Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
 Minimera
Välj ett eller flera filter för att söka
Hem  sjöris

Organismgrupp Koralldjur Paramuricea placomus
Sjöris Koralldjur

  1. Ej bedömd NE
  2. Ej tillämplig NA
  3. Livskraftig LC
  4. Kunskapsbrist DD
  5. Nära hotad NT
  6. Sårbar VU
  7. Starkt hotad EN
  8. Akut hotad CR
  9. Nationellt utdöd RE
Kännetecken
Sjöris är en hornkorall som kan bli meterhög. Levande kolonier är orangegula till färgen, men de blir brunsvarta om de torkar. Huvudstammen är relativt kort, men bär upp talrika grenar som har oregelbundna sidoförgreningar. Kolonins grenar är dock generellt anordnade i ett huvudplan, ställt på tvären mot det omgivande vattnets huvudsakliga strömriktning. Huvudstammen och grenarna som håller upp kolonin innehåller ett poröst inre skelett av hornämnet gorgonin, som ger styvhet och viss böjlighet, och som även går ned som en basalplatta vid huvudstammen, vilken som fäster kolonin vid hårt underlag. Det inre hornskelettet omges av ett yttre barklager som innehåller kalkspikler (skleriter) som är sammankittade med gorgonin. Polyperna är allsidigt ställda runt kolonins grenar. De har åtta tentakler med små korta sidogrenar. Polyperna sitter i skyddande polypbägare, som de kan dras in helt i. Längs kanten på bägaren finns åtta otydliga knippen med uppåtriktade kalkspikler. Förutom de ca 2 mm långa tentaklerna, är polyperna 3 mm långa och 1 mm breda. Polypbägaren är 0,8 mm hög. Den nedre och lite smalare delen av polypen (polyphalsen) saknar spikler. Den övre och lite bredare delen av polypen (polyphuvudet) har tvärställda stavformiga spikler. I den distala delen böjer spiklerna av uppåt i längsgående riktning och bildar åtta längsgående rader som täcker de basala delarna av tentaklerna. Rader av fina små kalknålar löper vidare på tentaklernas utsida (aboralsida) ut till spetsen. Dessa kalknålar formar ett lock över polypen då den är helt indragen i bägaren.

