· örnbräknar
· örnbräknar
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Insecta (egentliga insekter), Ordning Lepidoptera (fjärilar), Familj Hepialidae (rotfjärilar), Släkte Gazoryctra, Art Gazoryctra ganna (Hübner, 1808) - silverbandad rotfjäril Synonymer fjällrotfjäril, Hepialus ganna (Hübner, 1808), Bombyx ganna Hübner, 1808, Korscheltellus ganna (Hübner, 1808)

Kategori Nationellt utdöd (RE)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Kunskapsbrist (DD)
  • 2005 Kunskapsbrist (DD)
  • 2000 Kunskapsbrist (DD)

Dokumentation Fyra exemplar fångades i Tornedalen 1847. Sedan dess har arten inte kunnat återfinnas, trots att den förekommer förhållandevis utbrett i norra Finland. Arten flyger främst i gryningen under sensommaren och undgår därför normalt upptäckt. Arten eftersöktes utan framgång i augusti 2008 på de lokaler där den funnits på 1800-talet. Lokalerna bedömdes också i sitt nuvarande skick vara olämpliga som habitat för arten. Arten rödlistas som Nationellt utdöd (RE) eftersom det bedömts som sannolikt att den upphört att regelbundet reproducera sig inom landet. Den påträffades senast år 1847.
Kännetecknas av skarpt avgränsade, silvervita band eller fläckar på framvingen. Flyger i gryningen från mitten av augusti till mitten av september. En östlig art som förekommer i Finland.

Vingspann hane 28–34 mm, hona 32–40 mm. Behåringen på huvudet och mellankropp­en är tät och yvig, gulbrun till mörkt rödbrun. Bakkroppens behåring har samma färg men är kortare. Antennen är kort, ungefär 4 mm lång, brun och har 23–25 segment. Hanens antenner har korta, täta hår och honans något längre, glest sittande hår. Ögonen är svartbruna och ovala. På framskenbenet finns en putssporre hos båda könen. Framvingen är rödbrun till gulbrun, hos honan något ljusare, och har silvervit teckning. Teckningen bildar ett band som löper i en båge från vingens bas mot bakkanten, där den böjer av i rät vinkel och löper parallellt med vingens ytterkant mot framhörnet. Bandet är ofta avbrutet och kan ibland ses som enstaka fläckar. Någon gång finns mindre fläckar strax innanför framvingens fram-, ytter- och bakkant. Bakvingen är gråbrun och ibland svagt genomskinlig hos honan. Vingfransarna är orangebruna i båda vingparen.

Ägget är ovalt och ljusgult vid äggläggningen men mörknar snart och blir matt svart. Den nykläckta ­larven är ungefär 3 mm lång, genomskinligt vitaktig. Huvudet och de tre ryggplåtarna på mellankroppen är bruna. Den fullvuxna larven är ljusgul, 30–35 mm lång och ungefär 4 mm bred. Puppan är brunaktig, 15–18 mm lång och ungefär 5 mm bred.

 

Svensk förekomst Ej längre bofast, nu endast tillfälligt förekommande
Länsvis förekomst för silverbandad rotfjäril

Länsvis förekomst och status för silverbandad rotfjäril baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för silverbandad rotfjäril

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Silverbandad rotfjäril har i Sverige endast hittats en gång, i slutet av augusti år 1847 i fyra exemplar i Tornedalen. Arten har inte återfunnits, men möjligen kan dess sena flygtid på året samt att den flyger i gryningen och på förmiddagen vara en förklaring till att den kan vara förbisedd. Arten är inte funnen i Danmark eller Norge. I Finland är arten utbredd i södra delen av landet norrut till Södra Österbotten samt Kuusamo i Norra Österbotten och Ivalo i Enare lappmark. Arten är dock inte känd från Åland. I Europa är den utbredd i Alperna, och i norr sträcker sig utbredningen från norra Finland genom Petsamo-området i Ryssland och flera områden på Kolahalvön österut genom Sibirien. Arten har tidigare rapporterats från Polen och Tyskland men detta har visat sig vara felaktigt. 