Mindre exemplar av sjöris är till det yttre mycket lika den upp till 3 dm höga, ljusröda arten Muriceides kuekenthali, som är mycket sällsynt förekommande i Skagerraks djupa delar.
Tydliga skillnader mellan arterna ses lättast i uppsättningen av kalkskleriter vid polypens hals. M. kuekenthali har talrika, tvärställda rader av spikelstavar vid polyphalsen, medan polyphalsen hos P. placomus saknar skleriter där. Spiklerna i bägartänderna är sylformiga med en snedställd utväxt hos M. kuekenthali, medan de är långsmalt trekantiga och distalt tillspetsade hos P. placomus. En ytterligare skillnad är att P. placomus blir brunsvart vid torkning, vilket inte händer med M. kuekenthali. Sjöris kan även eventuellt även förväxlas med den ljust vitröda arten risgrynskorall, Primnoa resediformis. Hos risgrynskorallen är dock polyperna tydligt tjockare, vilket ger grenarna ett tätare intryck. Kolonin växer dessutom inte i ett plan, som hos sjöris, utan grenarna spretar mer åt olika håll.
Utbredning
Länsvis förekomst för sjöris Observationer i  Sverige för sjöris
Svensk förekomst
Bofast och reproducerande
Arten lever vid klippbottnar som är utsatta för stark vattenström, på djup ned till 1800 meter. Den är spridd över stora delar av Nordatlanten. Vid den västra sidan är arten känd från Brasilien i söder, till Kanada i norr. Vid den östra sidan är den känd från Kanarieöarna i söder, till Norges västkust upp till Lofoten. Den finns även i Medelhavet. I vårt närområde finns arten vid de yttre trösklarna till Oslofjorden djup, och påträffas vidare ut i Skagerraks djupränna. Den är tämligen allmän längs Norges västkust, upp till Lofoten, ofta vid rev av ögonkorall. I vissa fjordar kan man finna sjöris på bara 30 m djup, och i Trondheimsfjorden i Norge finns arten så grunt som på 18 m djup. Arten är i svenska vatten endast påträffad vid Brattenområdet 20-30 sjömil utanför Väderöarna. Fynd från detta område gjordes under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2008 vid fyra lokaler, från 220 till 370 meters djup. Det har även gjorts videoupptagning av sjöris i Bratten med fjärrstyrd ROV. Därtill finns rapporter från fritidsfiskare, om en möjlig lokal utanför Sotenäs.
Rödlistningsbedömning 2015
Kategori
Starkt hotad (EN)
Kriterier
B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Ej bedömd (NE)
Arten lever på strömsatta djupa hårdbottnar. Den är i svenska vatten endast dokumenterad från Brattenområdet i Skagerrak. 4 fynd från detta område i Svenska artprojektets marina inventering. Därtill finns rapporter från fritidsfiskare, från en möjlig lokal utanför Sotenäs. I vårt närområde finns arten vid de yttre trösklarna till Oslofjorden på 80-120 m djup. Arten påverkas i likhet med andra koraller sannolikt negativt av den omfattande bottentrålningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (300-800) km² och förekomstarean (AOO) till 10 (5-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Ekologi
Arten har sexuell reproduktion och är skildkönad. Ägg och spermier anläggs basalt i polyperna och släpps fritt i vattnet en gång om året. Denna frisläppning är synkroniserad mellan olika kolonier och styrs åtminstone delvis av tidvatten och måncykler med perioder av kraftigare vattenström. Det första larvstadiet är som en frisimmande cilierad s.k. planula-larv.
Kolonier av sjöris har ofta en rik epifauna av kräftdjur, främst märlkräftor. Det har föreslagits att dessa hjälper koraller att hålla undan sedimentpartiklar.
Landskapstyper
Marin miljö
Marin miljö
Förekommer
Viktig
Biotoper
Hav
Hav
Förekommer
Viktig
Substrat/Föda
Vatten
Vatten
Har betydelse
Viktig
Artfaktablad (pdf)

Klass Anthozoa (koralldjur), Ordning Alcyonacea (hornkoraller), Familj Plexauridae, Släkte Paramuricea, Art Paramuricea placomus Linnaeus, 1758 - sjöris Synonymer sjöbuske

Kategori Starkt hotad (EN)
Kriterier B1ab(iii)+2ab(iii)
Tidigare Rödlistningsbedömning
  • 2010 Starkt hotad (EN)
  • 2005 Ej tillämplig (NA)
  • 2000 Ej bedömd (NE)

Dokumentation Arten lever på strömsatta djupa hårdbottnar. Den är i svenska vatten endast dokumenterad från Brattenområdet i Skagerrak. 4 fynd från detta område i Svenska artprojektets marina inventering. Därtill finns rapporter från fritidsfiskare, från en möjlig lokal utanför Sotenäs. I vårt närområde finns arten vid de yttre trösklarna till Oslofjorden på 80-120 m djup. Arten påverkas i likhet med andra koraller sannolikt negativt av den omfattande bottentrålningen. Antalet lokalområden i landet skattas till 2 (1-3). Utbredningsområdets storlek (EOO) skattas till 500 (300-800) km² och förekomstarean (AOO) till 10 (5-20) km². En minskning av populationen pågår eller förväntas ske. Minskningen avser kvalitén på artens habitat. Beroende på vilka av de skattade värdena som används varierar bedömningen från Starkt hotad (EN) till Akut hotad (CR). Baserat på de troligaste värdena hamnar arten i kategorin Starkt hotad (EN). De skattade värdena för utbredningsområde och förekomstarea ligger under gränsvärdet för Starkt hotad (EN). Detta i kombination med att antalet lokalområden är extremt få och fortgående minskning förekommer gör att arten uppfyller B-kriteriet. (B1ab(iii)+2ab(iii)).
Sjöris är en hornkorall som kan bli meterhög. Levande kolonier är orangegula till färgen, men de blir brunsvarta om de torkar. Huvudstammen är relativt kort, men bär upp talrika grenar som har oregelbundna sidoförgreningar. Kolonins grenar är dock generellt anordnade i ett huvudplan, ställt på tvären mot det omgivande vattnets huvudsakliga strömriktning. Huvudstammen och grenarna som håller upp kolonin innehåller ett poröst inre skelett av hornämnet gorgonin, som ger styvhet och viss böjlighet, och som även går ned som en basalplatta vid huvudstammen, vilken som fäster kolonin vid hårt underlag. Det inre hornskelettet omges av ett yttre barklager som innehåller kalkspikler (skleriter) som är sammankittade med gorgonin. Polyperna är allsidigt ställda runt kolonins grenar. De har åtta tentakler med små korta sidogrenar. Polyperna sitter i skyddande polypbägare, som de kan dras in helt i. Längs kanten på bägaren finns åtta otydliga knippen med uppåtriktade kalkspikler. Förutom de ca 2 mm långa tentaklerna, är polyperna 3 mm långa och 1 mm breda. Polypbägaren är 0,8 mm hög. Den nedre och lite smalare delen av polypen (polyphalsen) saknar spikler. Den övre och lite bredare delen av polypen (polyphuvudet) har tvärställda stavformiga spikler. I den distala delen böjer spiklerna av uppåt i längsgående riktning och bildar åtta längsgående rader som täcker de basala delarna av tentaklerna. Rader av fina små kalknålar löper vidare på tentaklernas utsida (aboralsida) ut till spetsen. Dessa kalknålar formar ett lock över polypen då den är helt indragen i bägaren.

Mindre exemplar av sjöris är till det yttre mycket lika den upp till 3 dm höga, ljusröda arten Muriceides kuekenthali, som är mycket sällsynt förekommande i Skagerraks djupa delar.
Tydliga skillnader mellan arterna ses lättast i uppsättningen av kalkskleriter vid polypens hals. M. kuekenthali har talrika, tvärställda rader av spikelstavar vid polyphalsen, medan polyphalsen hos P. placomus saknar skleriter där. Spiklerna i bägartänderna är sylformiga med en snedställd utväxt hos M. kuekenthali, medan de är långsmalt trekantiga och distalt tillspetsade hos P. placomus. En ytterligare skillnad är att P. placomus blir brunsvart vid torkning, vilket inte händer med M. kuekenthali. Sjöris kan även eventuellt även förväxlas med den ljust vitröda arten risgrynskorall, Primnoa resediformis. Hos risgrynskorallen är dock polyperna tydligt tjockare, vilket ger grenarna ett tätare intryck. Kolonin växer dessutom inte i ett plan, som hos sjöris, utan grenarna spretar mer åt olika håll.

Svensk förekomst Bofast och reproducerande
Länsvis förekomst för sjöris

Länsvis förekomst och status för sjöris baserat på sammanställningar och bedömningar av gjorda fynd.

Observationer i  Sverige för sjöris

Blå punkter visar fynd registrerade i Artportalen och övriga databaser anslutna till LifeWatch. Kan innehålla observationer som inte är validerade. Kartan uppdateras var fjärde vecka.