Flera försök att återfinna arten i Sverige har gjorts under andra halvan av 1900-talet, dock helt utan resultat. I Finland kan arten på sina ställen åtminstone vissa år uppträda mera talrikt.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Hepialoidea  
  • Familj
    Hepialidae - rotfjärilar 
  • Släkte
    Gazoryctra  
  • Art
    Gazoryctra ganna(Hübner, 1808) - silverbandad rotfjäril
    Synonymer
    fjällrotfjäril
    Hepialus ganna (Hübner, 1808)
    Bombyx ganna Hübner, 1808
    Korscheltellus ganna (Hübner, 1808)

Silverbandad rotfjäril flyger från mitten av augusti till mitten av september på grusiga, torra marker, t.ex. gles blandskog eller gläntor med örnbräken Pteridium aquilinum och bergrör Calamagrostis epigeios. Den nordiska utbredningen tycks helt ligga i den boreala zonen. I Alperna förekommer arten däre­mot ovanför skogsgränsen på 1 700 till 2 700 m ö.h., på gräsdominerade alpängar och hedmarker. Honan kläcker tidigt på morgonen och kryper genast upp lågt i vegetationen och börjar locka efter hanar redan innan vingarna har torkat. Hanen börjar flyga i gryningen och fortsätter att flyga lågt över marken under förmiddagen. Ibland har fjärilar fångats med lampor, förmodligen i gryningen innan det har ljusnat helt. Parningen varar i ett par timmar, med hanen hängande fritt under honan. Kort efter parningen börjar honan sin äggläggningsflykt, som också sker lågt över vegetationen. Hon släpper vanligen äggen i flykten, men hon kan även sitta i vegetationen och låta äggen falla ned. Under förmiddagen kan äggläggande honor ses flyga tillsammans med hanar som är på jakt efter honor som ännu inte har parat sig. Äggen kläcks efter ungefär fyra veckor och de nykläckta larverna söker sig ned i jorden till växtrötter. Flera olika växtfamiljers rötter kan utnyttjas som föda av ­larverna. I Norden antas värdväxterna vara örnbräken och bergrör. I Alperna anges Plantago alpina och Ligusticum mutellina som värdväxter. Larvens utveckling tar minst två, förmodligen oftare tre år. Larven tillverkar ett  spunnet rör från markytan innan den förpuppar sig i en puppkammare i änden av röret nere i marken. Vid kläckningen rör sig puppan upp i röret och tränger halvvägs ut innan fjärilen spränger pupphuden och kryper fram.

Vissa indikationer från Finland tyder på att arten på varje lokal har en kort flygperiod, vilket möjligen kan bidra till att förekomster lättare förbises. Svärmningen sker främst i soligt väder men kan i viss utsträckning även ske vid mulen väderlek. Under gryningen och den tidiga morgonen har hanarna påträffats sittande väl synliga uppkrupna på strån av piprör eller bergrör. Den snabba och kraftfulla svärmningen börjar när solens första strålar börjar värma upp habitatet och fjärilarna flyger gärna såväl i halvskugga mellan träden som i fullt solsken utmed skogskanter eller skogsbryn. Den typiska pendelsvärmningen hos andra rotfjärilarters hanar sker hos fjällrotfjäril enbart undantagsvis och hör inte till artens typiska flygbeteende. Fjärilar har under dagen också påträffats sittande på undersidan av grankvistar, örnbräkenblad och andra blad.

Ekologisk grupp: Växtätare (herbivor)

Landskapstyper som är viktiga för arten: Jordbrukslandskap

Landskapstyper där arten kan förekomma: Skog, Våtmark

Biotoper som är viktiga för arten: Löv-/barrblandskog, Barrskog

Substrat/Föda:
Växtdelar, ej ved (Viktig)
· bergrör - Calamagrostis epigejos (Har betydelse)
· blomväxter - Angiospermae (Har betydelse)
· piprör - Calamagrostis arundinacea (Har betydelse)
· örnbräken - Pteridium aquilinum (Har betydelse)
· örnbräknar - Pteridium (Har betydelse)
Arten hör hemma i den nordiska boreala barrskogen men är av ännu inte kända orsaker påfallande lokal i sitt förekomstmönster. Inga hot är i dagsläget kända för arten. Den har upptagits på rödlistan i första hand eftersom den är känd från ett mycket begränsat område och inte har återfunnits på drygt 150 år. I Finland förefaller inte ett småskaligt skogsbruk påverka lokala populationer negativt. Det kan däremot antas att storskaliga avverkningar liksom mer ingripande markberedningsåtgärder kan påverka lokalklimatet och hydrologiska förhållanden på ett sätt som skulle kunna skada artens förekomster.