Arten lever vid klippbottnar som är utsatta för stark vattenström, på djup ned till 1800 meter. Den är spridd över stora delar av Nordatlanten. Vid den västra sidan är arten känd från Brasilien i söder, till Kanada i norr. Vid den östra sidan är den känd från Kanarieöarna i söder, till Norges västkust upp till Lofoten. Den finns även i Medelhavet. I vårt närområde finns arten vid de yttre trösklarna till Oslofjorden djup, och påträffas vidare ut i Skagerraks djupränna. Den är tämligen allmän längs Norges västkust, upp till Lofoten, ofta vid rev av ögonkorall. I vissa fjordar kan man finna sjöris på bara 30 m djup, och i Trondheimsfjorden i Norge finns arten så grunt som på 18 m djup. Arten är i svenska vatten endast påträffad vid Brattenområdet 20-30 sjömil utanför Väderöarna. Fynd från detta område gjordes under Svenska artprojektets marina inventering 2006-2008 vid fyra lokaler, från 220 till 370 meters djup. Det har även gjorts videoupptagning av sjöris i Bratten med fjärrstyrd ROV. Därtill finns rapporter från fritidsfiskare, om en möjlig lokal utanför Sotenäs.
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Cnidaria - nässeldjur 
  • Klass
    Anthozoa - koralldjur 
  • Underklass
    Octocorallia  
  • Ordning
    Alcyonacea - hornkoraller 
  • Familj
    Plexauridae  
  • Släkte
    Paramuricea  
  • Art
    Paramuricea placomusLinnaeus, 1758 - sjöris
    Synonymer
    sjöbuske

Arten har sexuell reproduktion och är skildkönad. Ägg och spermier anläggs basalt i polyperna och släpps fritt i vattnet en gång om året. Denna frisläppning är synkroniserad mellan olika kolonier och styrs åtminstone delvis av tidvatten och måncykler med perioder av kraftigare vattenström. Det första larvstadiet är som en frisimmande cilierad s.k. planula-larv.
Kolonier av sjöris har ofta en rik epifauna av kräftdjur, främst märlkräftor. Det har föreslagits att dessa hjälper koraller att hålla undan sedimentpartiklar.

Landskapstyper som är viktiga för arten: Marin miljö

Biotoper som är viktiga för arten: Hav

Substrat/Föda:
Vatten (Viktig)
Då arten är relativt storvuxen och långsamväxande så påverkas den sannolikt negativt av den omfattande bottentrålningen. Den missgynnas troligen även av eutrofiering och ökad halt av sedimentpartiklar i vattnet.

Påverkan
  • Fiske (Stor negativ effekt)
  • Förstörelse av habitat/substrat (Stor negativ effekt)
  • Ökad näringsbelastning (Viss negativ effekt)
En bättre generell kunskap om artens förekomst och status i svenska vatten behövs. Dokumenterade förekomster av arten bör skyddas från bottentrålning och andra former av förstörande fiske.
Etymologi. Para- Gr. ”närstående”; Muricea, hornkorallsläkte. Placomus, Gr. ”den plattade”.

Carlgren, O. 1945. Koraldyr. Danmarks fauna 51. G.E.G. Gads Forlag.

Hansson, H. G. 2011. Marina sydskandinaviska ”evertebrater”. Webb-upplaga. http://loven.gu.se/digitalAssets/1480/1480031_hansson-2011.pdf

Moen, F.E. & Svensen, E. 2014. Dyreliv i havet. Nordeuropeisk marin fauna. 6:e upplagan. KOM forlag.

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2006. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015

Namn och släktskap
  • Rike
    Animalia - djur 
  • Stam
    Cnidaria - nässeldjur 
  • Klass
    Anthozoa - koralldjur 
  • Underklass
    Octocorallia  
  • Ordning
    Alcyonacea - hornkoraller 
  • Familj
    Plexauridae  
  • Släkte
    Paramuricea  
  • Art
    Paramuricea placomus, Linnaeus, 1758 - sjöris
    Synonymer
    sjöbuske
Mer information
Faktakällor

Fakta om denna art bygger huvudsakligen på rödlistningsbedömningen 2015.

Längre texter, utöver kriteriedokumentation, har sammanställts av: Kennet Lundin 2006. Reviderad Kennet Lundin 2015. © ArtDatabanken, SLU 2015