Påverkan
  • Avverkning (Viss negativ effekt)
Artens biologi och ekologi är inte tillräckligt känd och därför kan inga närmare förslag till åtgärder i dagsläget identifieras för arten. Primärt är det av stor vikt att undersökningar kommer till stånd för att utröna om arten fortfarande förekommer i landet och vilket ungefärligt utbredningsområde den i så fall har.
Namngivning: Gazoryctra ganna (Hübner, 1804). Originalbeskrivning: Bombyx ganna. Samml. Eur. Schmett. 3, Bombyces Taf. 50, Fig. 215. Svensk synonym: fjällrotfjäril.

Etymologi: ganna = av oklar betydelse, möjligen från glanos/gannos (gr.) = hyena, namnet kan eventuellt härledas till ett gammalt germanskt namn.

Uttal: [Gasorýktra gánna]

Aarvik, L., Berggren, K. & Hansen, L.O. 2000. Catalogus Lepidopterorum Norvegiae. Oslo (Lepidopterologisk Arbeidsgruppe, Zoologisk Museum, Univ. Oslo), 192 pp.

Boheman, C.H. 1848. – Kongl. Vetenskapakademiens handlingar under senare hälften af år 1848: 190.

Bundesamt für Naturschutz. 1998. Rote Liste gefärdeter Tiere Deutschlands. Bonn (Bundesamt für Naturschutz). 434 pp, med bilaga.

Deutsch, A. 1922. Hepialus ganna und Anarta nigrita - Fang auf der Saile bei Innsbruck. – Z. öst. ent. Ver. 7(7/9): 29–31.

Eliasson, C. U. 1997. Fjällrotfjärilen, Hepialus ganna (Lepidoptera: Hepialidae), förpassad ut ur Sverige genom ett tryckfel. – Ent. Tidskr. 118 (2-3): 131–132.

de Freina, J. & Witt, T. 1990. Die Bombyces und Sphinges der Westpalaearktis (Insecta, Lepidoptera), Band 2.

München (Forschung & Wissenschaft Verlag GmbH), 140 pp, 10 pls.

Gaedike, R. & Heinicke, W. (Ed.). 1999. Verzeichnis der Schmetterlinge Deutschlands (Entomofauna Germanica 3). – Ent. Nachr. Ber. (Dresden) Beiheft 5: 1–216.

Kozlov, M.V. & Jalava, I. 1994. Lepidoptera of the Kola Peninsula, northwestern Russia. – Ent. fenn. 5: 65–85.

Luig, J. & Kesküla, T. 1995. Catalogus Lepidopterorum Estoniae. Tartu (Tartu Ülikooli Kirjastuse trükikoda). 130 pp.

Miljöministeriet. 2000. Threatened species in Finland 2000. www.vyh.fi/eng/environ/naturcon.

Nordström, F., Opheim, M. & Sotavalta, O. 1961. De fennoskandiska svärmarnas och spinnarnas utbredning (Sphinges, Bombycimorpha, etc). Lund (CWK Gleerup), 91 pp, 181 maps.

Pro Natura – Schweizerischer Bund für Naturschutz (Hrsg.). 2000. Schmetterlinge und ihre Lebensräume. Arten, Gefährdung, Schutz. Schweiz und angrenzende Gebiete. Band 3. Egg (Pro Natura - Schweizerischer Bund für Naturschutz), xi, 914 pp, 34 clrpls.

Savenkov, N., Šulcs, I., Kerppola, S. & Huldén, L. 1996. Checklist of Latvian Lepidoptera – Latvijas Taurinu Katalogs. – Baptria 21(3a): 1–71.

Viidalepp, J. 1995. Eesti Suurliblikate Nimestik. [Catalogus Macrolepidopterorum Estoniae]. Tallinn-Tartu (Teaduste Akadeemia Kirjastus), 64 pp.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Utbredning). 

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Arthropoda - leddjur 
  • Understam
    Hexapoda - insekter 
  • Klass
    Insecta - egentliga insekter 
  • Ordning
    Lepidoptera - fjärilar 
  • Överfamilj
    Hepialoidea  
  • Familj
    Hepialidae - rotfjärilar 
  • Släkte
    Gazoryctra  
  • Art
    Gazoryctra ganna, (Hübner, 1808) - silverbandad rotfjäril
    Synonymer
    fjällrotfjäril
    Hepialus ganna (Hübner, 1808)
    Bombyx ganna Hübner, 1808
    Korscheltellus ganna (Hübner, 1808)
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Bengt Å. Bengtsson & Göran Palmqvist 2008 (Kännetecken, Ekologi och Utbredning) och Nils Hydén 2002. Rev. Nils Hydén & Claes Eliasson 2005 (Naturvårdsinformation; Hot och Åtgärder och tillägg till Utbredning).